Bromans Bästa

Nr 5/2016
textbearbetning JERRY B.
källa ESKIL FAGERSTRÖM, Sydsvenskan.
 
Sten Broman föddes 1902 och dog 1983. Han var svensk tonsättare och populär programledare i radio och TV med Musikfrågan Kontrapunkt 1963 till 1980.
 
 
Sten Broman var son till Ivar Broman professor i anatomi i Lund. Fadern var en lysande pedant och en strålande bohem. Modern gav en strängare uppfostran. Den gedigna bildningen fick Sten smak på redan under uppväxtåren i föräldrarhemmet, liksom förmågan att behandla lärdomen som något fullständigt självklart. Han grundade gastronomiska akademin, skrev spex och symfonier och var verksam som kritiker och krönikör i Sydsvenskan i nästan ett halvt sekel.
 

TV-legenden, mannen och fenomenet Sten Broman börjar försvinna i glömskan. Det som folk minns är karikatyren, citaten och skrönorna. Men Broman var mycker än så, skriver Eskil Fagerström i Sydsvenskan. Året 2011 kom en dokumentär som gav en rikare bild av en synnerligen unik man. Den färgstarke Lundaprofilen blev också en folkkär megakändis och mer populär än dagens programprofiler som t.ex. Kristian Luuk, David Hellenius och Ingvar Oldsberg.
 TV-programmet Musikfrågan Kontrapunkt hade under 1960 och 70-talet tolv miljoner tittare i fyra nordiska länder. Sten Broman satte ihop lag från Sverige, Danmark, Norge och Finland för att utmana varandra i kunskaper om klassisk musik. Trots att den stora publiken inte hade en djupare kunskap i ämnet lyckades Broman, med sin karisma och skorrande dialekt, locka och underhålla tittarna. Till glädje för skivbolagen ökade försäljningen av klassiska skivor till massupplagor. Album-serien Klassiska Favoriter sålde under 70-talet lika bra som stora artister och popgrupper.

 

Producenten Bertil Svensson, berättar hur folk reste sig upp och applåderade när Sten Broman kom in på restaurang. Broman fann sig förstås, bockade till höger och vänster och satte sig sedan vid sitt bord. Naturligtvis höll han hov till allas glädje och belåtenhet.

 – Sten Broman var ju en fantastisk berättare, säger Stefan Karlsson, dokumentärfilmare och klippare. Tillsammans med regissörkollegan Carin Bäck ligger Stefan bakom en en timslång dokumentär om mannen, myten, mytomanen och mediafenomenet.
 – Broman hade ett behov att lämna avtryck genom att visa upp sig. Kändisskapet på äldre dagar blev en slags revansch för misslyckandet som akademiker, säger Carin Bäck. Han hade åsikter om mycket och höll dem absolut inte för sig själv, vilket naturligtvis gav honom både vänner och fiender, berättar Bertil Svensson. Det spekuleras att detta var en av anledningarna till att han inte lyckades försvara sin doktors-avhandling. Huvudopponenten var nämligen bibliotekarie, en yrkesgrupp som Sten Broman en gång kallat ”bokkypare”.

 

En alldeles särskild plats i dokumentären upptas av Sten Bromans relation till den 42 år yngre Gunilla Ekroth som också medverkar i filmen. När de träffades arbetade hon som strip-tease dansös på restaurang Tunneln i Malmö.
 – Det kan verka märkligt att en 62-årig gubbe och en 20-årig strippa finner tycke för varandra, säger Carin Bäck.
 – Men så läste vi deras glödande kärleksbrev och fick en annan bild. Det är en kärlekshistoria om två jämlikar, faktiskt, och de var ihop i femton år, ända till Gunilla träffade sin nuvarande man.

Gunilla Ekroth beskriver relationen som ”något av en Pygmalion-historia” där Hollywod-filmens professor Higgins utbildar en enkel blomsterförsäljerska till ”My Fair Lady”. Uppvaktningen från Sten Bromans sida var intensiv och påkostad.
 – Jag blev förälskad, det blev jag, och jag tänkte aldrig på ålderskillnaden mellan oss, säger Gunilla Ekroth i filmen. Relationen hölls hemlig för alla utom de närmaste. Framför allt umgicks de i Falsterbo där Sten Broman hade en lägenhet.
 – Vi hade så kul ihop. Sten var som en ung människa. Vi skrattade och skojade, reste till Rom, Berlin, Paris och gick på Tivoli i Köpenhamn.

 

 
Till sist följer här några citat och en skröna av Sten Broman:

Det värsta man kan servera mig är isvatten. Vatten är giftigt. Det visste redan Jesus. Han förvandlade vatten till vin så fort han fick syn på det.

 

Fula fruntimmer som spelar dragspel och samtidigt joddlar är det djävligaste jag vet.

 

Jag komponerar inte bara musik, jag komponerar hela mitt liv. Resor, umgänge, kläder och mat.

 

Mänskligheten indelas i fyra kategorier: Banditer, lymlar, fähundar och idioter.

 

Jag tycker att surströmming smakar som att äta ansjovis på dass.

 

När den färgstarke Sten Broman satt vid sitt stambord på favoritrestaurangen upptäckte han till sin förfäran att den nya servitören serverat en ljummen sup till maten. Broman, som var en finsmakare, ville att supen skulle vara kall. När personalen frågade hur kall den skulle vara, gav Broman följande råd:
 – Ni behöver ingen termometer. Gå på känsla. Men servitörerna blev bara mer nervösa för att misslyckas och bad den förnäma gästen att precisera.
 – Men herregud, hur svårt kan det vara, sa Sten Broman och ropade högt: - Som en isbjörnspitt!!!

 

 På Youtube och i Öppet arkiv på SVT Play finns TV-programmet Gäst hos Hagge där Sten Broman i högform visar prov på djup kunskap och stor underhållning.


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0