Rom och de sju legendariska kullarna - del3
Legender, myter, övernaturlighet, sagor etc. finns världen över, så jag valde att ta en fantastisk plats som är fylld av legender, sagor och historier
Rom, huvudstad i Italien med dess rika kulturarv.
Rom uttalas av latin och italienskan: Roma [‘ro:ma], namnet kom möjligtvis från det utdöda språket etruskiska från etruskerna, som bodde i mellersta Italien i de land som nu kallas Toscana och Lazio.
Sedan antiken har Rom kallats: “urbs aeterna” - “den eviga staden” (urbs - “stad”, aeternus (-a, -um i dess tre genus), “evig”); vanligare är dock det mer anspråkslösa “urbs Roma”,
“staden Rom” och ibland endast urbs.
Här finns även Vatikanstaten, centrum för Romerska-katolska kyrkan.
Rom sägs ha grundats den 21 april 753 f. Kr på sju legendariska kullar som är mer ett begrepp än en geografisk angivelse. Begreppet härstammar troligen från en mycket
gammal romersk religiös fest, vid namn Septimontium, betydande de sju kullarna, som eventuellt är ännu äldre än staden Roms grundläggning.
Festen ägde rum i september månad eller enligt senare kalendrar: 11 december och var ursprungligen förbehållen för montani, som ses och ansågs vara invånare av Roms ursprungliga
distrikt associerat med de kullar och toppar av “tidigare
Rom”: Cermalus, Cispius, Fagutal, Oppius, Palatium, Sucusa och Veli.
Vissa har hävdat att Septimontium var ett äldre namn på det
samhälle som senare blev Rom. Vilka distrikt Septimontium innehöll vet man inte riktigt.
De “senare Rom” fick andra namn: (latin: mons - berg och collis - kulle)
Mons/Collis Aventinus, Mons/Collis Caelius, Mons/Collis Capitolinus, Mons/Collis Esquilinus, Mons/Collis Palatinus, Mons/Collis Quirinalis och Mons/Collis Viminalis.
På svenska: Aventinen, Caelius, Capitolium, Esquilinen, Palatinen, Quirinalen och Viminalen.
Mons/Collis Aventinus
Aventinen blev hem till Remus, en av de två bröderna som var grundarna av Rom. Romarna tog mycket av sin religion från grekerna, som exempel så fanns här tempel för Liber (latin för “fri” eller “den frie”) guden av vinodlingar och vin, fruktbarheten och friheten och gudinnan Libera som var Libers kvinnliga motsvarighet och tempelet för Juno Regina fanns även här.
Juno Regina (Regina, latin för drottning) var statens protektor, specialrådgivare, himmelsdrottning och maka till Jupiter (Roms guda konung, blixten och himlen) och tidigt identifierad med den grekiska gudinnan Hera (äktenskapets och fruktsamhetens gudinna, och beskyddare av de gifta kvinnornas rättigheter) och Uni (högsta gudinnan från den Etruskiska mytologin). Uni identifierades av etruskerna som deras motsvariga till Juno i den romerska mytologin inklusive Hera. Uni, tillsammans med himmelsguden Tinia som associeras med ljungeld, spjut och spiror, och make till Uni och gudinnan Menrva som var gudinnan över krig, konst, vishet och medicin, och dotter till Uni och Tinia, var hon del i ett starkt triumvirat.
På Aventinen finns nu Malteserordens huvudresidens och flera kända kyrkor: Sant’Alessio all’Aventino (Santa Alessio) (italienska: all’Aventino, svenska: från/i Aventinen), Sant’Anselmo all’Aventino (Santa Anselmo), Santa Prisca (Santa Prisca) och (basilisken Santa Sabina) basilica di Santa Sabina all’Aventino.
Mons/Collis Caelius
Caelius kullen bodde många av Roms eliter under den Romerska Rebupliken.
Caelius blev inte ett med Rom för omkring mitten av 300-talet f. Kr, men bara dess vänstra hälft som var del av Serviusmuren, en befästningsmur som traditionellt tillskrivits kung Servius Tullius, som var den sjätte kungen av Rom och regerade från 577 f.Kr. - 534 f. Kr.
Under sen republiken var Caelius tätt bebyggd med hyreskaserner, men efter en brand 27 e.Kr. kom dess status att höjas.
Här ligger också tidiga kristna kyrkor och kloster, t.ex. Santi Giovanni e Paolo,
Santa Maria in Domnica, San Stefano Rotondo och Santi Quattro Coronati.
Mons/Collis Capitolinus
Capitolium kullen bär många av Roms tidigaste fästningar. Det var också där regeringen hade sitt näste. Här fanns även templen av Jupiter Optimus Maximus (guden av gudar, skyn och blixten) som var det viktigaste templet, Juno Moneta som är en i hopsättning av gudinnan Juno (statens protektor och specialrådgivare) och gudinnan Moneta (som var personifikation av rikedom och välstånd) och till sist Concord (endräktens gudinna). De tre tillsammans kallades Capitolium Triaden.
Namnet Moneta kommer troligtvis från latinets monere (mana, påminna, varna). Genom att Roms myntverk låg vid Juno Moneta kom orden moneta (italenska: mynt) och monetalis (latin: av mynta) att användas till dess verksamhet, varav franska monnaie, engelska money, svenska mynt och monetär ect.
Mons/Collis Esquilinus
Esquilinen har två kända höjdsträckningar vid namn Oppius (italienska Oppio) och Cispius (italienska Cispio). Oppius består till stor del av en park med resterna av Trajanus themas som är den offentliga badanläggning som kejsare Trajanus (regerade den 28 januari 98 - 7 augusti 117)
lät uppföra på kullen Oppius i Rom mellan 104 och 109 e.Kr. på platsen där den femte romerske kejsaren Neros (regerade från 13 oktober 54 - 9 juni 68) hade sitt Domus aurea (latin: Domus aurea – Sv: gyllene hus) legat. Badhuset upptog hela den stora park, Parco Oppio (italienska parco - sv: park), som nu täcker kullen, och där numera bara enstaka murar är synliga.
Cispius främsta byggnad är basilikan Santa Maria Maggiore. I närheten ligger en mindre kulle, Fagutal (latin Mons Fagutalis).
På den stora gallerian Piazza Vittorio Emanuele II finns den så kallade Porta Magica (italienska ’den magiska porten’), även benämnd Porta Alchemica. Den igensatta porten är det enda som återstår av Villa Palombara, uppförd i mitten av 1600-talet av markisen Massimiliano Palombara. Markisen, som var särskilt intresserad av esoteriska vetenskaper, stödde flera alkemister i Rom. Porten antas vara ingången till villans alkemiska laboratorium.
En av Roms antika stadsportar: Porta Esquilina med Gallienusbågen. Bågen utgjorde ursprungligen en del av den serviska muren, uppförd av kung Servius Tullius på 500-talet f.Kr. Kejsar Augustus (regerade 16 januari 27 f. Kr – 19 augusti e. Kr) lät utsmycka bågen, och på 260-talet e.Kr. dedicerades den åt kejsar Gallienus (regerade oktober 253 - september 268).
