Plötsligt händer det ingenting, precis som igår, skönt. Hemska tanke om än sann. Har jag gått och blivit gammal och nöjd?

Med en uns av avund kan jag ibland beundra de djärva, de som sätter kompassnålar ur spel och trampar okänd mark. Men stora vändpunkter kanske också närs av en stor portion ömma punkter.
   Allvarlig sjukdom, sorg, missbruk, inre- och yttre krig & kaos kan ställa en person vid en punkt där det helt enkelt inte finns mer att förlora. Är det då förmågan till panoramaseende växer? Och om det blir tvärt om, vad blir då myntets baksida?

Vi har ett omslag som skulle kunna föra tankarna till Caj Karlssons Som att sluta med napp. En bild och musik kan säga mer än ...

Ny medarbetare, varmt välkommen Hans. Tack Petra för att du tog dig an krönikan.