Åsa går vilse

Nr 3/2015
text LEIF KÄLLBERG
foto OLA WARRINGER
 

Åsa var ute och åkte med sin bil när hon bestämde sig för att ta en skogspromenad. Det var ganska sent på kvällen och hon njöt av den svala skymningen. Så här sent på sommaren, i augusti hade naturen liksom mognat och alla bär fanns att plocka. Daggen kylde henne i gräset och stillheten vart överväldigande. Djuren hade fått ungar och de började bli näst intill halvvuxna.
 Då upptäckte hon att hon hade gått vilse i skymningen. Klockan var närmare halv tio och hon började drabbas av panik att hon inte skulle hitta tillbaka till bilen. Hon hade också kört flera mil in i skogen och sedan gått, så hon befann sig i ett okänt område. Åsa var normalt inte rädd av sig men nu började hon att bli desperat att hon inte skulle hitta. Hon fortsatte till slut till helt okända trakter, och hoppades att hon skulle hitta ut ur skogen i varje fall någonstans. Hon fick under tiden också se en hel del djur, bland annat en älgfamilj bestående av ko och två kalvar. Efter tre timmars irrande hann klockan slå ganska långt efter midnatt, och hon blev allt mer desperat.

 

Vid tretiden på natten fick hon plötsligt se en björn komma lufsande mot henne. Hon skrek till och hoppades att den skulle bli rädd och springa undan. Den fortsatte emellertid mot henne och hon sprang för den. Åsa snubblade och föll så småningom och björnen stod över henne och nosade. Då sparkade hon till den och sprang sedan upp och fortsatte flykten för den. Efter en kvarts flykt fick hon plötsligt se en bondgård mitt i ödemarken. Hon tänkte då till och förstod att hon återigen hade kommit fram till bebodda trakter. Det var bara en annan väg än den hon var van vid. Hon knackade på på gårdsstugan och bonden kom och öppnade. Det visade sig vara en femtioårig man som bodde där med sin fru och tre barn, och drev gården som hette Stugnäs. Åsa förklarade som det var och bad om hjälp att ringa efter polisen för att slå larm. Hon skulle också nästa dag vara på sitt arbete som portier på ett hotell och måste ha hjälp tillbaka. Polisen kom till platsen och lyckades hitta Åsas bil och hon fick alltså chansen att åka hem igen.
 

På morgonen efter bara två timmars sömn var det dags för Åsa att börja arbetet. Hon var utvakad och på dåligt humör, och skrattades åt av sina arbetskamrater för klumpigheten i att gå vilse. Det fanns inte en chans att hon skulle kunna glömma paniken till skogs när hon var ensam med björnen. Hon bestämde sig för att gå en kurs i orientering för att bli bättre förberedd tills nästa gång hon var till skogs. Kursen gick på ett studieförbund och kostade bara trehundra kronor. Där träffade hon ett par framåt killar som försökte ragga henne. De var i trettioårsåldern eller med andra ord i Åsas ålder. De fick på kursen lära sig att läsa kartor och studera kompassen. I kursen ingick också ett moment om orten, eftersom deltagarna i den ursprungligen var från andra orter. Den avslutades med att man tog en rejäl promenad i precis samma område som Åsa hade gått vilse i. Efter kursen bjöd de två killarna Åsa på ett party med öl och vin och entrecote. Partyt slutade med att killarna som hette Olof och Hans blev osams om Åsa. De två männen slutade med ett slagsmål om Åsa och Åsa ringde polisen. Partyt hölls hemma hos Olof som till råga på allt var utbildad advokat och själv brukade försvara folk, som hölls i förhör hos polisen. Vid polisförhöret visade det sig att Hans hade fått löfte av Åsa att åka på en utflykt med honom. Åsa förklarade sig för polisen med att Hans hade varit så påträngande, och var också tidigare straffad. Han var militär och van att drilla soldater. Han förklarade sig med att Åsa var så lätt att ragga att han måste ta chansen. Polisen avslutade förhöret med att besluta om åtal för de två killarna för störande av ordningen. Åsa bestämde sig för att klargöra för männen att hon inte ville ha någonting mera med dem att göra.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0