text & foto OLA WARRINGER
Nr 1/2014

Det är väl ingen hemlighet att den psykiska ohälsan fortsätter att växa i Sverige och andra delar i världen. Vad det beror på kan diskuteras och det finns ett otal teorier samhällets snabba utveckling t.ex Det finns dock även andra psykiska sjukdomar som personlighets störningar. Men som tur väl i Sveriges samhälle finns det hjälp att få för sina problem.
 Jag satte mig ner en liten stund med en biståndshandläggare inom Karlskrona kommun som har hand om just bistånd för personer med psykiska funktionsnedsättningar (socialpsykiatri/neuropsykiatri), vars namn är Malin Gullbing.

   – Jag läste faktiskt på musik gymnasium efter grundskolan, sedan en 2-årig yrkesutbildning i psykiatri och arbetade som skötare i några år. Därefter läste jag till socionom i 3,5 år.

Jag fortsätter och frågar hur många ärenden ungefär hon har samtidigt. Hon förklarar att Biståndsavdelningen precis har gjort en omfördelning för att dem ska få mindre ärenden att ta hand om, så nu har hon ungefär 120 (!) vilket jag tyckte lät mycket.
 Hon fortsätter att beskriva sin arbetsuppgift som biståndshandläggare. Hon får in en ansökan ifrån en person som behöver något sorts stöd och därefter utreder behov och fattar beslut om insats utifrån Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller Socialtjänstlagen (SoL). Sedan vidarebefordrar hon det till den ansvariga områdeschefen som skall se till att beslutet verkställs och följs. Malin säger att hon hinner med alla ärenden men inte att följa upp alla ärenden så ofta som hon skulle vilja.
 – Det roliga med att arbeta med detta är att få möta människor. Att följa en persons resa där hon/han med rätt stöd och hjälp utvecklas mot självständighet och bättre mående är enormt givande, fortsätter Malin när jag undrar varför hon valde just det jobbet och att läsa till socionom.

Jag undrar lite om hur hon gör bedömningarna och vilka fall som kan vara svåra, då ser man lite utav en uppgivenhet i hennes ansikte och hon säger
 – Ibland kan det vara svårt att motivera personer som har ett behov av stöd till att ansöka om en insats, personen vet inte vad det innebär och det kan kännas skrämmande. Men jag upplever att de flesta som till en början är tveksamma men ändå vågar ta steget att prova, är nöjda och vill fortsätta med insatsen.