Leif Källberg - bakgrund och skiva
Torsdagen den nittonde maj 2016 skrev Blekinge läns tidning om mig med anledning av grammofonskivan Med andra ord och Kind mot kind jag hade sjungit in i Stockholm år 1974. Lördagen den 21 maj skrev Sydöstran om mig och grammofonskivan. På engelska hette versionen Fly me to the moon respektive Cheek to cheek, och skivan var insjungen på egen bekostnad. Sydnytt var också här och intervjuade mig.
Den var tryckt i femtio exemplar på skivbolaget September, och hade kostat mig tretusen kronor att spela in. Bakgrunden var att jag hade misslyckats att komma in på Dramatens scenskola fyra år i rad, efter att ha varit elev hos teaterpedagogen Manja Benkov på Götgatan i Stockholm.
AB Gösta Bäckström, där jag fortsatte till 1971, då jag ryckte in till en fyra år försenad militärtjänst med anledning av psykiska problem. Jag var som sagt envis i mina försök att komma in på Dramatens scenskola, och Manja Benkov och också hennes övriga elever tyckte att jag var bra karaktärsskådespelare, och borde komma in på Dramaten. Militärtjänsten gjordes på F21 i Luleå och vinsten med den var att jag faktiskt lyckades sluta röka. Innan lumpen hade jag rökt ett stort paket om tjugo cigaretter om dagen under tre år och är väldigt glad att jag lyckades sluta röka. När jag kom tillbaka från F21’började jag återigen en kortare tid på AB Gösta Bäckström innan jag ansäkte om studiemedel och började studera på Karlskoga Folkhögskolas naturvetenskapliga linje. Jag var bitter över missen att komma in på Dramaten och hade bestämt mig för att bli vetenskapsman. Efter två år hade jag gått ut kursen med studieomdömet Utmärkt mycket god, och förstod att jag förmodligen inte var tillräckligt begåvad för att bli vetenskapsman i naturvetenskap. Jag flyttade återigen hem till min mamma, och började ett sommarvikariat på ett konvalescenthem i Trångsund utanför Stockholm. Där tjänade jag ihop tretusen kronor, och bestämde mig för att jag hade personlig röst och passade som schlagersångare. Jag tog kontakt med grammofonbolaget September och kom överens med dom om att jag skulle sjunga in grammofonskivan. Det var först meningen att jag skulle ha ackomponjemang till sången men efter att jag hade testat det bestämde jag mig för att spela in den a capella, alltså utan musik till sången. Skivan trycktes en första gång i femtio exemplar, som efter en fem sex år kastades bort av mig eftersom jag tyckte att den var dålig.
Först försökte jag att sjunga på gatan, men efter att ha försökt det ett tag tyckte jag att jag inte kunde sjunga. Jag tyckte att skivan var dålig, och tog kontakt med Danderyds sjukhus psykiatriska klinik där jag lade in mig för psykiska problem. Det blev sjukskrivning ett halvår, och sedan blev jag arbetslös innan jag återigen försökte mig på studier. Den här gången började jag på Västerhaninge folkhögskola allmänna linje, och gick återigen ut med Utmärkt mycket god, eftersom jag helt enkelt inte var tillräckligt begåvad för naturvetenskapliga studier. Det var dock frestande att försöka sig på universitetsstudier så jag försökte några år. Så småningom tyckte jag dock att jag inte var tillräckligt begåvad, så jag hoppade av studierna och blev arbetslös. Jag började efter något år på Samhall, och packade dukar och diverse andra enklare sysslor. Sedan i början av nittonhundraåttiotalet blev jag utredd av AMS, som tyckte att jag passade på en kontorskurs mot ekonomi så jag sattes på den. Jag var duktig på kursen, och hade förmodligen passat på ett kontorsarbete om jag hade satsat på ett. Det var emellertid frestande att börja på en korrespondenskurs i engelska på SSVN i Norrköping. Det fanns ju gott om tid så det dröjde ända till år 1988 innan jag tentade av kursen i Norrköping, och lyckades faktiskt efter att hå fått en fyra på etapp två att klara av en femma i betyg på etapp tre.
Sedan började jag att läsa engelska på Stockholms universitet, men hoppade av kursen efter att ha läst 16 poäng och gick över till matematik, men misslyckades och påbörjade istället fysikstudier. Det visade sig nästan som jag hade väntat att jag bara klarade av att läsa språk, men ville dock inte satsa på det utan hoppade av studierna. Jag hade bestämt mig för redan innan högskolestudierna att jag skulle starta en enskild firma som jag kallade för Leifitv internetkonstruktin. Numera har jag god man som sköter min ekonomi och vi har bestämt oss för att stänga firman.
Stefan Sundberg på P4 radio Stockholm har gjort två program om skivan. De heter Historien om Sveriges märkligaste skiva respektive Mannen bakom Sveriges märkligaste skiva. Den tjugofemte augusti blev arbetsledaren Kenneth Svensson, och jag grammofonsångaren, inbjudna till en releasefest på Mosebacke. En natts övernattning med middag på hotell, och frukost och förstås flygbiljett tur och retur till Stockholm. Skivan trycktes återigen genom Stefan Dimbles i Stockholm försorg upp igen i sjuhundra, exemplar och såldes där jag fick skriva autografer på hotellet.
