Året börjar ta slut i ena änden, kanske bra det. Det har varit lite som att cykla med pyspunka på framhjulet, blir varken fart eller stabil linje. Men trots restriktioner, avstånd och förmaningar levererar Presspunkten ett nummer fullt av fyrverkeri. På vårt julbord kan man hitta lite av varje. Vad sägs om lite personporträtt, mystik & spökeri, natur & musik, konst & sport och förstås lite till!

Till redaktionen välkomnar vi Anders och Jonny!
Tack Per, för medverkan!
 Själv väntar jag tålmodigt, som fiskaren bakom flötet, på det nya året.
Ska banne mig bli ett gott sådant!

Lumpen gjorde Per i en vad numera kallas Amfibiebataljon. Han ryckte in i Karlskrona men låg också i Stockholm och Norrland. Deras uppgift var att ta första skyddet mot landstignings fartyg med små robotar och sedan strida som ett rörligt förband.

Per lärde sig spela genom hans storebror i tidiga tonåren. Träffade sedan Caj Karlsson som också bodde på Hasslö. De spelade i ett band som hette Död Civil, ett punkband, som blev grunden för Sinn Fenn. Musikgruppen Sinn Fenn bildades på 1980-talet på Hasslö som ett band spelandes rock, folkmusik och irländsk folkmusik. Bandet bestod av fem medlemmar med Caj som frontfigur och sångare och där Per spelade bas. Deras material var både egenproducerat och covers.  
 Namnet Sinn Fenn ljög bandmedlemmarna om att det kom från Hasslö som ett uttryck för bra fiskefångst. I verkligheten var det ett försvenskat namn av det irländska partiet Sinn Fëin och kom ifrån en Jan Guillou bok som Per hade läst. Bandet höll ihop till runt år 2000 för att sedan återuppstå 2010 med en spelning på Hasslöfestivalen.

Följande år släppte Sinn Fenn en EP vilket skapade ny hajp runt gruppen och nya spelningar genomfördes både lokalt och regionalt. År 2013 släpptes samlingsskivan Livet var en fest med ett trettiotal låtar. Per har aldrig sjungit i sin karriär utan enbart spelat bas. Däremot har han varit med om att skriva bandets första album. De var fyra stycken om det vilket gjorde att albumet blev bredare än senare album då Caj stod ensam för låtskrivandet. Bästa konsertminne Per har är förmodligen från Hultfredsfestivalen där det var mycket publik och arrangemanget var upphaussat då bl.a. Aftonbladet skrev om det. Det var den största festivalen i Sverige på den tiden. Även spelningar ifrån Hasslöfestivalen ger goda minnen. Sämsta konsertminne är svårare att säga men ibland har Sinn Fenn varit med om att de blivit uppbokade på arrangemang som inte passade dem. Dessutom om man som basist spelar fel hörs det tydligt. Bästa Sinn Fenn låten är När modet sviker.

När Sinn Fenn inte höll ihop längre blev Per medlem i gruppen Djävul som egentligen var som Sinn Fenn fast där Caj, som gått solo, hade blivit ersatt av Pers svåger Mattias Osbäck. Med gruppen Djävul fick de också släppa ett album. Pers musiksmak är däremot väldigt huggen i sten, det är musik liknande Sinn Fenn eller som hans favorit trubadur Lars Demian. Per har alla skivor av Demian signerade och Demian har även gästspelat på Sinn Fenn’s spelningar.  
 Numera är Per inte medlem i något band då han anser sig var för gammal för sådant. Att familjen hållit ihop trots allt spelande beror på att resan med Sinn Fenn började så tidigt. När familjen bildades så hade helt enkelt de lagt ner bandet. Tiden med Sinn Fenn var Per mellan tjugo och trettio år och han var klar med festandet och musicerandet när han skaffade familj. Per uttrycker det som att han var färdig med musiklivet och han trädde in i vuxenlivet istället. Han ville vara hemma istället för att turnera omkring.

Lite kuriosa om Per är att mat inte är hans favoritämne vilket hans fru tycker är tråkigt. Han gillar helt enkelt svensk husmanskost. Köttbullar duger gott och det blir ofta raggmunkar på tisdagar på restaurang Matsmedjan. Däremot har han stort ego vad gäller bollsporter. Det kan vara fotboll, badminton eller innebandy som han tycker han är bra på men där omgivningen kanske inte håller med. Sist men inte minst går Per med vinterjacka och ullsockor mitt i juni, han hävdar att det gör han för han är mager och fryser.

Gruppens första skiva hette ”The Mangnificent Moodies” och innehöll deras första stora hit Go Now. Annars blev inte den skivan så jätte känd. Musiken på den skivan är mest R&B Musik och många covers på andras låtar. Det är den enda skivan med sådan musik i deras repertoar.
 1967 tog musikbolaget Decca kontakt med gruppen och undrade om de kunde göra ett rockalbum med klassiska inslag. Decca ville marknadsföra det nya stereoljudet med skivan. Innan fanns nästan bara monoskivor. Gruppen tackade ja till erbjudandet och resultatet blev mycket bra. Man använde sig av Londons festival Orkester samt att gruppen spelade en del instrument själva. Musiken är en blandning av rock och symfoniorkester. Skivan hette Days Of Future Passed och är även den första skivan ibland de första sju som blev berömda. Skivan innehåller de stora hitlåtarna Tuesday Afternoon och Nights In White Satin. Sammantaget är det ett mycket bra album.
 Vid inspelningen användes bland annat ett instrument som heter Mellotron vilket är ett elektroniskt klaviatur-instrument, en tidig form av sampler. En magnetisk bandslinga är kopplad till varje tangent på mellotronen, och då tangenten trycks ned läser ett tonhuvud av bandslingan. Vanligt förekommande ljud, som spelades in kromatiskt ton för ton, var till exempel violin, cello, körer och flöjter. Senare kom ett annat instrument som hette Chamberlain och som var bättre än Mellotronen.

Ett år senare kom nästa album. Det heter In Search of the Lost Chord och är ett bra album. På detta album och de nästföljande var det bara gruppen som spelade musiken. Man använde ingen mer orkester. Skivan är ett så kallat koncept-album och behandlar mycket om utveckling och filosofi. Vissa av texterna handlar om exempelvis; musik och filosofi genom tiderna, förlorad kärlek, andlig utveckling (LSD), fantasier samt mycket mer. Två singlar släpptes också från albumet och blev tämligen kända. Dessa var Voices In The Sky och Ride My See-saw. Det är ett bra album med trallvänlig musik.

1969 var ett produktivt år för gruppen då två album kom ut. Det första hette In the Threshold of a Dream och andra skivan To our Childrens Children Children. Skivan In the Threshold of a Dream är ett temaalbum och handlar mest om drömmarnas värld. Enbart en singel, Never Comes the Day, släpptes från albumet. Det är väldigt bra symfonisk musik på skivan och en del elektronisk musik också.
 Skivan To our Childrens Children Children, handlar en del om första månlandningen, som skedde samma år. I första låten låter det som en rymdraket som startar. I samband med skivsläppet startade gruppen ett eget skivbolag, som hette Threshold. Detta var första skivan på skivbolaget. Musiken på skivan är både rockig och även lugn. En singel från skivan blev släppt. Den heter Watching and Waiting.

År 1970 kom nästa skiva. Den heter A Question of Balance och är mer rockig och inte så mycket symfonisk. Gruppen ändrade så musiken skulle vara lättare att spela både på skiva och live. Vissa av de tidigare skivorna var svåra att spela live. Med på skivan är en låt som heter Question och som blev en jättehit.
 Nästa album kom 1971 och heter Every Good Boy Deserves Favour. Skivan är nog den mest psykedeliska hittills men ändå väldigt bra. En låt på skivan The Story In Your Eyes gavs ut på singel. En låt som heter Emilys Song skrevs av John Lodge till sin nyfödda dotter. Detta var sista albumet som gruppen använde mellotronen. På de efterföljande användes chamberlain och senare syntar.

1972 kom nästa album och efter detta albumet tog gruppen en paus då de inte släppte någon skiva. Alla i gruppen var trötta på skivsläpp och turnerande och hade börjat gå varandra på nerverna. Skivan heter Seventh Sojourn och är således den sista i gruppens första sju kändaste skivor. Musiken på skivan är mest rock och en del symfonisk musik. Två låtar från albumet släpptes som singlar. Dessa var Isn’t Life Strange och I,m Just a Singer (in a rock and roll band). Det är en mycket bra skiva.
   Gruppen gjorde några turnéer fram till 1974 och sedan tog de en lång paus. Under pausen släppte några av medlemmarna egna skivor. Bland annat gjorde Justin Hayward och John Lodge ett album tillsammans. Justin hjälpte även till att göra en musikal version av The War Of The Worlds.

Nästa skiva kom 1978 och heter Octave. Just när skivan kom ut var punken stor och även The Moody Blues gjorde skivan lite mer rockig och lite lätt punkig för att passa in på vad som var aktuellt just då. Detta var sista skivan som Mike Pinder var med och gjorde. Han hade gift sig och tyckte det var jobbigt att resa mellan England - USA under inspelningen. Ersättaren hette Patrick Moraz. Inspelningarna var kantade av problem. Bland annat brann det i deras studio, men banden kunde räddas precis. Ett jordskred som tillkom på grund av mycket vatten ställde också till problem. Två singlar släpptes från albumet. De heter Stepping in a Slide Zone och Driftwood. Det är en helt okej skiva även om den inte påminner om deras andra skivor.

Deras nästa skiva, Long Distance Voyager, kom 1981 och ordningen var återställd. Man känner igen musiktypen från tidigare skivor. Alltså en del symfonirock och vanlig rock också. Skivan sålde bra och hela tre singlar släpptes från albumet. Dessa var The Voice, Gemini Dream och Taking Out of Turn. Skivan är väldigt bra.
 1983 kom nästa album och det heter The Present. Skivan håller tyvärr inte samma kvalitet som de tidigare skivorna men är ändå ok att lyssna på. Tre singlar släpptes från albumet. Dessa var Blue World, Sitting at the Wheel och Running Water. Gruppen släppte några av låtarna som musikvideor vilket de inte gjort förut.

Nästa skiva kom 1986. Skivan heter The Other Side of Life och har väldigt mycket syntmusik, vilket var populärt just då. Gruppen använde nästan bara syntar i stället för vanliga instrument. Skivan är helt okej även om den inte direkt hade någon stor hitlåt. Två singlar släpptes från albumet. De heter Your Wildest Dream och The Other Side of Life. Gruppen skrev kontrakt med skivbolaget Polydor och detta var deras första skiva på skivbolaget.
 Deras nästa skiva, Sur la Mer, kom 1988 och är återigen syntinspirerat. Skivan är mer pop än rock men den är väldigt bra. Två singlar släpptes från albumet. De hette I Know You´re Out There Somewhere och No More Lies. Låten I Know You´re Out There Somewhere är mest känd från skivan och blev en stor hit.

1991 kom Keys of the kingdom ut och skivan är mer rockig än de föregående två. Man använde sig mer av gitarrer än man gjort innan. De använde sig också av en del trummaskiner på albumet. Två singlar släpptes från albumet. Dessa var Say it With Love och Bless the Wings. Det är ett bra album. Detta var sista albumet som Patrick Moraz var med och gjorde.

Nästa album kom 1999 och heter Strange Times. Återigen använde man sig av en del gitarrer men även flöjter och synthar och annat. Detta var sista albumet som Ray Thomas var med och gjorde. En singel English Sunset släppts från albumet. Det är en bra skiva med blandad musik.
 2003 kom gruppens hittills sista album. Det heter December och består av covers på jullåtar. Det är ett bra album med fina jullåtar.

I dagens globaliserade och kommersialiserade värld är det lätt att välja nya favoritlag precis som man väljer en skjorta. Vissa lag har en glamourstämpel omkring sig och är populära, TFF är inget av dem. Det är inte för inte hemmaarenan Vångavallen brukar kallas Tjongavallen för den enkla fotboll som TFF brukar spela.

Det är en sak att följa ett stort framgångsrikt lag mot att följa ett lag som kämpar för att inte ytterligare degraderas ner i lilleputtserierna. Jag kan inte heller anklagas för att hålla på ett publik friande lag (såsom Hammarby eller Malmö FF) så man står rätt ensam. Detta syns inte minst i de publiksiffror som TFF har haft under åren i de olika ligorna. Inte för att Trelleborg är stort, 45000 invånare mot Karlskronas 67000. Inför varje säsong de senaste åren har det varit samma visa, först förhoppningar om avancemang, senare inpå säsongen det eviga harvandet för att slippa degradering.

När man följer ett lag som spelar i en lägre division så kan det vara svårt att få riklig information ifrån massmedia som nästan enbart skriver om Allsvenskan och de största klubbarna. Med Internet har det kommit strömningstjänster och abonnemang för lokala tidningar vilket gjort det blivit betydligt enklare att få information om vad som händer med smålagen. Tur är att TFF i alla fall spelar i Superettan där text-tv visar resultaten och tabellen.

Nu är jag inte helt ensam med att hålla på TFF för det finns en supporter klubb som heter True Blues som ordnar Tifo:n och bussresor till bortamatcherna. En av de mest profilerade supportrarna av TFF (känd troligtvis även för Blekingebor eftersom han är född i Kyrkhult) är Rune Andersson. De som följt börsen på åttiotalet vet att Rune gjorde en hisnande resa med Trelleborg AB och har gjort sig en förmögenhet på denna resa. Det resulterade i att Rune Andersson blivit miljardär vilket möjliggjort att han kunnat lägga ner en 100 miljoner kronor i TFF över åren som sponsor och som bidragsgivare. Detta kan vara anledningen till att TFF spelat 17 år i allsvenskan och 30 år nonstop i elitfotbollen.

Två forskare i England, Peter Dolton och George MacKerron på University of Sussex har visat det intuitiva att visst blir vi lyckligare när vårt favoritlag vinner men också att en förlust försämrar humöret två till fyra gånger mer än vad en vinst betyder. Summerat kan man säga att fotbollen gör oss mer olyckliga än lyckliga. Det är därför jag ibland tvekar att följa TFF längre. Ibland undrar jag om man skulle byta lag bara för att få glädjas av lite framgång. Jag får drömma mig tillbaka till lagets storhetstid så långt tillbaka som säsongen 1994/1995 då TFF spelade Allsvensk fotboll och lyckats kvalificera sig för UEFA-cupen där de slog ut engelska Blackburn FC. Kanske skulle jag snegla på TFF’s damlag som faktiskt i skrivande stund ligger bland toppen i sin serie.

Blir jag ännu mer deppig i vardagen om jag följer detta inte så framgångsrika lag? För inte kan jag väl byta lag bara för lite motgångar? Som TFF’s eget motto lyder
”HUR ÄN VINDARNA GÅR TILLSAMMANS ÄR VI TFF”.

Året 2020 började som vanligt utan några konstigheter. I mitten av Januari började det ryktas om ett virus från Kina som hade börjat spridas. Många pratade om att tidigare i historien så har just 20-talen varit olycksbådande. Både 1720, 1820 och 1920 spreds farliga sjukdomar och liknande. Många människor dog. Frågan var om det skulle bli likadant nu.

I början tog folk det med ro eftersom Kina kändes så långt bort. Resten av Januari och Februari gick utan att så mycket hände. I mars däremot hade smittan börjat spridas i Stockholm framförallt här i Sverige. Det blev tal om att man skulle ställa in melodifestival finalen men så blev det inte.
 Efter finalen i melodifestivalen bestämde folkhälsomyndigheten att man skulle bara släppa in max 50 personer på konserter och andra evenemang. I affärer tog man bort självplock av småfranska och annat men inte lösgodiset. Det är fortfarande självplock av lösgodis. En del människor sade att smittan skulle vara försvunnen vid sommaren eller hösten.

Länder började neka folk att resa in eller ut. Min lillebrorsa som var utomlands på semesterresa hann precis komma hem innan de började stänga gränserna helt och hållet. Han blev dock tvungen att vara hemma ett tag innan han kunde börja jobba igen på grund av eventuell smitta.

Träffpunkten stängde på grund av smittorisk och plötsligt hade jag ingen sysselsättning på dagarna. Studentskolan BTH samt gymnasiet stängde också. Eleverna fick börja läsa på distans. Kupan Second Hand stängde också medan Pingstkyrkan second hand hade öppet som vanligt. Jag spenderade dagarna mest med att cykla runt på olika ställen och vara hemma. Det blev tal om det skulle göras någon resa på semestern och det blev sagt att man kunde göra kortare turer men inget längre.

Alla marknader och större evenemang ställdes in. Det blev ingen lövmarknad eller skärgårdsfest eller något sådant. Inte heller någon loppis anordnades på Wämöparken. Kort sagt blev sommaren inte särskilt kul. Det gjordes några mindre resor men inget större. Senare på sommaren öppnade både Kupan och Träffpunkten igen. Det har ännu inte börjat serveras mat på Träffpunkten.

Det pratades om att maxgränsen på 50 personer snart skulle ökas till max 500 personer runt September.
   Det verkade ett tag som om smittan nästan försvunnit. Det rapporterades väldigt få fall i sensommaren men sen framåt sent september tidig oktober började det ta fart igen.
 Man märker av i butiker att folk inte vill trängas i onödan. Många gillar inte att trängas i vanliga fall heller men nu med Corona har man märkt att folk är väldigt känsliga om man kommer för nära.

I november tog det riktig fart med smittspridningen och nu har man ändrat maxgränsen 50 personer till 8 st. Jag känner att det löste ingenting när de stängde en massa saker på våren och inte nu heller.
 Vi får se hur nästa år blir. Om det fortfarande är en massa sjuka med Corona eller inte. Det här året har varit kasst i alla fall.

Häxan lejonet och garderoben

Filmen handlar om de fyra Pevensie, barnen Peter, Edmund, Susan och Lucy. Allt tar sin början under andra världskriget. En period då tyska plan regelbundet bombade England, inklusive en förort till London där familjen bor. I första scenen får man se deras grannskap bli bombat, så familjen får snabbt springa till sitt skyddsrum. Peter och Edmund blir nästan dödade då Edmund springer tillbaka in i huset för att hämta ett fotografi av deras pappa då han var en soldat som slogs i kriget.

Då storstäderna inte var säkra så infördes ett program över hela landet att evakuera barnen ut till landsbygden där det var säkrare. Med inget mer än bara adresslappar och lite kläder skickas de iväg. Då Peter var den äldsta lovar han deras mamma att vaka över sina syskon. De blir inkvarterade hos en professor Kirke. Han hade en mycket sträng hushållerska, Mrs Mcreedy som hämtar upp dem. Då det inte fanns mycket att göra då det fanns många regler så de var tvungna att följa. För att muntra upp Lucy, den yngsta, så lovar Peter henne att de skulle ha jättekul dagen efter. Då de alla lyssnar på radion där det pratas om tyskarnas bombräder över London.

Men nästa morgon är det oväder. Så de leker kurragömma. Lucy hittar en stor garderob. När hon gömmer sig i den så förvånas hon över att hon kände buskar så hon vänder sig om och ser att hon är i ett annat land där det var vinter. Hon skriker av skräck då hon ser vad som ser ut vara en hybrid mellan människa och get, en Faun. När de båda lugnat ner sig så presenterar de sig för varandra och blir snabbt vänner, då Faunen introducerar sig som Tumnus. Han tar med Lucy hem till sig och bjuder henne på mat och dricka. Han tar fram ett instrument och börjar spela.

Lucy somnar, när hon vaknar så är alla ljus släckta och Tumnus sitter i ett hörn och säger att han är en elak Faun. Han tänkte först kidnappa henne men fick dåligt samvete. I Narnia härskade en ond häxa vid namn Jadis. Det fanns en profetia att två döttrar av Eva och två söner av Adam skulle störta henne. Så det var lag att man skulle ge alla människor till henne så hon kunde döda dem för att förhindra att profetian skulle gå i uppfyllelse. Gjorde man inte det så riskerade man livet då Jadis dödade folk och höll dem som prydnader i sitt palats. Men Tumnus skyddar henne och tar henne tillbaks till garderoben. Hon kommer tillbaka till sin värld då tiden gick annorlunda i Narnia.

Där hade det gått många timmar men i hennes värld bara några sekunder. Så de andra undrar varför hon ropade att hon var tillbaka och uppgav sitt gömställe. Ingen tror på henne då hon berättar om Narnia och de antar att hon hittar på. Samma natt så besöker hon Narnia igen. Edmund följer efter och träffar på Jadis. Hon lurar honom att berätta om sina syskon i utbyte mot godis då han inte visste vad hon ville göra dem. Både Lucy och Edmund kommer tillbaka springer och väcker dem andra upphetsat och berättar om Narnia igen. Peter och Susan tror att de inbillat sig igen. Hon berättar att Edmund nu också varit där. Han förnekar det och säger att barn inte vet när det är dags att sluta låtsas. Detta gör Lucy väldigt ledsen så hon gråter högljut och springer ut i korridoren. Vilket väcker både Mcreeday och Kirk. Hon blir väldigt arg och säger att de skulle sova i stallet. Kirk säger till henne att det var lugnt och att hon skulle ge Lucy varm choklad. Kirk förhör Peter och Susan om gråten. Det görs antydningar att han vet om Narnia. Han säger att logiken tyder på att Lucy talade sanning då Peter och Susan säger att hon är pålitlig. Nästa dag är de ute och spelar boll men blir rädda då Peter tar i för mycket och råkar krossa ett fönster. De gömmer sig alla garderoben och kommer till Narnia. De blir glada och har snöbollskrig.

Men Peter förstår att Edmund ljugit om Narnia och medvetet låtit Lucy gråta så han tvingar Edmund att be om ursäkt. Barnen beger sig till Tumnus då Lucy sa att hon ville det. Bara för att upptäcka att Tumnus blivit arresterad av Jadis polis för förräderi. Susan vill gå tillbaka då de upptäcker en bäver som kan prata. Han berättar för Lucy att han kände Tumnus och att han gav honom en näsduk och bad honom att ge den till Lucy precis innan de tog honom. Herr bäver tar med dem hem där de träffar Mrs Bäver som bjuder på middag. De berättar om profetian och att den syftade på dem. Utan att de märker så går Edmund till Jadis eller Vita häxan som hon också kallas och berättar var hans syskon gömmer sig. Herr Bäver säger att det finns hopp då Aslan var i faggorna. När de märker var Edmund har gått så så vill de andra rädda honom då han nu hålls fången i Jadis palats. Men herr Bäver stoppar dem och säger att bara Aslan kan hjälpa dem nu. Så Peter säger åt bävrarna att ta dem till Aslan. Då Jadis förstått var de är på väg så sänder hon sin polis, som är vargar, till bävrarnas hem. De kommer knappt undan. Herr bäver blir förkrossad då de kommer över de förstelnade liken av några av hans vänner. Jadis hade som hobby att döda folk och förstena dem, hon har prytt sitt palats med folk hon förstenat.

De stöter på en räv som de tror är på Jadis sida men bara liknade de som gjorde det. Han var ute på uppdrag av Aslan, att samla ihop en armé. Han har skadats av vargarna så de spenderar natten med att vårda honom innan de drar vidare för att fortsätta med sitt uppdrag. På väg till Aslands läger så blir de anfallna av Jadis men de lyckas skaka av sig henne då de gömmer sig under en sten. Men de blir hittade av självaste jultomten som berättar att bara deras närvaro har börjat försvaga häxans krafter och därför börjar snön smälta. Han ger dem vapen. Peter får ett svärd och en skyld med ett rött Lejon på. Susan får en pilbåge och magiskt horn. Blåste hon i det skulle hon få hjälp i alla situationer hon behövde det. Lucy får en kniv och en saft som kunde läka alla sorts skador. Men att snön smälte gav dem också ett problem då floden som var gränsen av Aslans del av Narnia. När de ska korsa floden så ser de att isen på den börjar smälta och därför är mycket svag. De blir även anfallna av Jadis polis. För att komma över floden så hugger Peter loss den isen de står på blir förda av forsen till andra sidan. Lucy hade blivit av med sin rock och var väldigt kall. Peter är snabb och ger henne sin. Herr bäver säger att Lucy inte har något att oroa sig för då hennes bror tog väl hand om henne och de inte behövde rockarna. För nu hade nått Aslans del av Narnia där det alltid är sommar.

Peter frågar efter Aslan vilket får hela lägret att buga då Aslan kommer ut ur ett tält och visar sig vara ett stort lejon och välkomnar men undrar var Edmund är. Då Peter berättar att han förrått dem så blir han bekymrad. Senare så pratar Peter och Aslan ensamma. Aslan lovar att hjälpa dem men att problemet skulle bli mycket svårlöst. Susan och Lucy badar i en liten sjö då de blir anfallna av polisen igen så Susan blåser i hornet så Peter, Aslan och en trupp med soldater närmar sig. Aslan håller fast alla vargar förutom Morgrim och beordrar sina män att inte ingripa då den striden var Peters, han dödar vargen Morgrim. Aslan släpper de andra vargarna och beordrar sina män att följa efter då de skulle leda dem till Edmund. Aslan ger Peter namnet Peter Vargabane. Edmund hålls fången i ett läger som soldaterna snabbt stormar och räddar Edmund. Samma kväll så tas Edmund till Aslans äger och kramar sina syskon.

Nästa dag så kommer Jadis dit och kräver att Aslan ger henne Edmund. Hon säger att om ett förräderi går ostraffat skulle Narnia förgås i eld och vatten. De går in Aslans tält och pratar länge till slut kommer både ut. Aslan säger att hon avsagt sig begäret av sonen av Adams blod. Syskonen blir väldigt glada. Jadis säger till Aslan att inte glömma deras avtal vilket får Aslan att ryta så högt så att Jadis blir chockad och beger sig snabbt därifrån utskrattad. Peter vill skicka hem de andra då ett krig var nära. Samtidigt vaknar Susan och Lucy av att Aslan dystert lämnar lägret. De blir nyfikna och smyger efter men han märker dem snabbt och undrar varför de inte låg i sina sängar. De säger att de inte kunde sova och undrar om de kunde följa med honom. Med en deprimerad röst säger han att det skulle vara skönt med sällskap. De går med honom en bit innan han säger att sista biten måste han gå själv. Men de smyger efter, de ser att han möter upp med häxan och hennes anhängare vid ett stort stenbord. Lucy och Susan blir chockade att Aslan inte gör motstånd när de börjar förnedra honom genom att raka av manen och binder fast honom med rep. Det slutar med att häxan sticker ihjäl honom en kniv. Häxan utropar att den stora katten är död och att de nu skulle ta över Narnia. Lucy och Susan vakar över liket hela natten.

Peter och Edmund underättas om Aslans död samma dag som slaget mellan Aslans arme och häxans skulle stå. Det föll nu på Peter att vara ledare. Peter får stöd av Edmund när han säger att han tvivlar på att han skulle klara av det. Edmund säger att Aslan trodde han kunde och att han och tror det. Peter avgör att slaget ska stå vid floden Beruna. Peter som stod i första ledet blir rädd när han får rapporter om att häxans arme är större och bättre utrustad. Edmund stod på en klippa med herr Bäver och hade befälet över bågskyttarna. Aslans arme börjar snabbt förlora då häxan med lätthet kontrar alla strategier med magi. När Susan och Lucy ska lämna Aslans lik så chockas de över att stenbordet spräckts och att Aslan återuppstått. Aslan förklarar att häxan inte visste ordet uppoffring sanna innebörd. Han förklarar att om den oskyldige offras i förrädarens ställe så ska stenbordet spricka och döden själv börja arbeta bakåt. Lucy säger att Peter och Edmund redan gått ut i strid att de måste hjälpa dem och tar fram sin dolk. Aslan säger att de ska hjälpa dem men inte ensamma. Han säger till dem att hoppa upp på hans rygg och ryter högt. Han tar dem till Jadis palats.

Lucy bryter ut i gråt då hon ser Tumnus förstenade lik. Men Aslan går lugnet fram till honom och ger honom livet tillbaka. Han säger att de måste skynda sig då Peter och Edmund kommer behöva alla de kunde hitta. Han börjar retirera men blir arg när han ser häxan som njuter av att förstena deras soldater. Så han anfaller henne men blir genast nedstucken. Peter ser det och börjar slåss mot Jadis men hon är en överlägsen kämpe och i stort sätt bara leker med honom. Ända tills Aslans annonserar att han är tillbaka från de döda med ett ryt vilket får häxan att bli stel av skräck i några sekunder. Vilket ger armén nytt hopp då han kommer tillbaka med alla hon dödat och Lucy och Susan. Det får hennes arme snabbt på flykt då tar hon striden mot Peter på allvar och får ner honom på några sekunder. Men innan hon hinner döda honom så dödar Aslan henne. Aslan säger till Peter, det är äntligen över. Peter Lucy och Susan blir förskräckta när de kommer på att Edmund fortfarande ligger nedstucken. Susan dödar en dvärg som försöker dödar honom. Lucy ger honom en droppe av den läkande saften. Aslan säger åt henne att använda den sparsamt då många behövde. Sen får man se slottet Paravel där barnen kröns till kungar och drottningar av Narnia. Peter den store. Edmund den rättrådige. Susan den godsinta och Lucy den modiga. Aslan ses lämna slottet efter kröningen då han inte var ett tamt lejon. Syskonen ses sen som vuxna, de kommer till samma plats som de först hittade Narnia. De går nyfiket igen samma garderob och kommer ut som barn igen. Kirk frågar vad de gjort. Peter svarar att det skulle han inte tro på om de berättade. Kirk kastar en frukt till honom och säger prova. Så slutar filmen.

Anders började därefter läsa miljövård. Efter det så läste han 3 år miljömedicinsk laboratorievetenskap och fick jobb på laboratorium. Hans mål var att jobba med miljövård. Men det varade bara en period sedan ville han göra något annat. Han har också tillsammans med sin tjej jobbat som biståndsarbetare i Portugal hos Moder Theresas systrar. En tid jobbade han inom en solidaritetsorganisation som samlade in kläder till befrielserörelser i Afrika. Ett tag kände han en kris i att hoppa omkring så mycket på olika jobb att han trodde att han aldrig skulle hitta det rätta.

Det var inte förrän Anders var 30 år som han sadlade om till journalist. Men det har inte varit någon spikrak resa mot posten som chefredaktör. Eftersom Anders prövat på så många yrken innan han valde journalistbanan var han lite äldre än gemene man inom yrket. Vägen dit började med att han skickade iväg en ansökan till en ettårig journalistutbildning på Lunds universitet. Det var en praktisk utbildning ämnad för de som redan läst en fil kandidat eller 120 poäng på högskolan. Den utbildningen tyckte Anders var jättebra. Till skillnad ifrån tidigare hoppande bland yrken så detta kändes väldigt rätt direkt. Han sa till sig själv att får han ett jobb som han gillar skall han stanna där ett par år och nu har han arbetat 20 år inom journalistyrket.

Men vi kan börja med att reda ut vad en chefredaktör gör. Det kan variera mycket beroende på faktorer som hur stor tidningen är. Sydöstran är en ganska liten tidning vilket medför att Anders vardag kan bjuda lite av varje, han kan hoppa in och redigera insändare, skriva utgivarkrönikor eller syssla med andra av de dagliga sysslorna. Här ser han ett problem att hans uppgift att leda tidningen mot mera långsiktiga mål inte alltid hinns med. Anders som är ansvarig utgivare för Sydöstran säger att han inte hinner med att läsa igenom hela tidningen utan får lita på journalisternas omdöme. Enbart om det är något känsligt material kräver han att läsa igenom materialet innan publicering.

Att vara en chefredaktör så räcker inte det att arbeta 8 timmar om dagen. Det är mycket möten och man kan hela tiden bli avbruten för saker som dyker upp. Därför gäller det att kunna vara effektiv och fokuserad på alla mötena man är med i. Det kan vara att man har 10 uppgifter på en dag och man inte får något gjort något ändå; börjar på något och så ringer telefonen och det kommer in någon och det blir väldigt splittrat. Det är budgetmöten om det ekonomiska läget för tidningen och även mycket möten om teknikförändringar. Anders understryker dock att det är ett väldigt roligt arbete.

Sydöstran ingår med ett tiotal andra tidningar i Gota Media och bland dessa tillhör Sydöstran, BLT och Kristianstadsbladet samma marknadsområde vilket innebär många möten med företrädare ifrån dessa tidningar.
 Ett område som Sydöstran delar med någon annan tidning inom Gota Media gruppen är sporten som ligger under BLT och där Sydöstran köper material ifrån dem. Det är BLT’s och Sydöstran’s sportredaktioner som slagits ihop. Redaktören på BLT sport heter Mimmi och Anders litar mycket på henne. Det skulle vara i undantagsfall som Anders har en annan åsikt än henne och då skulle sporten se olika ut på de två tidningarna.

Sydöstran har en reguljär VD som heter Marie Erlandsson och som Anders tycker är jätte-jätteduktig. Anders är ansvarig inför en styrelse, Sydöstran AB, som när som helst kan entlediga honom ifrån chefredaktörsposten. Att en chefredaktör har så lite anställningstrygghet ser Anders som oundvikligt. Under honom har han ungefär ett 20 tal journalister, en nyhetschef, en fotograf, redigerare och webbredaktörer. Det är inte bra att chefredaktören pekar för mycket så att nyhetschefen inte kan jobba ostört och det är inte Anders som styr det dagliga nyhetsrapporteringen utan nyhetschefen.
 Anders vill inte hålla med om att han eftersträvar makt eller har vassa armbågar men däremot att han är en tävlingsmänniska. Han tycker om sport och fotboll och när han var journalist ville han alltid vara först med nyheter men han säger att det är inget egenvärde i att komma upp sig. Han beskriver sedan det att vara reporter som det finaste man kan vara. Men han ifrågasätter om han är rätt man för chefredaktörsposten varje dag.

Det är inte Anders som skriver ledarsidorna utan där har man en ledarredaktör som heter Stig-Björn Ljunggren. På Sydöstran är det Arbetarrörelsen d.v.s. Socialdemokraterna, ABF och fackförbunden som bestämmer över ledarsidorna genom att vara minoritets ägare. Journalisterna däremot ska vara oberoende ifrån partitillhörighet. Anders kan till och med tycka att det kan vara en poäng som journalist att inte rösta då det stärker oberoendet att kunna granska makten. Han röstar själv men hoppar lite omkring vilket parti han stödjer. Innehållet i deras nyheter skall vara oberoende av vilken färg tidningen är och han vet ej vad medarbetarna röstar på. Vissa säger att vi bara är en vänsterblaska som skriver skit om Sverigedemokraterna men det tycker han att de inte gör.

Vi för en diskussion om text fortfarande kommer vara attraktivt när tekniker som 5G-mobiltelefoninäten blir tillgängliga för den stora massan och som medför mycket snabbare nedladdning. Kommer det medföra att rörlig video kommer ta över ifrån text? Men här menar Anders att text är ojämförbart snabbare än video med reklam i. Det visar inte minst det faktum att deras konkurrent SVT som har ett avtal att staten om att sända också har mycket skriven text på sin sajt.
 På frågan om han ser en motsättning mellan hans demokratiska ansvar som chefredaktör och vinstintresset så tycker han inte det. För alternativet skulle vara helt statsfinansierade media som kontrolleras av staten. Då kan man ge sig den på att det inte blir sanningen som kommer fram. Sydöstran är väldigt tydliga med att de markerar avstånd till makten. Ett demokratiskt uppdrag är inte något man har getts utan något man har tagit själv. Man har ett självpåtaget uppdrag att berätta om sanningen. Vi vill ju att läsarna skall köpa våra tjänster och därför vinklar vi materialet på ett sådant sätt. Anders tycker att journalister borde ha ett uppdrag att göra omvärlden begripligare för läsarna.

Under sitt liv har Anders skrivit en del musik men som han säger ”rockstjärnedrömmen fick jag lägga ner redan 1987” och han har inte slagit igenom med någon låt. Men Anders har både i år och förra året varit inne i en studio och spelat in musik. Detta eftersom han har haft det stormigt privat och han har känt sig väldigt liten. Låtskrivandet ser Anders som en terapi. Nu är det inte blivit några hits utan låtarna ligget på Spotify som förutom han själv lyssnar ingen på dem.

Något Anders ägnat tid till men inte haft någon större talang till är att läsa franska. Han har något av en vurm för Frankrike och då inte minst Provence som han tycker är jättefint. Det kan vara språket, som han till och från läst i tio år, men också maten eller arkitekturen eller landskapet med bergen och solrosfälten. Arkitekturen är häftig med rätt avskalade stenhus och olivfärgade fönster luckor. Lite ruffigt men elegant.

Om det är något Anders skulle vilja ha gjort i sitt liv är att driva något projekt eller verksamhet, en affär exempelvis, som folk blir glada av. Det är en risk att som journalist att det bara blir negativ respons som exempelvis att journalister bara ljuger. På frågan vad Anders gör om fem år blir svaret svävande eftersom han tycker det är så lång tid framåt. Men kanske han i framtiden gör dokumentär film eller driver något pensionat eller jobbar som skrivande journalist igen. Han säger att han tar ett år i taget. Kan nämna att Anders favoritfärg är gul som solrosor och favoritmat är en gryta som kokat väldigt länge.

I höstas var jag och fiskade ihop med Träffpunkten nere i gästhamnen. Vi fiskade i ungefär två timmar men vi fick bara en abborre som va rätt stor. Det var inte jag som fick den, men jag fick i alla fall äta upp den. Vi hade fint väder när vi fiskade, sol och inte kallt ute. Efter två veckor fiskade vi där igen men då fick vi ingenting. Den dagen va det blåsigt och kallt ute, och ingen sol. Då var vi inte ute lika länge.

Nu i början på november letar jag svamp med mamma. Trattkantareller finns i skogen men vi hittade inga första gången. Vi stannade tills det blev mörkt och provade att lysa med ficklampan på mobilen, men det va svårt att se ändå. Fast det är skönt och avslappnande att bara vara ute i skogen. Helt tyst och lugnt. Helt tyst och lugnt. Inga bilar och inget prat runt omkring. När vi skulle dit körde vi en ganska lång runda för vårt förra ställe va förstört. Vi va iväg igen efter ett par dagar ihop med mammas kille Magnus. Då hittade vi en del svamp, både trattkantareller och några taggsvampar. En annan sak som hänt i november är att jag och min Magnus har förlovat oss. Vi har varit tillsammans i två år och det känns jättebra.

Ingen bryr sig om honom tills på kvällen då Familjen Brown kommer från att ha besökt ett viktorianskt museum. Mary Brown ser honom och tycker synd om honom och frågar om han har någonstans att bo hon och barnen lämnar med Henry Brown (pappan i familjen) på ett café medan de letar efter någon som han kan sova hos. Då ingen först kan uttala hans björnnamn så frågar Mary om han vill ha ett engelskt namn. Henry tror först att hon vill döpa honom till Ketchup. Men hon föreslår att dem döper honom efter tågstationen Paddingon station vilket Paddington går med på.

När de kommit till familjen Browns hem vid Vindsor Gardens så blir han besviken när han får reda på att han bara ska vara där tillfälligt. Henry vill ta honom till myndigheterna men Mary tror honom när han säger att en upptäcktsresande kan hjälpa honom. Mary föreslår att han ska använda badrummet för att fräscha upp sig. Hon säger att de flesta gör det efter en lång resa. Då de flesta gör det vill han göra det med. Men då han är en björnunge så använder han Henrys tandborste för att rensa öronen, dricker diskmedel vilket gör honom så törstig så han dricker toalettvatten. Men råkar fastna med huvudet i toasittsen. Han råkar även dra så toaletten börjar spola. Vilket gör att vatten börjar forsa in.
 På nedervåningen, fru Fågel en kvinna som bor hos dem börjar böja knäna och säger att det ska regna. Henry säger att det inte regnar inomhus precis efter så kommer en vattendroppe ner i hans kaffe, han förstår att Paddington gjort något fel. Han springer upp bankar på badrumsdörren. Han säger Paddington vad är det som händer därinne?. Man får se att vattnet nu nått ända upp till taket och att Paddington använder badkaret som flotte.Då Henry och öppnar dörren så forsar vattnet ut och Paddington flyger ner till köket i badkaret dyngsur han lyfter sin hatt. (Han tog Pastosus hatt när han dog för att ha något att minnas honom med). Och säger - Fint väder för ankor. Så flöt en badanka från hans huvud de vuxna blir chokade medan barnen tyckte att det var coolt. Man får sedan se honom uppe på vinden, han ser bekymrad och ledsen ut då han skriver ett brev till tant Lucy. Då kommer Mary Brown och tröstar honom och säger att hon vill hjälpa honom så han kan få ett riktigt hem.

Då han säger att han fick hatten av den upptäcktsresande så föreslår Mary att dem besöker en vän (Mr Gruber) som äger en antikaffär. Hon tror att han kan ta reda på vem hatten tillhörde. På vägen dit nästa dag så ska han för första gången gå på en rulltrappa. Det går fel då han tror att hundar måste bäras så han tar en mans hund och trillar med den. Så de går till affären. Gruber berättar att han fick fly sitt hemland på grund av krig (kanske är en referens till flyktingkrisen 2016 då¨filmen kom ut). Medan Gruber undersöker ser Paddington en man tappa vad Paddington tror är mannens plånbok. Så han springer efter mannen som sätter sig i en bil och kör därifrån. Medan han springer så råkar han få på sig en polisutstyrsel och vissla. Han tar tag kopplet till den hund han tidigare tog. Hunden är på en dubbeldäckare (buss). Så han slits efter bussen då han fick tag på en skateboard när ägaren till hunden blir arg så försöker han slå bort honom med ett paraply. Så tar Paddington tag i det och lyfts upp i luften och ropar efter mannen, – Jag har din plånbok!.
 Det slutar med att han landar på mannen så han tacklar honom till marken så han tappar många plånböcker och blir arresterad då han visade sig vara ficktjuv. Allt detta får barnen i familjen att tycka om honom (Jonathan och Judit) och han kommer med i tidningen. Gruber bland många andra berömmer och tackar honom Gruber säger att hatten tillhörde en medlem i geografernas gille. En gammal upptäcktsresande klubb.

Tillbaka i Vindsor Gardens så ger de honom hans ikoniska blåa regnrock som var Henrys när han var liten. När han värmt upp för Paddington så vill han inte längre skicka honom till myndigheterna. Under tiden så är en kvinna Millicent besatt av att fånga honom och stoppa upp honom. Så när familjen lämnar honom ensam hemma så bryter hon sig in vilket resulterar i en explosion på grund av gas från spisen. Då föräldrarna anser att han är farlig för barnen så sparkar de ut honom. Då han och Henry besökt geografernas gille så lyckades de ta reda på den upptäcktsresandes namn, Montgomery Clyde. Han blev exkluderade från klubben när han inte ville berätta var Lucy och Pastosu fanns för att han var rädd att de skulle bli dödade och uppstoppade. Så Paddington går runt i London och knackar på hos alla som har Clyde som efternamn. Då han till slut knackar på hos Milicent som var Montgomerys dotter. Hon berättar att hennes pappa är död och säger att hon kunde göra ett hem åt honom. Så han åker med henne. Hon kör honom till ett museum, Där det fanns olika djurarter som kända upptäcktsresande hade upptäckt, så som James Cooks pingviner från Galapagos. En granne, Mr Curru, ringde familjen och berättade vad Milicent ville göra med Paddington.

Så familjen skyndar till museet där Milicent redan sövt ner honom men väcks när Henry knackar på ett fönster. Paddington tror först det är Gud som pratar och undrar varför han låter som herr Brown. Han berättar att de var där för att rädda honom och att grannen, Mr Curry berättat sanningen om explosionen och ber om ursäkt att dem inte trodde på honom. Han vaknar då till och säger att de ska mötas utanför. Han ser Milicen som försöker skjuta honom med bedövningspilar men missar. Hon jagar in honom i ett litet pannrum. Då enda utvägen går genom en ventiltrumma upp till taket. Så han tar två torkapparater för att få fäste, till musiken från Mission impossible, så börjar han klättra. När han nästan kommit upp så får apparaterna slut på ström och han faller nästan ner igen men Familjen Brown hinner dra upp honom. Milicen har också tagit sig upp till taket. Henry kliver fram för att försvara Paddington då han ansågs nu vara en del av familjen. Så hon skulle behöva gå igenom dem för att nå Paddington. När hon svarar att hon aldrig stoppat upp människor förut. Så går Paddington fram och ska ge sig men ser en skock med fåglar. Då han vet att de gillar hans marmeladsmörgåsar så tar han fram smörgåsen för nödlägen och kastar mot henne. Då han vet att fåglarna skulle följa efter. Men hon trillar först inte ner från taket. Hon börjar rikta en pistol med bedövningspilar då en full Fru Fågel öppnar en lucka. Hon hade uppehållit museivakten genom att dricka med honom. Milicent klamrade sig fast vid en stång. Hon säger till Fru Fågel att hon skulle sig för var hon gick. Familjen gör en gruppkram. Vad som hände efteråt får man hör när tant Lucy på ett pensionärshem för björnar läser ett brev Paddington skrivit. Hon läser att Milicent fick samhällstjänst på barnzoot hennes pappa öppnat. Paddington flyttar in hos Familjen Brown. Så han hade fått det hem han hoppats på. Filmen slutar med ett snökrig där han kastar en snöboll mot kameran.

Folk som tror att jorden är platt eller att månlandningen inte har hänt. Kan det vara ett misstro mot myndigheter? Att regiringen ljuger och undanhåller saker. Vad tror du?
Fotbolls VM 1958 inte spelades i Sverige. KSP 58 är förkortningen på den grupp historierevisionister som förnekar att fotbolls VM ägde rum i Sverige 1958. I dokumentären följer vi några ur gruppen som hävdar att VM -58 iscensattes av amerikanerna som ett led i det kalla kriget.  
 Filmarna har också mött några av de som ifrågasätter KSP 58 och gruppens arbete. Konspiration 58 är en film som är fejk. Där de använde kändisar som folk litade på för att göra filmen mer trovärdig.

Allt fler butiker, restauranger och kaféer etc har valt att upphöra ta emot kontanter som betalningsmedel och enbart tillåter betalning med kort eller med till exempel appar som Swish vilket vanligen används för mindre belopp. Bankkontoren som hanterar kontanter har halverats sedan 2011.
 Dagens arena skriver att två tredjedelar av Sveriges handlare uppger att de kommer sluta acceptera kontanter senast 2030 och enligt forskare från KTH och Köpenhamns handelshögskola kommer man redan från 2023 i praktiken inte längre att kunna använda kontanter eftersom det inte längre blir lönsamt för handlarna.

Fördelarna med det kontantlösa samhället är att kostnaderna med bankernas pengahantering och värdetransporter reduceras samt att rånrisken minskar. Arbetet med att bekämpa penningtvätt och skatteflykt gynnas också av kontantlösheten där transparensen är mer tydlig än via inköp med kontanter. Redan i dag är kontanthanteringen väldigt dyr jämfört med hanteringen av bankkort. Så länge som bankernas kortsystem fungerar är det smidigt och bekvämt med kortbetalning.

Nackdelarna är när det inte fungerar, till exempel av potentiella cyberattacker eller tekniska fel som strömavbrott. Plötsligt står man vid till exempel kassan i matbutiken, restaurangen, eller vid bensinmacken med mera och inte kan betala såvida man inte har kontanter på sig som reserv. Då pengarna är i digital ”osynlig” form riskerar folk att spendera mer pengar än om man sett kontanterna på ett fysiskt sätt. Konceptet med pengar blir mer diffust och suddigt att hantera. Över en miljon människor står utanför detta digitala betalningssamhälle. Bland dessa finns äldre människor, funktionshindrade, personer med minnessvårigheter samt immigranter.

Sammanfattningsvis är ett kontantlöst samhälle oundvikligen förbundet med sårbarheter som riskerar att bryta ut, man kan inte räkna med att en banks datasystem ska fungera dygnets alla timmar året runt. Om det digitala banksystemet skulle kollapsa via tekniskt fel eller kanske av ett cyberangrepp blir konsekvenserna oblickbara vilket skulle synliggöra behovet av kontanter som betalningsmedel. Enligt Dagens industri sade riksbankschefen Stefan Ingves följande; ”Om lamporna slocknar måste vi ha tillräckligt med kontanter i det här landet, långt, långt ute i skogen så att vi kan återgå till att använda fysiska pengar om det blir ett allvarligt problem”.
 Om Sverige skulle bli helt kontantlöst kan alla transaktioner befolkningen gör via bankerna leda till ett övervak-ningssamhälle med information som i fel händer kan missbrukas. Folkets integritet och privatliv hamnar hos privata kommersiella aktörer. Hade den gemene medborgaren tillåtit att staten samlade in alla dessa utlämnade uppgifter? Denna utveckling kan bana väg till ett totalitärt samhälle. Kina är ett avskräckande exempel där den diktatoriska och totalitära staten har full inblick och kontroll över alla individer i samhället vilket befäster regimens makt på bekostnad av folkets medborgerliga och politiska rättigheter.

Det är av yttersta vikt att lösningar hittas för de över en miljon människor i befolkningen som står utanför det kontantlösa samhället. Även om myndigheterna har ansvaret för landets kontanter och tillgången till grundläggande betaltjänster vill staten i praktiken att banker och andra företag ska finna dessa lösningar och ställa motsvarande tjänster till förfogande för de som inte klarar av samhällets kontantlösa omställning.

En annan sägen är att det ligger ett barn begravt på ägorna. Det går en historia om att en präst gjorde en piga med barn. Då det ansågs vara något av en skandal att bli med barn utan att vara gift. Så gömdes hon undan tills barnet var fött. Och barnet ska ha dödats enligt historien och begravts på ägorna. Ända sen dess så har folk berättat att de både sett barn och hört barn gråta. Historia som ansågs ha samband med detta var när det skulle göras om till Bed & Breakfast. När de skulle dra en vattenledning så sägs det att hela huset började skaka när de grävde på en specifik plats. Vissa trodde att de då höll på att gräva där barnet är begravt.

Det här stället fick först större uppmärksamhet 1947 när prästen Erik Lindgren blev intervjuad för en tidning. Då han berättade allt han varit med om där. Tex ska där ha funnits en gungstol som han aldrig kunde sitta utan att bli bortknuffad. Han berättade även hur han kunde höra möbler flyttas när han var nyinflyttad trots att hans möbler inte kommit än. Han berättade att han regelbundet hörde skor trots att han var ensam. Och att han hade en stark känsla av att vara iakttagen. Efter att hans historia blev offentlig så fick han ett brev från en Inga Flodin. Hon ska ha övernattat där och när hon skulle göra sig i ordning för att lägga sig så får hon en känsla att vara iakttagen. Hon tittar då bakom sig och ser tre kvinnor som var satt och grät och tittade på henne. Men ska tydligen somnat ändå. Personligen har jag svårt för att sova utan att folk tittar på en. Så där förtjänar hon beröm om historian är sann.

1930 så kommer prästen Rudolf Tängden. Han berättade att han satt i stora salen och läste. Så såg han en gråklädd dam uppenbara sig ett hörn. Hon börjar långsamt gå mot honom för att sedan gå in till receptionen. Prästen Otto Lindgren, som bodde på gården 1936-1941, berättade att när han och frun satt i matsalen så öppnades ytterdörren. Och de hörde kraftiga steg in mot köket. När de kollade vem det var så var det ingen där. Vid ett senare tillfälle så öppnas ytterdörren igen och stängs och frun hörde kraftiga steg in mot köket. Hon började höra musik från det stängda rummet. Men när hon öppnade dörren upphörde musiken. Senare när hon och Otto satt i köket hörde båda musik från den stängda dörren. På senare tid så har gäster vittnat om en lång mörk manlig gestalt i hatt som går mellan matsalen och receptionen. Många har känt närvaro och hört steg.

Låt mig förklara: När Android skapades så valde man inte att skapa ett helt nytt OS från grunden. Man behöver inte göra det eftersom Linux redan fanns. Så man tog kärnan (den grundläggande delen) av Linux, gjorde några ändringar, och så var Android skapat. Huruvida Android är ett “äkta” Linuxsystem är omdiskuterat, men att det i särklass största operativsystem för mobiltelefoner är baserat på Linux är ett faktum.

Ok, så långt om telefoner. Hur är det med “vanliga” datorer? För några år sedan introducerades en typ av datorer som kallas “Chromebooks”. De har idag kommit att bli ganska populära och de kör inte Windows eller MacOS X utan något som kallas “ChromeOS”. Företaget bakom ChromeOS är Google, och de beskriver det som “ett OS uppbyggd kring webbläsaren Chrome”. Men gissa vad? Google skapade inte ett helt nytt OS när det skapade ChromeOS. Istället utgick man från en version av.. ja gissa vad? Linux! Man gjorde några ändringar och så var ChromeOS ett faktum.

Ok, men om du inte använder vare sig Android eller ChromeOS? Använder du Internet? Besöker du webbsidor? Alla webbsidor finns sparade på en dator någonstans i världen, en så kallad server. En server måste också ha ett OS. Och gissa vilket som är det vanligaste operativsystemet på servrar? Linux! Har du besökt mer än en webbsida idag? Högst sannolikt har du då använt Linux. Indirekt visserligen, men ändå!