Den blomstertid nu kommit. Borde kanske klippt gräs men det blev en sväng till Alljungen istället. Hade den stora glädjen att få introducera kanotpaddling för vår femårige son. Inte gjorde det saken sämre att det också var Mors dag. Nästa gång får det bli havskajak i skärgården eller en glassbåt.

Vi har intervjuat Susanne Heilert som jobbar som skötare vid ett LSS-boende i Inglatorp (Karlskrona). Hon är ursprungligen ifrån Karlskrona och har fyllt 56 år i år. Susanne läste Social service i två år på gymnasiet. Hennes yrkesliv började med att hon jobbade nattskiftet inom äldreomsorgen på Af Klint. Då delade hon lägenhet med en annan tjej och levde som hon säger ”loppan”. Detta avlöstes av att hon började jobba inom psykiatrin och då på avdelning 28 (psykakuten) på lasarettet i 5 år. Detta tyckte Susanne var otroligt spännande. Vidare jobbade hon på Karlskrona behandlingshem där hon arbetade med alkohol- och drogmissbruk i 10 år. Började sedan läsa på en KY-utbildning (kvalificerad yrkesutbildning) inom psykiatri i 2 år efter att ha kompletterat sina gymnasiebetyg. Hon tycker utbildningen var fruktansvärt bra. Då var Susanne 40 år och hade redan fått barn. Hon trivdes utmärkt på utbildningen då hon fick namn på mycket av det hon stött på i sitt yrkesliv. Utbildningen var upplagd enligt PBL, problem baserad lärande, där eleverna själva fick leta reda på de kunskaperna som behövdes.

 

Numera har hon två pojkar som båda är vuxna nu och en katt med namnet Schizo. Hon trivs inom kommunen där man jobbar med det som Susanne betecknar det friska till skillnad ifrån landstinget där man jobbar med det sjuka. Susanne är uppväxt i typiska arbetarklassförhållanden. Pappa jobbade på varvet och hennes mamma var inom landstinget. Hon har även en lillebror som är kapten inom flottan. Hon har spelat basket, mycket volleyboll inom korpen och badminton. De var ett tjejlag om fyra som spelade badminton. Som förebild har Susanne sin mamma som hon tycker var mycket lik henne själv. Hon tyckte om att berätta med och lyssna till sin mamma. I unga år ville Susanne bli polis men det gick inte eftersom hon fick diabetes. Susanne har dessutom sålt kebab och serverat i restaurang.

 

En stor roll i Susannes liv spelar musiken in. Musiken fick hon av sin familj då pappa, mamma och bror också var musikaliskt intresserade. Hon började sjunga i en kyrkokör i Lyckeby men det tilltalade inte Susanne speciellt då det var så stelt format, det var inte riktigt hennes stil. Har sedan sjungit i band och tillsammans med en trubadur som kallas Smulan på kvällar, dop, bröllop och fester. Då sjöng Susanne och Smulan spelade gitarr och de hade förinspelat bakgrundsmusik så att de hördes som en hel orkester. Hon har också spelat i ett 5-mannaband som kallades Åke Pulkas Orkester på bland annat pianobaren (Statt) i 4 år. Susanne har gått en privat utbildning inom sång och kallar sig sångpedagog men har inte riktigt rätt att göra det med den utbildningen. Det är främst rock’n-roll och schlager som Susanne tycker om att sjunga. Annars är hon en allätare inom musik. Musiken gör att man lockar fram känslor som påverkar en enormt mycket. Man kan bli ledsen eller glad o.s.v. Dessutom alla möten med alla människor som man har mött tack vare musiken, både fantastiska och inte så fantastiska.

 

Susanne ser sig nog som en lagspelare. Erfarenheterna att ha barn som idrottar och tävlar i en sport är att Susanne fått stå i korvkiosker och ställa upp på allt möjligt helt gratis. Det gäller också att stötta på rätt sätt. Inte som vissa föräldrar som ger barnen en hundring om de gör mål. Sedan är det oerhört spännande att följa ungarnas matcher, speciellt nu när den äldste grabben kvalar med sitt handbollslag till allsvenskan. Hon säger att hon är så pass gammal att man måste lära sig att lyssna när man jobbar i grupp, när man är yngre så vill man ha sin vilja genom.

 

Teori som Susanne tycker har fungerat är KBT (kognitiv beteende terapi). Det är att man gör något åt saken på stubinen för att ta tag i sin rädsla. Man måste se sin rädsla här och nu för att göra något konkret. Om man skall jobba så krävs det både teoretisk kunskap och verklighets baserad erfarenhet. Det finns de som pluggat och pluggat men som inte är kompetenta. Min nyfikenhet och människorna exempelvis när man hör röster. Försöka förstå och vara verklighetsförankrad.

 

På frågan om vilka styrkor och svagheter hon har säger hon att det sämsta ligger nog hos henne själv. Att hon tänker en tanke i förväg och inte ta hänsyn till individen. Då kan det uppstå situationer då Susanne kanske tycker det skall vara bra men hon har då gått händelserna i förväg. Numera försöker Susanne att vara i nuet och ta det lugnt. Vill mig tro att jag är ganska stark och förmåga att se människan. Hon tycker hon har många styrkor. Susanne berättar att hon kunde börja gråta då hon hörde hurdan situationen var för människor med självskadebeteende. Om detta är en svaghet eller en styrka då det kunde ses som att hon har empati för andra människor. Susanne menar att hon har en förmåga att kunna vända en situation till det positiva.
 Hon släpper jobbet då hon går ifrån det. Det kan vara att Susanne sätter sig i bilen efter ett arbetspass så försvinner tankarna helt bort ifrån arbetet. Det kan hända att man ringer och frågar om läget när man varit ledig länge.

 

Framgångar hon har varit med om är att två brukare har flyttat ut till eget boende och mår idag bra. Susanne ser det som hon har bidraget ett litet bidrag till denna utveckling. Susanne tycker om att umgås med brukarna, om det är att spela kort eller ett parti Yatzy. Sitta och prata om saker. Det är en vardag där ute och de bor där. Skall vara lugnt och försöka hitta de sociala redskapen. Sämst med jobbet är nog att städa men det är också saker som skall göras.

 

Susanne säger att hon har rest ganska mycket och då i form av paketresor som hon nog har gjort 10 gånger till olika destinationer. Numera är dock inte suget lika stort då hon tänkte att hon ville till Thailand men kom sedan på att där är det 40 grader på sommaren. Då är det bättre att bli kvar i lägenheten där hon dessutom har en nyinköpt luftkonditionering.
 Hon menar på att hon inte har någon åldersnoja då det inte är något hon kan göra något åt i alla fall. Hon tror också att hon arbetar med samma saker som hon gör nu om 5 år. Hon tycker att det som hon är mest stolt över är hennes barn följt av att hon började läsa i så hög ålder.

 

Susanne är en av de många som öppnat sitt hem för flyktingar ifrån Ukraina. Men att det inte är någon lätt uppgift illustreras av att när Susanne blev kontaktad av de som förmedlar hem till flyktingarna frågade om Susanne kunde ha en mor och dotter övernattandes så tackade Susanne ja. Det visade dock sig att kvinnan var djupt traumatiserad och kunde inte någon engelska. Hon bara upprepade ordet Linköping vilket var parets destination i Sverige.
 Susanne beslöt därför att köra kvinnan och barnet till psykakuten i Karlskrona. Men när Susanne kontaktade förmedlaren så sa denne att de skulle mötas på Bergåsa där en tolk också skulle komma. Sagt och gjort så skedde detta och kvinnan med barnet blev transporterade till Linköping. Det var nog tur att det var en så utbildad och erfaren individ som Susanne som tog emot kvinnan och barnet så att det slutade lyckligt.

 

Nu när hon hade en sådan vän och större självförtroende genom det och muskler så ingen vågade yttra några sådana saker längre. Tiden för tävlingen närmades sig med storsteg. Men känslan av oro kom tillbaks. För att hennes föräldrar inte räknat med att de även skulle behöva betala för hotell, vilket de inte hade råd med. Detta berättade hon för Julia nästa skoldag. Hon sa bara att det borde inte vara något problem. Hon sa bara att hon skulle följa med henne hem så skulle det lösa sig. Mycket förundrad över det så ringde hon hem och sa att hon skulle hem till Julia efter skolan. Så efter skolans slut så gick de genom skolgården till en busshållplats. Efter en kort busstur så steg de av. Efter 10 minuters vandrande i en stekhet sol nådde de ett stort hus. Mia blev ytterst förvånad när det var dit de skulle. Väggarna bestod av brun tegelsten. En stor vit trappa ledde upp till ingången. Dörren såg ut att vara av fin ek kantad av två små fönster på varje sida med något motiv hon inte förstod sig på. Den stora dörren öppnades långsamt. Vad som mötte henne var en stor hall. Golvet var vitt med en stor matta som täckte det. En stor trappa med handtag av mahogny sågs i slutet. Julia sa bara, följ efter mig. Till höger var ännu en dörr fast den var mindre. Som de öppnade den så möttes de av en lång korridor. De hörde ljudet av någon som pustade. När de nådde korridoren slut så förstod Mia ljudet. Hon möttes av ett stort gym. Hon slogs över hur städat och rent allt var. Frank kunde ses lyfta vikter och var täckt i svett. Tjejerna märkte att han inte kunde höra dem. Han spelade låten Come A Little Bit Closer av Jay & the Americans. Julia klappade honom hårt på axeln varpå han genast stängde av musiken. Hej ni två, sa han. Mia behöver hjälp med pengar för stockholmsresan. Frank sa, vi pratar mer om det när jag tvättat mig. Du kan väl visa Mia ditt rum under tiden. Visst sa Julia med ett leende, mitt rum är hitåt.

 

Hon ledde Mia uppför den stora trappan. De tog sedan till höger. Dem möttes av en lång korridor. Väggarna var röda och kantades av gamla porträtt av historiska personer. Till slut nådde de en dörr. Det här är mitt rum som hon låste upp dörren med en nyckel. Mia slogs över hur stort det var. Väggarna här var blå. I rummets högra hörn såg hon ett stort skrivbord med datorskärmar och en bild på henne Frank och en kvinna. Mia hade aldrig sett en så stor säng som kantades av ramar som såg ut vara av guld. Hon kunde se en enorm TV med både X-box one och Playstation 4 med VR. Hon kunde även skymta en stor hundsäng och två skålar. Plötsligt började Mia höra ett ljud som hon inte riktigt förstod. Plötsligt så störtade en stor svart hund med orangea prickar över nosen in i rummet. Hunden började att våldsamt slicka Julia i ansiktet. Skrattande sa hon, här är Spencer, min hund/liv vakt. Han är en blandras mellan Schäfer, Rottweiler och New foundland. Julia kunde se att Mia blev rädd för honom. Skrattande sa hon, han ser läskig ut men är en stor mjukis. Mia närmade sig långsamt och klappade honom vilket svarades med att han slickade henne. Frank ställde sig i dörröppning leende och sa, du behövde hjälp med pengar? Ja sa, Mia förundrat. Följ med här då. Han ledde sällskapet till sitt rum som låg bredvid. Mia slogs av hur enkelt det var i jämförelse. Hon såg bara ett stort skrivbord med en liten dator och vad som såg ut som en vanlig kontorsstol, en liten garderob med skynke för och en liten säng.

 

Ovanför bordet så var det en stor bild. På en ung man i uniform. Frank satte sig ner och tog upp en telefon. Har Samuel Swish frågade han.Ja sa Mia. Hur mycket tror dina föräldrar det kommer kosta ? Minst två tusen sa Mia sammanbitet. Frank ryckte bara på axlarna och tryckte in något. Skickade honom tre tusen, sa han och visade skärmen. Ta ta tack stammade Mia förvånat. Inte för att vara oförskämd men hur kan du vara så rik? Frank sa, min far var oljemagnat och gav mig ett stort arv på 40 miljoner. Istället för min storebror Karl så investerade jag klokt och driver nu fem företag. När jag var ung var jag FN soldat och fick åka till länder i Afrika bland annat. Där jag fick se att folk som svalt och dog i sjukdomar som här i Sverige skulle kunna behandlas med lätthet. Så nu donerar jag även mycket pengar till välgörenhet både för människor och djur. För även djur såg jag kunde leva i horribla förhållande. De saker jag såg människor göra mot djur som sport får en att skämmas att man är en. Som Canned hunting och Goose pulling. Vad är det? sa Mia. Jo, Canned hunting är att folk fostrar djur för hand så släpps de ut drogade som vuxna i ett litet inhägnat område så de inte kan komma undan. Så får folk som betalat skjuta dem som sin trofé. Det andra att de binder en stackars gås upp och ner, oljar in huvudet så det blir svårt att få tag om huvudet så har man en tävling om vem kan dra av det. Frank kunde se att Mia började bli grön. Jag vet, magvridande eller hur sa Frank. Det är en underdrift. Även om jag inte lär lyckas så har jag som livsmål att sätta stopp för sådant svineri. Varför gör folk så? Sa Mia. De ska kompensera för litet könsorgan genom att verka tuffa genom att ge sig på varelser som inte kan försvara sig. De är fega, sa Frank som de som gav sig på dig och dina vänner. Först när en man som kunde försvara så sprang de trots att det var tre mot en. Du vet jag har aldrig tackat dig för vad du gjorde den natten. Behövs inte sa Frank.

 

Mia kände kände plötsligt att magen började kurra. Jag är lite hungrig sa hon. Vi kan beställa pizza om du vill sa Julia. Kort efter så var pizzan beställd, en pizza med ost som var där 15 minuter senare. Julia frågade om Mia ville se på film. Jovisst svarade hon. Är det Ok om vi äter på mitt rum pappa? Visst bara ni inte spiller. De tog sig snabbt upp till rummet igen. Gillar du Star Wars? Frågade Julia. Lite grann sa hon. Disney har gjort en serie, The Mandalorian. Ok, vad handlar den om? Den handlar om en gunslinger vid namn Din Djarin som tar sig an att skydda och uppfostra en bebis från Yodas ras. Han kallas därför Baby Yoda. Det är min och pappas favoritserie. Visst det kan väl vara roligt tänkte. Det visar det sig snabbt vara men ändå lite sorgligt då Baby Yoda konstant befinner sig i fara. Första mötet han och Din hade försökte en robot skjuta ihjäl honom i sin vagga. Men Mia tyckte om de två karaktärerna direkt. Dins sätt att beskydda Baby Yoda visar sig vara rätt kreativa. Mandos utrustning består av en imponerande vapenarsenal som flammkastare, jetpack och en rustning av mycket stark metall som är oförstörbar. Så de två ledde till många skratt. Baby Yoda lever efter egna regler vilket regelbundet får dem alla i trubbel. Mando tar sig på att transportera en grodkvinna över galaxen till sin make för att han ska fertillisera äggen hon har i en container. Men Baby Yoda har bestämt att de är hans middag. Så varje gång han lämnas utan tillsyn så börjar han äta av dem. Det blev snabbt Mias favoritserie med. De såg även alla Spiderman filmerna med Tobey Maguire. Hon frågade Julia hur man kan se filmerna hemma. Genom Disney plus. Du kan skapa en profil på vårt konto så du kan se det hemma om du vill. Tack så mycket sa hon. Ni är båda väldigt snälla. Hon slogs hur mycket klockan var. Hon tittade ner på telefonen och såg fem missade samtal från Samuel. Frank kom och sa dina föräldrar har ringt och frågat efter dig. Jag får köra hem dig.

 

fortsättning i nästa nr...

 

I årets Eurovision så var det 25 olika länder som tävlade. Många anade att Ukraina skulle vinna med sympatiröster med tanke på kriget. Sverige hade startnummer 20 i tävlingen. En del av låtarna var jättebra medan andra helt värdelösa.

 

Cornelia Jacobs som representerade Sverige gjorde verkligen ett bra framträdande. Ukrainas låt som var favorittippad var musikaliskt sett bra men de förstörde låten med en rappare. Annars hade jag gillat låten mer. Spanien var också favorittippade att vinna.

 

Efter alla 25 tävlande hade sjungit sina låtar blev det lite underhållning. En del av underhållningen var bra medan annat mindre bra.

 

Så var det den internationella juryns tur att ge poäng till låtarna. Storbritannien fick många 12:or av de olika länderna. Sverige fick också några stycken men inte lika många. Ukraina fick också någon 12 av juryn.

 

Efter en stunds mer underhållning så blev det dags att ge ut folkets röster. Det land som fått mest röster var Ukraina och de vann.

 

Topp 10 blev således
1 Ukraina
2 Storbritannien
3 Spanien
4 Sverige
5 Serbien
6 Italien
7 Moldavien
8 Grekland
9 Portugal
10 Norge

 

Årets Eurovision var helt okej i år. Jag tycker Sverige fick en helt okej placering även om det hade varit ännu roligare om vi vann.

Walter Elias Disney föddes 5 December 1901 i Kalifornien. Under sin livstid så gjorde han många tecknade filmer som har blivit mycket kända. Han var både animatör, filmproducent, entreprenör och röstskådespelare. Walter dog i December 1966. Han hade då producerat hela 22 filmer och ett antal kortfilmer.
Han har även en asteroid uppkallad efter sig.
 Walt hade tre äldre bröder. Den broder som blev mest känd efter Walt heter Roy, han dog år 1971.
 Walts barndom var hård eftersom fadern ofta slog barnen utan att mamman reagerade.

 

När Walt var 5 år flyttade familjen till en bondgård. Walt tyckte om djuren och började rita av dem. Han använde då oftast en kolbit när han ritade av djuren. Hans pappa tyckte att det var opassande med teckningar så han gjorde det för det mesta i hemlighet. Walt blev även intresserad av järnvägar under tiden de bodde på gården.
 När Walt var 14 år började han studera på Kansas City Art Institute och när han var 16 år förfalskade han sin legitimation då han anmälde sig som frivillig ambulansförare i första världskriget.

 

År 1919 började Walt jobba på en konststudio i Kansas. Han gjorde skämtteckningar först men anslöt sedan till Kansas city film ad company, som gjorde tecknade reklamfilmer. Walt träffade en medarbetare där som hette Ub Twerks och de två jobbade ihop länge, även efter att Walt slutat på företaget.
 Walt lärde sig animera och gjorde flera satiriska filmer under namnet Laugh-o-gram. Dessa filmerna såldes sedan och visades på en biograf i trakten. Walt startade bolaget Laugh-o-gram studio 1922 men tyvärr gick bolaget i konkurs år 1923.
 Walt flyttade sedan till Los Angeles där han fortsatte med animeringar. Han startade ett serieprojekt som hette Alice´s wonderland där en skådespelare är med animerade karaktärer. Han anslöt en distributör i New York som skulle visa serien. Walt och Roy bildade The Disney Bros Cartoon Studio och som 1925 döptes om till Walt Disney Studios. Det producerades en del filmer under titeln Alice comedies. Filmerna producerades till år 1927 då de ersattes av Oswald the lucky rabbit. Den serien pågick också bara ett år.
År 1927 så gifta sig Walt med Lillian Marie Bounds. De fick en dotter som hette Diane som föddes 1933. År 1936 adopterade de en flicka som hette Sharon. Walt och Lillian förblev gifta fram till Walts död.

 

Walt och Ub Twerks började med en ny animerad figur som hette Musse Pigg. De allra första filmerna med Musse var stumfilmer och blev ingen stor succé. Walt var nära konkurs och det beslöts att tredje Mussefilmen skulle ha ljud. Filmen heter Musse Pigg och ångbåtskalle. Genast blev det stor succé. Fram till år 1946 så var det Walt som gjorde Musses röst.
 Senare tillkom Kalle Anka, Långben, Pluto och många fler karaktärer. Det var dock inte Walt själv som skapade dessa karaktärer, utan andra tecknare. Walt stod för manusen. Walt slutade animera serierna i slutet av 1920 talet.
 Walt startade något som heter Silly symphonies och består av musik som berättar en handling i stället för tvärtom. Senare gjorde Walt filmen Fantasia och den påminner mycket om Silly symphonies. Den filmen som blev mest känd ibland Silly symphonies heter Tre små grisar och kom ut 1933.

 

Den första animerade långfilmen gjordes 1937 och hade allmän premiär år 1938. Det är filmen Snövit och de sju dvärgarna. Filmen kostade mycket att göra och blev stor succé. Därefter kom flera kända filmer. Den sista filmen som Walt var med och hjälpte till med var Djungelboken som kom 1967. Den kortaste av filmerna är Dumbo som 1941 och är drygt en timme lång.
 År 1941 strejkade tecknarna på Walt Disney Studios på grund av Walts styre och sämre ekonomi. En del av de som slutade startade en organisation som hette UPA och som står för United Production Of America.Walt fick en hel del kritik under strejken och det startade ett falskt rykte om att han var rasist.

 

Under andra världskriget så gjorde Walt Disney productions propagandafilmer som skulle fungera stärkande för amerikanarna. Detta var både för dem som var i kriget såsom de som var hemma. Den mest kända propaganda filmen från denna tiden heter Victory through air power och kom ut 1943.
 Efter kriget började Walt Disney Studios göra spelfilmer med riktiga skådespelare. Den första filmen av dessa var Skattkammarön och hade premiär 1950.
 Det gjordes också en hel del naturfilmer under samlingen True-Life andventures. Dessa blev väldigt omtyckta och kända. Walt fick Oscars för några av dem och vid Walts död så hade han hela 32 Oscars, vilket är ett rekord som ännu ingen annan kunnat överträffa.

 

I början av 1950-talet så påbörjades byggandet av Disneyland i Kalifornien. Det var från början tänkt att Disneyland skulle legat i Burbank vid studion men det blev inte så. Parken öppnade den 17 Juli 1955 och Walt hade blivit inspirerad av Köpenhams tivoli i Köpenhamn när han bestämde hur parken skulle se ut och fungera.
 Walt hade i slutet av sitt liv planer på att öppna en ny park med mer experiment och annat. Parken skulle heta Epcot (Experimental Prototype Community of Tomorrow) och planerades att byggas i Florida. Efter Walts död fortsatte brodern Roy med planerna och 1 Oktober 1971 öppnade parken men under namnet Walt Disney World. Huvuddelen heter ”Magic Kingdom” och under åren har flera mindre delar i parken öppnats. Parken innehåller numera fyra temaparker, Två vattenparker, diverse hotell och campingplatser samt gym. Den ungefärliga arean är på 121,7 km2.
 I november 1966 fick Walt diagnosen lungcancer och dog i december samma år. Han blev 65 år gammal och dog nästan två veckor efter sin födelsedag.

 

Får börja med att presentera mig själv en smula, jag är döpt i den Svenska Kyrkan men inte konfirmerad eftersom jag inte kände för det helt enkelt. Mina föräldrar var inte speciellt religiösa. Det enda jag kommer ihåg var att mamma brukade gå i julotta.

 

John vaknade upp till en klar sol som lyste upp rummet. Han tittade när på sin fru Sara som vaknade kort efter. Han hörde snabba fotsteg springa mot honom. Hans två barn störtade in i rummet 2-åriga Leo och 16-åriga Mikaela. John tittade leende ner på dem. Som han började att klä på sig ringde telefonen det var hans chef Mikael som påminde honom att jobbet snart skulle börja. John var en väldigt storvuxen man som skrämt många med sina iskalla blå ögon och stora armar som påminde om lår. Han klädde snabbt på sig och sprang för att äta frukost. Han hade äntligen fått ett jobb på en gymkedja, som tränare, han länge velat ha. Sara ropade att han skulle köra barnen till dagis & skola och att hon skulle köra hem dem. När de satte sig i den lilla bilen och puttrade iväg så såg Sara väldigt glad och uppspelt ut. Hon lutade sig fram och skrek PAPPA PAPPA! Vet du vad det är för dag imorgon? Nej vad, svarade John men PAPPA det är ju min födelsedag. Vad önskar du dig? - En hundvalp skrek hon ut.

 

Snart så stod han utanför sin nya arbetsplats. Han fick en snabb rundvisning. Han leddes in i en stor lokal med mycket utrustning som bänkpress och löpband bland mycket annat. Hela arbetsdagen gick snabbt. John kunde bara fundera på morgondagen. Han och Sara hade bokat Cyberzone för en dag och bjudit in Mikaelas kompisar. Det mesta de två hade köpt var baseboll-utrustning då det var hennes stora intresse. Han tyckte om sitt nya jobb som gyminstruktör. Men till slut var dagen slut. Den kvällen efter barnen gått och lagt sig så sa John till Sara att hon tjatat om en hund igen. Sara sa vi har en överraskning åt henne. Har vi, sa John. Ja, sa hon. Jag är god vän med en ägare till en kennel. Efter kalaset så åker vi tre och hon får välja en. Nästa dag så väcktes John återigen av sina barn. Mikaela med sitt blonda hår och blå ögon fick henne att se ut som en prinsessa i John ögon och Leo med sitt svarta hår och fräknar fick honom att se ut som en prins. Snabbt stod hela familjen uppställd i finkläder. John i svart kostym och slips. Sara i en blå klänning. Mikaela i en Princes-klänning som föreställde Elsa från Frozen och Leo som såg upp till sin far klädde ut sig som John. Snart så var familjen utanför Cyberzone.

 

Mikaelas ögon lyste av glädje som dem gick in genom dörrarna. En stor tårta av choklad sågs i hörnet med texten Grattis på födelsedagen Mikaela. Alla hennes kompisar från dagiset var där och gratulerade henne. När hon såg den stora klätterställningen och radiobilarna så sprang hon som blixten. Hela dagen fylldes av lek och skratt. Fast för John, mycket svett och ansträngning då han skulle med upp i klätterställningarna och bilarna vilket inte var lätt med hans bygd. Till slut var det dags för tårtan och presenterna. Då choklad var Mikaelas favorit så tog det inte länge innan tårtan inte fanns mer. Hon slet upp presenterna av John och Sara fick hon ett basebollträ och John. Av Leo ett timglas. Av vännerna fick hon första Frozen-filmen ett stort Lego-set som alla hade sparat ihop för. Sen var festen slut.

 

Som de började åka så blev Barnen förundrade när dem inte åkte hemåt. Efter en lång 40-minuters resa så stod de utanför en kennel. Mikaela lös av glädje igen som hon förstod vad sista presenten var. När de gick in så möttes de av en kvinna bakom ett skrivbord bredvid en dörr där det hördes skällande ifrån. Kvinnan gick snabbt fram till Sara. De började att prata som om de inte sett varandra på väldigt länge. Kvinnan sa att det var ok om de gick och valde ut en. Med de orden så gick John, Mikaela och Leo dit skällande ljöd. De möttes av en lång korridor full av inhägnader. Ja, sa John, det är bara att välja. De tre gick och noggrant kollade alla inhägnader. Men alla hundarna höll sig undan och var blyga. Men när dem nådde slutet av korridoren så möttes de av en liten schäfervalp. När de tre satte sig på knä så sprang han glatt fram och tittade dem alla i ögonen. Mikaela sa glatt. Han är min. John sa. vänta här medan jag hämtar mamma. Inom kort så stod alla framför inhägnaden. Kvinnan låste upp och valpen hoppade genast upp i Mikaelas knä. Han gillar dig sa kvinnan. Snart så stod de alla vid disken. Kvinnan gav John några papper och skriva på. Det gjordes snabbt. Så och nu ska ni bara ge honom ett namn. Spencer sa Mikaela snabbt. Kvinnan sa plötsligt med en lite bekymrad ton, bad barnen att gå ut en sekund och att hon ville prata med dem vuxna. Lite bekymrad ledde hon in dem i ett rum. Vad är det sa John, hunden är väl inte sjuk?. Nej sa kvinnan. Men omhändertogs från sin förra ägare som var psykiskt instabil. Han fick tydligen sitta inne för misshandel men han är ute nu. Förmodligen inget problem för er men tyckte ni borde veta bara. John och Sara bara ryckte på axlarna och sa bara tack för varningen. Med de orden så gick de ut till barnen som väntade på dem.

 

Familjen var hemma till kvällen helt utmattade. Men barnen var verkligen glada. När John och Sara skulle gå och lägga sig så sa Sara vi måste ut och handla till Spencer imorgon. Kan du sköta det? Ja det får väl bli mitt öde sa han. Nästa dag började som alla andra bara att nu var det tre barn som väckte sina föräldrar. Barnen sa genast att de måste handla åt Spencer. Ja jag vet, sa John . Får vi följa med,sSa de två väldigt uppspelta. Ja såklart, sa han medan han tvättade huvudet efter Spencers kyssar. Sara tog bussen till sitt jobb som psykolog som de andra fyra behövde bilen. De satte sig de alla i bilen. Barnen fick vara noga med att hålla en napp-flaska för Spencer att dricka ur då det var sommarvärme. Efter en 20 minuters färd så stod sällskapet utan en affär, Husdjur och tillbehör. Överallt så fanns det barn och vuxna i sommarkläder och åt glass då det var en glaciär nära. Som de gick in möttes av en stor lokal. Väggarna kantades av djur-tillbehör allt från mat till leksaker. De gick sig snabbt till matavdelningen. John som inte förstod sig på vad hunden skulle behöva fick kalla på en ur personalen. Som han ropade kom snabbt en kille i grön tröja med affärens namn på. Vad kan jag hjälpa er med? John svarade bara att han inte visste vad han borde köpa till valpen och pekade mot Spencer. Killen sa jag skulle rekommendera det här fodret. Sen drog han med stor möda fram en säck med en leende valp på. Valpens frukost stod det på säcken. Det tar vi sa John. Killen sa att han skulle hämta en vagn åt säcken. Behövs inte sa John och lyfte säcken över axeln som ingenting vilket fick alla att rygga till lite. Nu behöver vi bara hjälp att välja ut koppel och halsband. Den här vägen sa killen bara. Snart därefter stod dem framför en vit hylla full av koppel. John vände sig till barnen och sa till de att välja ut ett. Mikaela och Leo såg ut som om de var i en godisfabrik och sprang fram till hyllan. Inom kort så hade de valt ut ett grönt koppel med blåa prickar på som efterliknade tass-avtryck. Nu är det bara halsbandet kvar sa John. Har bara ett slags halsband sa killen. Jag ska visa det sa han vänta här. Han gick snabbt in på lagret och kom ut efter några minuter. Så här ser det ut sa han och visade upp ett guldfärgat halsband. Pappa kan vi köpa en leksak till honom också ?. Javisst sa John. Leksakerna är där borta sa killen och pekade mot en stor box. Barnen valde snabbt ut en liten pipleksak i form av ett brunt hundben. Nu köper vi inte mer sa John kom nu så gick de alla till disken. För allt det där så tyckte John att 600 kr var billigt. Men det tog en stund att gravera halsbandet med hundens namn på och familjens tel nummer. Med det gjort så gick de alla ut täckta i svett.

 

Medan de lastade i allt i bilens bagagelucka så tyckte John att han såg en man i huvjacka stå och titta på dem på avstånd. Den klädseln tyckte alla såg besynnerlig ut i detta vädret. Men familjen kom snabbt på andra tankar som alla ville desperat ha en glass i det varma vädret. Då glaciären bara låg på andra sidan gatan så gick de alla snabbt dit. Kön var mycket lång så John täckte för sig på en replik från Gunvald i Beck ”Varenda jävel ska ha förtur före mig”. Som de nådde entrén så såg han ett bekant ansikte som såg honom. En mörkhyad man gick snabbt emot dem. Karl! Skrek John ut. John Miffot Andersson svarade mannen och sprang fram till dem. Barnen stod förundrade och lite rädda. Ni behöver inte vara oroliga säger han. Det här en vän från skoltiden. John introducerade sina barn det här Leo min yngsta, Mikaela den äldsta och vår nya hund Spencer. Hej sa mannen jag är Karl Samuelson. Barnen vinkade bara lite nervöst. John sa vad gör du nuförtiden? Inte mycket, har gått klart min advokatutbildning, du då? Inte mycket har blivit gyminstruktör. Grattis sa de båda till varandra. Som de äntligen kunde gå in blev dem stoppade vid dörren för att hundar inte fick gå in. John sa till ungarna att stanna ute med Spencer och att han bara skulle vara borta några minuter. Han frågade barnen vad de ville ha varpå dem alla svarade mjukglass med Coca Cola. När de gick in så fortsatte männen att prata om skoltiden. Tack för att du höll mobbarna borta från mig John. Tack för att du hjälpte mig med matten, vilket jag desperat behövde. När männen väl kom ut med glassarna så möttes de av en fasansfull syn.

 

fortsättning i nästa nr...

Vi möter upp Thomas Bergkvist och Andreas Pettersson ifrån IOGT-NTO i deras lokal på Ölandsgatan 16, Karlskrona. Det är två månader sedan de öppnade upp caféet och det är i stunden öppet ifrån onsdagar till lördagar. Sortimentet består av hembakade kakor och kaffe. Det drivs ideellt av IOGT-NTO som står för en nykter och drogfri demokrati där alla är lika mycket värda. IOGT-NTO är paraplyorganisationen och finns i hela Sverige som ett förbund. Som underorganisationer finns ett 20-30 tal föreningar däribland Ungdomens Nykterhets förbund (som riktar sig till ungdomar från 15 till 25 år) och Junis (som riktar sig till ungdomar upp till 15 år). Thomas berättar att han är kassör i båda dessa föreningar i Karlskrona. Junis arrangerar bland annat sommarläger på Aspan kurs och lägergård i strandkanten i Blekinges skärgård strax utanför Ronneby.

 

Andreas har som dagligverksamhet att två dagar i veckan hjälpa till i caféet på torsdagar och fredagar. Han bor i Karlshamn vilket i början hindrade honom att bli beviljad denna sysselsättning men efter lite byråkratiskt tjabbel gick det igenom. Det är IOGT-NTO föreningen lokalt som äger lokalen och de försöker hitta på aktiviteter såsom Barn i Centrum. De har arrangerat evenemang för barn med aktiviteter som målning av ägg, pärlning och ljusstöpning. Idag har man fyra föreningar som hyr in sig i lokalen. Det är bland annat en bridge klubb som hyr lokalen för att spela kort på söndagar. Dessutom är det yoga och tango som tar plats på schemat.
Vi blir visade omkring i lokalen som består också av en övervåning där det finns en scen samt en källare. I källaren finns det ett mindre gym för lättare träning.

 

Andreas berättar vidare att de skall försöka skapa en pod-radio. För det skall de söka bidrag ifrån IOGT-NTO. Ett annat håll man kan beviljas bidrag ifrån är NBV. NBV (Nykterhetsrörelsens Bildnings­verksamhet) är Sveriges äldsta studieförbund med över 120 års erfarenhet av folkbildning. Dock om man beviljas bidrag i från ett håll kan man inte söka bidrag ifrån något annat håll berättar Thomas. I framtiden säger Thomas att de söker någon annan som kan driva caféet som
de nu driver ideellt.

 

Englands ”Queen of Crime” Agatha Christie (1890 – 1976) var en otroligt framgångsrik författare av detektivromaner. I denna bok, Hercule Poirots jul, tar hon an utmaningen att skriva ett så kallat låst rum mysterium, i vilket ett lik hittas bakom
dörrar låsta inifrån.

 

En gammal rik man, Simeon Lee, mördas i sitt rum på julafton. De misstänkta är många: hans familjemedlemmar och hans betjänter har alla motiv och möjlighet. Det är upp till den berömda belgiske detektiven Hercule Poirot att separera fakta från fiktion och lösa gåtan.

 

Christie följer sin lyckade formel. Vi får en snabb introduktion till karaktärerna, varefter mordet begås. Därefter kommer förhören av de misstänkta, och när Poirot är nära sanningen brukar det ske ett till mord eller mordförsök. Slutligen samlas alla i ett rum för handlingens dénouement, där Poirot förklarar alla ledtrådar och avslöjar mördaren.

 

Det är balansen mellan igenkänning och nyhet som lockar de flesta av Christies läsare. Man vet vad man får, och samtidigt ställs man inför ett nytt mysterium och en ny chans att försöka lista ut mördaren själv.

 

Med tanke på Christies samhällsklass och dåtidens koloniala tankesätt förekommer det en del idéer och stereotyper som dagens läsare med största sannolikhet inte kommer hålla med om. Å andra sidan kanske vissa läsare känner nostalgin för den avlägsna världen och något glamorösa porträtten av den engelska aristokratin? Däremot psykologin bakom gärningsmannens beteende, vilket är en av Christies starkaste kort, är lika lätt att förstå nu som när boken först publicerades.

 

Hercule Poirots Jul lyckas mycket bra med konceptet det låsta rummet. Lösningen är genial (möjligen osannolik, men det är ju fiktiv!) och läsningen rolig. Denna bok kan rekommenderas för den som uppskattar en lättläst mysterium.

Hej där. Jag heter Magnus Bergstrand och är 48 år gammal. Jag är Karlskronas största veterinär och har en egen mottagning med flera anställda. Det är inte helt enkelt att jobba som veterinär men man vänjer sig. Vissa veckor kan vara svåra, andra lätta. Jag vill ge exempel på en intressant vecka där det började med tragik och sedan lycka samt humor. Allt på en vecka

 

Rottweilern Zeus och cancern
Måndagen började dramatisk med en Rottweiler som hette Zeus och som hade cancer i lymfkörtlarna. Hunden hade blivit delvis blind och vägrade både äta och gå ut enligt ägaren. Därför bestämdes det veckan innan att hunden skulle avlivas.
 Jag hade träffat både hunden och ägaren innan och även om hunden såg välskött ut märktes det att den led. Det är alltid ett svårt beslut när man ska avliva djuren, främst för ägarna men även för oss. En hund är som ett barn eller familj.
 Ägaren kom med hunden på avtalad tid. Jag hade bryggt lite kaffe som jag bjöd ägaren på. Hunden var väldigt lugn och spjärnade inte emot när jag tog upp hunden på sjuksängen. Ägaren hjälpte till lite också eftersom Rottweilers väger en del.

 

Jag gav hunden lugnande först. Det är alltid praxis när man ska avliva dem. Ägaren fick en liten stund tillsammans med hunden medan jag förberedde sprutorna. Redan innan avlivningen grät ägaren en del, vilket är lätt att förstå.
 Ägaren sade till när hon var redo när jag skulle ge sprutan som gör att hunden somnar in för alltid. Hunden reagerade knappt när jag tryckte in första sprutan.
 Efter en kort stund blev hunden plötsligt aktiv och verkade vara levnadsgladd. Den ville till och med hoppa ner från sängen men ägaren kramade hunden och så. Efter andra sprutan slutade hunden andas och den gled mot ägarens famn. Samtidigt gled tungan ur munnen och slickade därmed ägarens arm. Ägaren bröt i hop totalt och började storgråta. Jag tyckte också det var sorgligt men som veterinär måste man vara proffs och inte visa känslor på samma sätt som ägaren. Efter tredje sprutan, som ges för säkerhets skull så hunden verkligen är död, så fick ägaren vara ensam med hunden ett tag och säga ett sista farväl.
 Hunden kremerades senare och ägaren fick askan med sig. Självklart togs hundens koppel bort först. Det var en sorglig dag både för mig och ägaren. Det hände inte så mycket senare på dagen och jag tog det mest lugnt.

 

Schäfern Sanna och valparna
Dagen efter Zeus avlivning började med att en schäferägare var orolig för sin tik Sanna. Hon skulle föda för första gången och ägaren hade aldrig varit med om det tidigare och var orolig hur det skulle gå. Hunden hade nyligen ”bäddat” omkring sig så valparna var nog snart på väg.
 Jag gav en del vettiga tips på telefon men ägaren undrade om hon kunde komma till min mottagning och förhoppningsvis föda valparna där. Jag visste att det fanns åtminstone ett ledigt rum i dag så jag sade att det var ok. Ägaren kom och Sanna såg väldigt tjock ut. Jag kände försiktigt bland annat på hennes mage och så. Jo det var snart dags för valpning. Jag fixade en liten hörna i ett rum så hunden skulle ha det trivsamt.
 Ägaren fick en kopp kaffe och så började väntan. Ägaren gick fram och tillbaka medan hunden låg och verkade ha det bra. Det dröjde ungefär en timme innan första valpen kom.
Sanna skötte sig perfekt och tvättade av ungen och allt. Valp nummer två kom snart och de andra följde snabbt på. Hela valpningen tog runt 45 minuter totalt och hunden skötte allt perfekt så jag behövde egentligen inte göra något.
 Valparna mättes och vägdes innan de fick åka hem. Alla valparna verkade friska och de var hela sex stycken totalt. Ägaren tackade så mycket för hjälpen och åkte hem med valparna och Sanna. Jag log för mig själv. I dag var en fin dag. Fantastiskt när livet ger också.

 

Den gröna leguanen Mats och ett (skit)problem
Senare samma dag som schäfern Sanna och hennes valpar var hos mig, kom en orolig ägare till en grön leguan med ett litet problem. Leguanen kunde inte göra i från sig och när ägaren försökt hjälpa till trodde denne att någon tarm gått sönder. Det hängde nämligen någon flik utanför rumpan. Det är inte särskilt ofta som folk kommer med leguaner men visst händer det ibland.
 Jag gjorde en magröntgen på leguanen och tarmarna såg ut som de skulle men det var något i dem som fastnat som inte skulle vara där. Jag tog på mig handskar och började försiktigt dra ut vad det nu var. Det visade sig vara en strumpa. Märkligt nog var den ganska intakt och hade knappt smälts alls av magsyran.
 Ägaren och jag fick ett gott skratt när jag berättade och visade vad det var. För säkerhets skull gjorde jag en magröntgen till på leguanan så det inte var något mer problem. Det såg ut precis som det skulle så ägaren kunde snart åka hem med sin ödla. Jag berättade lite för de andra på mottagningen under eftermiddagsfikan och de fick också ett gott skratt åt det hela.

 

Katten Vilkas och fästingen
På onsdagen kom en katt ägare till mig med ett litet problem. Katten mådde bra men verkade störd av någonting och kliade sig ofta. Ägaren hade kollat i pälsen efter löss och annat men det verkade inte vara det.
 Jag kollade lite i pälsen men hittade inget först. Jag frågade var katten kliade sig mest och ägaren visade var det var för någonstans. Det var väldigt svårt att se något särskilt där men så kände jag efter med handen om det var något underligt där.
Det var som en liten boll på ett ställe vilket var märkligt. Jag kollade mer intensivt där bollen var och såg nu att det var en fästing som satt där. Det var nog den största fästingen jag sett hittills och jag har sett många i mitt liv.
 Jag tog bort fästingen försiktigt och torkade med antiseptisk salva där fästingen suttit. Jag tog kort på fästingen för att visa de andra arbetarna hur stor den var. Katten och ägaren kunde sedan åka hem i lugn och ro.
 Resten av veckan var väldigt lugn och det var knappt några ägare som var där med sina djur. Lite tråkigt kanske men jag passade på med en del pappersgöra under större delen
av veckan.