Då var det dags igen. I solsken, med USB-minnet i fickan, tar jag en promenad till Anette och hennes trevliga kollegor på tryckeriet. Jag brukar ha den goda vanan att ibland dyka upp mitt i fikapausen.

 Mycket går att skicka via nätet, men lyckligtvis i detta fall är det fortfarande enklare manuellt.
 Inte bara enklare. Man skulle kunna kalla det för en friskvårdsstund med sjöutsikt. Längs kajen kommer jag få svar om sillen har anlänt. Det brukar vara ett uppskattat nöja att ”dra sill”, om inte annat för att dryga ut hushållskassan. Kanske dyker Aspö-färjan upp, som en påminnelse om midsomrar som levts och kommande minnen.
 Hur som helst, jag får lov att tacka redaktionen för ett gott jobb än en gång.

 

Augustvinnaren Magnus Västerbro berättar om det svenska folkets lidande under krigarkungens allt mer tyranniska styre i Tyrannens tid: om Sverige under Karl XII. Det är med hjälp av den senaste historiska forskningen och utgångspunkt i enskilda människoöden som skildras i de dramatiska åren 1700-1721, tiden då stormakten gick under, som boken utspelas. Det är en skakande berättelse om förtryck och misär, men också om motstånd och hopp. Många böcker har skrivits om den mytomspunne krigarkungen Karl XII som dog i Norge 1718. Magnus Västerbro fokuserar istället på vanliga människor, vars berättelser han fått tillgång till genom historiska dokument och forskning. Ofta präglas berättelserna av ett stort lidande.

 

Åtskilliga livsöden är de som skildras i boken. Ingen är för liten eller för stor. Det är allt ifrån kungen själv tills ”små”, obetydliga individer som presenteras. Exempelvis att vara soldathustru i fredstid var svårt nog. När sedan kriget kom stod Elin Jonsdotter inte ut längre. I förtvivlan hängde hon sig ute i lagården. Att vardagen var hård för det stora flertalet under Karl XII’s regi kan knappast underskattas.

 

Karl XII tog makten över stormaktsriket Sverige år 1697 som enväldig kung. ”Med den nye monarken blev det tydligare än någonsin tidigare att det på tronen satt en kung som kunde göra nästan vad han ville med sitt folk.” ”Ett viktigt propagandainstrument blev kyrkan, som sedan länge lyfts fram som avgörande för att få folket att stödja statens växande ambitioner. Länge hade den trots allt behållit en viss självständighet i förhållande till kungen, men det oberoendet försvann i och med att enväldet infördes”. Det var också med hjälp av kyrkan och de kyrkböcker som kyrkan förde som kungen hade en sådan kontroll över landets innevånare. Huvuddelen av sin regeringstid tillbringade han i fält under stora nordiska kriget, där han bekrigade en trippelallians bestående av Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland, som under år 1700 anföll det svenska riket från flera håll. Den enväldige Karl XII tvingade svenskarna att fortsätta kriga i åratal, trots att de krävde fred. Steg för steg ökade desperationen tills upproret tycktes nära. Intrycket är att ingen vågade stå upp för sin röst emot Karl XII. Istället gynnade systemet fjäskare som alla stämde in på samma lovsång av kungen hur dåligt det än gick i krigen han förde. De uppror som ändå uppstod menade Karl XII berodde på att bönderna blivit dåligt behandlade av ämbetsmän, inte att allmogen inte skulle vilja göra sin konung till viljes.

 

Framgångarna i kriget gynnar speciellt rikets alla ämbetsmän men för vanligt folk är skatterna lika höga för det. Dessutom så trots att Sverige varit framgångsrikt i början av kungens maktinnehav så vill kungen inte förhandla om fred utan fortsätta med krig. Missväxten på grund av vädret är så stor att många inser att det inte kommer räcka med mat längre fram nästa år. ”Det är därför som den femtioårige bonden Nils Persson i Vadstena trakten hänger sig, i början av september – desperation över hur han ska kunna försörja sig själv och de sina.”

 

Folk var så desperata att slippa att rekryteras av armen att de skadade sig själva och på så sätt vara odugliga som soldater. I Sverige så drog man slutsatsen att ”Slutsatsen av allt detta är att fred genast måste slutas med Svea och Göta Rikes fiender och att kungen måste komma hem”. Problemet var dock att man ”Där började man närma sig riktigt känsliga frågor. För kassationsakten från 1689 säger ju att allt som kan ses som kritik av kungen eller handlar om att på något sätt inskränka hans makt eller överhuvudtaget ifrågasätta han auktoritet är olagligt.”
 ”Som om det inte nog lägger han till det ännu mer förrädiska: Vi kunde lika väl tjäna under dansken” För detta uttalande blev Lars Svensson först dömd till döden men senare lindrades straffet till nio gatlopp mellan trehundra spöförsedda män. Vem vågar säga vad man tycker då och gå emot makten om straffen är så drakoniska?

 

På våren 1710 erövrar Ryssland Viborg och därmed har hela Baltikum gått förlorat. Resultatet av den förda politiken ifrån Karl XII’s sida är tvärtom vad som man önskat. ”Först kom alltså kriget. Sedan två åt av missväxt och växande svält, följt av katastrofen vid Poltava, den danska invasionen och allt mer intensiva ryska attacker i Baltikum. Därefter pesten”. Livet i Sverige var hårt och kallt. Den ena olyckan följde efter den andre. ”Jag begär inte deras kärlek, säger han då – jag fordrar bara deras lydnad”. Detta uttalande ger en bild av hur konungen och hans relation till sina undersåtar ser ut.

 

Ett vanligt problem är nog att förda krig slår så ojämlikt på befolkningen. De som beslutar om krig berörs inte så hårt som allmänheten som drabbas hårt av krigets fasa. ”De tillhör ett privilegierat skikt, den lilla procent eller till och med promille av befolkningen, som inte behöver lida någon som helst fysisk nöd”. Ett problem på denna tid var att kommunikationerna var så långsamma. När Karl XII var i Osmanska Riket (i Bender) så tog det mer än tre månader för en kurir att rida sträckan enkel resa. Inte konstigt att de som fattade beslut inte var så insatta hur illa läget egentligt var ställt.
 För att verkligen sätta på pränt att hela Sverige stod bakom Karl XII´s fältslag så instiftades det ett ”påbud går ut som säger att alla som har en förmögenhet måste låna ut pengar till kronan, mot en god ränta, sex procent på två år”.
”Den nya ordern går ut på att alla landshövdingar måste leverera de män som saknas, utan att ta hänsyn till de gamla begränsningarna. Bara för de allra mest nödvändiga jordbrukarna – rotebönderna och rusthållarna, kärnan i knektehållet – görs undantag även i fortsättningen. Alla andra vuxna män i rätt ålder, som inte är sjuka, halta eller lytta, ska kallas in till stora rekryteringsmöten”.

 

Inför den andra slaget mot Norge så är det fullt rimligt att påstå att: ”Och till sist har man nått denna punkt , sommaren 1718, då det är fullt rimligt att tala om detta som det ”totala kriget”, vilket senare historiker har gjort. Aldrig, varken förr eller senare, har så stora delar av den svenska nationen tvingats delta på ett sådant sätt, på alla nivåer – ekonomiskt, politiskt, socialt och kulturellt – i en enda genomgripande krigsinsats. Något liknande har för den delen inte skett i många andra länder heller, inte förrän långt senare, i början av 1800-talet, då de stora krigen på Napoleons tid ledde till motsvarande satsningar på att ställa hela nationer bakom krigföringen.” Det var en enorm uppoffring som det svenska samhället behövde ställa upp med. Det var en stor armé som skulle mobiliseras men också behövdes det livsmedel, uniformer, vapen m.m. som skall till för att denna arme skulle bli slagfärdig.

 

Nu gick det inte så bra som Karl XII hade hoppats på utan han blir själv ett offer för kriget då han blev skjuten i huvudet vid Fredrikstens fästning 1718. ”Söndagen den 7 december 1718 läser prästerna i Stockholms alla kyrkor upp de omvälvande nyheterna. Först meddelas att kungen är död, han som folket så länge uppmanades att vörda och hylla som Guds ställföreträdare på jorden, han som en gång kallades ”Sveriges liv, världens kärlek, folkens lyckobringande stjärna””. Detta visar något hur man såg på kungen och hans ställning i landet, en man som har direkt kontakt med Gud.
 Sverige var efter alla fältslag ett fattigt land. Det förvärrades också av en svår pestepidemi i början på 1700-talet som dödade runt en tredjedel av befolkningen i Stockholm, Göteborg och Malmö.

 

En fråga man ställer sig är hur man undviker att hamna i samma tondövhet ifrån makten i ett land som var fallet under Karl XII´s tid. Hur undviker man att all makt samlas på ett fåtal händer som dessutom inte drabbas i så stor utsträckning av den förda politiken. Systemet innebar att de styrande inte kände av det trauma som den stora medborgarskaran fick utstå. Detta envälde i kombination med en fanatisk gudstro gjorde att få vågade själva tänka kritiskt. Befolkningen trodde väl på självaste allvar att kungen var av guds allsmäktige och att Sverige och svenskarna var ett speciellt upplyst folk som var bättre än andra nationer.

 

Som ett exempel på ett land som länge tillämpat maktfördelningsprincipen långt ut är USA som sedan 1789 har en konstitution som beskriver hur det skall fungera. Det innebär att verkställande, lagstiftande och dömande makt ska balansera varandra: presidenten styr USA, kongressen skriver lagarna och Högsta domstolen ska försäkra att presidentbeslut och lagar inte strider mot författningen. Författningen reglerar också maktförhållandet mellan den federala regeringen och delstaterna. Av att döma hur länge USA lyckats hålla ihop så verkar detta system fungera bättre än andra som har en tendens med maktfullkomliga politiker, se bara på dagens Ryssland. Där menar några att det idag inte finns några institutioner som kan balansera president Putins makt. T.o.m. på Sovjettiden fanns det i alla fall kommunistpartiet som kunde ingripa mot Generalsekreteraren om denne inte skötte sig.

 

Referenser
Tyrannens tid : om Sverige under Karl XII, Magnus Västerbro, 2021
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/usa/politiskt-system/
https://sverigeshistoria.se/for-elever/sekel/1700-talet/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_XII

 Artisten och låtskrivaren Shirley Clamp föddes 17 februari 1973 i Borås. Hon har varit med i melodifestivalen sammanlagt sex gånger samt 2022, vilket blir sju gånger totalt.

 Shirley är utbildad på Balettakademin i Göteborg och har även studerat på musikteaterskolan i Bjärnum. Innan hon blev artist så har Shirley jobbat på bland annat Wallmans salonger i Malmö.
 Första gången Shirley varit artist så vann hon en talangjakt 1989 samt 1994. 1997 så var Shirley med i Tv-Serien Sikta mot stjärnorna men vann inte.
På 90 talet var hon med som sångare i en technogrupp som hette Metrix. Gruppen var inte särskilt känd och försvann snabbt.
 Shirley har körat med bland annat Markoolio, A-Teens och Ace of Base. Hon har även gjort julshow tillsammans med Sonja Aldén och Sanna Nielsen.
 I början av 2000 talet användes Shirley röst i en dragshow. 2001 var Shirley med och körade i Eurovision song contest för den grekiska gruppen Antique. Låten hamnade på tredje plats.

 

2003 deltog Shirley första gången i Melodifestivalen. Det var med en låt som hette Mr memory. Låten blev utslagen i deltävlingen. Shirley skrev också en låt som heter You som framfördes av Pandora. Den låten blev också utslagen.
 2004 var hon med igen och tävlade i Melodifestivalen. Denna gången med en låt som heter Min kärlek. Låten gick först till andra chansen och sedan till final. Den hamnade på andra plats i finalen. Låten blev hennes först stora hit. Samma år gav hon ut sin första skiva Den långsamma blomman. Skivan blev en succé och sålde bra.
 2005 var Shirley med och tävlade igen i Melodifestivalen. Denna gången med en låt som heter Att älska dig. Låten gick direkt till final och hamnade på en fjärde plats. Shirley släppte sitt andra album. Det heter Lever mina drömmar. Senare samma år var Shirley med på Rhapsody in Rock tillsammans med Nanne Grönvall och Peter Jöback.
Året efter gav Shirley ut sitt tredje album. Denna gången valde hon att sjunga bara andras låtar. Albumet heter Favoriter på svenska. Mest känd från albumet blev en låt som var cover på Roxettes låt It must have been love.

 

Shirleys nästa album kom 2007 och heter Tålamod. Det är ett bra album med vacker musik.
 2009 var Shirley med och tävlade i Melodifestivalen igen. Denna gången med låten Med hjärtat fyllt av ljus. Låten blev utslagen i första deltävlingen.
Samma år medverkade Shirley som kommentator i Eurovision song contest tillsammans med Edward Af Sillen.
 Nästa gång Sahirley var med i Melodifestivalen var hon inte själv utan medverkade i gruppen Shirley´s Angels. De tävlade med låten I thought it was forever. Låten gick till andra chansen men blev utslagen där.
 2014 var Shirley med och tävlade återigen i Melodifestivalen. Denna gången med en låt som heter Burning alive. Låten blev utslagen i deltävlingen.
 Shirley medverkade som programledare i Melodifestivalen på andra chansen 2021.
 2022 är Shirley med och tävlar i årets Melodifestival.

 

 

När filmen slutade så gick de alla ut och ringde Samuel som snabbt var där och hämtade dem. Efter hon bara ätit kvällsmat så var det dags att lägga sig igen. Nästa dag vaknade hon helt utvilad, det var första gången hon helt sluppit mardrömmarna. Hon gick raskt upp ur sängen och började att äta flingor. För att försöka hålla sig distraherad så tänkte hon så mycket hon kunde på filmen igår. Som hon satte på sig vr-glasögonen så tänkte hon ändå att det kändes konstigt att stiga in i en annan värld. Att som boxare få träna i ett virtuellt gym och bli tränad av Balboa själv.
   Hon tappade återigen bort tiden. När hon slog på boxningssäcken så kunde hon inte hjälpa utan att föreställa sig att det var svinen hon slog. Spelet avbröts endast när Samuel ropade att det var middag. När de alla satte sig vid bordet så stod där en stor gryta av spaghetti och köttfärssås. Det här var även den första gången hon kunde njuta av mat sen händelsen. Till slut så närmade sig klockan 4. Så Mia och Samuel började att göra sig redo för att åka. Färden till hovrätten kändes lång. Men till slut så nådde de fram. Efter en lång dag fick de tre männen fängelse. Det gladde Mia att hon skulle få slippa se de männen. Den dagen kändes som den skulle pågå för evigt. Men som hon lämnade salen kände hon ändå en känsla av lycka och seger. Då hon fick se männen föras bort i handklovar. Livet började att nu flyta på lite enklare då mardrömmarna nu var borta. Till slut var dagen här då boxningen skulle starta. Hon vaknade mycket sent på eftermiddagen. Hon hade mycket lättare för att sova då mardrömmarna nu var borta. Något som dock bekymrade henne var att lyckas vända om sömnen då skolan skulle börja.

 

Hon klev sömndrucken ur sängen och kollade på en lapp där det stod boxning 20.00-21.00 plats Rosenholm. Hon kunde inte hjälpa utan fundera på hur det skulle gå. Hon föreställde sig hur hon första dagen föstes upp i en ring och blev nedslagen. Men hon väcktes snabbt ur sina tankar och kände sig bekymrad. Då ingen i familjen visste var det var. Hon tog sig snabbt ner i köket för att äta resterna av gårdagens middag. Hon nämnde sitt bekymmer för Samuel. Han svarade att han pratat med Frank. Hur då? Sa hon. Han gav mig sitt nr senast vi träffades. Han skjutsar dig. Även om de inte kände honom väl så litade de på honom efter det han gjort. Mia kände sig plötsligt lite panikslagen. Hon hade sovit till kl 7. I panik skriker hon, jag har inte tagit fram mina gympa kläder eller vattenflaska. Linnea hörde över konversationen och sa jag plockade fram det medan du sov. Så nickade hon mot ytterdörren där det stod prydligt uppradat. Men du borde verkligen duscha innan du åker. Tack sa hon hastigt och sprang sedan upp till badrummet. Att stå i det varma vattnet kändes ljuvligt och tvätta sig ordentligt. Det var inget hon själv tänkt på sedan händelsen.
   Som hon stod och njöt så hördes en hård knackning på dörren. Det var mamma som sa att hon skulle klä på sig då det snart var dags att åka. Snabbt torkar hon av sig och klär på sig. Snart så knackade det på dörren. Som hon öppnade så möttes hon av en tjej. Något år äldre med fräknar blåa ögon och svart hår. Hej jag heter Julia säger hon med ett leende och nickar mot bilen där hon såg att Frank satt. Med lite nervösa steg så sa hon hejdå till sina föräldrar . Men stegen blev lättare för varje hon tog. Hej sa Frank som de två tjejerna satte sig i bilen. Med de orden så åkte dem iväg längst en motorväg. De två tjejerna blev ändå snabbt vänner och spenderade resan med att små prata om deras olika intressen. Efter en lång bilfärd så var de till slut framme.
   Frank släppte av dem framför en stor dörr med portkod. Han lämnade dem med orden att de skulle ringa när det var slut. Efter att ha öppnat dörren möttes de av en stor trappa. När de tagit sig upp så möttes de av en stor hall. Dem kunde höra ljudet av hopprep och slag mot en säck. De fick ta av sig skorna innan dem gick in i en stor sal. Den hade rött golv, bilder på atleter på väggarna. Till höger av den stora salen var en löpbana. Till vänstersidan kunde hon se två stora dörrar med texten ”omklädningsrum”. Ett stort räcke löpte längs vänstersidan, längs räcket så fanns det stora bänkar. Mia kunde se flera personer som hoppade på hopprep och en som stod och slog på en boxnings säck. En lång man i svarta tränings byxor och grå huvtröja med en visselpipa runt halsen gick snabbt fram mot henne. Hej, jag heter Peter sa han och skakade hand. Hej jag heter Mia svarade hon snabbt. Har du boxats förut eller är du nybörjare frågade han. Vet ingenting om sporten sa hon. Hur vet du då det att du inte bara vill prova? En kort flashback till den natten spelades upp. Jag bara vet, sa hon. Ok, sa Peter, som du ser så är det uppvärmning.  Du kan få låna mitt hopprep för denna gången. Han gav henne ett blått hopprep med sprickor på handtaget. Mia kunde se att repet sett bättre dagar. Tack sa hon bara. Hon och Julia ställde sig nu bland de andra, efter 10 minuter blåste Peter att de skulle lägga ifrån sig repen och hämta mattorna som låg på räcket. Efter så följdes 15 minuters stretchövningar vilket lämnade Mia utmattad. Peter ropade till sig Mia och frågade om hon hade boxningshandskar. Nej sa hon. Peter bad henne då att följa med. De gick ut i den stora hallen igen och svängde vänster. Peter öppnade en stor svart dörr. I ett litet rum fanns en stor hylla full av utrustning. Peter bad henne att räcka fram händerna. Han tog fram ett måttband, efter en minut sa han, de här passar och tog fram två blåa handskar. Här prova dem. Som Mia förde igenom sina händer så slogs hon hur bekväma dem kändes. Hur känns dem, frågade Peter. Det känns som det var meningen att jag skulle ha dem sa hon. Med de orden gick dem tillbaka ut till dem andra. Hon ställdes nu framför en säck. Jag har inte tid att visa dig just nu hur man gör sa han. Han ropade att Julia skulle komma över. Han bad henne att visa hur man skulle slå. Ja visst sa hon med ett leende. Titta hur jag gör sa hon. Håll händerna uppe vid ansiktet så här sa hon och visade. Sen tar du ifrån axlarna och slår hårt. Det är viktigt med fotarbetet. Om du ska slå med högerarmen så håller du tillbaka högerbenet och har vänsterbenet framåt och skuttar. Prova som jag visade nu. Mia följde instruktionerna även om hon tyckte det var utmattande och kände svetten rinna så var det kul.

 

Tiden gick nu snabbt kändes det som. Hon trodde hon bara slagit i någon minut men förstod sen att hon slagit på säcken i en timme. Vilket hon såg när någon påpekade det. Trots att hon var täckt i svett så njöt hon. Till slut så var träningen över. När alla klädde om så gick Julia fram till henne och berömde henne vilket gjorde henne mycket glad. Vid utgången så tog Julia fram sin telefon och ringde Frank. Han var där kort därefter. Som de satte sig i bilen så sa Frank, så Mia hur var det? Det var jättekul svarade hon med ett leende. Det var trevligt att höra sa han och startade bilen. Till slut var hon hemma igen. Hennes föräldrar sprang genast fram för att fråga hur det var. Det kul sa hon som hon sprang upp mot duschen. När vattnet sköljde över henne så släppte all spänning. Som den gjorde det så kom träningsvärken. Efter duschen så släpade hon sig till sängs och somnade omgående. Livet blev mer inrutat nu då skolan börjat. Då hon aldrig tyckt att skolan varit särskilt rolig så kändes alla skoldagar extremt långa. Efter ett pass på boxningen ropade Peter till sig alla. Han berättade att det snart skulle hållas juniormästerskap och han frågade om frivilliga till att ställa upp. Utan att tänka sig för så klev Mia fram. Bra sa Peter. Mia det är dags för dig att skaffa dina egna boxningshandskar jag hjälper dig att beställa via föreningen.
   Detta träningspass blev annorlunda. Det var första gången hon fick gå upp mot en person istället för en säck. Det var Julia hon gick upp emot men Mia märkte att hon höll tillbaka vilket ändå uppskattades lite grann. Till slut var träningen slut och det var dags att åka hem. Men Mia stannade för att beställa handskarna. Så hon och Peter satte sig vid en dator och gick in på en hemsida. Det kom upp en sida med handskar och lindor. Hon valde snabbt ett par gula handskar hon tyckte snygga ut. Samtalsämnet byttes till tävlingen. Peter sa att den skulle stå den 24 februari och hållas i Stockholm. Vilket fick Mia att undra om transporten dit. Men hon hade inte lång tid att fundera på det. Peter sa att då handskarna beställdes via föreningen så skulle dem inte kosta så mycket som de annars skulle gjort så priset var 500. Julia ropade att de skulle åka. Så hon hade inte tid att prata mer utan sa snabbt hej då.
 Som hon kom hem så berättade hon snabbt för Linnea och Samuel om tävlingen, vad spännande utbrast de. Hon var utsvulten så hon tag snabbt fram spaghettin från gårdagen och satte sig och började äta. Hon kände att maten uppskattades mycket mer när man var riktigt utsvulten. Hon berättade att hon kände sig lite bekymrad över att tävlingen skulle hållas i Stockholm. För hon visste inte hur hon skulle ta sig dit. Hennes föräldrar sa att de fick hjälpas åt betala för flygbiljetter. Vilket lättade på bekymmerkänslan. Hon hade inte haft mycket tid för spelet då skolan och riktiga boxningen startat. Men hon kände att hon behövde träna extra mycket. Så efter skolan, hur trött hon än kände sig, så spelade hon det minst två timmar varje dag. Hon kände att det gav henne ett mycket större självförtroende då hon nu fått mycket större muskler än vad hon haft förra skolåret. Då hon var känd som den feta tjejen som gjorde att det blev tabu att umgås med henne. Hon fick alltid blickar efter sig och fula kommentarer. Något som inte sällan gjorde att hon kom hem och grät. Detta gjorde att hon uppskattade sin vänskap med Malin och Sara otroligt mycket. Något som kom som en överraskning var att Julia även hon gick på samma skola fast en högre klass.

 

fortsättning i nästa nr...

 

 

Lördagen den 5 februari 2022 började återigen årets Melodifestival. Nytt för i år är att ”Andra chansen” slopas utan det blir en semifinal i stället. Nytt för i år är också att det kommer redovisas i åldersordning i hjärtappen vilka som har röstat på respektive bidrag. I första deltävlingen fungerade inte appen utan man var tvungen att ringa in i stället.

Att vara djurägare är helt fantastiskt underbart i flesta fall men de medföljer också ett stort ansvar och många beslut som inte alltid faller i god jord. Ibland måste man söka hjälp om de uppstått ett problem. En del problem är svåra att lösa själv. Man måste ibland göra tuffare saker som man kanske inte är redo att göra. Att besöka veterinären kan vara en sån sak.

 I egen erfarenhet har det allt varit väldigt jobbigt när min vän är sjuk men inte kan tala om hur hon mår eller vad som är fel. Mira var en väldigt frisk hund i hela sitt liv, så jag fick panik.
 Det allra viktigaste ansvar vi djurägare har och oftast avskyr är beslutet om det är dags för ens älskade pälskling måste få vandra över regnbågsbron!
 Alla vi djurägare måste ta detta beslut oavsett om man vill eller inte. Vi måste ibland ta beslut utanför oss själva. I vissa fall får man inte själv ta beslutet då antingen sjukdomar eller olyckor kan hinna före, vilket jag kan tänka mig är ännu mer hemskt.
 Men att fatta ett medvetet beslut och acceptera det med både hjärtat och hjärnan är fruktansvärd. Kärleken gör det så himla svårt att skilja sig från dem vi älskar. Men samtidigt gör man det av kärlek. Jag tror inte någon vill behöva se sin själsfrände lida i onödan.
 Därför skriver jag nu detta för att försöka bearbeta just ett sorgligt farväl och ett försök till att komma vidare. Kunna säga till mig själv ”jag gjorde ändå rätt val, jag gjorde det för hennes bästa!”.

 

13 långa underbara år fick jag med min ögonsten och det är mycket vi har hunnit göra tillsammans! Tränat, tävlat och varit på äventyr långt upp i landet. Vi har också fått kämpa oss igenom mina mörkaste stunder. Min vän var fyrfotad med päls, svans, en blöt nos och genom snälla kastanjebruna ögon.
En liten hund som var i perfekt storlek på 11 kilo som knappt gick mig till knät. Jag var bara 18 år när jag träffade henne och bestämt mig att skaffa hund.
 Vi köpte henne från en familj som inte visste att deras tik hade fått valpar alltså en så kallad tjuvparning. En annons på Blocket och pris som passade vår plånbok men allra främst så stod det att om valparna inte får något hem måste de avlivas. Familjen hade varken råd eller några möjligheter alls att ta hand om fler djur än föräldrarna.
 Vi packade in oss i en bil, jag med kontanta handpenningen i handen. Det var inte helt bestämt att vi skulle köpa någon hund. Men när vi kom fram var valet enkelt, vi skulle ha en av de valparna!

 

Eftersom vi hade bestämt att det skulle bli mer eller mindre min hund var det upp till mig att välja. Men det blev aldrig jag som valde. Jag satte mig på marken för att hälsa på de fem liven, alla utom en kom fram och betedde sig så som valpar gör. Smaka på fingrar, hoppa och klättrar för att få uppmärksamheten. Jag var väl inte jätte erfaren men min familj hade haft och har än idag hundar. Jag gjorde inte mycket utan lät dem hälsa på mig som dem ville. Efter bara en liten stund kom även den sista lilla svartvita valpen fram och kröp upp och la sig i mitt knä. Efter en liten stund satte jag ner den. Den kom tillbaka och gjorde exakt samma sak. Proceduren upprepade sig någon gång till. Jag gav mig när vi fick ögonkontakt. Den valde mig eller rättare sagt HON valde mig!
   Jag gav handpenningen och åkte hem utan valp då de för små. Tre veckor av planering inköp av valp och hund saker, sen var det dags att hämta hem min helt egna hund! Hon var min första alldeles egna lilla fyrtass, ett smeknamn jag kom på där och då som aldrig försvunnit.

 Väl på plats kom alla valparna fram till grinden, min valp var lite för sig själv och jag plockade snabbt upp henne, hon såg mig i ögonen och mitt hjärta hoppade över ett slag. Vi kommer att ha det så bra du och jag var en ensam tanke i mitt huvud. Vi betalade, skrev alla papper, tackade för oss och åkte hem!

 

Detta var mitt första möte med en hund som senare kom att rädda mitt liv bokstavligt och socialt! Jag nämnde tidigare att vi tränat och tävlat mycket, det var i en sport jag tävlat familjens hundar i nämligen agility. Det var de bästa! Vi hade tjuvstartat innan kurserna eftersom jag hade min mor som tränare som var och är utbildad inom sporten. Så när kursen väl startat fick vi faktiskt inte vara med i den kursen mer. Hon kunde allt vi skulle lära oss där och hipphapp så var vi i en svårare kurs som vi kunde ha mer nytta av! Jag sken av stolthet, min lilla hund så klok så duktig och framför allt hade hon lätt att lära sig allt jag bad henne om!
 Efter en tid av mycket träning och väntan på att hon skulle bli gammal nog för att få vara med tävla var dagen kommen. Vi hade åkt långt så vi var uppe tidigt för att hinna med att få slutgiltiga mätningen(hur hög hon var till manken). Skulle hon hamna i medelklass eller kommer hon hamna i large-klass. Skillnaden på klasserna var det olika höjd på hopp-
hindren och min tjej hoppade inte large-höjden. Jag var så nervös att jag höll på att spy och vågade inte ens gå fram till domarna för att mäta henne. Jag skickade min mamma rädd för att vi inte skulle kunna tävla. Hon blev så klart medium och i flera år åkte vi runt överallt för att tävla. Både jag och min mor hade hundar som vi tävlade med och det gjorde allt så mycket roligare.
 Detta kom dock till en slutpunkt då att vara en aktiv tävlare också måste ha ekonomi. Både till startavgift men också till själva resan, min ekonomi kraschade.

 

Vi tävlade mindre och mindre och en mörk del av mitt liv började.
Jag hade även gått ner mig i droger som gjorde ekonomin sämre. Till slut bestämde jag mig för att försöka bli ren och plugga upp mina betyg från gymnasiet. Jag hade ansökt på en skola utanför Halmstad. Så vi flyttade. Vi skulle bo hos en kille jag träffat i väntan på att lägenheten jag hade sökt skulle bli tillgänglig och jag kunde skriva på kontrakt!
 Jag lyckades bli ren tack vare att jag la ner mer fokus och energi på Mira. Jag var så tacksam att inte behöva vara helt själv om dagarna då han var på jobbet.
Hon var anledningen för mig att gör mitt liv till bättre, blev det bättre i mitt liv kan hon också få det bättre. Med detta i huvudet och kroppen vibrerade av längtan tills mitt nya liv, vårt nya liv skulle börja!
 Så kom det en otroligt hård smäll som ingen annan, alla mina planer och drömmar om ett bättre liv gick i kras.
Jag blev anklagad för att ha satt killen jag bodde hos i droger trots att jag var ren! Jag talade om de! Anklagelserna kom av hans far och det spelade ingen roll vad jag sa eller erbjöd för bevis.
 Han krävde att jag skulle få ut alla mina saker (allt jag ägde) från killens lägenhet på 2 timmar! Efter mycket bönande och bedjande på olika sätt lyckades jag åtminstone få 2 veckor. De tar nämligen mer än två timmar att köra från min hemstad till Halmstad. Jag var för ögonblicket pank så jag kunde inte få dit ett släp till mina möbler. Sen hade jag Mira att tänka på hon behövde ju kunna äta. Jag ringde alla som jag kände som hade bil och kunna hämta mig, Mira och så mycket som vi kunde
få in i bilen.
 Det blev ett par hemska timmar att sitta med hans far stirrade på mig. Han släppte mig inte med blicken samtidigt som jag skulle försöka förklara för killens lillebror varför jag skulle flytta utan att nämna droger.
 Grabben hade fattat ett väldigt bra tycke om mig men framför allt föll han pladask för Mira. Hon lyssnade ju även på honom och kunde så många trix och ja hon var älskad av barn helt enkelt. Det var som att hon förstod att han var ett barn och hon skulle vara extra snäll och extra lydig. Hon accepterade mer eller mindre alla som respekterade henne!

 

När bilen väl kom rullandes bad jag honom att passa henne medan vi packade in. Vi sprang som yra höns och försökte packa in allt jag tyckte var viktigt tills det knappt fanns plats för två personer plus Mira men vi löste de!
Under hela denna tid som kan ha varit tre till fyra timmar med väntan och packning så hade jag hållit mina känslor inom mig. Inte en tår inte en arg ton. När vi väl inte såg deras hem längre bröt jag ihop. Mira, som aldrig var den tröstande typen, la då hakan på mitt knä. Jag bad min vän att stanna hos en helt annan vän över natten. Han bodde på andra sidan Halmstad. Jag behövde verkligen prata med killen jag dejtade, han hade nämligen blivit lämnad där hans far plockade upp mig och Mira.
 Fadern hade nämligen tagit bilnycklar och mobil så han kom inte från platsen eller kunde ringa.
Killen var inte arg det minsta på mig utan höll med mig, men de fanns inte mycket att göra åt min situation.
 Jag med Mira vid min sida åkte och träffade honom och vi satt och pratade hela natten. Fick reda på att jag förlorat lägenheten och min plats på skolan. Fadern hade ringt dem och ljugit ihop om att jag var högt kriminell och livsfarlig, därav att jag försökte plugga och bo i en annan kommun än min egen. Med andra ord var han ute efter att få bort mig från Halmstads hela kommun och tyvärr lyckades han.
 Allt detta höll på att förstöra mig som människa. Men Mira behövde mig, hon behövde att jag kämpade och jag har kämpat.
Hon blev mitt ankare som höll mig kvar på jorden, i verkligheten. Min enda fasta punkt i livet. Mitt sett att leva var inte hållbart men för henne skulle jag bara inte ge upp!
Jag har inte gett upp!

 

När vi kom till min hemkommun blev vi hemlösa. Min mor hade det svårt, ensamstående på heltid. Min bror var för tillfället bara 11 år gammal. Hon led också själv med en psykisk ohälsa att ta hand om. Jag fick åtminstone låna en del av hennes förråd och packade mig helt enkelt en väska med förnödenheter. Det mesta var ju saker till min fyrtass då inget av detta var något som hon kunde välja.

 Första året var värst, jag gick tillbaka till mitt gamla missbruk, sov i trappuppgångar, hos vänner och ibland hos min familj. Första vintern kommer jag aldrig glömma. Det var tack vare Mira så överlevde jag den vintern. Hon låg innanför min jacka när jag vandrade planlöst i kylan. Det var fruktansvärt.
Jag lånade mig till höga skulder. Sjönk djupare i missbruket. Många gånger ville jag bara lägga mig ner och ge upp, helt enkelt aldrig resa mig igen. Det var då hon alltid fanns där. Hon behövde mig min kärlek min närhet. Hon behövde också mat och en varm plats att sova så jag gjorde mitt bästa för att det skulle bli så.
 Det kom en dag när jag insåg att hon inte längre skulle kunna vara med i agilityn längre. Jag började letade och hittade på nya sätt att kunna ha min hund med mig och vara aktiv samtidigt!
 Jag köpte en bra sele på rea för mina små kronor jag hade. Detta gjorde att hon kunde dra mig när jag stod på inlines eller skateboard. Det var helt underbart att få göra något annorlunda tillsammans! Och vi syntes!

 

 

Vårt nästa intervjuoffer är ingen mindre än chefen för bl.a. Träffpunkten, Mariann Steinbach. Mariann som är bördig ifrån Piteå i Norrland har hunnit fylla 49 år. Hon kom hit för kärleken till en marinanställd för knappt 20 år sedan. Mitt i natten anlände hon till Karlskrona och blev tokförälskad i staden. Numera har hon bägge benen stadigt insprängda i det Blekingska urberget och bor i Trummenäs med sambo och två barn(tvillingar, en pojke och en flicka). Mariann är en av en syskonskara på tre, varav hennes syster bor i Malmö medan hennes bror är kvar i Piteå.

 

 

Till slut kunde han se att fordonen stannade framför en stor byggnad. Han kunde se beväpnade män lämna dem och sprang in i byggnaden. Men kort därefter hörde han skrik och bara några få av männen kom tillbaka. Han marscherade mot byggnaden. Rösten i hans huvud sa bara rädda och riv och slit. Han såg att människor omringat byggnaden men han brydde sig inte. Han tog bara tag i en av de beväpnade männen och gjorde en handgest att hålla sig bakom honom. Som de gick igenom några stora dörrar möttes de av dem vidunderliga varelserna. En röst ekade igenom rummet, den verkade rädd, och sa bara, ”Döda dem”. Varelserna utbrast ett enormt skri och kastade sig mot John, men innan de hunnit fram hade han fått fram ett automatgevär, och med en stor träffsäkerhet så hade han snabbt skjutit ner dem alla. Han kunde höra stönanden och gråt från två våningar uppåt. De sprang snabbt uppför en lång trappa. De möttes av en stor korridor, den kantades av varelserna. John tog fram ett stort hagelgevär och sköt sig snabbt igenom dem. De nådde till slut slutet av korridoren och stod utanför en dörr. John och den beväpnade mannen kunde höra snyftanden på andra sidan. När de försökte öppna dörren så fann de den låst. Den beväpnade mannen kunde se vad John tänkte, så han ropade till dem på andra sidan att de skulle ställa sig i ett hörn. Med en enda spark så sparkade John in dörren så den flög från gångjärnen. I rummets hörn kunde de se en man en kvinna och ett barn gråtandes. Medan han började att leda ut alla så kantades korridorerna av varelserna. Alla inklusive den beväpnade mannen hukade sig i skräck bakom honom. John tog fram sitt hagelgevär igen och sköt sig förbi varelserna, som snabbt förvandlades till en stor blodig röra på golvet. 

 

Till slut nådde de ut, en man kramade om John. Men snart efter hördes barngråt, och John kom ihåg kodexet och biten om att konsumera de oskyldigas kött. Mannen skrek du måste rädda dem. John slängde bara blicken mot en gråtande kvinna i blod. Utan att John sa något förstod hon vad han ville veta. Tredje våningen i slutet av korridoren till vänster, 20 därinne. Han hade glömt hur man pratar efter århundraden i ensamhet. Så han tog fram en kniv och ristade i marken, ”20 män följ mig”. Han kunde se att dem beväpnade männen skakade av rädsla men 20 ställde ändå snabbt upp. Med hast sprang de alla in igen, de sprang alla snabbt uppför trapporna. De kunde höra det stönande ljudet av knäckta tänder och gråt. När sällskapet väl nått upp möttes dem av en grotesk syn. Varelserna, som såg ut att vara i hundratals, var nu genomträngda av redskap som knivar och skalpeller, men var helt opåverkade av det som de åt av dem på avdelningen både patienter och personal som inte kom undan i tid. Men de här såg annorlunda ut, deras ögon lyste en stark nyans av grönt. När John och de beväpnade männen klev in så upphörde de genast med ätandet och enbart tittade på John. En mansröst kunde höras komma från dem, den hördes skaka av rädsla och sa bara, ”Döda honom”. De anföll genast, men bara John, och John tog bara fram två små granater. De beväpnade männen hade kurat ihop sig bakom honom för skydd. John slängde lugnt ner granaterna på golvet, och med en enorm smäll så exploderade de, men inget splitter kom ut. Istället så hade varelsernas fötter frusit fast så dem inte kunde röra på sig, och männen släppte nu sin rädsla och sköt snabbt sönder dem.

    John gick nu till slutet av korridoren där han kunde se barnen genom ett glas i dörren. Han kunde se att det var döda därinne som aktivt försökte äta dem, men inte kunde, då barnens sängar skyddades av glas. När han såg de döda försöka bita igenom det förstod han ljudet av knäckta tänder. Han tog sig snabbt in och högg snabbt ner dem med en kniv. De 20 beväpnade männen förstod nu varför just de var med. Utan att John behövde säga något så öppnade de glasen och började bära ut barnen, med John i täten. Mer av varelserna började att uppenbara sig och försöka hindra att barnen skulle räddas, så John tog fram ett av sina många automatvapen och skickligt sköt sönder dem och banade väg. Efter 10 minuters skjutande så var alla ute. Folk började omringa honom, de grät och kramade honom och tackade honom för att han räddat deras barn. Han tog fram kniven igen och ristade in, ”Själarnas Bok?” En man steg fram och sa den stals från Abtes-museet nyligen. Han ristade in, ”Var ligger det?” Han fick en adress, och rösten i hans huvud sa var den var. Folk började fråga honom om boken men han hann inte svara på frågorna. Han hade bråttom att hitta den innan han eller dem tagit över Jorden.

 

fortsättning i nästa nr...

 

Billie Eilish, född den 18 december 2001 i Los Angeles. Hon har gjort sig känd som låtskrivare och sångerska, även för ett stort antal låttexter omkring olika sorters psykisk ohälsa. I tätt samarbete med sin äldre bror Finneas skriver hon och producerar sin musik. 2020 vann hon fyra Grammis.

   Billie och hennes bror är hemundervisade. Främst av mamma, Maggie Baird, som är lärare, skådespelare och manusförfattare. Det gav dem stor frihet att hålla på med musik, som t ex sjunga, spela instrument och skriva musik.

   Hon är också känd för sin speciella klädstil, hon gillar att klä sig utanför sin trygghetszon.2021 gjorde Billies egen ungdomsidol Justin Bieber en remix av hennes superhit Bad Guy.Billie är rädd för valar men älskar bilar,hon är dessutom vegan.