Vivian & sanningen

text LEIF KÄLLBERG
Nr 5/2013
 
Man bör alltid hålla sig till sanningen sade Vivian till Holger när de drack kaffe. Det var inte så att Holger ljög men han dolde för det mesta sina avsikter. Det här var ett sällskap där man arbetade i grupp och praktiskt. Idag målade sällskapet Tre örnar om i en skola där man inte hade fått målat på tjugofem år. Holger ville egentligen dölja att han hade något praktiskt för sig. Han brukade nöjs sig med att säga att han var ute på uppdrag. Begreppet ’uppdrag’ rymde en friare variant på arbete. Holger skulle idag också ha ledigt på eftermiddagen och det gick ju bra när man var sin egen som sällskapet ’Tre örnar’ var. De fick nu telefon och det var en förening som hette Rakel utan statsbidrag som ville ha nytt golv lagt. Utan statsanslag innebar att föreningens medlemmar fick betala golvläggningen ur egen kassa. Holger ville först höra med medlemmarna själv om golvläggningen. Det visade sig att medlemmarna aldrig hade tillfrågats om uppgiften. Holger var på väg att anmäla Rakel för bedrägeriförsök, men avstod och nöjde sig med en reprimand till dess styrelse.

Nästa uppgift för Tre örnar  var att försöka att finna en bortsprungen katt. En gammal kvinna som hette Irene hade vant sig vid att släppa ut katten för natten, och att den kom tillbaka på morgonen till henne. Den här gången hade emellertid katten uteblivit och kvinnan var förtvivlad. Holger hade aldrig sett något så ledset och måste be Irene att lugna sig, eller gå till doktorn för att få något lugnande. ’Tre örnar’ bestämde sig för att sitta vakt vid platsen för kattens försvinnande. Klockan ett på natten fick vakten som hette Erik till slut syn på en katt och en yngre kvinna. Katten som var spräcklig precis som den bortsprungna katten verkade på något sätt inte van vid situationen. Erik frågade då Louise, den unga kvinnan hur länge hon hade haft katten. Hon svarade då att hon hade hittat den för någon dag sedan. Erik ville då ta hand om katten eftersom han hävdade att det var den efterlysta katten. Louise vägrade då att lyda Erik, eftersom hon hävdade att katten for illa hos Irene. Saken blev ett fall för domstol och efter att Irene polisanmält Louise. Domstolen gick på Irenes linje, att det bevisligen var Irenes katt och Louise dömdes till böter för stöld, och fick lämna igen katten.
 Nästa uppgift för Tre örnar blev att sitta barnvakt i en familj där föräldrarna spelade poker i en spellokal av främmande slag. Familjefadern tog det hela med humor. Han hade nämligen vunnit en tävling där högsta vinsten var att åka på kryssning till Polen och få femtusen kronor att spela om vid spelbordet. Det visade sig att barnen var äldre än vad Holger hade trott. Ett barn var fjorton år gammalt och ett annat var tio år samt det tredje och yngsta var sju år gammalt. Barnen var busiga och ställde till med en massa hyss för att de hade tilltrotts om det. Det var tioåringens förklaring till misstaget att smälla av en rejäl kanonad med fyrverkeripjäser i samband med Holgers intåg i hemmet. Tioåringen som hette Sven var fantastiskt framåt med att ställa till med hyss. Även fjortonåringen som hette Bror ställde upp med en kanna vatten i en hink som ställdes uppe på en dörrkant. Hinken upptäcktes av Holger innan den ramlade ned och blötte ned omgivningen. Slutligen ville inte sjuåringen som hette Nils inte vara sämre utan ringde upp nödnumret 112 och ambulansen kom ut till Holger, som påstods lida av astma. Holger blev mest missnöjd med Nils, ja det vete gudarna, han blev missnöjd med hela kvällen och kryssningen som skulle vara en dag visade sig löpa om tre dygn. Föreningen Tre örnar satt med andra ord fast som barnvakt i tre dygn vilket inte var meningen från början.
 Det blev dags att lämna över till Erik för Holger. Holger varnade Erik för busstrecken och han blev blek om nosen. Det visade sig dock att Erik som blott var tjugofem år mot Holgers femtio år respekterades bättre och det var också dags för undervisning med Erik som lärare åt de tre barnen. Polen kryssningen var äntligen över och föreningen Tre örnar hade gått stärkta ur den och de hade också fått bra rykte om sig efter katthistorien där ju katten kom tillrätta.

Det var dags att fira femårsjubileum för föreningen Tre örnar som generöst bjöd på restaurang med smörgåsbord till förrätt. Sedan blev det dans och artistuppträdande med den yngre generationen artister från ortens nöjesklubb. Det var en adertonårig söt flicka som sjöng de senaste popalstren från England inför de tacksamma åhörarna. Spriten på restaurangen blev dock den svaga länken i programmet. Ett tjog med människor utanför föreningen Tre örnar kom nämligen att ställa sig i kö till festen. Holger som inte hade räknat med det ville inte vara tråkig utan tillät de utanför föreningen att vara med på festen. Han talade nämligen med dom om att de verkade intresserade av föreningen och hälsade dem väkomna till festen. Klockan två på natten var det så över och Vivians sanning utsagd till Holger var att man alltid kommer någonvart med sprit.

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0