Att stå längst fram, lite som taget ur filmen Titanic, gav mig den där goa känslan av gratis- och vardagslyx. Det slog mig att detta är något jag måste bli bättre på. Att fånga stunder i det enkla. Det är inte första gången det slår mig att många av livets bästa stunder sällan är förknippade med materiell lyx.

Vi önskar oss alla en skön sommar!

Introduktion
I boken av Mathilda Skoglöw presenteras tjugo framstående kvinnor som alla på något sätt har en anknytning till Karlskrona. Jag skall i denna artikel försöka ge en bild av några av dessa kvinnor. Kvinnorna levde på alltifrån 1600-tal till tidigt 2000-tal. Det sker en enorm förändring under dessa sekel för kvinnors ställning i samhället. Det kan vara saker som idag ses som självklara t.ex. rösträtt för kvinnor som infördes först 1921 i Sverige eller att kvinnor blev omyndigförklarade när de gifte sig ända in på sent 1800-tal.

Sofia Wilkens (1817-1889)
Sofia kommer bli banbrytande inom utbildningen av döva då hon vill se att dessa blir inkluderade i samhället istället för att vårdas på institution livet ut. Sofia Wilkens var en svensk socialreformator, donator och tecknare. Hon grundade Dövstumskolan i Karlskrona, och var dess föreståndare 1859-1877. Sofia Charlotta Wilkens var dotter till landsfiskal Per Theodor Thomée och Maria Julia Wideman och gift 1838 med grosshandlaren Rudolf Wilkens. Hon var uppvuxen i Karlskrona och var kusin till biskopen i Lund, Johan Henrik Thomander. Hon utbildades vid Mamsell Kronholms flickskola i Karlshamn och var sedan anställd där som lärare fram till sitt giftermål. Sofia får ett erbjudande om jobb av Anna Nordenfelt, dotter till landshövdingen i Blekinge. Det går ut på att de skall tillsammans bilda ett hem för Karlskronas fattigaste barn. Resultatet blir ett barnhem i Rödeby socken och detta hem blir snabbt belagt till bristningsgränsen. För att kunna ta emot fler barn kommer de att flytta in på Trossö i stadsdelen Västerudd. Efter några år kommer en tydligare uppdelning av verksamheten vad gäller graden av funktionsnedsättning då många barn är döva. Då grundas en andra verksamhet på Trossö kallad Dövstuminstitutet. Det är pengar ifrån Landstinget som möjliggör ett inköp av nya lokaler. Det finns fyra lärarinnor på skolan som alla har en pedagogisk utbildning. Ämnena som det utbildas inom är kristendom, svenska, geografi, svensk historia, naturlära, aritmetik, skönskrivning och frihandsritning. För pojkar finns det dessutom praktisk utbildning att tillgå. Utbildningen på Dövstuminstitutet blir omtalat i hela riket med dess annorlunda pedagogik. Det är vedertaget att personer med handikapp hålls undangömda på landsbygden och utbildas främst med sikte att bli kvar inom institutioners väggar. Tvärtom ligger skolans lokaler centralt i Karlskrona. För sin insats tilldelades Sofia 1873 Illis Quorum, d.v.s. en medalj av kungen, för sina insatser i pedagogik för de dövstumma.

Camilla Odhnoff (1928-2013)
Så kommer vi till den senast levande kvinnan som presenteras i boken, Camilla Odhnoff. Båda hennes föräldrar var lärare och det kommer bli viktigt för Camilla att utbilda sig. Efter examen i hemstaden Göteborg kommer Camilla flytta till Lund för att utbilda sig till botanist vid universitet. Hon satsar på en karriär inom den akademiska världen och forskar om bönors rötter och blir docent inom fysiologisk botanik. Camilla ser dock hinder att hinna med ett familjeliv som forskare. Istället kommer hon försöka sig på en politisk karriär och då inom Socialdemokratiska partiet. Hon försöker företräda röster som inte alltid hörs och med åren kommer hon ta plats inom Lunds Arbetarekommuns styrelse. Camilla kommer vid årsskiftet 1966/1967 bli statsråd i Tage Erlanders socialdemokratiska regering. Tillsammans med Alva Myrdal kommer det vara för första gången som två kvinnor representeras i regeringen. Hon kommer att sitta i regeringen t.o.m. 1973 då hon tar över regeringens familjestödsutredning. Vid denna tidpunkt kommer hon att bli den första kvinnliga landshövdingen i Sverige och då för Blekinge län. Denna post innehade Camilla till 1992. Parallellt var hon ordförande i Statens råd för kärnavfallsfrågor. Hon var bandbrytande då hon menade att det inte bara var naturvetare och tekniker som skulle handa dessa typer av frågor utan man skulle även ta med tvärvetenskapliga kompetenser som samhällsvetare jurister och teologer. År 2001 utsågs hon till hedersdoktor vid Pierre och Marie Curie-universitetet i Paris.

Summa summarum
Efter att ha läst boken tycker jag det finns några röda trådar bakom alla dessa kvinnors livsöden. Det är generellt att de är ganska välmående individer redan ifrån födseln, det är få som befinner sig på samhällets bottenskikt när de föds. Det märks också vilket inflytande Tyskland och det tyska språket hade på Sverige i äldre tider då en del har tyska som modersmål. Det märks också att många av kvinnorna hade ett socialt engagemang förutom deras ordinarie yrkesroll. Det kan vara engagemang för kvinnlig rösträtt som märks tydligt då det dröjde till 1921 som allmän rösträtt för kvinnor infördes. Det kan också vara kampen för nykterhetsorganisationer då det ses som sammanlänkad med rösträttsfrågan eller förtryck av kvinnor. En annan fråga som väcker engagemang är fredsfrågan. Detta kan ses i en spegel av världskrigens hemskheter. En del av kvinnorna har också varit med om att öppna utbildningsanstalter som exempelvis flickskolor eller skolor för fattiga. Dessutom kan man se hur mycket en adlig titel betydde för ens ställning för några sekel sedan.

John Rawls anser att de materiella resurser som alla människor behöver för att kunna realisera det liv som de ser som gott, skall fördelas jämlikt och går ut på att en ojämlikhet bara är acceptabel om den gynnar de sämst ställda. För Rawls är inkomstklyftor acceptabla då samhället behöver ha grupper som har mer resurser än andra för att kunna säkerhetsställa investeringar som i sin tur gynnar alla grupper i samhället, till exempel hade inte ny medicin kunnat forskas fram eller nya lägenheter byggas om människor inte känner att de har råd ta sig an sådana kostsamma projekt. Inkomstskillnader kan också behövas för att motivera människor att utbilda sig eller arbeta hårdare och därigenom öka samhällets inkomst som då skulle komma de fattigaste till del. Rawls menar att man kan bedöma hur rättvist ett samhälle är genom att titta på hur de sämst ställda har det. Måttet på hur rättvist ett samhälle är, beror på hur bra de sämst ställda har det i förhållande till hur bra de hade kunnat ha det om fördelningen hade varit annorlunda. Det samhälle som är att föredra är ett där de sämst ställda har det så bra som möjligt.

En socialliberal välfärdsstat där medborgarnas fri- och rättigheter respekteras och som styrs på demokratisk väg är det som närmast kommer Rawls principer. För Rawls så är både jämlikhet och frihet lika viktiga och ingendera får bli dominant då det leder till negativa konsekvenser. Robert Nozick kritiserar John Rawls i sin bok “Anarki, stat och utopi” där han anser att människor har okränkbara rättigheter däribland rätten till sin egendom och sitt förvärv av rättvist arbete. Staten har ingen rätt att lägga sig i och bedriva överföringspolitik. Skatt är stöld. Varje människa har rätt till frukten av sitt arbete. Allt som uppkommit på ett rättvist sätt är per definition rättvist. Affärer med pengar ska bedrivas på ett upplyst vis och präglas av frivillighet för att vara rättvist.

Robert Nozick förespråkar en minimal statsapparat vars huvuduppgift är att skydda och säkerhetsställa varje individs okränkbara rättigheter med statliga funktioner som polis, rättsväsende, brandkår och militär. Alltså skydd mot våld, stöld, bedrägeri, och uppehålla avtal. Tar staten på sig fler uppgifter leder det ofrånkomligt till att rättigheter inskränks. “Den minimala staten är den mest omfattande stat som kan rättfärdigas.” Varje stat som är större än det minimala kränker människans rättigheter”. Det samhälle som Nozick eftersträvar skulle kunna leda till att människor blir utslagna i samhället men Nozick hävdar att människans natur är godhjärtad och att man inte skulle tillåta det utan på en frivillig basis hjälpa dom. Om man ändå inte skulle hjälpa dem vore det visserligen en tragedi men människans okränkbara rätt till sin egna egendom och tillgångar väger ändå tyngre. För Robert Nozick så är friheten viktigare än jämlikhet.

Jag anser att man här kan dra paralleller mellan den skiljelinje som delar USA och Europa åt gällande sjukvården i det sociala skyddsnätet. Den fundamentala amerikanska skillnaden mot Europa där flertalet länder har allmän sjukvård är att USA fört sin sjukvårdspolitik mot bakgrunden att medborgarna ska klara sig själva och inte förvänta sig stöd från staten. I USA kan kostnaden för sjukvård bli mycket kostsam om man inte tecknat privat sjukförsäkring. Detta synsätt har sin grund i mentaliteten att staten i sån liten mån som möjligt ska lägga sig i medborgarnas angelägenheter. Är det frihet som gagnar alla i samhället med att skatten är lägre där påföljden är att många människor i samhället inte har råd med sjukförsäkringen och efterföljande nödvändig sjukvård?, och isåfall vems frihet?

Enligt boken Jämlikhetsanden mår alla bättre av jämlikhet och menar att jämställda samhällen nästan alltid är bättre samhällen. Trots att världen blir allt rikare har ohälsotalen ökat; den lavinartade ökningen av förskrivningen av psykofarmaka, den tilltagande sjukliga fetman, kriminaliteten,våldet, utbyggnaden av fångvården och den ökande psykiska ohälsan bland barn och ungdomar. Tillväxten är med andra ord inte boten på allt ont. Vi är mycket oroligare och ängsligare än tidigare. I de flesta industriländer har det skett en väsentlig ökning av ångest och depressioner. På ungdomar har det märkts i högre fall av beteendestörningar som brottslighet, alkoholism och drogmissbruk. Folkhälsan blir allt sämre i takt med att vi blir desto rikare. I en osäkrare tid hos såväl samhället som dess medborgare utmålas statusjakten som en förrädligt trygg hamn i stormen. Företagen tävlar i marknadsföringen om vem som bäst kan få din uppmärksamhet. Det kan kännas som att alla vardagens personliga problem och bekymmer helt sonika försvinner om än bara en kort stund ifall du som konsument köper de varor som det ständiga reklamflödet fyller din vardag med. Statusjaktens och det hetsande jämförandets huvudkälla är inkomstskillnaderna. Trots att nutidens fattiga idag har det bättre än de fattiga för femtio år sedan så ses de i vår moderna tid som mindre värda. Både av de själva såväl som av de rika. Kapplöpningen om vem som har mest prylar när man dör har blivit ohållbar i ett läge där vi av klimatskäl måste begränsa konsumtionen. I slutet av Jämlikhetsandens röda tråd dras därför slutsatsen att; ju jämlikare ett samhälle är, desto fredligare, friskare och högpresterande ter sig dess befolkning.

Jag vill att fler ska få möjligheten att rädda sitt egna liv och vetskapen om att de går. Med denna text vill jag berätta min upplevelsen om att leva och bo på behandlingshem men mest hur DBT och KBT fick mig och förändra, till och med rädda mitt liv!

 För mig personligen var de extremt svårt att fatta och hålla fast vid beslutet om att fullfölja behandlingen, de var väldigt skrämmande och förvirrande. Jag har alltid haft svårt att hålla fasta på min egna val, tvekar inför svåra eller avgörande beslut. Jag hade ju fått mina diagnoser ADHD och PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom) och mediciner, så jag var ju frisk nu. Det var inte sant!

Efter knappt ett halvår insåg jag vilket misstag jag begått och beslutade mig för att försöka att få en att chans komma tillbaka och försöka göra om göra rätt denna gången. Jag var mer mottaglig för förändringen som skrämde mig så fruktansvärt mycket. Jag ville börja leva mitt liv och inte bara överleva dag för dag, jag ville bli mig själv igen!

Andra intrycket
Jag fick en chans till och jag började göra mig redo för att möta det som plågade mig så mycket. Jag tror inte någon någonsin kan känna sig 100 % redo men för mig räckte 70%. Jag var mer villig på att lära mig om DBT och nyfiken på vad jag kunde vinna på att. Jag ville inte längre leva som jag gjort i många år, men jag visste inte heller hur jag skulle kunna förändra så djupt rotade vanor, rädslor och undvikande jag inte ens visste att mitt undermedvetna gömde och plågade mig med. Vid första tillfället fick jag mina diagnoser på papper, ADHD och PTSD. Det jag inte förstod eller kanske ville förstå då var att jag behövde behandling och lära mig hur jag skulle ta hand om mina problem.

Något jag anser, många andra också tycker, är att kunna ta ett viktigt beslut i rätt tid. Du ska vara i den fasen i livet att du ska vara mottaglig för förändring, men också ha viljan och modet. De krävs mod för att möta sina inre demoner. Utan rätt stöd och vägledning är de lätt att man faller tillbaka i gamla vanor och destruktiva beteenden.

De var svårt att komma tillbaka till ett behandlingshem man redan varit på efter relativt kort tid igen. Många klienter man bodde ihop med bodde fortfarande kvar. Alla var väl inte vänner men min uppfattning var att ingen heller tycker direkt illa om någon annan, åtminstone inte öppet. Det är tufft att leva så nära inpå andra människor som man inte känner under en längre tid. Detta gäller även de andra boenden, människor som också mår dåligt. Även personal är ju på så sätt främlingar som man behöver bygga någon form av tillit till.
 Det bästa med att bo på detta sätt är att man bygger upp och blir bemött med en enorm acceptans. Detta gjorde det mindre obehagligt att delta i bland annat gruppterapi men också i olika aktiviteter som ofta erbjuds. Just detta hemmet erbjuder många aktiviteter i veckan. Aktivitet och behandling är den bästa metoden för att lyckas enligt mig, då man kan finna dolda talanger, hitta nya intressen och även få nya vänner!

Jag påbörjade alltså min behandling som då innehöll gruppterapi med DBT även individualterapi DBT och då traumabehandlingen. Detta hade aldrig fungerat med den första terapeuten från första tillfället, det insåg personalen. Så jag fick en kvinna som jag än i dag djupt beundrar och som kunde nå mig i mina mörkaste stunder! Hon förstod hur jag som människa fungerande, de var extremt läskigt först men de vände väldigt fort efter hon alltid var så snäll och glad.
 Det tog rätt lång tid innan jag upptäckte någon märkbar förändring i mitt egna beteende trots att personal och familj ofta påpekade det. I början var det extra tufft, man skulle anpassa sig till regler och rutiner samtidigt som man försöker komma överens med andra boende samt själva behandlingen. De första jag märkte var att mitt sinne klarnade och jag fick mer energi. Senare insåg jag att jag hade lärt mig att fokusera min energi, det kändes som att jag hade fått mer kontroll.

När jag väl hade varit ren tillräckligt länge. Lärt mig mer djupgående om mig själv och mitt beteende. Till och med byggt upp mer självförtroende. Då började jag se små saker som gjorde stora förändringar, framförallt i mina relationer.
De framsteg jag själv kunde se var bland annat:

1. Gladare, tog inte åt mig allt negativt
2. Intressen, idéer och kreativa sidor började träda fram
3. Mer energi, mycket större behov av att vara dagligt aktiv

Jag gjorde ju mer än att bara gå och lära mig DBT. Men jag kan garanterat säga att utan DBT:n hade jag inte klarat av mitt huvudsyfte med att bli inskriven på ett behandlingshem. Med bl.a. traumabehandling för PTSD som många gånger behövs för att bli fri från och att hantera/förstå min ADHD. DBT:n lindrade vissa bitar i traumabehandlingen och gjorde de även lättare för mig att förstå vad jag behövde för att hantera ADHD:n.

Utsluss till lägenhet
Efter att ha spenderat ca 4-5 månader på själva behandlingshemmet var de dags att ensam flytta till en lägenhet. Just i detta behandlingshemmet erbjuds man att träna i lägenheter med fortsatt behandling som vanligt. Det finns personal nära som kan komma vid individuell behandling eller en krissituation som skulle kunna uppstå. Det finns även personal dygnet runt via telefon om det skulle behövas.
 På detta sättet kan man med teamets hjälp lättare se vad det är som fungerar och inte fungerar, för att kunna ändra i behandlingen därefter. De finns också möjligheter att komma tillbaka till själva behandlingshemmet, men de är självklart inget man ska ha som mål.

Lägenhetsträningen ger dig mer eget ansvar och självständighet. Men också en större risk att komma i krissituationer. Det är detta som man ska träna på med personal så nära. Allt detta är inte bara behandling från behandlingshemmet utan också en träning för att kunna ta nästa steg. Att ta med allt man har lärt sig tills den dagen du ska flytta hem till din lägenhet/familj/stad. Detta ger en bättre övergång från att ha hjälp från personal dygnet runt till att komma hem till sin egna vardag.
 Eftersom träningen i lägenheten minskar kontakten med personal en aning. Deras kontor ligger i en annan lägenheten i ett annat hus och de jobbar ej nätter. Detta betyder att det bara finns personal kvälls och nattetid via telefon och inte en trappa ner i samma hus.

De första månaderna i lägenheten gick bra, de kändes skönt att kunna göra lite mer vad jag ville. Jag började till och med trivas med att var ensam. Ensamhet har för mig varit extremt jobbigt och när denna känslan väl kom så blev jag så så glad och lättad. Jag hade börjat kunna se mina framsteg!
 Veckorna gick och jag kände mer och mer hemma i mina nya rutiner och att jag inte längre var lika beroende av andra människor. Min familj och jag fick mycket bättre kontakt och de kom ofta och hälsade på och jag längtade nu mer efter besök.

Nu kommer vi till den biten som är anledningen till att jag ville skriva denna artikel. Anledningen till att denna biten ofta faller är att kommun, landsting och/eller socialen inte följer de planer och rekommendationer som behandlingshemmet skickar med hem. Detta gör i sin tur att patienten, mig själv i detta fall, hamnar i ett vakuumläge. Ingenting fungerar medans man gör allt i sin makt för att hålla sig flytande så man inte faller tillbaka till gamla.

Så vad hände?
Det dröjde inte jätte länge efter att jag kände att jag äntligen kunde och hade en chans att kunna lyckas med min behandling. Få fasta rutiner som jag aldrig tidigare haft. Då kom beskedet om att jag skulle skrivas ut och snart flytta hem. Jag försökte med alla medel att få alla att förstå att jag inte kunde lämna än då jag verkligen inte var stabil nog att åka hem än. Men ingen lyssnade på mig. Till slut förstod min terapeut, men hon var helt maktlös och vi fick beskedet om att jag hade 6 veckor kvar. Jag skulle göra klart behandlingen, fortsätta med DBT, packa och kämpa hela tiden med att inte bara ge upp helt.

 Jag var fortfarande hemlös och hade inte ens fått ett fullständigt kontaktnät (psykiatrin, kommun, social). Jag var fortfarande inte helt redo då jag hade en bit kvar enligt mig. Så allt kändes fruktansvärt. Stressen blev nästan outhärdlig.Jag blev så rädd att allt arbete, all denna tiden som jag lagt för att få ett liv värt att leva, att det bara skulle blekna bort, att jag inte skulle orka.
 Behandlingshemmets personal gjorde allt de kunde för att hjälpa mig på alla sätt sista tiden. De hade skickat alla papper som handlar om mig som medicinlistor, papper på fortsatta behandlingsbehov. De hade telefonsamtal flera gånger med mina handläggare hemma för att försöka se till att jag fick så bra hemkomst som möjligt.

När flyttlasset väl gick och jag varit tvungen att säga hej då till alla underbara människor som bor och jobbar där hade jag fortfarande inget hem eller några kontakter utöver handläggaren och en kontaktperson från socialen. Detta kaoset gjorde att jag inte hade någon att prata med och fortsätta min behandling med. Eller en läkare, så jag kunde få mina mediciner utskrivna. Det blev ett enormt problem som tog över 3 veckor att lösa. Jag fick så att säga låna en lägenheten av socialen men den ligger i ett område där de finns människor som jag försökt lämna bakom mig, tillsammans med mitt gamla liv. Det blev en kamp timme för timme för att inte hamna där igen.

Jag började jaga folk både hemma och på Finjagårdens behandlingshem för att försöka reda ut den soppa som blivit. Jag hade inte en tanke på att sluta kämpa till en början. Men de dröjde inte alls länge innan jag började vackla. Mycket berodde på att jag inte fick rätt dos eller rätt sorts mediciner och jag till och med tog ett återfall. Men mitt i allt fick jag en stråle av ljus. Jag hade fått en egen lägenheten och skulle få flytta in om 4 veckor!
 Kontrakt skrevs och jag bestämde mig för att kämpa vidare och plockade upp mina gamla DBT papper och började själv att försöka fortsätta. Så att jag inte skulle glömma allt jag lärt mig, som jag idag använder utan att behöva tänka på det, allt för att fortsätta kämpa på egen hand!

Jag vill verkligen inte att ni ska tro att min kontaktperson eller min handläggare är inkompetenta idioter, för det är de definitivt inte. De gjorde allt vad reglerna sa att de fick göra! De försökte hjälpa mig med DBT-uppgifter och massa annat som egentligen inte låg i deras uppdrag. Jag kommer ihåg ett tillfälle då jag inte kunde få ut mediciner överhuvudtaget. Så tog min handläggare tag i det och ringde runt trots att de inte alls var något han hade som arbetsuppgift.
 Felet ligger helt och hållet på myndigheter som inte tar hand om de personer som kommer hem från behandlingshem, och ser till att det man behöver finns. Som jag tidigare sagt skickar behandlingshemmet alla papper gällande personen till hemkommunen. Där står allt som behöver göras och med största eftertanke bör följas. För mig är det svårt att förstå att myndigheter inte satsar mer på de personer som varit på behandlingshem. Så att de finns större chanser att personen lyckas och kan bli en del av samhället istället för att leva på det.

Idag när jag skriver detta har de gått lite mer än ett år sen jag fick min lägenheten och jag har fortfarande flera stora hål i min så att kalla efterbehandling. Men jag vägrar ge upp! Jag är medveten om att mitt fall är lite speciellt, inte alla som kommer hem fick det lika illa som jag fick. Men det är fortfarande för många.
 Att komma tillbaka hem efter att ha förändrat hela sin vardagsrutin och jobbat hårt med att byta tankesätt är inte lätt. Jag anser att kommunerna behöver se över hanteringen av de hemkommande. Att kämpa med en inre förändring med ett kaos runt om är inget jag önskar någon! Jag kämpar för att leva i nuet och vara lycklig för den jag är och det jag har istället för att vara ledsen för det som jag inte har. Jag tänker aldrig sluta kämpa för mig själv eller de som inte får sin röst hörd!

Jag ville berätta min historia i hopp om att andra kan förhindra samma lidande och kanske till och med kan väcka styrkan inuti. Jag har räddat mitt liv, det går att bli sin egen hjälte. Du kan också klara det, det enda du behöver göra är att ta klivet och våga göra en skillnad för dig själv!
 Jag vet att du har någon som älskar dig och tror på att du kan klara det! Jag tror på dig! Jag vet att fler kan lyckas precis som jag gjort!
 Jag vill bara säga detta : Din bästa lärare är ditt senaste misstag, gör om gör rätt!

Vad är då DBT och KBT för något egentligen? Det kommer jag berätta i nästa nummer, då kommer även intervjuer med personer som jobbar med eller i närheten av DBT!

Historisk bakgrund
År 332 f.Kr. invaderade Alexander den store, kung av Makedonien Egypten. Han visade respekt för egypternas religion men tilldelade i stort sätt alla poster i landet till makedonier. Staden Alexandria grundades 331 f.Kr. av Alexander den store som hade en plan att staden skulle vara en stor och folkrik grekisk stad. Efter Alexander den stores död 323 f.Kr. utropade sig en av hans generaler till farao i Egypten med namnet Ptolemaios I. Det ptolemeiska kungariket var en gammal hellenistisk stat baserad i Egypten. Det grundades 305 f.Kr. av Ptolemaios I Soter, en följeslagare av Alexander den store, och varade till Cleopatra VII:s död 30 f.Kr. Ptolemaios härskade i nästan tre århundraden och var den längsta och sista egyptiska dynastin med forntida ursprung. Alexandria blev huvudstad i kung Ptolemaios I helleniserade Egypten.

 Biblioteket i Alexandria var inte det första biblioteket i sitt slag. En lång tradition av bibliotek fanns både i Grekland och i det gamla Nära östern. Det tidigaste inspelade arkivet med skriftligt material kommer från den antika sumeriska stadstaten Uruk omkring 3400 f.Kr., när skrivning precis bara börjat utvecklas.

Under Ptolemaios beskydd
Biblioteket var en del av ett större forskningscentrum kallad Mouseion. Det var vanligt att de berömda filosofiska skolorna i Aten som Platons Akademi eller Aristoteles Lyceum att ha en institution som bedrev forskning. Det fanns också en religiös sida på institutionen då en präst satt som överordnad.

Idèn bakom biblioteket enligt de Ptolemeiska härskarna att det skulle vara att en samling av all kunskap. För att utöka samlingen skickades kungliga agenter som betalade stora summor pengar för att inhandla texter. Det kunde vara vilken författare som helst men en princip man följde var att man föredrog äldre verk då de hade genomgått mindre kopiering och skulle då vara mer lika originalet. Enligt ett dekret av Ptolemaios II kopierades av officiella skriftlärare alla böcker som hittades på fartyg som kommit till hamn. Många kända vetenskapsmän forskade vid biblioteket, som i sin storhetstid ska ha haft mellan 400000 och 700000 rullar.

Det fanns ingen styrning av biblioteket vad gäller någon speciell filosofisk skola. Det fanns alltså en stor akademisk frihet för de forskarna som var knutna till biblioteket. Biblioteket styrdes av en forskare som också var huvudbibliotekarie som samtidigt hade rollen som handledare för kungens son. Men det innebar inte att vad som helst kunde uttryckas. T.ex. att häda kungen var förbjudet vilket en man vid namn Sotades från Maroneia gjorde då han förlöjligade bröllopet mellan kungen Ptolemaios II och hans syster Arsinoe. Straffet han fick blev fängelse och avrättning.

Den första huvudbibliotekarien var Zenodotos från Efesos som innehade posten 270 f.Kr.-285 f.Kr. Zenodotos huvudverk ägnades åt upprättandet av kanoniska texter för de homeriska dikterna och de tidiga grekiska lyrikpoeterna. Zenodotos är känt för att ha skrivit en ordlista med sällsynta och ovanliga ord, som var organiserade i alfabetisk ordning, vilket gjorde honom till den första personen som var känd för att ha använt alfabetisk ordning som organisationsmetod.

Den andre huvudbibliotikarien Apollonios Rhodios, infödd i Alexandria och student från Callimachus, för Alexandrias bibliotek under perioden 270 f.Kr.-245 f.Kr. Under denna tid kom matematikern och uppfinnaren Arkimedes att besöka biblioteket i Alexandria. Under sin tid i Egypten sägs Arkimedes ha observerat Nilens uppgång och fall, vilket fick honom att uppfinna Arkimedes-skruven, som kan användas för att transportera vatten från lågt liggande kroppar i bevattningsdiken. Arkimedes är kanske mest känd för upptäckten av Arkimedes princip, som beskriver vad som gör att ett föremål flyter, och hur djupt föremålet sjunker ner i vattnet. Verksam i Alexandria under denna tid var även Herophilos som var en grekisk läkare och anatom och som ofta kallas anatomins fader. Han utförde de äldsta kända dissektionerna av mänskliga kroppar. Hans anatomiska beskrivningar anses vara mycket detaljerade och välgjorda; särskilt kända är hans studier av nervsystemet, ögat, blodkärl och mag-tarmkanalen.

Den tredje huvudbibliotekarien, Eratosthenes of Cyrene verksam under perioden 245 f.Kr.- 201 f.Kr. Eratosthenes var den första forskaren som använde matematik för att göra beräkningar i geografi och kartläggning. Han beräknade t.ex. jordens omkrets med mindre än några hundra kilometer fel. I hans bok Om jordens mått försökte han bestämma avstånd mellan städer liksom deras latidtud och longitud.

När en man vid namn Polybios besökte Alexandria så delade han upp befolkningen i tre kategorier: Egyptier, legosoldater och Alexandriabor. Det borde ha varit lätt att urskilja dessa tre kategorier som att legosoldaterna bar militära uniformer. Inom epitetet Alexandriabor var helleniserade asiater och judar framträdande. Som största grupp var egyptierna som hade sina egna dräkter och höll till sitt egna levnadssätt. Med tiden kom även en del av egyptierna att bli helleniserade och tog till sig det grekiska språket, grekiska namn och grekiska klädedräkter.

Utbildningen till läkare var en sorts lärlingskap i Alexandria. Dokument att så var fallet visar på ett lärlingskontrakt på sex år. Det fanns även specialiseringar inom ögon, huvud, tänder, mage och vad som kallades de osynliga sjukdomarna (förmodligen nervsystemet). Där ses läkaryrket som ett hantverk men också att det fanns specialiseringar inom läkaryrket.

Aristofanes av Byzantium blev den fjärde huvudbibliotekarien under perioden 204 f.Kr.-189 f.Kr. Han introducerade uppdelning av poesitexter i rader som skilde verser och angav mängden andedräkt som behövdes för att slutföra varje fragment av text vid högläsning.

Under perioden 189 f.Kr.-175 f.Kr. verkade den femte huvudbibliotikarien Apollonios Eidograf. Den sjätte huvudbibliotikarien var Aristarchos under perioden 175 f.Kr.-145 f.Kr. Han fick ett rykte som den största av alla antika forskare men kom att hamna i en strid om makten där han stödde Ptolemaios VII som Egyptens härskare. Ptolemaios VII var oturligt nog mördad och ersatt av Ptolemaios VIII Euergetes. Denne inledde en utränsning av utländska intellektuella och tvingade Aristarchos att fly Egypten och ta sin tillflykt på ön Cypern. Alexandria nådde sin kulmen vad gäller storhet och berömmelse som världshuvudstad på 200-talet f.Kr. Kända forskare ifrån Alexandria är exempelvis Euklides som är känt för sitt matematiska verk Elementa, där han formulerade aritmetikens och geometrins grundprinciper. En annan är Ktesibios som var grekisk ingenjör och matematiker som bland annat uppfann ett vattenur som var dåtidens mest exakta ur för tidmätning. Han kom att kallas även “pneumatikens fader” och uppfann även vattenorgeln, vilken är föregångaren till dagens piporgel och han kan därför ses som orgelns uppfinnare.

Slutet för biblioteket
Slutet för biblioteket i Alexandria är ganska oklart men förmodligen var det en gradvis degradering av betydelsen för Alexandrias bibliotek. År 48 f.Kr. under Ceasars inbördeskrig belägrade Julius Ceasar Alexandria. Han gav order om att sätta eld på några egyptiska fartyg i hamnen. Elden spred sig till de delar av staden som låg närmast hamnen och orsakade avsevärd förstörelse vilket även drabbade biblioteket. Enligt uppgifter skulle uppemot 40000 rullar från biblioteket ha förstörts. Även Mouseion ska ha skadats vid branden. Det vanliga materialet som rullarna var skrivna på var papyrus vid den här tiden. Den sjunde huvudbibliotikerie var Kydas under perioden 145f.Kr.-116 f.Kr. Denne tillsattes förmodligen för att undertycka den fraktion som Ptolemaios VIII Euergetes II ville avlägsna.

Mycket lite är känt om biblioteket i Alexandria under den romerska Principatet (27 f.Kr. – 284 e.Kr.). Efter att Alexandria kom under romersk regering minskade stadens status och följaktligen minskade betydelsen av dess berömda biblioteks gradvis. Medan Mouseion fortfarande existerade beviljades medlemskap inte på grundval av vetenskapliga prestationer utan snarare på grundval av ställning inom regering, militär eller inom friidrott.

Det moderna biblioteket i Alexandria
Det moderna tidens bilbiotek i Alexandria har sin bakgrund i ett förslag som lades fram 1974 av Lotfy Dowidar som var president för Universitetet av Alexandria. Det skulle dock dröja till 1986 då Egypten bad UNESCOs styrelse att tillåta den internationella organisationen att genomföra en förstudie för projektet. Egyptens dåvarande president Hosni Mubarak intresserade sig personligen för projektet, vilket mycket bidragit till dess framsteg. Bibliotheca Alexandrina färdigställdes 2002 och fungerar nu som ett modernt bibliotek och kulturcentrum, som firar det ursprungliga Alexandria-biblioteket.

Människan är gjord för rörelse. Den livsavgörande betydelse som fysisk aktivitet har för vår fysiska och psykiska hälsa kan inte underbetonas tillräckligt. Kroppen och själen behöver fysiska aktivitet för att kunna må bra. Ett känt uttryck är “den bästa träning är den som blir av”, däribland räknas varje steg och rörelse i vardagen.”Det är aldrig för sent att börja bli mer fysiskt aktiv.”

Långvarigt stillasittande är mer skadligt för hälsan än uteblivna träningspass. Det bästa hade varit om man både var aktiv i vardagen samt utförde 3-4 träningspass i veckan. Men för majoriteten av oss är tid till träning en bristvara. Begreppet vardagsmotion omfattar all form av rörelse som görs utanför den tid man lägger på träning som till exempel att powerwalka eller cykla till jobbet/skolan, att ta trapporna istället för hissen eller rulltrappan och att man använder ett ståbord när man jobbar. I regel förlorar man heller ingen tid på att ta trappan istället för hissen.
 “Vardagsmotion handlar om att ska vanor för rörelse i vardagen” säger ICA-coachen Josephine Tjernström. Ett välkänt tips är att ta trapporna istället för rulltrapporna eller hissen. En lättare version som även är tidsbesparande är att gå uppför rulltrapporna istället för att stå.
   Om avståndet är rimligt till arbetsplatsen eller livsmedelsbutiken etc är cykeln ett utmärkt sätt att få in vardagsmotion på schemat, istället för att ta bilen eller tåget. Förutom den viktiga motionen som man tar till gagn gör man också miljön en förtjänst.

Tidsspannet vid de dagliga luncherna utgör en möjlighet att uppnå sina betydelsefulla 30 minuter rörelse, den sociala interaktionen vidhålls också om man tar promenader med sina medarbetare. Att ta ett avbrott från arbetet gynnar också för hjärnan som efteråt kan prestera bättre. När den mörka årstiden råder i Sverige är lunchpromenaden ett lysande tillfälle att ta tillvara på det begränsade solljuset.
 Mängder av arbetsplatser präglas av långa perioders ohälsosamma stillasittande, detta kan förebyggas med höj- och sänkbara arbetsbord där man står och arbetar där man kan hålla arbetsställningen mer flexibel och samtidigt aktivera kroppen. Ett annat tillvägagångssätt det så kallade “talk- and walk”, alltså där möten hålls på gående fot.

I syfte att hålla kroppens blod- och insulinnivåer stabila eftersom det kan sjunka efter en längre tids aktivitet är det viktigt att regelbundet ta bensträckare , detta kan leda till att man blir piggare. Dessa bensträckare behöver inte vara så långa då det räcker med att resa sig upp och ta en kopp kaffe eller ett glas vatten. Eller bara av att resa sig upp och sträcka kroppen.
   Väldokumenterad forskning visar att fysisk aktivitet förebygger både psykisk och fysisk ohälsa.

Men ofta verkar det vara svårt att finna plats för motion i det tidspressade dagliga schemat som är ett faktum för många människor nuförtiden. “Undersökningen om levnadsförhållanden” som utförs av Statistiska centralbyrån redogör att enbart hälften av Sveriges befolkning rör på sig tillräckligt och ger gehör för detta konstaterade.
 Man behöver inte pressa sig träningsmässigt till det yttersta på de tillfällen man lägger på gym för att få upp pulsen till tillfredsställande nivåer, istället går det att fördela den fysiska aktiviteten över veckan genom vardagsmotion.

Hjärnan är ett av de organ som påverkas mest av träning. Hjärnan blir bättre på att hantera stress. Hjärnans förmågor såsom inlärning, minne, kreativitet och koncentration blir bättre. Vid fysisk aktivitet utsöndras ett flertal av kemiska ämnen som stärker alla funktioner i hjärnan.
 Träning kan minska risken för depression och ångest samt reducera risken för demens. En promenad om dagen har visat sig minska risken för demens med nästan 50%.
Krävs inte mycket för att ta del av alla positiva effekter för hjärnan. Det behövs bara fyra minuters fysisk aktivitet för att uppnå en bättre koncentrationsförmåga i upp till en timme efteråt.

Fysisk aktivitet har både långsiktiga och omedelbara effekter på minnet. Vid fysisk aktivitet frigörs endorfiner och dopamin som ger ett slags lyckokänsla och mer energi.
 För en optimal effekt behöver man få upp pulsen med högintensiv träning, en annan bra träningsform är gruppträning med olika steg och kombinationer. Då utmanas hjärnan och får en massa positiva effekter.
 Den långtradiga normen i vårt samhälle med långvarigt stillasittande är förlegad och måste förändras för folkhälsans skull. Rörelse och fysisk aktivitet bör istället uppmuntras och bli den nya samhällsnormen.

På TV4 har det visats ett väldigt bra program. Programmet heter Masked Singer och går ut på att olika kändisar och liknande har masker på sig när de sjunger. Sedan ska en expertpanel försöka gissa vem som döljer sig bakom masken.
Panelen består av dessa personer; Felix Herngren, Nour De Refai, Måns Zelmerlöv och Pernilla Wahlgren. David Hellenius är programledare. Det var Pernilla Wahlgren som gissade mest rätt om vem som var bakom masken.
 Själva programmet kommer från Sydkorea och har även visats i exempelvis USA och England. Premiären i Sverige var fredagen den 26 mars 2021. Programmet har sänts i 9 avsnitt.

Programmet har sänts både på TV4 och TV4 Play. I början när det visades på TV 4 Play lade de ut hela programmet så man kunde snabbspola till slutet för att se vem som tog av sig masken. Några människor gjorde detta och lade ut resultatet innan programmet på TV 4 var färdigt. Detta ändrades senare så att det sändes likadant oavsett om man använde vanliga TV,n eller TV 4 Play.
 Det lades även tidigt ut ett sorts facit på Flashback forum. Det stämde dock inte till 100 procent. TV4 tyckte dock illa om att det gjordes. Jag läste inte så mycket på forumet eftersom jag ville bli överraskad.

Från början är det totalt 12 deltagare som har masker på sig. De är indelade i två grupper så det är sex stycken i varje grupp. Dessa slås senare i hop när de blivit färre i varje grupp. Publiken i studion röstar vilka de vill ha kvar eller som de tycker ska lämna. Den som får minst röster tar av sig masken och lämnar programmet. Den som vinner i slutändan får en fin pokal som pris
 I varje program får man olika ledtrådar till vem som är bakom masken. De medverkande har då förvrängd röst när de talar. Vissa har använt melodier de sjunger som en ledtråd. En del av ledtrådarna är väldigt lätta att gissa vem det är medan andra var lite mer kluriga ledtrådar.

 Även en som kallades för roboten gissade jag rätt på vem det var. Det var Nassim Al Fakir. Han är programledare för barnprogramet Bollibompa. En ledtråd var att han var katt omvänt, vilket blir Missan-Nassim. Det var i avsnitt 6 som Nassim tog av sig masken.

I avsnitt 8 så var det två personer som fick ta av sig maskerna. Jag gissade rätt på vilka de var också. Det var Johanna Nordström, som var utklädd till drake. Jag har lyssnat på hennes blogg på Spotify bland annat och tyckte mig känna igen rösten. Den andra deltagaren var Anders Bagge, som var utklädd till Sjöbjörn. Där kände jag också igen rösten samt många ledtrådar som pekade på att det var han.

I sista avsnittet gissade jag rätt på en av deltagarna. Det var godisautomaten som även vann tävlingen. Jag gissade tidigt att det var Daniel Norberg som gömde sig bakom masken och jag hade rätt.

Här är en lista på vilka som gömde sig bakom maskerna och vad de var utklädda till. Har även skrivit vad de jobbar med Etc. Listan är skriven i den ordningen som de deltagande har avslöjats.

Pingvin – Sven Melander (Skådespelare, Komiker, Journalist)
Får - Christina Schollin (Skådespelare) (Pernilla Wahlgrens Mamma)
Joker – Lotta Schelin (Fotbollsspelare)
Isvarg – Victoria Silvestedt (Artist Supermodell)
Monster – Kikki Danielsson (Artist)
Robot – Nassim Al Fakir. (Programledare, Skådespelare,Musiker)
Korp – Robert Wells (Musiker, Kompositör)
Drake – Johanna Nordström (Komiker, Influencer, Bloggare)
Sjöbjörn – Anders Bagge (Kompositör, Sångtextförfattar, Musiker, Musikproducent)
Enhörning – Ellen Bergström (Skådespelare, Influencer)
Voododocka – Hans Rosenfeldt (Manusförfattare, Skådespelare,Programledare)
Godisautomat – Daniel Norberg (Komiker)

Året 2018 hade varit något av en svart avgrund fylld av förtvivlan och sorg för Sara. När hon kom hem trött på fredagseftermiddagen började hon bråka med sina föräldrar Katarina och Peter. Hon hade blivit bjuden på fest. När familjen satt vid middagsbordet och pratade om vad som hänt under dagen. Då det inte hände mycket i deras liv så var det samma saker hela tiden. Peter pratade om hur många bilar han lagat som mekaniker. Katarina var något av en hemmafru och pratade om hur hon hade städat huset och pratat med grannarna. Sara visste att hon var tvungen att fråga om hon fick gå på festen. Vilket hon verkligen ville då hela hennes skola skulle vara där. Som hon förväntade sig så sa de genast nej. Hon visste att deras överbeskyddande berodde på att de brydde sig om henne och inte ville att hon skulle råka illa ut. Men fylldes ändå med vrede och sa att de kunde dra åt helvete och stormade upp på sitt rum.

Hon slängde sig ner på sängen och svor för sig själv. Med vrede så tog hon upp en röd dagbok. Hon satte sig ner vid ett litet skrivbord och började skriva i den. Något hon ofta gjorde när hon mådde dåligt. Som hon sitter och skriver så hör hon hur en svans slår mot dörren. När hon tittar sig över axeln ser hon att det är hennes Golden-Retriever Spencer. Som han ofta gjorde när hon mådde dåligt så la han sitt huvud på hennes knä. Då hon var både arg och nu hade skuldkänslor så föll hon ner på golvet och grät på hans päls. Några timmar senare så tog hon mod till sig att be om ursäkt. Hennes föräldrar bad också om ursäkt för sitt överbeskyddande och förklarade att dem bara brydde sig om henne. Till hennes glädje hade de ändrat sig om festen så hon fick på villkoret att de själva fick hämta henne vid kl 1. Även om det kändes tidigt.

När kvällen väl började närma sig hade hon fullt upp med välja kläder hon valde till slut bara en röd klänning och en liten väska. När hon öppnade dörren och klev ut i mörkret så kunde hon se moln börja formas men tänkte inte så mycket på. Som hon började gå mot busstationen som låg någon kilometer bort. Då enda lyset var några svagt lysande lyktor så kändes det rätt kusligt. Så hon kom att tänka på spökhistorien om Sleepy Hollow. Så hon började titta sig runt som den huvudlösa ryttaren skulle gömma sig bakom ett träd. Till slut så nådde hon fram till busshållplatsen och såg på den lilla skärmen att hennes buss till Hallonbergen kom om 10 minuter. Som hon satte sig ner så kom en viss nervositet.

Linnea kom snabbt fram och visade Sara runt och introducerade henne för en kille Patrick som hon genast fattade tyckte för. Då hon tyckte att han var mycket snygg, klädd i svart kavaj och slips med blont hår och bruna ögon. Han bjuder upp henne på dans. Då Sara aldrig dansat förut och var väldigt blyg så vågade hon inte svara förrän Linnea knuffade henne mot dansgolvet. Oundvikligen efter de dansat en lång stund så började drickandet. Och dryckeslekarna som hon aldrig har spelat och öl-pong. Då Sara verkligen hade roligt och njöt så glömde hon bort tiden. Tills Linnea knackade henne på axeln och sa att hennes föräldrar ringt henne och bett henne berätta att de nu var på väg och att hon skulle gå ut om 5 minuter. Hon tackade för att hon blev inbjuden och gick ut. Hon började ångra att hon inte tog med en jacka nu när det spöregnade.

När det gått 5 minuter och de inte kommit så ringde hon men fick inget svar. Då hon väntat i ytterligare 10 minuter blev hon orolig då de inte kommit. Som hon nu började bli trött och ville hem så bad hon sina klasskamrater på festen om de kunde skjutsa henne. En killkompis vid namn Mickael hade inte börjat dricka än så erbjöd han sig att köra henne. Vilket hon tacksamt sa ja till. Hon började känna en växande oro då de alltid brukar svara henne. Men hon tänkte att de bara hade kört fel när det var mörkt och att de inte ville prata och köra samtidigt. Därför när hon väl kom hem lite full så gick hon genast svajigt upp till sitt rum. Hon somnade väldigt snabbt och sov.

Men hon vaknade nästa eftermiddag när det ringde på dörren. Bakfull som hon var så stapplar hon fram till dörren. Hon ser till sin förvåning att det var två poliser. De frågar om hon var Sara Petterson, Ja, svarar hon med en förundrad röst. Hon kunde se på dem att något allvarligt hänt då de såg mycket sorgsna ut. De berättade att hennes föräldrar körde ihjäl sig igår natt. Att de tappade kontrollen över bilen när någon ringde Pappan som körde. Allt blev svart det kändes som hon stod för en stor avgrund. Hon hörde bara polismannens ord eka i huvudet och inget annat. Efter 20 minuter när chocken väl lämnat henne så snappade hon upp orden att hennes morbror var på väg för att hämta henne. Hennes morbror Daniel kom snart därefter. Hans ansikte var helt söndergråtet då han precis varit på bårhuset för att identifiera sin bror. Hans gråt hade fått hans gröna skjorta att klistra sig fast. Då hon inte ville vara ensam så slängde hon sig på honom med gråten i halsen.

Då han och Spencer nu var den enda familj hon hade kvar så bad hon att få flytta in hos honom med Spencer vilket Daniel sa ja till. Så hela det sommarlovet spenderade hon att justera till sitt nya liv. Då skolan väl börjat så kändes det för henne så overkligt. Då i stort sett alla gav henne sina kondoleanser. Men ingen förutom Linnea, Patrick och Mikael brydde sig om henne egentligen. Precis innan sportlovet så kom en ny kille till klassen 9c. Han hette Lucifer, ett relativt konstigt namn tyckte alla. Det märktes snabbt att han kom från en rik familj då han gick klädd i de senaste märkeskläderna och hade ett stort guldhalsband och guldklocka.

När Sara i skolans bibliotek läste skräckromaner som var hennes stora intresse så la hon ögonen på en ny bok som hade Övernaturliga varelser och dess tecken. Då hon inte hade mycket tid innan nästa lektion så skummade hon bara igenom den snabbt. Hon stannade lite snabbt vid ett kapitel GENGÅNGARE. Hon var ett stort fan av zombiefilmer som George Romeros Night of the living dead. Det stod att gengångare var andar från döda människor som valt att stanna bland de levande. Av egen fri vilja permanent eller tillfälligt. Då de kan uppenbara sig i kroppar de skapat. Deras främsta kännetecken var att de inte hade några ögon. Det stod varför det var så. Var så för dem som kommit tillbaka i onda syften straffades av Gud på det sättet. Medans de som kommit tillbaka i goda syften fick behålla sina ögon, sinnerna dem haft när de var vid liv. De onda kunde aldrig konsumera de levandes mat utan livnärde på sig på de levande själva.

När lektionen ringde in så slängde hon snabbt boken ifrån och rusade uppför en lång trappa för att nå sitt klassrum. Då hon var sen och störtade in till mattelärarens förtret så fick hon kvarsittning. Vilket gjorde henne riktigt arg då detta var dagens sista lektion. Då hon slutade en halvtimme efter alla andra så förvånades hon över att Lucifer väntade på henne. Då till hennes förvåning började tilltala henne. Han frågade om hon ville umgås och sova över på en liten ö en helg som hans familj ägde. Då detta lät spännande så ville hon gärna. Men hon hade kommit överens om att hon skulle umgås med Linnea Patrick och Mikael. Ju mer desto roligare svarar han. Hon gick hemåt rätt förundrad över att han frågade det. Då han inte pratat med henne på hela året och alltid hållit sig för sig själv.

När hon gick hemåt så kom hon på att det nu var hennes tur att vattna sina föräldrars grav vilket hon nästan glömt. Då detta var något hon tagit sig på att göra varannan helg. Även att hon visste att de var döda så kändes det ändå som de var med henne. Så när hon väl var där så pratade hon regelbundet om sin dag. När hon gick fram bland gravarna så slogs över hur sorgligt fridfullt och konstigt det kunde kännas. Konstigt att de som nu bara var namn på stenar än gång var levande människor med hopp och drömmar. Vid deras grav, det stod skrivet på graven vi ses igen. Så började hon prata om sin dag. Som om de ändå hörde henne. Men just denna gången som hon tog den gröna vattenkannan som hon gjort så många gånger. Så slogs av en känsla av oro som de försökte varna henne för något.

Väl hemma så möttes hon vid grinden av Spencer som i vanlig ordning slickade henne glatt i ansiktet och viftade på svansen. Hon gick upp på sitt rum, satte sig vid datorn och började spelade ett online spel med sina vänner. De diskuterade om de skulle anta Lucifers erbjudande. Detta var någonting de snabbt sa ja till. Att övernatta på en ö lät spännande. Så hon frågade Daniel vid middagen, när de åt pasta och kyckling, om de fick åka till ön. Han tvekade då det stod i tidningen om att det varit många oförklarliga försvinnanden. Men efter en viss tvekan så gick han med på det. Då han kände att hon behövde komma ut lite mer. Så ett datum bestämdes snabbt. De 3 mötte upp med Lucifer vid en brygga. Så kunde alla 3 inte skaka av en känsla av obehag men skakade av sig det. Lucifer förklarade att de bara väntade på hans föräldrar skulle komma med båt och hämta upp dem.

Snart så kom en stor röd båt vid namn Jenny. Då de klev ombord så steg en kvinna fram och hälsade. Hon var klädd väldigt gammaldags, som om hon klivit ur en film om 1800-talet. Hon gav också ifrån en väldigt konstig atmosfär. Så Sara började få kalla fötter men då båten redan var på väg så kunde hon inte backa ur. När de väl dockat vid båthuset så såg dem att det var glesbyggt, bara ett rött hus en gäststuga och ett skjul. Som de gick in i det stora huset så såg det mycket gammaldags ut. Men där var ett stort middagsbord fullt med mat och och dryck. Då Linnea, Sara, Patrick och Mikael var mycket hungriga så åt de med god aptit. Så de var snart mätta och belåtna. De blev ledda till gäststugan så la Sara märke till ett fotografi daterat 1870. Där det stod personal från ett mentalsjukhus Vadstena sjukhus. Något som förundrade var att en kvinna i bilden såg precis ut som Petra men hon hann inte tänka på det.

När de väl visats runt i gäststugan. Så slängde de alla av sina ryggsäckar vid sina sängar. De började berätta spökhistorier till de somnade vid 3-tiden. Sara vaknade vid halv för att hon behövde gå på toa.n Då den enda toaletten var i stora huset så smög hon sig in. Hon hörde viskande röster, det var Lucifer och Petra. Lucifer suckade och sa att det var skönt att slippa låtsas. Sara smög sig uppför trappan och tittade genom nyckelhålet in i rummet där de två stod. Petra sa att den här fångsten såg god ut och att han gjort bra ifrån sig. Med fasa såg hon hur dem plockade bort sina ögon som visade sig vara emaljögon.

Med tankarna nu bara på överlevnad så tog de tre fart och sprang ut från skjulet. Med Petra och Lucifer som gick lugnt efter. Petra sa att hon älskade när de sprang. Helt plötsligt sprang de omänskligt snabbt och brottade omkull Linnea och Sara och höll fast dem med en omänsklig styrka. Av någon anledning kände Sara inte sig rädd då hon kände en vällvillig närvaro och ett starkt ljus trots att inga ljus fanns och det var mitt i natten. Sara kunde se enorma huggtänder som växte fram. Hon började tänka att hon kommer att dö nu. Men precis innan Lucifer hann bita så kom ett par händer runt hans midja och lyfte bort honom samma hände med Petra som skulle hugga Linnea. De som kommit till deras räddning kom beväpnade med svärd.

De visade sig snabbt vara mycket starkare och snabbare än Lucifer och Petra. Så de slänger snabbt ner dem till marken och hugger dem så de löses upp och lämnar bara kläderna. När allt var över så går de lysande figurerna fram till Sara. Efter en stund så kunde hon se att det var hennes föräldrar. Tårögd kramar hon om dem. Hon gråter av glädje och berättar hur mycket hon saknat dem. Varför det säger de? Vi har ju aldrig lämnat dig. De säger att de måste gå vidare .Sara ber dem att stanna kvar. De ler och säger att de skulle ses igen.

När de ger sig av på samma båt dem kommit till ön med ringer de polisen och berättar var de försvunna personerna var så deras familjer kunde få ett avslut. När hon kommit hem igen så möttes hon av Spencer och Daniel och berättade vad som hänt. De tre kramar om varandra. De tittar upp mot himlen där de kan se Peter och Katarinas ansikten.

Rockbandet The ark bildades 1991 av Ola Salo. Gruppen bestod även av medlemmarna Mikael Jepson, Lars Ljungberg och Magnus Olsson. Magnus lämnade bandet 1992 och ersattes av Martin Rosengardten. Martin lämnade senare gruppen och ersattes av Sylvester Schleger. Två andra medlemmar Martin Axen och Jens Andersson började sedan vid 2000-talet.
 Under tiden 1991 och fram till 1999 gjorde Ola Salo egna låtar till sin grupp. Dessa låtar har inte givits ut bortsett från en EP som gavs ut 1995. Ep:n hette Racing with the rabbits och gavs ut på det lilla skivbolaget Beat Thatt.

I oktober 2000 inleddes en stor turné. Den hade premiär på Trädgår´n i Göteborg. SVT filmade en del av turnén och det blev en dokumentär som sändes på SVT. Det sändes även ett program på TV4. På nyårsafton på TV 3 sjöng Tommy Körberg och The Ark låten It takes a fool to remain sane tillsammans.
 Under år 2000 gjorde The Ark mer än 60 liveframträdanden. Sommaren 2001 spelade The Ark återigen på Hultfredsfestivalen. De spelade då på den stora scenen. Samma år spelade även Magnus Uggla och Håkan Hellström på den scenen. På Grammisgalan 2001 fick The Ark 6 priser och blev även årets artist. Senare vann de även Rockbjörnen i kategorin årets grupp.

Hösten 2001 började The Ark spela in ett nytt album. Det fick namnet In lust we trust och gavs ut i augusti 2002. Första singeln från albumet, Callet you cometh I, släpptes i februari 2002 och var med i filmen Klassfesten. Den låten tillhör en av deras största framgångar och brukar alltid vara med som avslutningslåt på konserterna sedan 2002. Skivan In lust we trust var den första i Sverige som fick kopieringsskydd. Detta berodde på den ökande illegala fildelningen av musik.
   Albumet har sålts i över 57 000 exemplar. Det är ett tyngre ljud och mörkare texter på In lust we trust än på föregående skiva. På hösten gjorde gruppen en turné med omkring 20 konserter.

Runt vintern 2004 kom nästa album med The Ark. Albumet heter State of the ark. Skivan är ganska 80-tals poppig och glad. Den största hiten från albumet blev One of us is gonna die young. Under 2005 och 2006 åkte gruppen ut på en lång turné. De gjorde mer än 120 konserter under den tiden. De besökte bland annat Karlskrona då.

Hösten 2006 var The Ark i Washington DC vid en invigning av en ambassadbyggnad. Ola Salo skämtade som vanligt under konserten. Vid en tidpunkt flög ett plan på rätt låg höjd över platsen. Ola skojade och sade man vet aldrig vart plan är på väg i det här landet. Sedan lade han till. – Men det här planet är på väg åt rätt håll. Flygplatsen låg åt det hållet planet flög. Men sen lade Ola till Vita huset och det blev fiasko för gruppen. Ola Salo bad såklart om ursäkt efter skämtet men många tyckte illa om honom och gruppen. En turné som de tänkt skulle vara i USA blev inställd på grund av hot och att både Ola och de andra i gänget kände sig ovälkomna.

The Ark var med i Melodifestivalen 2007 med låten The Worrying kind. De vann överlägset i finalen även om låten sas vara stulen. Den påminde väldigt mycket om Edison Lighthouse låt Love grows where my rosemary grows. Den som skrev den låten tänkte stämma The Ark men det blev aldrig så. I Eurovision så hamnade låten på 18 plats.
 Samma år kom ett nytt studioalbum också. Det heter Prayer for the weekend och gavs ut i April 2007. Albumet har både storslagen musik men också lite discomusik. Albumet släpptes med två olika omslag och det som var limiterat hamnade på skivtoppslistan det året. Under sommaren gav sig bandet ut på en lång turné.
 The Ark tog sedan en paus. Ola Salo mådde dåligt och reste till Indien ett tag. Han blev bättre där och han har berättat om det i sitt sommarprogram som sändes år 2009.

Nästa album blev speciellt. Det heter In full regalia och gavs ut som en tidning med tillhörande skiva. Detta berodde på att skivbutiker börjat stänga och det var lättare att marknadsföra tidningen/skivan då den såldes i flera affärer. En del av låtarna kom Ola Salo på när han var i Indien. Efter skivan släppts gjorde The Ark en sommarturné. De var även på Allsång på skansen och Peace & Love festivalen i Borlänge.

Hösten 2010 bestämdes det att gruppen skulle läggas ner. Alla medlemmarna kände att de hade börjat upprepa sig med musiken och kanske inte skulle få lika stora hitar. Ola Salo tyckte de hade kört fast helt enkelt. Det gjordes ett samlingsalbum som innehöll två nya låtar de skrivit. Sommaren 2011 gjordes en stor avskedsturné över stora delar av landet. Den sista spelningen var den 16 September på Gröna Lund.

2014 var Ola Salo med i programmet Så mycket bättre och fick då The Arks låtar tolkade av de andra artisterna. Ola blev mycket berörd av en del av tolkningarna.
 Under 2019 och början av 2020 så gjorde Ola Salo en krogshow som var baserad på The Arks låtar. Våren 2020 bestämde sig bandet för att återförenas på ett 20-års jubileum. Tyvärr satte Corona-epidemin stopp för det hela, så turnén kommer förmodligen vara 2022. Då kommer de besöka Karlskrona under Skärgårdsfesten om allt går enligt planerna. Det ska bli kul att se och höra dem igen.

Inom den humanistiska psykologins perspektiv ses människor göra egna medvetna beslut efter medfödda drivkrafter. Begreppet självet används om det som styr individens beteenden och skiljer sig till exempel från idéer inom psykoanalysen att människan är styrd av drifter.
   Den humanistiska psykologin vänder sig också mot behaviorismens betoning av miljön som överlägsen betydande faktor för individens utveckling. I stället anses att både arv och miljö har viktiga roller i denna utveckling. Arvet har en grundläggande betydelse, men sedan spelar också miljön in och kan påverka i negativ eller positiv riktning.

Ett centralt koncept är som sagt självet som är en organiserad, konsistent uppsättning uppfattningar och föreställningar om en själv. Rogers centrala koncept är att vi alla har en bild av hur vi är (självet) och en bild av hur vi skulle vilja vara (idealsjälvet). En gång självet är format spelar det en kraftfull roll i att guida i våra uppfattningar och staka ut vårt beteende. Självet har därmed två ansikten: det är ett objekt av perception eller uppfattningsförmåga (självkonceptet) och en intern enhet som styr beteendet. Ett centralt begrepp är då kongruens; konsistens mellan självuppfattningar och erfarenheter. Tyvärr stämmer dessa två inte alltid bra överens och då mår vi som individer inte särskilt bra eftersom vi då är missnöjda med den egna personen. Rogers kallade detta tillstånd för inkongruens. Vi har därför ett behov av självkonsistens, d.v.s. avsaknaden av konflikter inom självuppfattningar.
   Rogers hade en teori att i början på livet kan inte barn skilja på sig själva, självkonceptet och miljön. Men efter hand man interagerar med omvärlden så lär man sig skilja mellan omvärlden och en själv. För att bevara självuppfattningen som individ kommer denne att inte bara tolka situationer i ett självkongruent sätt utan även uppföra sig på så sätt att andra kommer agera i ett självbekräftande sätt. Exempelvis kan en individ som ser sig som oälskad att agera så att andra tar avstånd ifrån denne och på så sätt kommer det bli självbekräftande att denne är oälskad.

Viktigt är behovet av en positiv betraktelse ifrån andra. Det kan handla om acceptans, sympati eller kärlek. Rogers såg positiv betraktelse som något av ett måste för hälsosam utveckling. Ovillkorlig positiv hänsyn, d.v.s. att se personen som inneboende värd något oberoende av prestation eller beteende. Det betyder att individen inte behöver göra något bra utan tilldelas i sig själv ett värde. Det är ett måste att föräldrarna ger obetingat positiv hänsyn för att barnet skall ha en sund uppväxt. Behovet av att inte bara känna positiv betraktelse ifrån andra utan även inne ifrån en själv är viktig vilket kommer därför att utvecklas. Detta främjar utvecklingen av värdeförhållanden som dikterar omständigheterna under vilka vi godkänner eller ogillar oss själva. Exempelvis om man visar ilska och får negativ feedback trots att det är en motiverad känsla. Detta skapar en inkongruens av en själv.
   I slutet av Rogers karriär styrdes hans intresse till att studera vad som kan kallas fullt fungerande personer. Det är personer som är nära att uppfylla självaktualisering. Dessa känner en inre frihet, självbestämmande och känner att de har valmöjligheter i deras tillväxt.

Självkänsla är hur negativ eller positiv känsla vi känner om oss själva. Människor med positiv självkänsla har ett lyckligare liv, har färre sociala problem, uppnår högre resultat och på en mera konsistent nivå, är mindre mottagliga för socialt tryck och kan forma mera tillfredsställande relationer.

Självverifiering är behovet av att ha en drivkraft som bekräftar ens självkoncept och att söka självbekräftande relationer. Man söker de relationer som uppfyller den bild av en själv som man själv också har. Har man en negativ bild av sig själv är det större sannolikhet att en relation med en partner som också har en negativ bild av sig. Självförbättring är en stark och genomträngande tendens att få och bevara en positiv självbild av sig själv. Människor har en tendens att hävda framgång till deras egen förmåga medan misslyckanden hänvisas till miljömässiga faktorer.

Personcentrerad terapi som utvecklades av Rogers är en av de mest inflytelserika och grundläggande behandlingar i modern psykologisk praktik. Den är dock inte använd så ofta fristående utan mera i kombination med andra former av terapi. I denna terapi tror man att den viktigaste faktorn i framgångsrik terapi är det relationella klimatet som skapas av terapeutens attityd till sin klient. Tre faktorer som påverkar hur framgångsrik terapin kommer bli är:
Kongruens: viljan att transparent relatera till klienter utan att gömma sig bakom en professionell eller personlig fasad.
   Villkorslös positiv hänsyn: terapeuten erbjuder en acceptans och pris för sin klient för vem hen är utan att förmedla ogillande känslor, handlingar eller egenskaper och visa en vilja att uppmärksamt lyssna utan avbrott, bedömning eller ge råd.
Empati: terapeuten kommunicerar sin önskan att förstå och uppskatta sin klients perspektiv.

London år 1812. Den 16-åriga James vaknade och tittade ut på den lilla gatan Addle Street. Hans far William Hardy ropar ner honom. Då James varit ute och supit så har han nu huvudvärk. William var en smal och lång man med långt skägg och svart hår och bruna ögon. Han såg ut som han inte ätit en bra måltid i sin livstid. Med den magra kost de hade råd med så var det inte konstigt. Då de bara hade gröt varpå de bara kunde fylla 1/3. James familj var bagare och hade varit det i många generationer. Det yrket var det stort krav på nu då kungen infört nya skatter på bröd för att kunna mata sina soldater som kämpade i kriget. James och William började bråka i vanlig ordning då James ville ut i världen men William sa att han skulle hjälpa honom med bageriet. Hans egentliga anledning var att han inte ville lämnas ensam i världen. Då hans fru Hanna dog i barnsäng och hans äldste son Philip dog i kriget.

När de nu klätt på sig begav de sig ut. När de öppnade dörren så slogs de av den vanliga lukten av avföring då folk tömt sina pottor på gatorna. Då de gick genom de trånga gatorna så nådde de till slut fram till sitt familjebageri Hardys. Det var precis vid hamnen. James såg och beundrade de stora handelsskeppen som med sina många varor från kolonierna i Amerika. De hade med sig exotiska varor som tobak. James tittade på dem som han var förtrollad med en blick i ögonen som kunde se ut som en hungrig hund när den ser på sin mat. Han beundrade sjömännen som lastade av varorna. Han kunde se att de varit på långa resor runt om i världen som Kina och Amerika. Då det gått länge sen de fick tvätta och klippa sig, vilket av någon anledning James lockades. Varför kunde han inte förstå. William såg att han var fixerad igen och slog honom hårt i bakhuvudet för att bryta det.

De klev nu in bland alla ugnar. De visste att de hade svärdet mot halsen då kungen pressade alla slaktare, bagare och ölbryggare. För att kunna förse sina soldater och sjömän med mat och dryck. Varje bageri var tvungna att producera 100 tunnor surdegsbröd i månaden som kunde göras om till skeppsskorpor. Om de misslyckades så kunde de få dödsstraff. När de värmde upp de enorma ugnarna så fylldes hela rummet med en intensiv hetta. Både far och son badade snart i svett och missnöje då de var tvungna att arbeta från gryningen till soluppgången utan höjd lön för sitt arbete. Den lilla lönen de väl fick räckte knappt till mat. Så några större mängder kött fanns inte för dem utan bara tunn gröt vilket ledde till att de båda var undernärda. De tar på sig sina förkläden och börjar jobba. Efter att de knådat bröd i fem timmar så svalnar ugnen. William slänger en snabb blick och utbrister satan och James chockad av det tittar och ser varför . All deras ved de använt för att värma ugnarna var förbrukad. Argt ryter han till James att han tänker gå ut för att hugga mer och att han inte kommer vara tillbaka på några timmar. James som var utmattad tar tillfället i akt att få lite sömn, så han lägger sig ner på golvet.

Han introducerar sig som Frederik Hall. Han berättar att han vill tjänstgöra på The Gwyda. Kaptenen introducerar sig som Martin Prince. Han förklarar för den unga pojken att deras resor kommer att vara långa och hårda. Så fort han skrivit på kontraktet så var det oåterkalleligt. Utan tvekan så skriver han på. Han visas bara till platsen där han ska sova. Då inte på länge kunnat koppla av så var det inga problem. Nästa dag så väcks han tidigt då de skulle kasta loss. Han och resten av besättningen på 60 man fick veta att de skulle segla i sex månader till Amerika och tillbaka. När det var dags att lätta ankar till pompa och ståt så blev James rädd han inte egentligen visste hur man skulle hantera ett skepp. Han fick bara höra att han skulle observera och göra som resten av besättningen. Då de lättat ankar och börjat att lämna hamnen så såg James sin far i folkmassan och William såg honom. William följde skeppet med blicken. Men inte med vrede utan sorg och förtvivlan då han visste att faran för livet på haven var mycket stor. Då de inte bara fick riskera pirater utan dödliga sjukdomar som skörbjugg.

James älskade de första veckorna. Men han insåg sakta att de spännande historierna om äventyr på haven han hört så mycket av inte var kompletta. Utan lämnade ute de många delar som inte var så lockande. Som de osanitära förhållandena som uppstod på grund av brist på platser att göra sig av med sin avföring. För att göra det var man tvungen att riskera livet. Genom att klättra ut vid galjonsfiguren och hålla bakdelen över havet. Maten var alltid salt, för att bevara, den vilket gjorde det obekvämt att äta dem små måltiderna som var mycket enformiga. Den tid som inte gick till arbetet gick till att sy ihop sina kläder då de tuggades sönder av råttor regelbundet. Därför kom en del av lönen i form av tyg. Efter 3 månader så nådde de kolonin Saint Bartholomew i Jamaica för att lasta socker. Då de skulle vara där i tre dagar så fick besättningen permission. Att äntligen få gå i land i ett nytt land var något som var spännande och välkommet då lämnade han skeppet och gick för att köpa bananer från en liten bar.

Följde med de andra ur besättningen för att supa sig fulla. Men då de hade spenderat månader med bara män så besökte de allra flesta öns bordeller. Då det var dags att kasta loss igen så slog alla på nytt mod. Då de nu hade färsk mat och vatten som de köpt. Så den kvällen var inte lika dyster som alla andra. När han satt vid sin koj och lagade sina kläder såg han Prince och en matros gå ner i skeppets lastutrymme med ett med ett metallinstrument.
 Han hörde kort därefter svaga stön. Nyfiken så gick han ner för att kolla var ljudet kom ifrån. Det han såg var fasansfullt. Rader på rader av hundratals svarta i kedjor. Vissa av dem var döda. Det han såg var att de var utmärglade och till med låg i sin egen avföring. Det Prince gjorde var att använda instrumentet till tvinga upp munnen på en av de och matrosen tvingade ner mat. Han kunde se att den stackars fången en gammal man hade försökt svälta sig till döds. Förtvivlad så frågar han vad de höll på med. Prince svarade med ett ryck på axlarna, -tar hand om lasten. Han förstod nu att skeppet var ett slavskepp och att de hade haft slavar under hans fötter. Nu kände han bara vrede och ville bara av båten. Kort därefter hördes hur utkiken i mastkorgen ropade att två skeppvar i sikte.

De sprang upp på däck alla tre. Då det nu var natt och väldigt immigt så kunde ingen först avgöra vilka fartyg det var som närmade sig. Först när de två skeppen var direkt intill dem så insåg Prince att det var pirater. Så han beordrar genast att skeppets 20 kanoner ska rullas ut. Men det han såg fick hans blod att flyta till is. Utöver vita män på skeppen såg han beväpnade ex slavar som de vita piraterna befriat från andra slavskepp. Ett av skeppen seglar snabbt upp på The Gwydas styrbordsida och det andra skeppet höll sig på avstånd för att kunna använda sina kanoner om det behövdes. James tror att de alla nu ska massakreras då piraterna tog sig under däck och såg lasten. Även om James kunde se att piraterna hade blod i ögonen efter upptäckten så skadades ingen. Efter 10 minuters tystnad då piraterna genomsökt skeppet och hittat dess enorma guldgömma som bara Prince visste fanns. Det var pengarna han tjänat på slaveriet. Först då bröts tystnaden då en storväxt man med långt och tjockt skägg klev fram. Hans enorma storlek gjorde att han såg mycket skräckinjagande ut med sin solbrända hy kaptenshatt värja och flintlåspistol. Till slut förklarar de att dem inte hade någon avsikt att göra någon illa. Han förklarar att hans besättningar har befriat slavar förut. Och även gett slavarna ett val att gå med i deras besättning eller transporteras till Port Royal, en plats som var ett tillhåll för pirater. Först då vågar James fråga vilka de var.

Kaptenen presenterar sig som Benjamin Hornigold. Och att kaptenen på det andra fartyget var James Belle. Hans besättning stiger fram och presenterar sig. Hans styrman var den mest kända av dem, han kallades Black Ceasar som var en fd slav. Alla tittade på den enorma högen med guld. Piraterna förstod att Prince tjänat det genom slaveri. Så Hornigold lät Black Ceasar straffa honom. Då Prince får höra att Hornigold var Engelsman så skrek att han inte förstod hur han kunde ta från sitt eget folk. Ceasar frågar hur det kan anses vara stöld när man bara tar tillbaka det som tillhör en själv. Han har en annan pirat för att hålla fast honom sen kör han själv ner ett guldmynt i hans strupe och sen slår honom så att han spyr upp det igen. Hornigold kastar Prince överbord och säger vi dödar dig inte men räddar dig inte heller. Gwydas besättning går med Hornigold. Då de var var trötta på sättet lagen och överheten i England behandlat dem och ansåg att sjöröveri var ett sätt att ge igen. James tyckte att det var konstigt då hans idé och bild av pirater som blodlystna brottslingar inte stämde. Han började se att de var mer civiliserade än de sk civiliserade människorna i London som kunde anse att det var roligt att se brottslingar avrättas. Den finklädda adeln som såg ner på alla andra och alla utom dem rikaste för varje samhällsstånd.

James väcktes tidigt på morgonen innan soluppgången. Sömndrucken bordades The Gwydah. Under däck lägger Hornigold fram en karta och förklarar rutten. De skulle segla runt Afrikas horn, en välkänd Engelsk handelsrutt. Han beräknade att de skulle vara ute till havs i sex månader. Nu hade piratrepubliken blivit ett problem för adeln i London. Då deras handelsinkomster inte kommit in. Därför hade Royal Navy ökat sin närvaro i området. Med sin enorma rikedom hade The Gwyda blivit utrustad med kraftigare kanoner och en dyklocka. Efter tre månader ute till havs såg resan ut att bli en besvikelse. Vilket märktes på männens humör. Då de började att bråka men Hornigolds karisma övertygade dem att skatten var på väg. Han hade inte fel. Efter en veckas gömmande så ropade utkiken att ett skepp var i sikte. Det var en spansk galleon. Men James såg att spanjorerna var bättre bestyckade. James frågade Hornigold vad planen var. Om de inte lyckades plundra dem på rätt sätt skulle de bli sönderskjutna. Hornigold tittade upp mot himlen med en min som han aldrig haft förut. Utan att förklara sin plan svarar han bara. -Pojkar, vid denna tid imorgon kommer vi att vara rikare än någonsin förr och odödliga. Hornigold hade sett regnmolnen förklarade han under däck. Med regn kommer dimma. Dimma och vidskeplighet kan man utnyttja. James Black Ceasar, Tvig och jag har ett uppdrag åt er. Utkiken kunde se att Galleonen nu lagt ankar för natten. De släcker alla lyktor på skeppet och James och Black Ceasar tar dykarklockan och tar sig uppför skeppet.

De klättrade sakta uppför styrbordssidan med hjälp av krokar. Då de tagit sig obemärkta upp på skeppet så kunde de som gick nattvakten inte se dem. Black Ceasar lyckades med sin enorma styrka slå dem medvetslösa medan James och Tvig skar sönder repen till rodret. Dem tre männen smög sig in till kaptenens hytt som fortfarande sov. Med ett hårt slag i magen så vaknar han snabbt till. Inför synen av tre beväpnade män så kapitulerar han genast. Då dyklocka var ett nytt påfund så förstod inte kaptenen att de dykt under skeppet utan antog att de var vålnader som drunknat till havs. Då skeppet ändrade till piratflagg så förstod The Gwyda att planen gått i lås. Hornigold hade rätt då lastutrymmet var fylld till brädden av guld. De kom nu tillbaka till Port Royal rika som kungar och ett nytt skepp som döptes till The Queen Annes Revenge. Nu hade Hornigolds tid som kapten gått ut. Det var därför dags för omröstning om vem som ska bli ny kapten, den hölls vid puben The Lion. Efter den planen så vinner Hornigold med majoritet. Så James vågade nu fråga om han fick byta kapten. Då Hörnigold var på ett bra humör så fick han det godkännandet. Med sin del av bytet ett stort guldhalsband och 300 guldmynt så börjar han prata med den som kungjorde med den andra kaptenen. Han introducerar sig som Samuel Bellamy. Han visar James sitt skepp men det var inte värdigt namnet då det var väldigt litet och hade massa hål. Så för att göra ett gott första intryck så köper han The Queen Annes Revenge åt honom samma natt.

James introduceras för Bellamys styrman Edvard Teach. En skräckinjagande man. Med blåa ögon som såg ut som att de kunde se in i själen. Tjockt svart skägg så stort att det skulle kunna sluka en hel. Bellamy såg James rädsla men försäkrade honom att Teach behövde han inte frukta. Dessutom påpekade han efter din bravad så verkar inte du frukta så mycket. Du vet väl vilket rykte du skaffat dig vad männen kallar dig. Nej vad kallar de mig frågar James förundrad. Efter din bravad så kallas du James Nattens Vålnad. Visste du inte det? Du har nu blivit ett känt namn. Bellamy förklarar att med hans generösa gåva så kommer de behöva en mycket större besättning än vad han planerat. Så Bellamy säger att de kan inte plundra än på några veckor. Men med din förmögenhet lär ju inte det vara några problem för dig. Att hitta frivilliga var inte svårt. Många som tillhört den vanliga arbetarklassen i Enlgland som James en gång gjorde. Och många ville segla med vålnaden, så inom kort hade de en full besättning. Men nu hade sjöröveriet blivit på en så stor skala så att det börjar hota Englands ekonomi. I London bodde en man, Humphrey Morris, som var direktör för Bank of England. Han hade mest att förlora på grund av att den transatlantiska slavhandeln nu börjat bli olönsam. Så parlamentet tillsatte en man vid namn Woods Rogers. En man som hade anledning att hata pirater. Han var en mycket respektingivande man med ögon svarta som natten, med en halv käke. Det sades att när han gick in i ett rum så blev det alltid tyst. I ett slag så blev hans käke så skadad att hans käkben lossnade och att han svalde det. Han får i uppdrag att leda en expedition för att förinta Port Royal. Hans första steg var oväntat då han skickade brev om benådning.

James vaknade från sin koj under däck mitt i natten. Han gick ut på däcket och beundrade stjärnorna. Han trodde aldrig att hans liv skulle bli så här. Som han stod där så hörde han hur Teach och Bellamy pratade. Nu hade de blivit djärvare efter sina framgångar. Då de hade plundrat så mycket som tre skepp denna seglats. Nu ville de belägra staden Nassau. De ville svälta ut dem och tvinga dem att ge upp alla sina varor och guld. Så för det ändamålet seglade de hem. De köpte mat, krut och salt för att klara sig i sex månader. Nu hade de en riktig flotta på hela 5 skepp. James spenderade de kommande tre veckorna med att lasta alla varor i den heta junisolen. Men efter två veckor av packande och saltande av maten för att bevara den så var det dags. Efter två veckors seglande på det öppna havet så var de framme. Så fort de nått fram så lättade två Royal Navy-skepp ankar och seglade ut för att konfrontera dem. Med värjor och musköter så bordade Engelsmännen dem. Efter en hård strid så såg allt förlorat ut. Med många döda på båda sidor så började James förbereda sig för döden. Mycket riktigt då de la ner sina värjor så gavs ordern om avrättning. Men då hände något fasansfullt som fick soldaterna att kapitulera .Teach hade tänt stubiner i sitt långa skägg. Han anföll dem förvånade soldaterna i sån hastighet att innan de hann återhämta sig från chocken hade han dödat fem av dem. Han hade inte Bellamys medkänsla så han beordrade soldaternas avrättning. Det var något som James och de andra genomförde utan tvekan. Men för att sätta skräck i befolkningen så beordrade Teach att den yngsta av soldaterna skulle skonas. Så han kunde berätta för folket vad som hänt. Så föddes legenden om Kapten Svartskägg. Därför så gavs dem hela Nassaus rikedomar. Men det visade sig vara en förbannelse mer än en välsignelse. När nu hela Royal Navy börjat rikta sin uppmärksamhet mot Piratrepubliken.

När Queen Annes Revenge väl kommit tillbaka med sitt byte till Port Royal och började dela ut det så märkte James att Port Royal var i upprorsstämning då breven om benådning hade nått fram. Republiken hade delats upp i två läger, de som ville acceptera och de som inte ville. Den man som hade skapat orostämningen var en brutal man, Charles Vane. En lång och smal man med brunt hår och blåa ögon. Han hade ett rykte om sig att vara skoningslös och hetlevrad. Två dagar efteråt så vaknade James av att larmklockorna slog och såg att folk sprang till hamnen. Han stapplade sömndrucken ut för att se vad som har hänt. Det tog inte lång tid innan han förstod. Ett Royal Navy-skepp hade lagt till. Men besättningen höjde inga vapen men var rädda för sina liv. Hornigold och kaptenen för fartyget pratade. De hade kommit för att få ett svar om de ville acceptera kungens benådning. Hornigold säger tveksamt att de inte bestämt sig och ordnar logi för natten åt sjömännen. Hela Port Royal debatterade hela natten och skapade djup oenighet. Men till slut beslutades att de skulle acceptera.

Så tidigt nästa dag bordade Teach och Svartskägg det Engelska fartyget för att ge sitt svar. För att diskutera ytterligare så gick de tre till en bar för att diskutera villkor. Men de avbryts av en panikslagen kvinna. Hon berättade att Vane dödat en av de Engelska sjömännen. De hade blivit oense då de båda ansåg sig ha vunnit en guldkrona. Den Engelska kaptenens ansikte blev rött av ilska. Han skrek att detta betyder krig! Han stormar tillbaka till sitt skepp och seglar iväg. Vane fängslas för mord. Tre dagar senare väcks alla av kanonskott som orsakar stor förödelse och jämnar byggnader med grunden. Folk springer upp till fortet. Då de börjar skjuta tillbaka så ser de vilka angriparna var. Woods Rogers hade anlänt med en armada på 20 skepp. Vane kommer på en plan för att få deras attackerare att ge sig av igen. Samma natt så beordrade han att ett skepp skulle fyllas med tjära och krut. En liten besättning skulle utan lyktor segla fram till Rogers skepp och tända eld på sitt eget och hoppa i vattnet.
 När Rogers väl förstod vad som höll på att hända, då eldklotet närmade sig så skrek han ut. -Må helvetet ta dig Vane! För att slå tillbaka så satte en flotta på 10 skepp efter de. James tjänstgjorde på Svartskäggs skepp. Här skulle dock piraternas tur rinna ut.

De hade grovt underskattat Woods Rogers. De kom ikapp de Engelska krigsfartygen. Men Rogers hade planerat för det. Så han beordrade sina besättningar att gömma sig under däck. Så när skeppen kom nära så reste sig besättningarna upp och sköt med alla kanoner på nära håll och sänker därför snabbt alla skepp. Förutom Queen Annes Revenge, utan bordar henne. Striden är mycket kort då de flesta i besättningen var döda och i chock. James blir anfallen och börjar att slåss med värja. Men han distraheras och slås så hårt så han flyger överbord. Det sista han hinner se är hur kapten Svartskägg blir nerstucken. James hittar en bräda att flytta på. Men på grund av ansträngningen så svimmar han. Han vaknar upp på en ö. Med förundran så reser han sig upp på svaga ben så tittar han sig omkring. Efter några minuter så förstod han vad som hänt. Med förtvivlan så går han runt den lilla ön som bara bestod av en strand och några träd. Hans förtvivlan dämpas när han hittar en liten källa av sötvatten. Han var vid detta laget så törstig så det kändes som om halsen brann. Så han slänger sig ivrigt på knä och dricker. Men hans förtvivlan kommer tillbaka då han inser att det inte fanns någon mat på ön. Han blev deprimerad och tänkte istället för att dö av törst så dör jag av svält. När natten kom så låg han bara och tittade upp mot stjärnorna och tänkte på sin far hemma i London.