De befinner sig mitt ute i Stilla havet och ser just nu ingen ö i sikte. Bertil tar upp sin kompass ur fickan men den har av någon anledning gått sönder. Charlie säger: Hur ska vi ta oss till nu utan varken kompass eller mobiltelefon, han ger ifrån sig en ganska djup suck. Bertil försöker att laga kompassen men det gå inte särskilt bra eftersom vatten har trängt in i den och förstört den helt och hållet. Fan också skriker Bertil så pass högt att fåglarna inärheten flyger iväg väldigt fort. De bestämmer sig att fortsätta ro och se var de hamnar. Bertil börja gråta lite lätt. Charlie säger: Gråt inte min käre bror allting kommer att ordnar sig och det svär jag till gud att det kommer att göra det. Bertil säger: Tänk om vi aldrig mer kommer hem. Det gör vi för eller senare säger Charlie med ett glatt leende. De ror och ror i ungefär två timmar utan att se något land i sikte. De börja ge upp hoppet. Både Bertil och Charlie känner att de är hungriga. Turligt nog har en Charlie två brödbitar nerstoppade i väskan. Det är den enda maten som finns i hans väska. De beslutar sig att bara äta en del av brödet eftersom de har ingen aning hur länge det kommer att ta innan de får tag i mat nästa gång. Under tiden håller det på att mörknar vid horisonten. Båten har ingen plats för att de ska kunna lägga sig ner, så de får sitta upp om de ska sova. Vädret är fortfarande fint, turligt nog. De har tänkt att ta en paus för natten och fortsätta att ro i morgon. När klockan närmar sig 23:00 bestämmer de sig för att sova. Dagen därpå vaknar det av några droppar regn. De tog lite bröd till frukost, samtidigt kände de sig uttorkade och gjorde något dumt i nödens stund. De drack sjövatten vilket gjorde att de mådde illa. Efter den lilla och inte så himla mättande frukosten forsätter de att ro. Klockan är 07:00.

Varken Bertil eller Charlie har sovit gott på grund av deras ovana att sitta upp och sova. Bertil säger eller rättare sagt skriker: Hoppas att vi kommer fram till en ö snart annars kommer vi attt svälta ihjäl snart. Charlie skriker: Bertil, lugna ner dig nu, allting löser sig förr eller senare. De fortsätter att ro. När det har gått två timmar lägger de märke till en större ö vid horisonten. Charlie tippar på att ön ligger väldigt långt ifrån dem. Men de lägger snabbt märker till att ön är närmare än de tror. När de väl har rott fram till ön ser Bertil med sina blåa ögon att ön ser öde ut. Bertil tänker: Hur ska vi kunna överleva på en obebodd ö utan mat och vatten? Kan det möjligtvis finnas några ätbara djur på ön? Tankarna snurrar runt i både Charlie och Bertils huvud. De ror in i land med båten. Det finns ingen brygga så de får knyta fast båten i ett träd. Charlie och Bertil går sedan av båten med ryggsäcken som de har med sig. Charlie pustar ut och säger: Äntligen har vi kommit fram till en ö. Bara en bit ifrån dom ser de en hörna. Charlie ta upp en kniv ur väskan och springer fram till hörnan och skär den i halsen. Skälet till att han gör det är för att de ska får mat. Hönan skriker givetvis till så Bertil får hålla för sina öron. Efter det gör de upp en eld på ett litet berg med några pinnar och en tändstika för att tillaga den vita lilla hörnan. När de har gjort upp elden steker de hörnan. Både Bertil och Charlie vänder sig snabbt om. Anledningen är att någon ropar: upp med händerna...