Nu har vi människor vandrat runt på vår planet i si så där tvåhundratusen år. Tiotusen generationer har passerat revy. Det kan tyckas att våra yttre olikheter med oändlig variation är just oändlig. Det kan tyckas att vi är extremt olika.
 Faktum ändå är att vi är genetiskt extremt lika, en väldigt homogen art. Genetiskt är vi 99% identiska. Den spännande procenten som blir kvar blir då desto mer intressant,
personligheter!
 Det är det som gör att du och jag är unika. Inte något nedärvt som ger rätt att gradera andra grupper av människor, uppåt eller neråt.
 Bara en tanke i denna tid då en av länets kommuner raderar bort prideflaggan från
stadshusets tak.

Presspunkten vandrar vidare och med en ny fotograf. Välkommen Hampus!

/Kenneth

Nästa dag vaknar Adam och Jessica tidigt att ett högt mullrande. De funderar på om ljudet kom inifrån huset men så hör de ett muller igen och ser en blixt som syns mellan persiennerna. Det åskar alltså. Klockan är runt halv fyra och den ende som går upp är Adam. Han drar ut kontakterna till de mer dyra elprylarna de har. Han drar också ut antennuttaget till TV:n för säkerhets skull.
 Det dröjer inte länge förrän de ösregnar ute. Vattnet dunsar mot fönsterbrädorna men det är inget högt ljud. Det dröjer inte länge förrän Adam och Jessica somnar om. När de vaknar igen vid halv åtta tiden regnar det fortfarande. De äter frukost i hop men det sker under tystnad.

Adam ringer till sitt jobb och frågar om han komma senare. Det går bra. Sedan ringer han husförsäljaren. Det visar sig att försäljaren inte hade någon aning om utrymmet. Det fanns inte ens på husritningen. Försäljaren håller med att det är lustigt att utrymmet kan nås både från badrummet och vinden.
 På Jessicas jobb är det mycket att göra. Hon hinner dock prata med Sophia. Hon visar den tredje bilden för Sophia och frågar vad det är för något. Sophia lyckas göra bilden större och skriver ut den. Sedan tar hon fram ett lexikon om demoner och andar. Hon har sett den här figuren någonstans i en bok. Hon börjar bläddra.

Vid lunchtid träffas de bägge i cafeterian. Sophia har med sig några utskrivna sidor. Hon ser inte nöjd ut. Efter att ha tvekat en stund berättar Sophia att demonen på bilden kallas för Massi. Det är en väldigt aggressiv och farlig demon. Demonen skapades av onda människor i början av 1900 talet och det vanligaste var att någon frammanade demonen genom en ritual. Den kan leva i årtusenden om ingen dödar den.
 Dess stora svaghet är eld och silver. En påle genom dess hjärta kan också döda den men eftersom den är så aggressiv är det inte särskilt lätt. Jessica gör upp en plan. Hon tänker inte böja sig för demonen. Det är deras hus. Ilskan ger henne styrka.

När Jessica kommer hem berättar hon vad Sophie sade. Adam tycker det är konstigt att någon frammanat demonen här i detta huset. Han funderar på vilka som bodde här innan. Vilka var de egentligen. Om man skulle gå efter inredning verkar det ha varit någon gammal tant eller man men det är något som inte riktigt stämmer. Adam tar fram datorn och börjar söka på Google om huset.
 Jessica gör mat under tiden. När hon är klar med matlagningen sätter de sig och äter. Adam har inte hittat nåt av intresse på nätet. Han kommenterar dock att gatan heter Ondvägen. Dessutom har han sett att det finns tre sexor i annonsen på några ställen. Det är djävulens tecken. Jessica tar in informationen och ser fundersam ut.
 Plötsligt slocknar och tystnar allt. Det är mörkt ute och de tittar frågande på varandra. Adam går och hämtar ficklampan och kollar säkringarna. De är hela.

Mitt som han står där blir han medveten om ett lustigt ljud. Han kan inte beskriva det men det låter underligt. Han lyser omkring sig med ficklampan men hittar inget särskilt. Jessica ropar på Adam. Hon står vid fönstret och står och tittar ut mot de övriga husen. De är också helt mörka. De gissar sig till att det måste vara strömavbrott helt enkelt. Adam tar fram några stearinljus som han tänder och ställer ut på några ställen i huset.
 När Adam kommer till det stora badrummet på övervåningen stannar han upp. Luckan står vidöppen och några av filtarna ligger på badrumsgolvet. Adam blir irriterad och börjar att lägga in filtarna igen. Strömmen kommer tillbaka och han ser på den ena filten i skenet från lampan. Det finns långa märken som efter något hårt på filten. Det har blivit hål i den. Med lite fantasi kan man se att den har blivit riven med vassa klor. Adam ryser och stänger luckan igen. Han ställer tvättkorgen framför. Han berättar inget om sitt fynd för Jessica. Hon skulle bli alltför skärrad över det. Jessica lägger märke till hans mörka humör när han kommer tillbaka till köket. Han berättar inte vad han sett.
 Vid halv elva går de upp och lägger sig. Jessica noterar att tvättkorgen står framför luckan igen men kommenterar det inte. De somnar rätt snabbt även om de känner sig oroliga.

Nästa dag är bägge lediga. Jessica tar tvättkorgen och går till tvättstugan. Det är dags att tvätta i dag. Adam är i badrummet. Han står och funderar en stund. Han tar och öppnar luckan. Filten med rivmärken ligger fortfarande på samma plats. Adam tar tag i filten och vecklar ut den. Det är bara märken på ovansidan men på några ställen har skadan gått i genom det undre lagret.
 Adam försöker själv riva med naglarna men tyget är strävt och det händer ingenting. Han tar fram en mindre sax som används till naglar. Han drar med den över filten och det blir små märken men inte så stora som det är på filten. Vad det än är som gjort märkena måste det ha starka klor eller något sådant. Han tänker på bilden som Jessica tog och inser att märkena måste stämma överrens med demonens klor.

Adam stänger badrumsdörren och går till vardagsrummet. Han vill lyssna på någon musik. Han hittar en bra skiva med Led Zeppelin. Basen börjar dåna i rummet och han känner sig nöjd. Jessica har kommit tillbaka från tvättstugan och verkar smådansa till musiken.
 De äter frukost och har kul. Jessica hänger senare ut första tvätten och de går en promenad. Det är fint väder ute och det gör att de tillfälligt glömmer problemet med demonen som finns i deras hus.

Någon harklar sig bakom dem. Det är den gamle gumman som smågrumlat när de just flyttat in.
 – Ni är de nya ägarna till Janos hus va? Han byggde huset på 1930 talet.
 – Ja det stämmer nog. Janos hette han Janos.
 – Ja han gjorde ju det. En riktigt lustig typ. Folk här tyckte illa om honom. Saker och ting har hänt i huset om man säger så.
 – Okej det visste vi inte. Vad har hänt då?
 – Tja några nyinflyttade försvann plötsligt och på ett underligt sätt. Folk har känt sig jagade när de varit tillfälligt i huset.
 – Men det bodde ju någon gammal innan vi flyttade in.
 – Nja det där är inte sant. Det bodde några yngre tjejer där förra året. De var de som försvann.
 – Det berättade försäljaren aldrig. Det fanns inga nya saker där ju.
 – Då måste de anhöriga hämtat det i så fall.
Den äldre gumman tittar på sin klocka och ursäktar sig. Hon ska hem och fixa mat. Det är viktigt när man har diabetes. Adam och Jessica kommer också på att de är hungriga. Samtidigt är de ställda av vad de nyss hört.

De går tillbaka till huset. Adam sätter på en skiva med Eagles medan Jessica fortsätter med tvätten. Adam ställer sig sedan och steker lite köttfärs. Det luktar riktigt gott och han småler. Han sätter på fläkten på tvåan. Det räcker just nu. Sedan går han en snabbis på toa. Adam går tillbaka till spisen när något händer bakom honom. Han vänder sig om ser….
 Jessica har kommit tillbaka från tvättstugan. Det är mycket stekos i hallen. Hon hojtar på Adam att han ska sätta på fläkten mer. Hon känner en lustig doft också. En vinylskiva spelas i bakgrunden. Den har fastnat i spåret och tjatar hotel , hotel hela tiden. En av deras favoritlåtar med Eagles. Jessica blir irriterad och tar bort nålen från skivan och går ut i köket.

Adam ligger på golvet. Han är skadad och är illa riven i ansiktet. Det är en hel del blod på golvet. Jessica stänger av spisen med den nästan fastbrända maten. Hon snyftar och ropar hans namn gång på gång men får ingen reaktion.
 Jessica tar sig samman och tar telefonen och ringer ambulansen. Hon vet inte vad som hänt men det ser inte bra ut. Det ser hon på direkten. Det tar inte lång tid förrän ambulansen kommer. De hämtar Adam på en bår.
 Jessica följer med i ambulansen. Väl på sjukhuset bär de in honom på ett rum och tvättar av honom. Det verkar som om han fallit i koma eller något sådant. Jessica bestämmer sig att stanna och se när han blir bättre.

Hon stannar i sjukrummet tills klockan är runt nio. Adam andas med lugna andetag men han verkar borta. En sjuksköterska kommer och säger till henne att hon inte kan stanna under natten. Jessica blir arg men förstår vad personalen menar. Det finns ingen ledig plats för henne. Jessica suckar djupt och åker hem. Hon använder inte det stora badrummet. Hon låser om sig och även det stora badrummet låser hon. Sedan går hon och lägger sig.
 Vid klockan två på natten vaknar Jessica. Hon hör en gnisslande dörr i huset och det hörs snabba fotsteg. De kommer närmare, den här gången tydligt och bestämt inriktade på dörren till sovrummet. Det tystnar utanför dörren men Jessica tycker hon kunna höra någon eller något andas där utanför.
 Hon sätter sig upp i sängen, och är stel av skräck. Hon tittar bort mot dörren och ser att den är olåst. Jessica är alldeles säker på att hon låste dörren men nu är den alltså öppen.
 Jessica förstår att demonen är utanför dörren men hon vet inte hur ska göra. Hon funderar på om hon ska gömma sig under täcket och hoppas på det bästa.

Dörrhandtaget rör på sig och dörren glider upp. Jessica ser en skepnad i dörröppningen. Demonen tycks ha en gråblå färg och dess ögon ser gula ut. Demonen har tänder men inga läppar, vilket får ansiktet att se ut som ett torkat lik. Den har ingen näsa och dess skinn ser ut att vara fuktigt. Allt detta ser Jessica och ryser.
 Efter att ha stått stilla och betraktat Jessica i dörröppningen ett tag börjar demonen röra sig mot henne. Dess ben ger ifrån sig knakande ljud. Det är ett otäckt ljud och Jessica reagerar med avsky.
 Demonen andas väldigt högt. Luften fylls av en sjuklig sur stank. Jessica får kvälvningar av lukten. Med en plötslig oerhörd hastighet hoppar demonen från sängens fotända till sidan av Jessica säng. Demonen är bara en halvmeter bort från henne.
 Demonen sträcker fram en av dess händer mot Jessica och hon skriker för livet. Hon skriker så högt att det gör ont i halsen. Demonen kryper ihop och går på alla fyra. Den väser mot Jessica. Det ger henne en ide.

Jessica blir tvärilsken och hoppar upp från sängen och slår en tung bok i huvudet på demonen. Hon skriker sedan mot den; detta är vårat hus, försvinn härifrån. Demonen ger sig inte i väg. Jessica går mot den och går bort mot det stora badrummet. Demonen går in i utrymmet. Jessica tar fram en tändsticka och tänder eld på den. Demonen verkar rygga tillbaka mot elden. Jessica har sett en stor typ av träpåle i ett rum som ligger bredvid sovrummet. Hon går ditåt men släpper inte demonen med blicken. Äntligen får hon tag på pålen. Hon håller den framför sig som en sköld.
 Demonen väser mot henne igen men hon tvingar ut den från utrymmet och ner för trapporna. Hon lyckas slå den några gånger. Till slut är hon vid ingången. Hon tar fram flera tändstickor plus en mekanisk tändare. Jessica tvingar ut demonen på trappan.

Hon får eld på en sticka och kastar den mot demonen. Dess skri ekar i luften. Jessica sätter eld på flera stickor till och kastar dem på demonen. Hon får eld på en tidning också som brinner bra. Allt detta kastar hon på odjuret som stört dem och skadat Adam.
 Demonens skri ekar i natten och flera lampor tänds i de närmaste husen.
Det hörs sirener från någonstans i närheten. Demonen verkar springa iväg men Jessica sparkar på den gång på gång och den börjar blöda. Jessica stöter in pålen i odjuret.
 Dess utseende är fruktansvärt. Den luktar även mer illa nu än den gjorde innan. Det rinner en massa blod från demonens bröst där pålen sitter. Demonens styrka verkar ebba ut och den rör sig långsamt. Till slut sjunker den ner mot marken och rör sig inte mer. Jessica gör ett segertjut och dansar runt runt. Efter en kort stund sjunker hon också ner på knä och skakar okontrollerat.
 En granne kommer springande. Grannen hjälper upp Jessica. Han undrar vad demonen på gatan är för något. Tids nog kommer han få svar men just nu vill Jessica in och sova och fira att hon vann striden. Längre ner på gatan ser man flera polisbilar på väg.

På sjukhuset vaknar Adam upp ur sina dvala och undrar var Jessica är. Det tar flera sjuksköterskor att lugna ner honom. Efter några timmar tar han mod till sig och ringer Jessica. Då har polisen precis åkt. Då bägge snyftar även om de vet att det onda är borta.

EPILOG

Adam har just kommit hem och Jessica har dukat fram god mat. Demonens kropp ligger på soptippen och allt som påminde om dess existens i huset är bortsopat. Utrymmet i badrummet finns fortfarande kvar men används numera som förvaringsplats av dukar och annat som inte används så ofta.
 Adam ler mot Jessica och de sätter sig och äter. De är mycket nöjda över huset nu när de har det för sig själva. Den gamla kakelugnen är borta och ersatt med en mindre falsk eldstad. Det ser fint ut.
Adam och Jessica klingar med sina vinglas och efter maten går de mot sovrummet. Sedan gör de barn. Nio månader senare får de sin första bebis. Bebisen döps till Roger.

En gång i tidernas gryning föddes dinosaurieödlan Esp. Han vägde vid födseln trettio kilo men skulle efter ett år bli tre ton tung. Han själv var ju ovetande om alla realiteter eftersom han var född endast med instinkt, förutom kroppshyddan. Hur ska en sådan best kommunicera, och vad ska han säga? Kan han prata och då med mat som enda intresse. Hans kommunikation var mycket riktig bedrövlig och rörde bytesdjuren han skulle kunna fånga. Han hade tumme med ganska mycket större, äldre ödlor av samma ras. Men dom kunde också vara våldsamma, även om dom inte såg Esp som ett byte att äta. Dock var det tufft i kretsarna med reptiler, och man måste vara ganska tuff för att inte bli skrämd.
 När hela tre år hade förlöpt landade ett rymdskepp på planeten. Den här händelsen med Esps födelse och karriär och liv, tog nämligen säte på en planet i solsystemet Alpha Centauri. Astronauterna i det flygande tefatsskeppet från planeten Tellus, i det jordliga solsystemet hade skänkts ett nyutvecklat rymdskepp, ett flygande tefat. Astronauterna hade lärts att navigera mot relativitetsteorin, och genom immaterialisation av deras tefat gått i tunnel mot rymden och G-vågorna, och lagen om reaktion och aktion.

Astronauterna blev väldigt intresserad av Esp. Som de förstod var den yngste av skräcködlorna. Men efter några veckor på den nya planeten som man döpte till Olga med Esp. som den nyaste födda av livet där. Astronauterna som hette Rutger och Isak bestämde sig för att försöka utveckla Esps intelligens, och med tiden anpassa sig till att bli kontant med dom, och förstå tefatets konstruktion. Även om man normalt sett inte kunde göra djur intelligenta så ville man ändå offra en hel del tid på ett göra Esp. klyftig. Man demonstrerade alltså helt sonika tefatet med sin skruvkonstruktion som skulle förklara styrkan av Nils Bohrs svagare rymd än Einsteins och som helt enkelt skulle ge Esp. förklaringen till astronauternas uppdykande på Olga. Esp. förstod inte nåt utan såg astronauterna som ett passande skrovmål för honom. Efter tre månader avslutade Rutger och Isak intresset för Esp. och återvände till jorden i sitt otroligt duktiga rymdskepp. Astronauterna blev under färden hem igen osams med varandra i den tre dagar långa hemresan.

Rutger slog faktiskt Isak på käken och han var alltså blåslagen när man återigen landade på Tellus. Anledningen till att färden ändå trots relativitetsknäcket tog tre dagar istället för att göras på nolltid var att man trots allt måste upp från den planet man startade från och förbereda sin färd. Man hade alltså blivit osams i astronautskretsarna och Isak och Rutger var skällda på av Nasas styrelse och blev impopulära. De fick faktiskt helt enkelt inte några fler uppdrag utan fick ett avgångsvederlag på varsin miljon och blev friställda. Dom blev irriterade och vände sig till domstol för att får rätt mot staten och alltså få fler uppdrag. Avtalsverket gav dock Nasas styrelse rätt och ansåg att man måste testa med nya astronauter. Isak och Rutger fick då ett stort agg till Nasa och bestämde sig för att starta en konkurrent till Nasa, alltså ett rymdskepps och astronautföretag. Problemet var att teorigrunderna för rymdfärder saknades. Isak och Rutger bestämde sig i det läget för att repetera sin vanliga jordiska fysik från gymnasienivå, samt börja sitt företag Intra som ett kompani som sysslade, först med vanliga gammaldags rymdfärder.

Paret Isak och Rutger som sensationellt faktiskt blivit väldigt sams med varandra byggde då det vanliga skepp, eller ett i varje fall liknande som Nasa först hade varit ute i rymdfart med. När paret blivit sextio år gammalt var det så äntligen dags för den första rymdfärden för paret. Men i sista minuten insåg Rutger och Isak att de helt enkelt blivit för gamla för rymdfart, en astronaut förstod man, borde nog vara högst fyrtio år gammal. Paret hade också tagit ett banklån om femton miljoner för att finansiera rymdskeppsbygget. Hur skulle dom förfara med rymdskeppet? Som alltså var uppställt och färdigt för rymdfärd. Man bestämde sig för att annonsera i pressen efter två personer, som ville bli astronauter mot en rejäl ersättning. Isak och Rutger bestämde sig för att löpa linan ut, ta ett banklån till om femton miljoner som lön till astronauterna. Man fick svar, och anställde två tjejer som astronauter, satte dom i rymdskeppet, och så fick paret se det bära iväg upp i det blå. Tjejerna hade fritt spelrum för sin färd. Till skillnad mot Nasas tidigare rymdfärder när man i första hand för astronauter navigerade till månen, fick man alltså i rymdkapseln ta risken och färdas vart man ville. Men det bar sig nog ändå naturligt att man nöjde sig med att åka till Mars som alternativet till månen, men blev till åtlöje eftersom dom inte vågade landa på planeten. Färden till Mars och tillbaka till jorden tog sex månader, och Isak och Rutger satt med banklån om över trettio miljoner. Rutger blev irriterad på alla möjliga äventyrliga filmer som lurade i folk att rymdfärder var möjliga, men blev också medgörliga för Nasas nyskapande rymdfärder, som ju nöjde sig med att ta några dagar för långa rymdfärder. Man fick också hjälp av en duktig advokat som försökte förhandla med Isaks och Rutgers långivare, om att få ned banklånen mot teknikarvoden, paret istället tog i ersättning, mot installationer av telekommunikationsutrustning. När Rutger och Isak fyllt sextiofem år var de jättestora skulderna betalda och man började återigen leva ett normalt liv.

“Känslosam, mörk och extremt välspelad! “

 

 

DC Comics (skaparna av bland andra Batman och Superman) har haft några tuffa år med flera av deras filmer som floppat hos både kritiker och publik, men med “Joker” från 2019 är det på väg att ändras. Filmen har nämligen blivit en stor hit hos både kritiker och publik, mest tack vare Joaquin Phoenix brilinta insats som den välkända titelkaraktären.

 

Filmen, som är regisserad av Todd Phillips, handlar om Arthur Fleck som inte har det så lätt. På dagtid arbetar han som clown och på kvällarna försöker han slå igenom som ståuppkomiker, men det känns alltid som att skratten är på hans bekostnad.
 Hans opassande skämt och okontrollerbara skratt leder ofta till hån och ibland även våld. Arthurs psykiska problem och flera tragiska händelser leder till att han tar sig an ett alter ego, Jokern.

 

Eftersom filmen var väldigt efterlängtad av många (inklusive mig) hade jag höga förhoppningar, och den levererade minst sagt. Redan från förtexterna märker man vilken mörk värld Arthur lever i. Hans mentala tillstånd blir bara värre ju
längre filmen går, vilket också gör filmen mer och mer
dramatisk och mörk.

 

När det kommer till skådespelet briljerar alla i sina roller, särskilt Joaquin Phoenix i huvudrollen. Förutom honom ser vi till exempel Robert De Niro (Gudfadern 2) som programledaren Murray Franklin och Zazie Beetz (Deadpool 2) som Arthurs granne Sophie Dumond.

 

Kort sagt så är filmen ett cinematiskt mästerverk på många plan. Välskrivet manus, verklighetstrogna karaktärer och fantastisk musik!

Torsdag kväll den 10 oktober och Träffpunkten bjöd in till ett av de evenemang som arrangerades under Psykiatriveckan i Blekinge.

Vi fick ta del av Elin Pernelids föredrag. På ett fantastiskt sätt beskrev hon hur det för henne har varit och är att leva med Aspergers syndrom.

Signhild Fagerberg från NSPH passade på att sprida information om deras verksamhet.

Daniel Alfonz, som nyligen släpt sin nya EP-skiva,
förgyllde kvällen med livemusik. Mellan låtarna
berättade han om sin resa i psykisk ohälsa.

 

 

 

 

 

 

I Juli så åkte jag och min pappa till Stockholm. Vi hade bokat hotell och kollat på hur mycket allt skulle kosta. Hotellet vi bokade hette Zinkensdamm och såg trevligt ut och hade bra recensioner.
 Resan var mellan den 2 och 4 Juli. Pappa hämtade mig vid 9.30 tiden den 2 Juli och tankade bilen och började köra mot Stockholm. Det började regna under tiden vi körde. Vi hade med oss både paraply och regnkläder i fall det skulle behövas.
 Vi gjorde en matpaus halvvägs innan vi kom in på E4. Vi var framme vid hotellet vid 16 tiden. Det hade slutat regna då vi kom fram och solen lyste som om det varit vackert väder hela dagen.

Vi checkade in och rummet vi fick var fint. Det fanns en liten kyl på rummet och även en vattenkokare med valfritt the och kaffe i påsar. Badrummet var fint och fräsht det också. Sängarna var bra och sköna att ligga i.
 Efter en liten paus begav vi oss ut på stan. Vi åkte djurgårdsfärjan och gick till Skansen. Det var allsång på skansen den här dagen. Laleh, Owe Thörnqvist, Molly Hammar och Sandro Cavazza skulle vara med i programmet. Det var fullsatt där inne där scenen var men utanför var det inte så mycket folk.
 Vi gick bort mot djuren och kollade på dem. Vargarna hade fått valpar och valparna var väldigt roliga att titta på då de sprang omkring och lekte. Det var en del folk som kollade på vargarna men jag lyckades ta några bra bilder på dem.
 Vi gick förbi lodjuren och de hade också ungar. Mamman låg mest och vilade medan ungarna klättrade på henne. Vi passerade ugglornas hägn och en uggla kollade nyfiket på åskådarna. En Påfågel skränade i närheten. I björnarnas hägn såg vi inga djur alls. De låg väl någonstans där man inte såg dem. Renarna hade också fått ungar och de var gulliga.

Efter att ha tittat på djuren började vi bli hungriga. Vi hittade ett ställe vid solliden som är nära där allsången är och vi åt där. Efter att vi ätit var klockan nästan åtta på kvällen och vi ställde oss framför ett staket som var utanför där folk vid allsångscenen sitter. Vi såg scenen bra där vi stod så det gjorde ingenting att vi inte satt där inne. Allsången började efter en liten stund. Det var Sanna Nielsen som ledde allsången.
 Det var kul att se det hela live. Laleh började med att spela en ny låt från sin nya skiva. Sedan sjöng hon sin egen låt Goliat som allsång med publiken. Jag gillar den låten även om den är mer riktad till tjejer.
 När Laleh sjungit två låtar kom Owe Thörnqvist ut på scen. Han körde en medley av sina mest kända låtar. En del av publiken smådansade lite grann. Efter medleyt körde Owe låten Dagny och alla i publiken skrålade med, även vi.
 Det var sedan Molly Hammars tur att inta scenen. Hon körde någon ny låt från sin nya skiva. Hon valde sedan låten Sakta vi gå genom stan som allsångssång. Den är mysig och trevlig.
 Efter Mollys två låtar kom Jonas Wahlström upp på scenen. Han jobbar på Skansen Akvariet och har presenterat många djur på allsången. Han hade med sig ett ägg som innehöll en Kubansk Krokodil. I en väska hade han en liten krokodil unge. Sanna Nielsen verkade inte gilla krokodilen så mycket men hon kysste den till slut på munnen.

Sista gästen i programmet hette Sandro Cavazza. Han spelade musik som påminde mycket om Aviciis musik. Det var helt okej musik. Han sjung senare Ted Gärdestads Sol Vind och Vatten som allsång.
 Sedan klev Laleh upp på scenen igen och körde ytterligare en ny låt. Sedan spelades låten Mera mål eftersom Sverige skulle spela mot Nederländerna i Fotbolls VM. Matchen skulle spelas på onsdagen.
 Efter låten Mera mål var sändingen från SVT slut men de fortsatte sjunga på scenen. Både Owe Thörnqvist, Laleh, Molly Hammar och Sandro Cavazza sjöng några låtar till och sedan var allsången slut.
 Vi började gå mot Djurgårdsfärjan för att ta oss till hotellet. Färjan kom snart och det dröjde inte länge förrän vi var tillbaka på hotellet. Solen höll på att gå ner och det var fint. Jag tog en bild på solnedgången och bilden blev bra.
 Vi gick och lade oss ganska snart väl tillbaka på hotellet. Det var sköna sängar och man somnade snabbt. Trots att vi var i en storstad var det mycket tyst på kvällen.

Nästa dag vaknade vi vid 8 tiden och åt frukost. Det var god frukost och sedan begav vi oss ut på stan. Vi gick till gamla stan och strosade omkring samt köpte Stockholmskortet där. Stockholmskortet gav fri entré på de flesta museum och annat. Pappa berättade en del historier om en del av byggnaderna i Gamla Stan. Det var mycket intressant. Jag visste inte mycket av det han berättade.
 Vi passerade Kungliga slottet. Pappa hade gått vakt där en gång i tiden och berättade spännande saker. Sedan gick vi lite på stan vid Drottninggatan bland annat. Jag hittade en väldigt stor skivbutik men jag köpte ingen skiva. Vi kom sedan till Kungsträdgården. Där såg jag en häftig fontän som sprutade vatten åt alla håll och kanter.
 Färden gick sedan mot Skeppsholmen. Där låg ett museum som vi besökte. Det hette Bergrummet och var ett leksaksmuseum. Det fanns massor av leksaker och tidningar och annat där. Det fanns en del leksaker jag kände igen men också sådant jag aldrig sett tidigare.
 Efter att vi varit på museet pratade vi om att åka till Skansen och Gröna Lund och även Abba museet. Vi hade tänkt gå Strandvägen som ledde dit men vi fick syn på en båt som åkte gratis till djurgården så vi åkte den.
 När vi kom till Abba Museet var det för lång kö och för dyrt inträde så vi hoppade över det. Om man fått gratis inträde med Stockholmskortet även på Abba museet hade vi nog
gått in.

I stället gick vi till Skansen – Akvariet och tittade på djuren där. Lemurerna var gulliga och såg trevliga ut men man fick inte klappa dem. Vi såg även två stycken vuxna Kubanska Krokodiler. De var rätt stora och gjorde inte så mycket utan vilade mest.
 Efter Akvariet besökte vi Skansen. Där kollade vi först Stadskvarteren. Det fanns en äldre jobbverkstad där de hade gamla svarvar och annat kul. Pappa berättade en del intressanta saker om apparaterna.
 Sedan begav vi oss mot djuren. Det började regna och vi tog fram paraplyerna. Det regnade ett tag men lugnade ner sig rätt fort. Björnarna var ute och vi såg när de fick mat och en guide berättade om björnarna.
 Efter ett tag började guiden prata om Gråugglan och det var också intressant. Vi såg när ugglan fick mat och så. Vi såg inte till Lodjuren och vargarna låg och sov. Några tyska turister pratade om valparna men de såg dem inte. Jag visade ett kort videoklipp på valparna som jag filmat med mobilen. Tyskarna blev glada och tackade för att de fick se filmklippet även om de velat se valparna i action.

Vi började bli hungriga och åt på samma ställe som gårdagen och sedan gick vi mot Gröna Lund. Jag köpte ett åkband och pappa köpte en biljett till spökhuset. Det hette House of nightmares.
 Jag började dock att åka en riktigt vild berg och dalbana. Den gjorde en loop en gång och det var tur att jag inte hade glasögonen på mig. Efter den åkturen åkte jag en mindre vild bana.
 Pappa och jag gick mot spökhuset och det var häftigt där inne. Enda nackdelen var att det var så mörkt där inne så det var svårt att se vart man gick ibland. Man hoppade till några gånger när det bankades vid en dörr och andra skrämsel saker. Efter spökhuset fortsatte jag åka en del karuseller. Pappa vaktade mina saker under tiden. Jag skulle kört radiobil men glömde bort det. Efter några timmar var jag nöjd och det började fyllas på med folk så kötiderna började bli långa på de flesta attraktioner.

Vi åt på bra restaurang på Gröna Lund. När vi kom dit var det ingen direkt kö men under tiden vi åt började stället bli fullt. Vi hade tur att beställa när det var knappt någon kö. Maten var god och mätta begav vi oss mot färjan igen.
 Pappa köpte en öl i en affär som vi passerade på vägen till hotellet. Det skulle vara fotbolls VM på TV mellan Sverige och Nederländerna. Jag hade litet godis som jag skulle knapra på.
 Väl tillbaka så softade vi bara och kollade på fotbollen. Tyvärr vann inte Sverige men det var bra kämpat ändå. Vi somnade rätt sent eftersom matchen dragit ut på tiden.

Nästa morgon vaknade vi vid 8.30 tiden. Vi åt frukost och checkade ut från hotellet när vi var klara med packningen och allt. Sedan åkte vi mot Haga. Där skulle vi besöka Fjärilshuset/Haga Ocean.
 Vi kom dit när de precis öppnat. Det var varmt och fuktigt där fjärilarna var. De flög omkring en. Det var svårt att ta bra bilder på dem men jag lyckades fota några av dem i alla fall. Det fanns även en vattendamm med Karpfiskar i. De kom simmande när man ställde sig och tittade på dem. De ville nog bli matade.
 Sedan kom man ut i oceandelen. Där fanns det hajar i ett stort akvarium samt ett antal mindre fiskar i andra akvarium. Det var kul att se både hajarna och fiskarna. De hade även en uppstoppad Vithaj i naturlig storlek. Den var väldigt stor och lång.

Efter att vi varit där i några timmar åkte vi vidare till Tekniska Museet. Där var vi också ett tag och sedan besökte vi polis museet. Det låg alldeles intill Tekniska museet. Bägge museerna var intressanta. Efter att vi besökt de två museerna åkte vi hemåt. Återigen stannade vi på vägen hem för att äta. Det blev samma ställe som vi åt på som ditvägen.
 Jag var hemma vid åtta tiden på kvällen. Resan hade gått bra och vi var bägge nöjda med allt. Jag lade upp några videos från resan på Youtube.
 Allt som allt en trevlig resa som jag gärna gör om.

Nina Lundkvist, som vuxit upp på skärgårdsön Stukö, flyttade hemifrån som nittonåring in till stan.
 – Jag är 43 år och jobbar tre dagar i veckan på Kassans kafé, Försäkringskassans personalmatsal. Där har jag jobbat i 12 år. Mina uppgifter där är bl.a. att bre frallor på morgonen, laga och förbereda lunch och ibland bakar jag. Allt som allt är vi sju som jobbar där, jag trivs jättebra med jobbet.

När jag inte jobbar gillar jag att simma, sjunga, spela piano och titta på film. Att resa är ju också härligt. Min första utlandsresa gick till Kanarieöarna, sen har det även blivit resor till Thailand, Turkiet, Egypten. När jag fyllde 40 år åkte vi till Kreta i Grekland.

2002 kom jag i kontakt med psykiatrin i och med att min pappa gick bort., Då fick jag veta lite mer om TP. Det tog ett tag innan jag gick hit själv men började komma till TP mer och mer, började känna människorna här.
 Det är så att jag har Turnes syndrom som innebär att man ofta kan ha nedsatt hörsel och hjärtfel, det är även vanligt med depressioner. Det är klart att det påverkar mig mycket i min vardag.

Träffpunkten har nu nästan blivit som ett andra hem. Utan TP hade jag suttit mycket mer isolerad hemma. Jag är här 5-6 dagar i veckan, känner mig alltid välkommen och accepterad, man blir inte dömd.
 Tack vare TP har jag hittat nya vänner. Ibland följer jag med på aktiviteter som anordnas här. Det har bl.a. varit resor till Kivik, julmarknader, Börjes i Tingsryd, IKEA och Ullared. Har även hängt med på fisketurer som Jonatan fixat med. Den typen av utflykter hade aldrig blivit av utan Träffpunkten.

Den 6:e September 2019 har uppföljaren till den väldigt framgångsrika skräckfilmen
IT: Chapter 1 (Det: Kapitel 1) från 2017
premiär. Den första filmen lyckades skrapa ihop hela 700,381,748 dollar och är därför en av de största barnförbjudna filmerna någonsin.
Därför är uppföljaren (Kapitel 2) väldigt efterlängtad, men vad handlar egentligen den
första filmen om?

SPOILERVARNING!

IT är baserad på Stephen Kings kända bok från 1986 med samma namn,
 Filmen utspelar sig i den lilla staden Derry, sommaren 1989, där flera barn spårlöst försvinner och sedan hittats döda. Den mobbade elvaåringarna i “The Losers club”, Bill, Ben, Eddie, Mike, Stanley och Beverly upptäcker att mördaren inte är mänsklig, utan ett monster som återkommer till Derry vart 27:e år, som vet vad man är mest rädd för.
 Monstret antar ofta skepnaden av den onda clownen Pennywise (spelad av Bill Skarsgård)
Vännerna lyckas till slut besegra clownen och tvinga honom att gå tillbaka till en tidig vila.
Efter striden lovar de varandra att återvända till Derry om Pennywise någonsin kommer tillbaka.

Där slutar kapitel 1, och eftersom boken är uppdelad i två delar, så är det nu dags för kapitel 2.
 Kapitel 2 utspelar sig 27 år senare, hela gänget har nu vuxit upp och gått egna vägar, men när de får ett telefonsamtal om att Pennywise är tillbaka återvänder de till Derry för att göra sig av med ondskan en gång för alla.

IT - KAPITEL 2

En lyckad uppföljare med extra blod, svett och tårar!

Den här berättelsen är delvis baserad på boken ”Gåvan från stjärnorna” av Lennart Lidfors men också egna observationer som jag gjorde när jag besökte kolmården år 1989. Jag har även intervjuat tränaren Michael Ganzer angående Venus och har tagit med svaren i berättelsen men ur delfinens perspektiv. För de som vill läsa ”Gåvan Från Stjärnorna” så finns boken att låna på biblioteket. Låten ”Våra kamrater delfinerna” gavs ut på vinylsingel då delfinariet firade 20 år 1989. Vem som sjunger på skivan är fortfarande okänt men artisten kallades för ”mr delfin”. Om man har tur kan man hitta skivan på Second hand och liknande ställen i Norrköping exempelvis men upplagan av skivan var inte så stor. Venus levde i verkligheten på kolmårdens djurpark och dog där år 1990.Venus dog av sjukdomen rödsjuka som ofta grisar kan få. Den kan dock drabba andra däggdjur.

Jag är en flasknosdelfin och mitt namn är Venus. Jag är född av min mamma Vicky. Min syster Sisu föddes samma år som jag. Sisu och jag fyller hela sex år i år. Vi bor på kolmårdens djurpark och detta året 1989 är det jubileum på delfinariet. Mycket folk som kommer och går. Min personliga tränare heter Michael Ganzer och han är mycket rolig. Alla av oss har egna tränare för att det ska bli så bra som möjligt.

Mina första minnen av min mamma Vicky är underbara. Hon fixade mat till mig när jag var hungrig. Tröstade mig när jag var ledsen. Hon var helt enkelt världens bästa mamma. Hon är fortfarande bäst av allt men hon gillar inte det jag pratar om. Det gör henne förvirrad.
 Redan som liten hade jag konstiga minnen. Jag kunde inte riktigt förstå vad de betydde eller om de ens var viktiga. Vicky förstod dem inte heller när jag pratade om dem. Hon tyckte jag skulle strunta i dem men jag kunde inte.

Efter en tid kom jag ihåg ännu flera saker. En av de sakerna som var viktigt heter kristaller, har jag lärt mig. De var viktiga för något folk och det verkade som om vi hade svaren på varför kristallerna var viktiga. Någonstans ifrån kommer också ett minne på vad stället med folket hette. Det hette Atlantis.
 De andra delfinerna retade mig när jag pratade om kristaller och tyckte jag var dum. Själv visste jag inte om det var sant eller inte. Livet fortsatte som vanligt och jag började sluta prata om kristallerna. Jag fortsatte dock tänka på dem på kvällen innan jag skulle sova.
 Många människor kommer och går på vår show. Många av delfinerna kallar mig för en clown eftersom jag är sprallig och gör roliga saker som egentligen inte står på schemat. Vicky är minst lika sprallig och tillsammans är vi en bra duo.

En vacker dag som alla andra kommer det en kvinnlig åskådare. Jag ser henne redan innan showen. På något sätt hör vi ihop. Jag påpekar detta för Vicky men hon blir irriterad och anser att vi inte hör samman med människor. Jag är dock helsäker på min sak.
 Redan tidigt i showen busar jag med åskådaren och kastar en boll på henne. Hon verkar tycka det är kul och tränarna skrattar också. Jag snor Flips boll och kastar på henne. Även detta framkallar en hel del skratt. Flip är inte lika glad. Vicky undrar varför jag ger kvinnan så mycket uppmärksamhet. Showen fortsätter men jag simmar ofta fram där kvinnan är och busar.

Efter showen går de flesta besökarna men till min förtjusning stannar kvinnan kvar. Hon går ner till tränarna och jag skriker förtjust och simmar fram till henne. Det skiljer bara någon meter mellan oss. Vicky är lite mer försiktig. Hon kallar på mig men just nu vill jag vara där hos kvinnan. Vi dras som magneter mot varandra. Kvinnan stannar kvar medan vi blir tränade. Jag är mer intresserad av henne än själva träningen men det går bra ändå.
 De andra delfinerna är glada men verkar hålla ett extra öga på mig innan vi säger godnatt. Sömnen kommer rätt snabbt. Jag letar i minnet efter var jag sett kvinnan innan. Det tar ett tag men plötsligt är jag säker. Jag blir med ens klarvaken då jag hittar svaret
 Denna kvinnan levde ibland folket på stället som heter Atlantis. På något sätt jobbade vi med kristallerna. Jag kommer också i håg att jag hade samma namn där. Jag puffar på Vicky och vill berätta men hon vill bara sova just nu. Jag är ensam med mina tankar och det stör mig.

Nästa dag är jag ivrig att berätta om vad jag kommit fram till. Efter jag berättat tycker de andra delfinerna jag är dum och löjlig. Vicky är mer snäll och tycker det låter för otroligt för att vara sant.
 Senare på dagen är det dags för första showen. Det händer inget särskilt under showen utan allt förlöper som det brukar. Vicky busar lite med Flip men det brukar vara så. De gillar varandra mycket. Flip är även pappa till mig och Sisu.
 Efter någon timme börjar andra showen för dagen. Jag får syn på kvinnan från föregående dag. Hon sätter sig inte på samma plats utan mer i skymundan. Jag fortsätter skoja med kvinnan. Bland annat kastar jag återigen en boll på kvinnan. Denna gången är det Sisus boll jag tar. Hon blir sur på mig.

Hon sitter där fundersam och säger aldrig någonting. De andra åskådarna tycker det är roligt och vill själva att något liknande ska hända. Många åskådare som sitter på de lägre bänkarna brukar bli lite våta. De vill till och med bli våta. Flip brukar dra en båt med valfritt barn ibland. Det är uppskattat av besökarna men efter att ett barn ofrivilligt hamnade i vattnet, på grund av en fumlig tränare, brukar han inte göra det så ofta
 När showen är nästan slut fixerar jag kvinnan med blicken och sänder en sorts energi mot kvinnan. Jag vet inte själv hur det går till, det bara händer. Kvinnan verkar bli minst lika förvånad som jag själv. Vad var det som hände egentligen?
 Det verkar inte som åskådarna har sett något och alla applåderar åt konsterna de övriga delfinerna gör. Showen avslutas som vanligt med att vi alla hoppar upp på tränarens lilla scen och viftar med stjärten samtidigt som årets tema låt för delfinariet spelas på hög volym. Låten heter våra kamrater delfinerna och spelas av en anonym Norrköpingbo.
 När de andra folket går ut stannar återigen kvinnan kvar en stund. Hon går återigen ner mot delfinerna och jag är snabbt där. Jag sänder återigen energi mot kvinnan. Hon verkar förvånad men stannar kvar. En stund senare beger sig kvinnan därifrån och hälsar glatt på tränarna. Jag är glad men känner mig lite trött.

En av tränarna får en toppenidé. Jag ska uppträda ensam under en del av showen och då ska Banaramas låt Venus spelas. Träningen börjar efter att alla delfinerna fått mat. Tränaren lyckas få allt att stämma efter ett par timmar och i morgon är det premiär för Venus special.
 De andra delfinerna är såklart avundsjuka på mig. Jo jo ha en egen liten show minsann. Vicky är den som är mest optimistisk över det hela. Sisu simmar fram till mig och vill prata allvar. Hon anser att jag var oförskämd när jag tog hennes boll. Jag förklarar att det bara är för showen men innerst inne vet jag att det inte är så. Det går inte att förklara på ett bra sätt.
 Vicky vill gärna veta vad jag skickade mot kvinnan. Hon har aldrig sett något sådant förr och Vicky är orolig. Jag har inget ordentligt svar på frågorna men jag menar att det handlar om kristallerna. Vicky suckar och ger upp. Hon avslutar med att säga Man måste välja vad man tror på och står för. Du har en underlig tanke som inte fungerar och för de andras skull bör du sluta tänka på det här. Vicky simmar iväg och de andra somnar. Venus somnar också även om det tar lite tid.

Nästa dag är en glad dag. De andra delfinerna har glömt bort att jag gjorde konstiga saker och Vicky är glad som vanligt. Vid den första showen för dagen fungerar allt perfekt fram till min show: Venus special. De andra delfinerna är inte förberedda på min show utan Flip avbryter showen hela tre gånger. Åskådarna verkar roade av det hela. Jag ser inte till kvinnan under showen.
 Efter första showen bestämmer tränarna att enbart jag kommer vara i bassängen under min egna show. Show nummer två är på eftermiddagen. Innan dess får vi lite god fisk av tränarna.
 Dagens andra show börjar och det är packat med folk. Kvinnan är återigen där och hon sätter sig rätt långt ner. Jag ser henne på långt håll och simmar snabbt fram dit. Jag hälsar på henne genom att pipa och göra knarrljud. Kvinnan fnissar åt mig och ler glatt. Vicky avbryter mig efter en stund och fortsätter med showen.

När de andra delfinerna sedan slussas ut när det är min show är det som om luften är laddad med elektricitet. Jag simmar återigen fram till kvinnan och sänder energi. Hon blir överrumplad och hoppar till. Någon bakom henne skrattar till. Jag blir kvar där en stund. På något sätt överför jag en känsla eller ett minne till kvinnan. Hon blir helt klart rörd av allt för det rinner en tår från hennes ena öga. Efteråt känns det konstigt i min kropp också.
 Min låt Venus spelas i högtalarna och jag påbörjar min show. Det går riktigt bra och alla åskådarna gillar det. Mot slutet hoppar jag precis nedanför bänkraden där kvinnan sitter. Både hon och övriga blir våta och jag småskrattar åt det. Åskådarna verkade roade av det också.
 Efter min show kommer de andra delfinerna in och vi gör ett fint avslut som vanligt. Alla är nöjda och glada. Min tränare Michael Ganzer verkar vara fundersam. Efter showen är Michael och jag ensamma en stund. Han pratar med mig men jag förstår inte alla ord. Han verkar förbryllad över att jag ger kvinnan så mycket uppmärksamhet.
 De andra delfinerna tycker fortfarande jag är knasig och de är lättirriterade hela kvällen. Vicky vill inte prata med mig och det verkar som de fryser ut mig. Det känns inte rätt. Vi somnar som vanligt.

Nästa dag fortsätter som vanligt. Jag gör min show men tänker en hel del på kvinnan. Jag märker att hon mår bättre än hon gjorde första gången. Det är ett framsteg för henne.
 Precis som de föregående dagarna kommer kvinnan lagom till eftermiddagens show. Hon sätter sig i mitten av platserna. Jag simmar snabbt fram och fixerar henne. Något känns dock annorlunda med henne. Hon verkar irriterad på något sätt. Jag skickar energi som jag gjort innan, men det verkar bara göra henne mer irriterad. Vicky simmar fram till mig och avbryter det hela. Hon är också irriterad. Det märks på hennes sätt att simma.
 Showen påbörjas och allt går perfekt. En del åskådare ropar mitt namn innan min show och det är ju kul. Jag är helt klart den populäraste delfinen där just nu och jag känner mig stolt. De andra delfinerna verkar inte lika nöjda. När showen är slut går kvinnan direkt därifrån. Det är annorlunda. Flera gånger har hon stannat och pratat med tränarna och hälsat på mig och de andra delfinerna men inte i dag.

På kvällen märker man tydligt att de andra delfinerna är avundsjuka. Sisu är oförskämd mot mig. Penelope skriker mot mig. Flip kör in nosen i min mage. Inte så hårt men ändå. Vicky simmar snabbt fram och särar på oss.
 Hon pratar allvar med Flip ett tag och kommer till mig sedan. Flip är van vid att vara den som är populär men just nu är det inte så. Vicky tycker att min popularitet har gått för långt. Själv är jag nöjd med hur det är. Vicky vill också att jag ska sluta ge kvinnan uppmärksamhet och absolut sluta med att skicka energistrålen mot henne.
 Innerst inne vet jag att det kanske skulle heta kristallstråle eftersom energin har samma våglängd som vissa kristaller. Den informationen behåller jag för mig själv. En sak som jag märkt när jag skickat energin är att jag blir trött och okoncentrerad efteråt men inte så länge.

Nästa dag blir annorlunda. Kvinnan kommer inte till showen. Jag blir förvånad men kör min show som vanligt. På kvällen kollar tränaren min hälsa. Den är ok men kunde tydligen vara bättre. Jag får extra vitaminer i mig.
 Ytterligare en vecka går och showen går hur bra som helst men kvinnan besöker oss inte längre. Jag känner mig nere på grund av det. Vicky peppar mig och jag gör mitt bästa i alla fall.
 Veckan efter ändras vårat schema. Det har nu blivit höst och då är det bara en show under dagen. Jag börjar känna mig halvdålig men gör ändå mitt bästa. Jag längtar efter att träffa kvinnan igen men hon kommer inte mer. Jag blir besviken och ledsen på samma gång.
 Senare under hösten tar tränarna bort min egna show. Det kommer inte längre så många besökare och Flip har återigen blivit den mest populära delfinen. Han är också äldst av oss alla.

Vintern kommer och går och det blir ett nytt år. Vi tränas dagligen men det kommer ingen publik. Jag tycker det är tråkigt. Vicky bär på en ny unge som kommer födas senare under året. Jag simmar ofta förbi henne och lyssnar på de extra hjärtljuden. Jag kommer vagt i håg när jag föddes.
 Min hälsa blir sämre och sämre för varje vecka som går och jag börjar ge upp. Tränarna märker det också. Jag får en massa medicin men det verkar inte hjälpa så mycket.
 Problemet med mig är att jag saknar kvinnan så och är deprimerad för jag ser henne inte mer. Kanske hon kommer senare detta året. Man kan ju alltid hoppas på det bästa.
 Det är nu vår och det har börjat komma publik. Jag har dock ingen aptit alls och mina konster blir inte bra. Det är ingen som buar men jag känner att de inte gillar mig längre. På något sätt känns mitt liv så fattigt att jag inte längre vill leva.

En vacker vårdag händer det. Jag kommer till himlen. Jag hoppas jag kommer hitta kvinnan då hon också dör. Då kommer vi ha så kul och trevligt. Jag känner mig hur sprallig och glad som helst. Precis så som jag gjorde när jag var liten och nyfödd.

Notis:
Drygt en vecka efter Venus död föder Vicky en ny unge. Den nya delfinen heter Sillen och är minst lika glad och sprallig som Venus var. En del tränare säger sig tycka det är samma delfin som Venus var. Kanske Venus återföddes som denna delfin.

Boken ”Gåvan Från Stjärnorna” gavs ut 1991 och i slutet av boken finns ett memorium till Venus.

Nu är hösten här. Löven börja skifta färg på de fina träden. Det börja blir kallare ute i det vackra norden. Det är snart dags att börja använda vinterkläder. Det blir mörkare på morgonen och mörkare tidigare på kvällen. Efter någon enstaka månad börja löven slutligen falla ner på marken. Det sägs vara ett tecken på att vintern är på ingång och förhoppningsvis blir det snö så att alla barn blir glada och en del vuxna också givetvis. Nu är vi inne i december och än så länge har det inte kommit en blekaste millimeter av snö, men december har bara börjat.

Många vuxna är glada för att det inte snöar för då slipper de att röja undan all snö men däremot längtar många barn till snön så att de kan leka i snön. Det börja närmar sig jul och det är den 22 december nu kommer snön som på beställning till Julafton och förhoppningsvis är snön här för att stanna ända fram till Mars. Men minsta, allra minsta liten plusgrad kan givetvis förändrar det och omvandlar snön till vatten. När det har gått hela två dagar kommer äntligen dagen de flesta ser fram emot Julafton. Tomten ifrån den kalla Nordpolen kommer just den här dagen med sin välskötta släde och sina fyra renar som drar den. Turligt nog är det snö så han kan tar sig fram annars hade han fått flyga. Efter TV-programmet Kalle Anka som sänds varje jul kommer tomten till de flesta. De som har varit snälla får en julklapp och de som har varit stygga får ingen julklapp. Dagen därpå är det den 25 december och det är Juldagen då de flesta är lediga. Juldagen fira de flesta och den infaller alltid dagen efter Julafton enligt traditionen. Sedan kommer nyårsafton då man fira för det nya året man kanske skriver några så kallade nyårslöften. Man fira för det nya året och klockan 24:00 skicka många upp raketer i luften. Dagen därpå är det alltid nytt år.

Tänk att ha Universum i sin hand
Tänk att känna varje vibration
Tänk att vara en del av allt
Tänk att bli sedd av allt

Inom mig är jag universum
Inom mig jag varje puls förnimmer 
Inom mig jag känner mig slut
Inom mig jag vill ut

Så många människor jag mött
Så många vägar jag tagit
Så många jag pratat med
Så ensam jag ändå är. 

I ljuset finns livet
I ljuset finns min själ
I ljuset finns min dag
I ljuset finns universum.

Saknad

Kommer det över dig 
Att du Saknar mig ibland
Vaknar du upp någon gång 
O har drömt  om mig ibland
Hugger det till då o då 
i bröstet o du bara fattas mig.  

Nej jag har aldrig saknat
Jag har aldrig vaknat 
Med drömmar om dig
Jag har aldrig fattats
Jag bär det alltid med mig
Mitt stora hål i hjärtat

Leva

Att leva är att vara med
Att vara med är att vara här
Att vara här är att vara nu
Att vara nu är att leva

Årstiderna är som livet
Dom är här och nu
Våren är som födseln
Sommaren som ungdomen
Hösten som ålderdomen
Vintern som vilan 
Våren.......