Semesterskägget får vara kvar ett tag till. Vägrar starta uppvärmningen där hemma av mer än ett skäl. Trots att mina två favoritmånader är maj och september har jag alltid lite svårt att släppa taget om sommaren. Man vill liksom mjölka ut det sista. Tända grillen även om det duggar, sörpla på smaklösa kräftor eftersom dessa var de sista man fick tag på nu när säsongen är slut.

 Vi får se om det fortfarande råder soliga september på söndag då jag och så många andra går till vallokalerna.

 

Nytt nummer och som vanligt en härlig salig blandning. Det bjuds på bl.a. myror, musik, bilar, dataspel och mycket, mycket mer!

 

 

Lasse växte upp med sin familj i Stockholm. Fadern Gustav jobbade som säljare av fartygsfärger och tyckte att Lasse också skulle jobba inom näringslivet och inte med musik. Föräldrarna lyssnade mest på klassisk musik, bland annat Mozart och Beethoven.
 Lasses musikkarriär startade när han gick pianolektioner och som 10-åring fick han en trumpet i julklapp. Senare upptäckte han rock’n rollen och startade ett coverband. Han var senare med i ett band som hette Doug and the Millsmen. De blev kända 1959 då de uppträdde på danspalatset Nalen som låg i Stockholm. Lasse spelade på en Hagströmgitarr som han köpt genom att jobba extra på posten på loven.
 Gruppen upplöstes senare och bandet Moonlighters bildades. De spelade mest dansbandsmusik. Lasse var också soloartist ett tag men då under namnet Larry Moon. Larry Moon hade inte så stor succé i Sverige men däremot i Mexico blev han väldigt berömd och hade till och med en turné där. Efter sin solokarriär fortsatte Lasse spela med Moonlighters.

 

1970 grundades en studio i Stockholm som hette KMH. Det var Lasse tillsammans med Lennart Karlsmyr som grundade studion. En annan person som hette Leif Malmborg blev delägare. Det börjades ett samarbete med Bert Karlsson 1971.
 Lasses första hit på svensktoppen blev Anna-Lena Löfgrens låt En stilla sång. 1975 så hjälpte Lasse artisten Mats Rådberg med en låt som också låg på svensktoppen och som blev en stor hit. Det var låten Den vita duvan.
 År 1976 fick Lasse jobb hos Bert och samarbetade med textförfattaren, kompositören och musikproducenten Torgny Söderberg. Samma år slutade Lasse i Moonlighters. 1977 började Lasse spela i gruppen Rankarna.
 1978 var Lasse med i Melodifestivalen för första gången. Han var med och spelade med gruppen Wizex med låten Miss Decibel. Låten hamnade på samma poäng som Björn Skifs och efter en extra omröstning så blev det Björn som vann.

 

Lasse fortsatte med schlagers och 1980 hade han två låtar med i tävlingen. Han var producent för Janne Lucas och Chips. Janne Lucas hade låten Växeln hallå och den hamnade på andra plats. Chips hade med låten Mycke mycke mer och den hamnade på fjärde plats.
 Han var återigen med 1981. Då med gruppen Sweet n Chips och låten God morgon. Låten hamnade på andra plats. Året därefter vann däremot bidraget som Lasse hade med. Det var gruppen Chips och låten Dag efter dag.
 1983 hade Lasse med sin största artist han har med i tävlingen. Nämligen Carola. Lasse gjorde musiken till mästervärket Främling medan, Monica Forsberg skrev texten till melodin. Främling fick högsta poäng i Melodifestivalen och vann detta året. Den vann dock inte i Eurovision men hamnade på tredje plats. Lasse producerade Carolas två första album och de sålde runt 1,4 miljoner exemplar.
 1985 så var Kikki Danielsson med i Melodifestivalen med en låt som Lasse skrivit. Monica Forsberg skrev texten till låten. Den heter Bra vibrationer och vann Melodifestivalen men inte Eurovision. Låten var inspirerad av Whams Wake me up before you go-go.
 Samma år hjälpte Lasse den sovjetiska sångaren Aila Pugatjova att skriva några låtar som var med på hennes engelska album. Lasse skrev låtarna Love can hurt, Song bird, Watch out och Such a miracle. Ingela Forsman, Lasse och Jacob Dahlin skrev texterna till låtarna.

 

1986 så var Lasse med i Melodifestivalen med en låt som hette E de det här du kallar kärlek. Han sjöng tillsammans med Monica Törnell och låten vann i melodifestivalen. Samma år gav Lasse även ut sin första soloskiva. Skivan heter Lasse och innehåller en stor hit som heter Cannenoli Macaroni (Pizzeria fantasia).
 Året därefter så var Lasse återigen med i Melodifestivalen. Denna gången skrev han bara låten. Det var Arja Saijonmma och låten Högt över havet, som hamnade på andra plats. Samma år gav Lasse ut sitt andra soloalbum Vindarna vänder om. Skivan blev dock aldrig någon succé. Samma år grundade Lasse tillsammans med Torgny Söderberg musikförlaget CMM samt skivbolaget Big bag records. De två samarbetade fram till slutet av 1990 talet, då Lasse inte längre ville syssla lika mycket med musik som förut.
 1989 hjälpte Lasse till med att producera den svenska låten för Ishockey-VM. Det var ishockeyspelaren Håkan Söderberg tillsammans med kör som sjöng och låten hette Nu tar vi dem. Låten blev en stor succé. Samma år skrev Lasse en låt till Melodifestivalen. Det blev låten Nattens Drottning och det var Haakon Pedersen och Elisabeth Berg som sjöng låten och den hamnade på femte plats.
 Året därefter skrev Lasse två låtar som var med i Melodifestivalen. Det var låtarna Varje natt och Handen på hjärtat och sjöngs av repspektive artister Lisbet Jagedal och Sofia Källgren. Låtarna hamnade på tredje respektive fjärde plats i finalen.
 1993 var Lasse återigen med som låtskrivare i Melodifestivalen. Det var låten Eloise med Arvingarna och den vann den svenska uttagningen men inte i Eurovision. Många påpekade att låten liknade en annan låt med gruppen Turtles men det påverkade inte särskilt mycket.
 Lasse fortsatte skriva låtar till Medlodifestivalen därefter lite då och då men inte lika ofta som förut. Sista året Lasse skrev till Melodifestivalen var år 2012. Det var artisten Lotta Engberg & Christer Sjögren med låten Don’t let me down.

 

Lasse blev programledare för programmet Sikta mot stjärnorna som gick på TV4. Programmet gick ut på att sångarna i programmet imiterade andra artister. Lasse var programledare för programmet fram till 1997.
 Därefter var Lasse med som programledare för nostalgiprogrammet Diggiloo. Man tävlar om sin kunskap och sånginsats med en känd artist. Programmet sändes i SVT mellan 1998 och fram till 2004 då det ersattes med Dobidoo 2005. Lasse var även med som programledare i programmet Pictionary som sändes på TV4.
 Han var även med som programledare i Melodifestivalen år 2000. 2003 var Lasse med i showen Diggiloo som startade det året. Under showen 2004 hade han kvinnokläder på sig vilket blev ganska omtalat.

 

År 2015 utkom Lasses memoarbok En hel massa Lasse. Det är en mycket intressant bok. Året därefter Tackade Max Martin Lasse för inspiration när Max vann polarpriset.
 Det senaste Lasse var med i var säsong 2 av Masked Singer Sverige. Han var där utklädd till koalabjörn med rymddräkt. Det var Pernilla Wahlgren som gissade att det var Lasse som var i dräkten.

Kort efter var Mia hemma. Hon var nu väldigt trött så hon somnade snabbt. Hon vaknade tidigt nästa morgon av att Linnea väckte henne. Hon kunde se att det regnade utanför och hörde regnet smattra mot taket. Hon klädde snabbt på sig och gick ner till vardagsrummet. Skolan hade fått Mia att bli mer historieintresserad. Så hon hade köpt Titanic vr. Något hon fann mycket lärorikt. Man spelade som en forskare som undersöker vraket. Men ett läge som kändes otäckt och sorgligt var att man kan se förlisningen genom ögonen på en som var där. Man får se hur en familj blir uppdelad då en officer misshörde kapten Smiths instruktioner och enbart släppte ombord kvinnor och barn. Som hon spelade så hörde hon telefonen. Som hon kollade så såg hon att hon hade fått ett sms från Peter. Det stod att det var viktigt att hon kom på kvällens träning. Att gå ut i detta vädret var inget hon hade någon särskild lust med. Hon begav sig rätt så mödosamt till garderoben för att packa ner sin gympa utrustning.
   Tankarna flög runt i huvudet, kommer jag klara detta? Hon hörde nu det bekanta ljudet av Franks bil. När hon satte sig i baksätet så sa han bara jag förstår att du är nervös men det gör inget om du inte vinner. Den här resan kändes mycket långsammare än vanligt men till slut så nådde trion sin destination. Hennes aningar om varför denna träningen var så viktig var riktiga. Som hon gick in så ropade Peter om att alla skulle samlas. Han sa att tävlingen i Stockholm skulle hållas den 14 mars. Sen började träningen med stretching som fick upp svettet. Något annorlunda var denna träningen. För nu skulle hon få sparra mot en annan kamrat. Julia valdes snabbt ut. Hon kände en viss rädsla att hon skulle skada henne. Men detta var något hon snabbt märkte och sa att det bara var bra om hon tog i. De båda tjejerna blev lite förvånade över hur snabb Mia blivit. Allt kändes naturligt för henne efter all träning. Det var ett ögonblick som fick henne att tänka på de två filmerna Karate kid. Hur hon med relativ lätthet kunde undvika och skydda sig mot Julias alla slag och slå mycket hårt tillbaka. Hon använde ett trick många rekommenderat att föreställa sig att det var ledaren för de tre männen som hon nu visste var inspärrade. Ansiktet på ledaren växte fram i tankarna fast nu var hon inte rädd längre utan självsäker. Hon föreställde sig honom med en knäckt näsa utan tänder och ett uttryck av extrem rädsla för henne. Hon tappades bort i tankarna tills Peter sa till henne att sluta. När hon slutade att tänka på mannen så såg hon återigen Julias ansikte fast blödandes och ett stort sår över pannan. Hon greps genast av en känsla av skuld. Hon sa genast snälla förlåt mig. Men Julia bara log tillbaka och sa att det inte gjorde något. Peter avbröt konversationen och sa att han måste plåstra om Julias sår om som blödde rätt mycket. Peter sa till henne att hon skulle arbeta på säcken. Hon ställde sig framför den, tänkte på männen och Frank. Hon tänkte att de fyra männen vad de tre männen tänkte göra och Frank som stoppade dem. Det hade gett henne en ofantlig drivkraft. Det enda som fick henne att komma tillbaka till verkligheten var Peter som ropade att träningen var slut. Hon tyckte att det känt som hon bara stått där några sekunder men blev förvånad att hon stått och slagit oavbrutet i två och en halv timme. Hon tog en snabb blick på säcken som hon snabbt drack upp allt vatten i flaskan. Som hon satte sig i bilen så såg Frank rätt orolig ut som Julias hela ansikte hade stygn. Han frågade, herregud har du trillat nerför en stentrappa? Hon förklarade varför och sa Frank, den tävlingen har du som i en ask. Hon kunde se rejäla märken. Som hon kom hem var hon alldeles glad. Vilket fick Samuel och Linnea att se ut som levande frågetecken. Varför ser du så glad ut. De svinen gjorde mig en tjänst. Ett svar som bara gjorde att de såg ut som ännu större frågetecken. Hur då sa de? Jo, när jag slår på en annan person eller säcken så tänker jag på dem. Det gör allt väldigt mycket lättare. Något de snabbt förstod varför.

 

Datumet närmade sig snabbt. Hon kände sig mycket spänd och glad då hon länge velat se huvudstaden och Vasa museum. Till slut var den stora dagen här. Familjen kände sig mycket uppspänd då dem började resan. Hennes familj åkte snabbt bakom Franks bil. Resan kändes väldigt snabb medan de susade förbi landskapet. Till slut var de framme vid flygplatsen och bordade ett plan. Återigen kändes denna resan mycket kort. Så de var tillslut framme. När hon steg av planet så väntade en taxi på dem som tog dem till hotellet Frank hade bokat. De gick in i den stora salongen så slogs hon över hur fint det var. Väggarna bestod av fint mahognyträ hon kunde se en liten fontän. Till slut var de i sina respektive rum. Frank hade bokat två rum. Han tyckte att det skulle bli för trångt i ett rum. Hon slogs över hur fint hennes rum var. Badrummet hade både dusch och badkar. två stora sängar en HD-tv, en balkong och ett PS5. Hon kände sig mycket uppspelt över att få vara här. Den stora tävlingen var nu bara två dagar bort. Hon vaknade tidigt nästa dag. De skulle nu åka till Vasa Museum. Så de tog sig snabbt upp och åt i hotellets restaurang. Sen bar det av. När hon stod utanför och väntade på taxin så kände hon sig glad. För hon hade länge velat besöka detta museum. Det dröjde inte länge tills de stod utanför. Som de gick in så slogs hon av skeppets storlek. Hon förundrades över hur mycket arbete och svårighet som togs över att bygga skeppet. Bara för att se det sjunka när det sjösattes. Dagen gick snabbt. Så det var snart dags för stängning. När de var tillbaka vid hotellrummet så var det kväll. Hon hade svårt att sova den natten då hon visste vad som skulle hända dagen efter. Hon vaknade rätt tidigt igen. Hon kände en mängd känslor men mest kände hon spänning. Denna dagen kände hon också gick snabbt. Hon åt och de andra åt bara frukost i restaurangen. Sen var det bara att packa ihop utrustningen och åka iväg. De stod snart utanför en stor byggnad. Som de gick in möttes de av en stor salong. En liten kvinna ståd vid disken. Hon sa, ärende? Delta i tävlingen sa Samuel. Ok, id sa hon. Mia visade sitt mopedkörkort. Mia Samuelson stod det med en bild på en leende Mia. Ok, sa kvinnan ni måste skriva på här sa hon och gav Mia ett papper. Hon skrev snabbt på det. Fyllde på med viktklass och personnummer. Och ni då, sa hon till Frank, Linnea, Samuel och Julia. Åskådare sa de och Frank visade deras biljetter. Dörren till höger sa hon och nickade mot en stor dörr. Deltagarna tar dörren till vänster sa hon. Samuel klappade henne på axeln och sa det går bra och om du inte vinner kommer vi alla vara stolta över dig ändå. Hon möttes av ett litet omklädningsrum. Hon var nu så nervös så hon grät och skakande, tog på sig kläderna. Av någon anledning kom hon och tänka på Rocket Racoon. Han var med åskguden Thor i asgård. Guden var tvungen att göra något mycket jobbigt som tvingade honom till tårar. Men Rocket gav honom en örfil och sa bara du klarar detta. Hon gav sig själv ett litet slag och sa samma sak. Med de orden så gick hon ut. Hon möttes av en stor publik på läktare. Men det som mest fångade hennes uppmärksamhet var ringen. Hon blev lika rädd igen. Men hon tänkte då på Din Djarin. Då det var många gånger han slogs ner men alltid reste sig igen. Hans drivkraft var enbart för att hålla Baby Yoda säker, som han såg som en son. Hon tänkte även på Spiderman som innan han visste hur stark hans krafter gjort honom. Han klev upp i ringen också. För att han var i desperat behov av pengar. Han blev nedslagen många gånger. Men hans krafter gav honom självförtroendet att han skulle klara matchen vilket han gjorde. Deras exempel, även om de var påhittade, gav även henne styrka. Hon kunde se en stor pokal. Hon satte sig på en bänk med de andra tävlande. Hon tittade upp mot läktaren för att se Frank Julia Linnea och Samuel på första raden heja på henne. Detta gav henne mer styrka. Hon kunde även se Rocket Racoon, Din djarin och Baby Yoda och även Spiderman på läktarna som också hejade på henne. Deras ord för uppmuntran hörde hon i huvudet också. Så när hon hörde hennes namn av domaren ropas upp. Mia Samuelson ska nu möta Sara Svensson! Så klev hon upp i ringen utan rädsla.

 

De gick fram till varandra och rörde varandras handskar. Domaren ropade ut. Den kämpen som kan slå sin motståndare till golvet och om inte motståndaren reser sig efter 10 sekunder vinner. Med de orden startade matchen. Sara fick in första slaget vilket fick Mia att se suddigt. När hon försökte slå tillbaka blockade Sara hennes slag med lätthet. Men Mia verkade inte kunna försvara sig ett enda. Hon kände sin styrka snabbt dräneras. Efter fem minuter slogs hon ner blodig. Hon hörde domaren börja räkna sekunderna. Men när det bara var fyra sekunder kvar så kände hon en beslutsamhet. Hon tänkte, jag har inte kommit så långt för att misslyckas. Hon fick en dragande känsla i armen. Som hon tittade såg hon alla karaktärerna hon nämnt även Baby Yoda även om han var så liten. Så han inte nådde upp till armen. Det och Linneas, Samuels, Julias och Franks rop om att hon skulle klara sig. Så kände hon styrkan att ställa sig upp igen. Vilket förvånade motståndaren. Hon trots att munnen var blodig så fick hon fram orden jag är inte ute. Innan Sara hann reagera så var Mia på henne. Slagen var så snabba och hårda så Sara kunde inte blocka dem. Efter 10 minuter så låg hon på golvet. Hon hann dock inte resa på sig. Så Mia avancerade även om hon var totalt utmattad. Även annan person kom upp, Hector från filmen Troy. Som försökte trots hur utmattad han än var försvara sitt hem mot de invaderande grekerna. Hans kämparanda imponerade till och med Achilles. Grekernas i särklass
skickligaste kämpe.
   Utmattad så satte hon sig ner på pallen. Hon tyckte att vattnet smakade ljuvligt med sin enorma tröst. All den uppmuntran gjorde att hon klarade sig igenom resten av matchen utan större problem. Uppmuntran från de både fiktionella och verkliga personerna gav henne enorm styrka. Hon kände en känsla av extrem glädje. Hon föreställde sig att det de tre männen som försökte förstöra hennes liv. Men inte att Frank stoppade dem och slog ledaren blodig utan att hon gjorde det. Så hon brydde sig inte längre om att vinna. Men gjorde det ändå. Efter matchen så stod hon på en plattform på plats nr ett. Med pokalen i handen. Hon grät av lycka som hon förklarades till mästare. Återigen som hon såg sin familj och vänner stå och gråta av lycka. Så såg hon alla karaktärerna hon tänkt på även de stå och klappa åt henne. 20 år senare stod hon och tittade på fotografiet som togs på hon leende stå med pokalen omringad av familj och vänner. Hon hade ett barn i famnen. Varför visar du det här mamma? För att visa att när livet slår ner dig ska du inte låta det hålla dig nere. istället kämpa dig upp igen och vinna. Slut.

Jag kommer ihåg den första datoren som min far skaffade. Den var tung, tjock, och mycket långsam. När jag var liten hade jag svårt att förstå vad man skulle ens ha datorn till, än mindre fatta vad det var som lockade med dataspel. Mina fingrar var klumpiga och ville inte trycka på rätt knapp i rätt tid. Mitt tålamod tog slut fort. ”Inte min grej,” tänkte jag, och dataspel slängde jag i ett gömt hörn i hjärnan.
 Som tonåring var det många som ändå hade börjat komma in i dataspel och jag tänkte ge det en chans till. Men det spelet som föreslogs var Call of Duty, ett spel där man är en soldat med ett vapen och NEJ, verkligen inte min grej.
När jag många år senare gifte mig med en datanörd så blev jag nyfiken. Vad var det som han gjorde timmar i streck? Jag bestämde mig för att ge mig in dataspel med öppet sinne. Första frågan han ställde var, ”vad för typ av spel tror du att du skulle gilla?”
 Jaha, finns det flera sorter?! Det finns det minsann. Dataspel är idag en enorm bransch. Bara på ett decennium har omsättningen på den svenska marknaden ökat från en dryg miljard till nästan 35 miljarder, 115 bolag har blivit 667 och vinsterna har gått från 15 miljoner till 7,6 miljarder kronor. *
Med tanke på dataspels popularitet har jag haft äran att ställa några frågor till ett par personer som gillar dataspel.

 

Vem är du?
ENT: Erik Nästesjö Todd, 32 år, bor i lägenhet med fru och katt.
TA: Tobias Andersson, 29 år. Bor själv i lägenhet med katt.

 

Vad är bra med dataspel?
ENT: Jag har alltid gillat dataspel. Jag tycket om att det är interaktivt, nästan som en film man deltar i. Man kan spela ensam eller med vänner. Det finns många olika typer av spel – det finns alltid något nytt att upptäcka och nya sätt att interagera med spelet på.
TA: Det beror nog på spelet. Det är rätt smidigt att vara social i olika rum. Man kan spela med folk från hela världen!

 

Har du en favorit just nu?
ENT: Just nu spelar jag mycket Raft. Det är ett spel där man åker runt på en liten flotte och upptäcker öär, samlar in resurser, bygger saker. Jag tycker bäst om att spela Raft med min vän.
TA: Nej, inte just nu.

 

Hur kom du in i dataspel?
ENT: Jag kom in i det som liten, när min familj skaffade sin första dator. Första spelet jag någonsin spelade heter Lemmings och går ut på att beordra små gubbar att genomföra olika uppgifter så att de kan ta sig säkert över banan.
TA: Jag fick en playstation 2 när jag var 4 år i julklapp. Mest tittade jag på när min storebror spelade på den.

 

Nu ska jag presentera några stereotyper. Vill du ge dina tankar om dem?

 

Stereotyp #1 Data- och Videospel gör folk aggressiva.
ENT: Det är lite svårt att svara på. Det kanske inte går att utesluta. Jag är faktiskt inte så insatt i forskningen. Jag skulle kunna tänka mig att val av spel kan påverka.
TA: Verkligen inte. Jag tror att det har med personligheten att göra.

 

Stereotyp #2 Data- och Videospel är beroendeframkallande.
ENT: Det kan de nog vara, återigen är det nog val av spel som spelar störst roll här. Personligen väljer jag bort spel om jag inser att jag bara spelar för att få en dopaminkick, inte för att spelet i sig är kul.
TA: Ja, det kan de vara. Allt kan ju egentligen vara beroendeframkallande. Det finns vissa designelement som är avsedda att göra folk beroende, och det är något annat.

 

Stereotyp #3 Data- och Videospel gör folk isolerade.
ENT: Jag håller inte alls med om att det alltid är så. Jag tycker videospel kan vara mycket socialt. Det finns hur många spel som helst som man spelar i mindre eller större grupper, oftast genom nätet eller lokalt.
TA: Jag tror det beror på spelet. Sen tror jag att det är en hönan och ägget situation. Om man är isolerad från början kanske man spelar mer, och blir mer isolerad genom det. Eller så är det kanske tvärtom, att man spelar mer och blir
isolerad med tiden.

 

Vad skulle du rekommendera för spel för vuxna nybörjare?
ENT: Jag vill rekommendera Unravel. Det är ett mycket vackert spel. Miljön är vacker (det utspelar sig i norra Sverige!) musiken underbar, och handlingen rörande. Det är ett lugnare tempo, och man kan antingen spela själv eller turas om lätt med en kompis om man är i samma rum. Det var detta spel som fick min fru att gilla dataspel!
TA: Jag rekommenderar To The Moon. Det är mycket berättelsedrivet. Annars kanske pusselspel? Det beror också på om man vill varva ner eller upp.

 

Har du något annat du vill tillägga?
ENT: Dataspel är en skithäftig värld. Det finns så mycket att upptäcka. Ge det en chans!
TA: Nej.

Även om data- och videospel inte kommer tilltala alla så vinner de ständigt nya anhängare. Spel lär också utvecklas i takt med teknikutvecklingen. För min egen del är jag nöjd med att då och då spela något lugnare dataspel tillsammans med familj och vänner, och jag är glad att ha upptäckt allt det roliga, knasiga, och magiska med dataspel. Slutligen är mina favoriter och rekommendationer: Unravel; Ori and the Will of the Wisps; Breath of the Wild; Trine 4; Tick Tock – A Tale for Two; GRIS.

 

Källa:
https://dataspelsbranschen.se/spelutvecklarindex

 

 

 

 

 

Jessica kände sig uttråkad och inte det minsta glad över resan hon skulle på nästa morgon. Hon och hennes skolklass skulle till Konstantinopel. Hon tyckte inte det minsta om att behöva stiga upp tidigt. Men denna morgonen var hon tvungen att vara klar och redo att åka redan kl 8 på morgon. Så hon kände sig bara utmattad och arg då hon stod med sin skolklass. De satte sig alla i en liten buss. Så bar det iväg mot Arlanda. Hon kunde se att resten av hennes klass däremot var väldigt spända och tacksamma över resan. De skulle lära sig om Konstantinopels fall. Hon bara tänkte sig vad spelar det för roll att folk slogs för att försvara en fallfärdig stad? Till slut satt de alla på ett plan. Att sitta på ett tråkigt plan för att lära sig om en för henne obetydlig henne gjorde henne bara irriterad. Efter en resa på 4 timmar hon mest spenderade på att sova så var de framme. Solen stekte som de gick genom de trånga gatorna mot deras hotell. De leddes in i lobbyn och fick sätta sig i en matsal. Skolan hade betalat för en buffé innan de åkt från Sverige. Det kände hon var det enda positiva att äntligen få i sig mat. Efter en halvtimme så var det för rundtur. Återigen leddes de genom de trånga gatorna som kantades av marknadsstånd och affärer. Solen stekte så det gjorde ont. Klassen leddes till en enorm mur. De gick längst den och hon kunde se stora hål i den. Läraren förklarade att detta är den Theodosiska muren som byggdes av kejsare Theodosius. Jessica började att sucka högljutt och snurra runt. Hon försökte medvetet att irritera läraren och klassen. Magistern sa högljutt att visa respekt. Här utkämpade romerska och Genuisika soldater en hopplös och sista strid. Hon förklarade att det var här den 14 april 1453 som Romarriket föll. Konstantinopel blev till slut intaget av det Osmanska riket under sultanaten Mehmet. Han förklarade att 23 arméer innan honom hade försökt och misslyckats att ta staden tack vare de här murarna. Hur kom de igenom nu då, frågade en kille. Magistern svarade att de byggde enorma kanoner specifikt för detta. Nu var det dags att gå tillbaka till hotellet. Medan de gick kände Jessica en märklig närvaro hon inte kunde förklara. Som om hon blev förföljd av en arg närvaro. Hon avskrev det som inbillning. Men den lät henne inte vara ifred. Till slut var de tillbaka vid hotellet och blev tilldelade rum. Alla skulle bo två och två.

 

Till Jessicas stora förtret så tvingades hon att dela rum med Sofia. Det var en tjej hon verkligen inte tyckte om. Hon såg ner på henne, såg henne som en stor nörd. Hon ansåg att hon var en stor tönt som bara brydde sig om skolan och att hon inte hade ett liv. Som de förberedde sig för sängen så pratade hon bara hur kul det var att få vara här. För de skulle vara här i en hel vecka. Till slut när dem bytt om till sina sängkläder så fick hon nog och sa till Sofia att bara hålla tyst. Närvaron var fortfarande hos henne. Hon vaknade vid midnatt. Hon kände en enorm törst så hon sprang in i badrummet och började dricka från kranen. Törsten var outhärdlig som om hon inte druckit rent vatten på många dagar. Till slut så var den släckt och hon började gå mot sängen. Men innan hon nått den kände hon som att någon tog henne på axeln riktigt hårt hon tyckte hon hörde en mans röst viska i hennes öra, inte än. Hon förstod att detta inte var inbillning. Nu kände hon en vrede så hon tände och sa, riktigt roligt Sofia. Hon vaknade och frågade sömndrucket, vad är roligt? Haha, ge fan i att röra mig. Vad pratar du om? Jag har inte rört dig. Jag kände att någon klämde på axeln. Det var inte jag sa Sofia. När Jessica tänkte efter hade inte Sofia styrkan att klämma så hårt. Plötsligt var närvaron tillbaka. Hon kände ilskan i rummet fast det var inte hennes. De tittade på axeln. Där var ett enormt blåmärke som en fullvuxen man hade klämt där riktigt hårt och argt. De båda tjejerna fylldes av skräck så de fick ingen mer sömn den natten. Så de var båda rätt trötta nästa dag. Nästa anhalt var museum Hagia Sofia. Det var en rätt lång vandring dit. Men det tyckte till och med Jessica var värt det. När hon gick i de stora salarna slogs hon av hur magnifikt det var. Men helt plötsligt svartnade allt sakta. Hon kände en trötthet hon aldrig känt förut. Hon blev rädd och försökte hålla sig vaken men till ingen nytta. Nästa hon visste var hon på ett skepp. Hon tittade ut och såg att såg att de var på väg mot Konstantinopel. Fast något kändes väldigt fel. Det kändes som att hon inte var sig själv. Som att hon såg genom någon annans kropp.

 

Hon kunde se att hon inte var ensam utan runt henne satt män i enorma rustningar och hjälmar. De hade alla stora svärd, sköldar och armborst med sig. Som de närmade sig hamnen så fick hon en känsla av att hon inte var i sin tid. Hon kände igen den enorma muren men den var hel. Hon och de andra steg av vid en hamn. De radade upp sig i ett led. Framför stod en man som hon hade en vag känsla av att hon kände igen honom. En storväxt lockhårig man med svart hår och ärr i ansiktet. Hon hade en känsla av att hon såg upp till honom. Hon kände att mannen utstrålade karisma. Alla kände en rädsla. Som att de var tvungna att göra något viktigt men som sannolikt skulle kosta dem livet. Han talade på ett språk som hon aldrig hört men ändå förstod. Mannen sa att de var väntade och att de skulle följa honom. Med det sagt så marscherade de mot muren. En enorm port öppnade upp sig. Människor kantades runt dem. Och kastade blommor och hurrade för dem. Hon kände att det var som att gå i sömnen på scenen i en enorm pjäs. Hon kunde vagt känna igen husen. De liknade verkligen de hus hon passerat med skolan. Mannen gick in i ett stort palats. Hon slogs över storartat det var. Men hon stannade utanför. Hon kunde se hur de enorma portarna öppnades igen. In genom så red ett litet följe på tre personer. De såg konstiga ut, de hade stora turbaner på huvudet och såg mycket finklädda ut. De gick snabbt in i palatset men kom snabbt ut igen. Palatset var mycket stort men det som fångade hennes uppmärksamhet var två symboler av en örn. Hon tyckte verkligen att de såg bekanta ut. Ut kom mannen med det lockiga håret. Med en smått bekymrad röst så beordrade han att de alla skulle upp på muren som tittade ut mot land. Den sträckte sig även ut till havet. Det tog tid att ta sig upp för den enorma muren. Men till slut var hon och de andra i rustning uppe. Hon visste inte varför men hon kände en enorm rädsla. Hon skakade med gråt i halsen och handsvett. Hon visste att något fruktansvärt skulle hända och att hon inte kunde stoppa det utan bara vänta på det. Efter två timmars väntande så kände hon hopplöshet. Hon såg hur en enorm armé närmade sig muren. Hon kunde inte räkna dem alla men det såg ut som ett hav av människor, torn och enorma kanoner. Det här hade hon hört om, hon kom ihåg läraren som nämnde enorma kanoner. Efter en väntan som kändes oändlig så skrek mannen med håret NER! Det var ingen som han behövde säga två gånger. De stora kanonerna öppnade upp. Marken skakade hon hade aldrig sett så stora kanonkulor. Hon kände hur muren träffades. Men bombardemanget var snabbt över. Öronen ringde på henne och blödde lite. Efter några minuter hade hon samlat sig. Det var mannen med lockiga håret. Han såg inte riktigt säker ut vad han skulle säga. Men till slut så sa han att de skulle gå ner och samla rasmassorna och lägga tillbaka dem. Hon och de andra gick ner och började att lägga tillbaka dem. Medan de arbetade så såg hon hur en herre i mycket fina kläder med en hjälm av guld på huvudet en röd mantel över axlarna och ett mycket fint svärd. Det var först då hon snappade den krullhåriga mannens namn Giustiniani. Han och den finklädda mannen började att prata hon hörde inte hela diskussionen. Hon hörde bara orden förstärkningar och ja, min kejsare. Efter tre timmar så började fasan igen, kanonerna öppnade upp. Det mesta av stenarna de samlat blev bortskjutna igen. Det fortsatte med 3 timmars mellanrum 3 hela dygn. Hon kände en känsla av rädsla och att hon var desperat. Hon hade inte fått sova på de 3 dygnen. Det lilla mat och vatten de tagit med sig var slut. Hon kände samma törst hon känt tidigare. Utan att kunna kontrollera någonting så samlades hon och de andra i rustning framför porten. Hon visste inte vad hon skulle göra. Men hon kände ingen större rädsla. Giustiniani ställde sig framför dem och skrek NU SKA VI VISA DJÄVLARNA VAD EN GALEN GENUES MED SVÄRD OCH SKÖLD KAN GÖRA!

 

fortsättning i nästa nr...

 

Things Fall Apart utgavs för första gången 1958, och var den sedermera kritikerrosade, om kontroversiella, nigerianska författaren Chinua Achebes (1930 - 2013) debutroman. Boken är 192 sidor lång och skriven på engelska, men finns även översatt på svenska under titeln Allt Går Sönder.
   Boken klassificeras främst under kategorin, ”afrikansk litteratur”, men i utförandet följer den närmast strukturen av en klassisk tragedi. Därigenom förblir den såväl läsvärd som -bar för den utan något vidare intresse i något annat än att få ta del av en bra berättelse.

 

Berättelsen är centrerad kring ödet för en fiktiv klan av Igbo-folket (från vilket Achebe själv har sin härkomst) i och med att normaliteten i tillvaron omkullkastas av ankomsten av missionärer och kolonisatörer. Berättelsen har sin utgångspunkt i karaktären Okonkwo, och är uppdelad i tre delar.
Okonkwo är en man som börjar med inget, vinner allt, och förlorar det igen; allt genom att via sin styrka överkomma sin svaghet, och därigenom bli svag av sitt behov av styrka. Bland sitt folk är han inte en Svensson, utan mer respekterad än omtyckt – han är en brottningsmästare och krigare, med tre fruar och fem huvuden till sitt namn. Medan han försöker hedra sitt folks seder och traditioner, förblir hans förhållningssätt till tillvaron framförallt präglat av hans maskulina stolthet och skräck för svaghet, vilket mer ofta än inte yttrar sig i våld.
   Ankomsten av kristendomen inträffar strax efter att han försatts i exil till sin moders hemby som straff för brott mot jordemodern. Vid sin återkomst till faderslandet kan han inte förena sina föreställningar med nya status quo. Han föraktar kristendomen av samma skäl som en gång gjorde att han bröt sina egna seder. Efter att en kulturkrock leder till en tid i fångenskap med andra byledare, tror Okonkwo att tiden för krig är kommen. Allt kulminerar med att han finner sig ensam i väntan på främmande rättvisa, efter att ingen annan än han själv valt att bruka våld.

 

Språkbruket är kärnfullt och lakoniskt till det extrema – berättelsen är fokuserad på berättandet, saker och ting förklaras genom att presenteras i sin kontext, och läsaren har nästintill gränslös tolkningsfrihet. Achebe gör en extremt välstuderad insats i att förmedla stora som små egenarter i livsmiljön och dess riter och alldagligheter, hur dem stundligen skiljer sig från by till by, samtidigt som visdomsord och vidskepligheter titt som tätt dyker upp för att knyta samman det begripliga med det obegripliga, allt utan att skapa vidare fördröjning av fortskedet av handlingen.

 

Tematiskt är boken strukturerad omkring dels relationen mellan maskulint och feminint, men även förhållandet mellan far och son, där utgångspunkten är subversivt placerad i det extremfall som Okonkwo utgör, och den poetiska ironin som hemsöker hans livsöde; det är den psykologiska verkligheten som är i fokus. Därigenom gör den ett beundransvärt jobb i sitt utforskande av relationen mellan inföding och kolonisatör, och illustrerar faktumet att alla kulturer har människor som trummar på rätt och fel efter egen takt, utan att vare sig översimplifiera, förkasta, eller förhärliga. Det är en bok som inom ramverket av sin potential berikar på vartenda möjligt sätt.

 

De började kalla bandet Fredagshuset men ändrade det till Fredagsruset eftersom de spelade på fredagar och det var som ett rus och feststämning på denna dag. Carl spelar bas, Pingu (Per) sjunger, Elias spelar piano och Jonathan spelar gitarr. Carl har varit med sedan 2016 men då kallade de bandet för Imorgon. De andra har varit med i 2 månader i denna konstellation. Intressant kan vara att de söker en trummis för sitt band. Kraven är att personen har intresse för musik. Under pandemin har de haft ett uppehåll. Musiken de spelar är mest rock och gamla godingar ifrån 1970-, 1980- och 1990-talet men även punk. Exempel på musik som de har spelat är Pink, Jonny Cash, Stones, Nirvana och Bruce Springsteen.

 

De repar varje fredag på Oden som ligger vid Sparre. Gruppen har ännu inte gett ut någon egen komponerad musik men Carl har en låttext som kanske kan fungera men som behöver tonsättas. Kenneth (jobbar på Träffpunkten) och Trygve är med på spelningarna varje fredag.
 Carl har spelat inför publik och då på Konsthallen i Karlskrona men under ett annat namn. Pingu har sjungit inför publik tidigare bland annat i kyrkokör. Pingu säger också att han sjungit i hela livet. Elias har också spelat inför publik. Planerna skulle vara att spela in någonting, definitivt.

 

Bandet spelade på grillfesten den 9 juni som vi hade på Träffpunkten. Det var låtar från artister såsom Lars Winnerbäck, Cranberries och U2. Jag tror det var uppskattat av de flesta som var där. Som backup för att bandmedlemmen Jonathan var bortrest spelade både Kenneth och Trygve
i bandet.
 Det är impulsivt vad de spelar på fredagar. Bandet har ett ursprung ifrån ett projekt som kallades Kultur och Hälsa för 7-8 år sedan. Det var lite tidigare än när Carl kom in i bilden. Pandemin gjorde att folk hoppade av men nu är de på gång på allvar igen. På en fråga om inte noter och annan material är dyrt då utbrister Kenneth att han inte kan några noter, det är rock-roll!

 

 

Jones förklarade att hans pluton intog slottet utan motstånd då Vehrmactsoldaterna stationerade här snabbt kapitulerade. Men SS gick till våldsam motattack med en överväldigande styrka. Vi kunde inte skicka meddelande efter hjälp så i desperation skickade vi en krigsfånge att leta efter en Amerikansk enhet för att berätta om situationen. Det var då en annan man steg fram. -Jag heter Jay Delau. En gråhårig blåögd man, han var mycket lång var klädd i bruna byxor brun jacka och hade glasögon. Fången hittade min enhet 7 pansardivisionen så vi kom till undsättning och lyckades flankera Tyskarna och tvinga dem på flykt. BJ blev snart kontaktad igen av Ike som ville veta vad som hänt. När jag förklarat så verkade Ike nervös och sa att han ville veta mer om soldaterna. Jag blev något förbryllad över det så jag frågade Jones om soldaterna. Såg de konstiga ut eller om de sagt något märkvärdigt? En annan soldat som nu släckt bränderna sa att han hörde SS-soldaterna säga att kriget skulle vända och nämnde Wundervaffe (undervapen). Jag kunde se en SS-soldat som tillfångatogs. Han började skratta maniskt. Jag gick argt fram och frågade om vad Wundervaffe var och var han kom ifrån. Han svarade oss med skratt. Han sa att han kom från slottet Wolfenstein och att de döda skulle resa sig.

Myror är en familj av gaddsteklar av små eusociala insekter. Gemensamt för eusociala djur är att fortplantningen sköts av bara en eller några få individer i ett samhälle. Hos många eusociala djur är dess arbetare sterila och saknar fortplantningsförmåga. Altruism eller uppoffring för samhällets skull är också viktigt för dessa djur. Myror finns nästan överallt på jorden och beräknats utgöra 15-20% av den totala biomassan av alla landlevande djur. Frånsätt endast i glaciärer, bergskedjors högsta toppar och några få isolerade oceanöar är myror etablerade i alla ekosystem. Utom arbetsfördelning och specialisering har myrorna ytterligare en talang som hjälpt dem att erövra världen. Det är att de kan bygga bon som är perfekt anpassade till alla möjliga miljöer. En etablerad siffra är att det finns ca tio biljarder (1016) individer av myror. Detta ses som en procent av den totala insektspopulationen vilket gör myror till den största populationen av alla landdjur. I den nordiska faunan finns det 81 kända arter av myror. Uppskattningsvis utgör samtliga myrarter i Sverige totalt en biljon (1012) individer. Människan har hitintills upptäckt 15100 myrarter. Det kan låta mycket men motsvarar endast två procent av alla vetenskapligt beskrivna insektsarter. Trots det finns det sannolikt en hel del myrarter att upptäcka och man uppskattar att det finns ytterligare ca. 8000 myrarter att upptäcka.

 

Typer av myror
Utseendet varierar kraftigt mellan olika myror men gemensamt är att de två första lederna på bakkroppen är avsnörda och ombildade till ett smalt skaft, en konstruktion som ger bakkroppen en hög grad av böjlighet. Antennerna är brutna utom hos vissa arters hanar. En myras kön bestäms av om den föds ur ett befruktat eller obefruktat ägg. Befruktade ägg utvecklas till honor, som får sin arvsmassa både från sin mor, drottningen, och från sin far. Honorna har alltså alla kromosoner i dubbla uppsättning. Obefruktade ägg innehåller bara en enkel uppsättning kromosoner från modern och dessa utvecklas till hanar. Ett myrsamhälle har alltså tre olika medlemmar; drottningar, arbetare och hanar. Den största gruppen till antalet är arbetarna. Antalet drottningar kan vara så få som en på ett myrsamhälle. Hanen har oftast vingar och kallas därför ofta flygmyra, är smärt byggd med litet huvud och stora, utstående fasettögon, som används för att leta reda på honor vid parning. Även drottningen är vanligen bevingad (undantaget är vandringsmyror, där drottningen aldrig under sin livstid är bevingad) och mer eller mindre grövre byggda än hannar och arbetare. De har oftast flygmuskler till skillnad från arbetare, det vill säga en grövre mellankropp, tjockare bakkropp och större huvud, vars fasettögon är mindre och inte så utstående. Arbetarna, det vill säga sterila honor, är alltid vinglösa, har smalare mellankropp och ett huvud som liknar drottningens men är större i förhållande till kroppen.  
 Den unga drottningen som lyckas para sig biter av sig vingarna och letar upp ett lämpligt skrymsle där hon kan starta en ny koloni. Det kommer vara sista gången hon ser dagsljus då hon gräver ut en liten kammare och börjar sätta igång med att lägga sina ägg. Alla jämnåriga hanar har nu dött några veckor gamla. De första äggen utvecklas till arbetare som sköter alla arbetsuppgifterna i boet. Drottningen producerar enbart ägg men det kan bli miljontals ägg innan hon dör. Myrarbetare och myrdrottningar skiljer sig från varandra i fråga om utseende, men också när det gäller livslängd. Arbetare lever ett år, medan drottningar kan bli tjugo år gammal. Drottningar och arbetare har samma arvsmassa.

 

Några arter av myror
Det har konstaterats att det finns ett stort antal olika arter av myror men några vanliga arter här i Norden är följande. Trädgårdsmyror eller sockermyra är nog den mest kända myrarten här i Norden. Den bygger sitt bo under stenar i stubbar eller under marken. Samhället består av en enda drottning som kan leva i 20 år till skillnad ifrån arbetarna som lever endast ett år. Drottningen är klart större än hanarna i storlek. Livet i denna arts bo uppvisar en tydlig årscykel. Vid vinterns intåg så börjar drottningen det väldiga arbetet att starta en ny generation. Då kommer den första årskullen ägg utvecklas till drottningar och hanar. Vid högsommaren kläcks de nya drottningarna och hanarna. Då uppföder kolonin nya arbetare som övervintrar tillsammans med drottningen och ser till att kolonin kommer igång igen efterföljande vår. Vid denna tidpunkt har arbetarna gjort sin plikt och kommer dö ut under hösten och vintern. Stackmyrorna är de största myrsamhällena på våra breddgrader. Upp till miljontals myror kan bo i ett samhälle av stackmyror och ha en omkrets på uppemot 15 meter. Hästmyrorna är jättarna i vår myrfauna i Norden. Minst älskad av myrarterna i Norden är nog Rödmyran som har en gadd på bakkroppen. Farligaste myran på jorden är förmodligen bulldogsmyran eller tjurmyran som kan bli upp till 2,5 centimeter. Dessa myror finns på Nya Kaledonien och Australien. Dessa myror har en giftgadd med vilken den kan utdela kraftiga bett.

 

Myror kan samarbeta med andra arter
Det finns en rad exempel på att myror kan utgöra mat för människan. Forskning har även visat att en rad djur bor mitt ibland myrorna såsom i kalskogsmyras bo. Det var över 70 andra djurarter som levde mitt i denna myras bo varav 20 var myrmekofiler d.v.s. djur som är helt beroende av antingen myrboet eller myrorna i sig. Jordmånen påverkas också mycket positivt av myrorna då dessa gräver upp tunnlar i marken vilket hämtar upp stora mängder jord och sand. Detta innebär att myrorna luckrar upp marken och för ner syre till markmikroberna. På så sätt kommer skogmarken bli effektivare på att suga upp regnvatten än andra motsvarande områden.

Släkten är värst
Släktskapsurval d.v.s. att generna bärs vidare inte bara av individen själv utan av dess släktingar. Det innebär att genom att offra sig själv kommer myran ändå att föra vidare sina gener genom sina släktingar. I en situation där alla arbetare slutade arbeta och istället började föröka sig skulle hela samhället lida. Detta skulle kunna liknas med allmänningarnas tragedi. Allmänningarnas tragedi utgår ifrån att man har en allmänning, en gemensam betesmark, där hela byns får går på bete. Varje får äter av gräset och om fårskocken växer sig för stor tar gräset slut. Med tanke på det gemensammas bästa borde alla bybor alltså hålla ner antalet egna får på allmänningen. En enskild bybo som lyckas få in ett extra får drar ända hela nyttan av detta får själva och bara lite av att allmänningen slits ner. Därför lönar det sig att var självisk. Men om alla är själviska tar betet på allmänningen slut och slutresultatet blir att hela byn svälter. Då kan man fråga sig hur myrorna undviker denna tragedi? Svaret handlar fortfarande om släktskap. Om alla boets invånare åtminstone i någon uträckning är släktingar lönar det sig inte i någon utsträckning vara osjälvisk. Ju mera egoisten skadar sina släktingars gener, desto färre av hens egna gener går ju vidare till nästa släktled. Trots detta förklarar det inte hela sanningen hur bristen på egoism som präglar myrstacken. Istället förhindras allmänningens tragedi av en effektiv övervakning. Varje enskild arbetare är närmast släkt med sina egna söner, men detsamma gäller också alla hennes systrar. Därför lönar det sig för både för drottningen och för arbetarna att hålla ett vakande öga på varandra.

 

Hur myror orienterar sig
En myra har över sjuttio olika körtlar som alstrar och förvarar doftämnen. De som sitter på myrans fötter lämnar doftspår på marken och körtlarna på bakkroppen avsöndrar alarmferomen. Körtlarna i huvudet producerar ämnen som används för att skilja bokamrater från främmande myror.
 Myrans antenner motsvarar våra ögon och de är försedda med känselhår och dessa känselhår med nervceller. Eftersom myran har en antenn på vardera sidan av kroppen kan den känna av vilken riktning doften kommer ifrån. Med detta ”stereodoftsinne” skapas kartor av dofter med vars hjälp myran kan orientera sig. Många myrarter är helt blinda. Då kan man fråga sig vilka fördelar att inte ha någon syn har. Det är nämligen så att det krävs mycket energi för att utveckla och underhålla ett par ögon. Myror är utrustade med en stegräknare som hjälper dem att navigera. Myrorna kan på så sätt hålla koll på hur långt de har gått ifrån deras bon.

 

Starka myror
Myrans jättekrafter beror på att myran är så liten då musklerna styrka bror på dess yta. Då ett djur växer sig större växer dess muskelstyrka i kvadrat, men vikten i kubik. Hos ett litet djur blir muskelytan därför större i förhållande till massan. I relation till sin kroppsvikt kan det lilla djuret därför bära tyngre bördor än det stora. En aztekmyra kan bära en vikt som är 5000 gånger sin egen vikt. Det är som om en människa skulle kunna bära en vikt på 300000 kg. Myror flyter på vatten p.g.a. utspänningen men många arter har även lärt sig simma. Arter som bor där deras bo ofta översvämmas av vatten kan ofta också vara länge under vatten. I tropikerna kan myror ofta styra sig själva i vattnet så att de kan komma kontakt med föremål för att ta sig hem. På Borneo finns det en hästmyra som t.o.m. jagar i vattnet.
 Tesen att myror är så flitiga stämmer inte då det visst finns myror som jobbar kontant men det finns också myror som inte gör ett dugg. I verkligheten finns det en stor del av myrorna som inte gör någonting alls. De rör sig långsamt och sällan och är till och med tjockare än de andra. Däremot om man tar bort de flitiga myrorna ifrån myrsamhället så kommer de lata att kvickna till och börja arbeta betydligt mer. Det är som att det finns en arbetskraftsreserv av myror.

 

Överlevande strategi
Förhållandena i ett myrbo efterliknar mycket av de förhållanden som rådde under pestsmittan i medeltida städer i Europa. Det är trångt och myrorna är i konstant kontakt med andra myror. Matförsörjningen ger sjukdomar stora chanser att spridas vidare. Lägg till att avfall finns i stora mängder omkring i hela boet. Ett myrbo används dessutom i flera år vilket också ger sjukdomar goda förutsättningar att spridas. En akilleshäl som gäller för myrbo är att alla myror har väldigt lika genuppsättning vilket för med sig att sjukdomar sprider sig lätt ifrån en myra till alla andra myror i boet.
 För att undvika att myrsamhällen går under p.g.a. sjukdomar har en rad regler utvecklats av myrorna själva. Första regeln är att inte ta hem några sjukdomar. T.ex. om en myra har rört vid en annan sjuk myra kommer denna att börja rengöra sig direkt. Myror rengör sig precis som katter d.v.s. genom att slicka sig själva och gnugga med benen över områden på kroppen som munnen inte når. När myran fått loss alla störande partiklar rullar den ihop dem till en boll som den trycker in i en hålighet i munnens inre del och spottar ut den på ett tryggt avstånd från boet och sina kamrater.
 Nästa punkt är att hålla boet rent ifrån patogener (något som kan orsaka sjukdom). Som hjälp har myrorna metapleuralkörteln som utsöndrar antimikrobiella substanser. Ur denna utsöndras sur vätska som dödar mikrober. Det finns också myrarter där denna körtel försvunnet och ersatts av myrsyra. T.ex. håller Vävarmyrorna hela boets pH-värde vid 5. En annan medicin är kåda som vissa myror bär in till sina bon eftersom kåda har antimikrobiella egenskaper.
 Tredje punkten är att hålla sophanteringen i skick. Myrsamhällen håller sig ofta med speciella arbetare som har som uppgift att hålla rent i boet. Dessa arbetare får inte komma in i boet utan blir angripna om de försöker komma in i boet. Det är ofta gamla eller småväxta myror som har till uppgift att hålla rent i boet.
 Om nu en myra skulle blivit smittad av en patogen så kommer denna myra att bli alltmer asocial för att undvika att andra myror kommer bli smittade.
 Det som inte dödar stärker är en regel som också gäller för myror. Om myror blir infekterade av en sjukdom behöver det inte betyda att hela samhället blir infekterat. En måttlig sjukdoms belastning kan tvärtom betyda att myrorna blir immuna mot den aktuella sjukdomen. Ett myrbo fungerar som ett sjukhus där sjuka individer får vård, samtidigt som systemet är uppbyggt för att sjukdomar inte skall sprida sig. När sjukskötarna själva blir sjuka stannar dessa hemma och det upprättas en särskild hygien på barnavdelningar.
 Trots att myrsamhället har utvecklat en effektiv sjukvård händer det ibland att en sjukdom tar herraväldet. Ändå verkar det inte finnas många sjukdomar som lyckas slå ut hela myrsamhällen. De flesta myrsjukdomar ser faktiskt ut
att vara av det lindrigare slaget.

 

Spridningen av myror

För spridningen av myrarter står människan en central roll då myror i motsats till andra insekter inte är så bra på att sprida sig själva. Förutom själva transporten bistår människan främlingsarterna med att destabilisera ekosystemen. Det kan vara att människan byggt t.ex. parker, byggnader eller jordbruksområden. Då kommer främlingsarternas trumfkort som konkurrensförmåga och opportunism att ge dem fördel gentemot ursprungsarterna. De enorma skador och kostnader som främmande myrarter ger upphov till har gett upphov till många ambitiösa program för att bekämpa dem. Trots det har man inte varit speciellt framgångsrik med att hindra spridningen av myrarter. Det enda som verkar fungera är att snabbt upptäcka och bekämpa nya myrarter.

 

Nyttan av myror
Vissa arter av myror är rovdjur med mindre arter som byten. Detta kan betyda att växter kan gynnas då skadedjur minskar i antal. Detta har även utnyttjats av människor för att skydda skördar. Det första exemplet av biologiskt bekämpande av skadedjur rör sig om myror och då i Kina. Det var år 304 som Ji Han beskriver hur vävarmyrornas silkesaktiga bon såldes på torget till mandarinodlarna. Nuförtiden utnyttjar många kaffeodlare myror i taktiken för att bekämpa skalbaggar.
 Ett exempel på att myror samarbetar med andra arter är att myror beskyddar dessa som tack för all den söta honungsdagg som deras skyddsling förser dem med. Detta kalla mutualism då två arter hjälper varandra och bägge är vinnare på arrangemanget.

 

Referenser
Myrornas hemliga liv, Katja Bargum, Heikki Helanterä, 2019
https://sv.wikipedia.org/wiki/Myror

 

 

Han greps av en känsla av panik. De två männen tittade sig febrilt om. Som de ropade efter dem så kände han något dra i hans ben. Han tittade ner och såg han att det var Leo. Han grät och han hade ett sår på pannan. I panik så sa han gråtandes att en man kom och drag i väg med Mikaela och Spencer. Jag försökte stoppa dem men han slog mig pannan. Vilket håll gick dem åt? Åt det hållet grät Leo och pekade längs gatan till höger. Han stod som paralyserad och försökte bearbeta situationen. Han kom ur det när han fick en lätt smäll i bakhuvudet . Som han tittade bakåt så såg han att det var Karl som bar ansvaret. Som han riktigt spände ögonen så kunde han se dem en bra bit bort. Han sa till Leo att hålla sig till Karl och bad honom att följa efter men hålla bra avstånd. Med det sagt så sprang han så snabbt han kunde. Han kände en rad av känslor vrede, förtvivlan och panik. Han fick tunnelseende. Han sprang så fort han kunde livrädd att främlingen skulle sätta sig i en bil. Han var rädd att han inte skulle se dem igen då. Men efter han sprungit någon minut så var avståndet mycket litet. Den syn han fick, fick honom att fyllas av vrede. Mannen hade Mikaela över axeln som grät och försökte ta sig loss och Spencer släpade han i marken i bakbenet. Kokandes av ilska tog han tag i Mikaela och slet loss henne från axeln. Han sa bara till henne att springa till sin bror då Karl och Leo bara var 20 meter bakom. Så bände han loss Spencer. Haltandes sprang han bort till barnen. Han vände mannen om och lyfte upp honom.
   -Vem fan är du skrek han ut. Jag är valpens ägare sa mannen. John tänkte tillbaka på vad kvinnan sa vid kenneln. Jon satte nu ihop 2 och 2. Nej det är du inte längre. Som han höll mannen i luften sa han till Karl kan du ta min telefon och ringa min fru Sara och sätta på högtalaren. Har den i högra fickan. Ok sa han med en arg röst och ringde henne. Hon blev mer arg än John när han förklarade vad mannen gjort. Så hon var snabbt på plats med en första hjälpen låda. Hur kom du hit ändå frågade han. Jag fick låna en kollegas bil sa hon. Hon gick fram till mannen och slog honom riktigt hårt i ansiktet så han började blöda. Nu vet du hur det känns. Hon började att plåstra om barnen. Kort därefter så kom en polisbil. John fick senare reda på att en person vid glaciären såg vad som hände och ringde dem. De tackade John och sa att de letat efter mannen bara och tog honom med sig. När han lugnat ner sig han att även Spencer fått sina märken då han hade skrapsår och haltade ordentligt. Sara sa att hon skulle ta barnen ta till sjukhus för att få skadorna omplåstrade. John tittade på Spencer och sa jag får ta honom till veterinären. Han suckade och sa, ja Karl ingen rolig återförening. När han lyfte upp Spencer så sa frågade han Karl om han kunde köra upp med hans bil då den var rejält långt borta. Inga problem sa han som John räckte honom nycklarna det är en svart Toyota med en stor nappflaska i baksätet. Efter han ägnat 10 minuter åt att lugna Spencer som fortfarande var rädd så kom Karl med bilen. Tack så mycket det var snällt sa John och satte sig i förarsätet med hunden i famnen. Vet du förresten var närmsta veterinärmottagning finns, frågade han Karl. Finns en i Ronneby sa han, Anicura. John slog snabbt på telefonen och fick snabbt adressen och tel-nummer. Tack sa han återigen men nu måste jag åka sa han. Medans han var på väg så ringde han dem och berättade om händelsen. Av rösten att tyda så verkade det vara mycket allvarligt. Han fick tillbaka tunnelseendet så han kunde enbart se vägen. Så efter 20 minuters vårdslös körning så stod han utanför kliniken han möttes av fem personer.

 

De frågade honom om det var han som ringt. Ja sa han och visade Spencer för dem. Hans ben hade nu blivit helt blått. De tog honom snabbt ifrån honom och sprang in. John följde efter in. Men när dem tog in valpen i ett stort rum så sa de att han inte fick följa med in. För att skadan kunde vara mycket allvarlig. Han hänvisades till väntrummet. Han satte sig ner och ringde Sara för att fråga om barnen. Han kände en lättnad då hon sa de inte var allvarligt skadade utan bara behövde stygn. Men han kände en känsla av oro igen då ungarna tog luren och frågade om Spencer. Då han inte ville oroa dem så ljög han och sa att han mådde bra. Men han bad dem att ge mamma luren. Med henne var han ärlig och sa att läget för hunden var allvarligt. Han sa att benet var helt blått när han väl kom fram. Jag är ingen veterinär men jag vet att det är allvarligt sa han. Jag möttes av fem personer som snabbt tog honom. Jag ringer när jag vet något mer.
   Tiden där kändes oändlig, han satte sig och läste en tidning. Men efter fyra timmar så blev han inkallad till ett rum. En man mötte honom. Jag heter Noel Fitzpatrick och sa till John att sätta sig. Med en mycket orolig röst frågade John om tillståndet. Med en lugnande ton förklarade han att ett ben i benet hade knäckts och lagt sig i ett läge som ströp åt blodtillförseln. Han kunde se Johns oroade och svettiga ansikte. Med en lugnande ton så sa han Men vi lyckades operera så tillförseln började flöda igen och skrapsåren behövde bara stygn. Så han ligger på uppvaket just nu. Du vet när sådant här händer måste jag enligt lag kontakta polisen så de är på väg nu. Det behövs inte sa John med en arg röst. Han förklarade allt som hänt. Kort därefter så hörde de hur en polisbil körde upp. Två polismän gick in i rummet. Vi har fått en rapport om djurplågeri sa en av dem. Är du ägaren sa en av dem och tittade på John. Ja det är jag sa han. De två poliserna satte sig ner. John började förklara återigen vad som hänt. Vi fick in ett antal om samma händelse som du beskrev. Ja jag bad en gammal skolvän att ringa er från min telefon som jag höll fast idioten. Kan vi få prata med vännen sa en av poliserna? Jag har inte hans nummer. Men kan ringa min fru som såg allt. Ring henne sa de bara. Kort därefter så stod även Sara på plats. Hon kunde intyga att John talade sanning. Då har vi inget mer att säga sa poliserna och åkte. En ur personalen berättade att Spencer vaknat. Efter de bara skrivit på några dokument så fick de åka hem igen. När de två gick igenom dörren och kom in i vardagsrummet så flög barnen på dem. De frågade genast om Spencer, hur han mådde med en oro som syntes i ögonen på dem. Han mår bra sa John och lyfte ner honom på golvet.

 

Att se barnen glada gjorde John glad. Fast han blev väldigt upprörd också då han såg deras stygn. Han tänkte för sig själv att barn var mer modiga än vuxna. Som kan genomlida svårigheter med ett leende. Efter att spänningen släppt så blev alla tröttare än vad de trodde var möjligt. Det enda familjen gjorde var att fylla på Spencers mat och vatten. Mikaela var lika trött som alla andra så hon var angelägen om att få sova då det var skoldag imorgon. Allt såg suddigt ut för henne. Som hon klädde av sig och la sig ner för att sova så märkte hon något vid benen. Hon tittade ner så såg hon att det Spencer som lagt sig där. Hon tyckte att det såg ut som att han hade ett leende. Hon vaknade tidigt nästa morgon till hunden slickade henne i ansiktet. Hon hörde hur Sara bankade på hennes dörr. Hon ropade att hon skulle skynda sig för att inte komma försent. Hon åt snabbt flingor och drack ett halvt glas O’boy. Det gjorde att hon kände sig pigg och redo för dagen. John kände sig stressad och ropade till sig barnen. Som hon var i hallen så kramade hon om Spencer som slickade henne i ansiktet som svar. Med det så sprang familjen ut till bilen. Den lilla bilen skakade fram mot staden. Mikaela tyckte inte om skolan, hon tyckte att det var långtråkigt. Till slut ändå framme vid destinationen till hennes förtret. Hon möttes av en stor orange byggnad i tegel, med stora bokstäver Eklövs-skolan. En byggnad som i hennes tycke såg ful och tråkig ut. Intill så var rastområdet med en bara en gunga, klätterställning och en basketbana. När hon gick igenom dem stora dörrarna så möttes hon av en stor entré. En stor blå trappa mötte henne som ledde upp till andra och tredje klass. Till vänster om henne så var det en stor, rätt så tom korridor. Till vänster om den låg den stora matsalen. Hennes skåp låg i korridorens slut som väl hennes klassrum och de små klassrummen för geografi, kemi, musik och hennes årskurs klassrum. Men precis mitt emot matsalen låg biblioteket, hennes favorit utrymme på hela skolan då hon var bokintresserad. Trots att hela korridoren var full av elever och lärare kunde den lika gärna vara tom. Hon hade inte mycket kontakt med de andra i klassen men det tyckte hon bara om. Hon tyckte inte om dem så mycket och såg dem mest som pompösa och arroganta. Hon tog sig till sitt skåp och öppnade det för att lägga in sin jacka och kollade på schemat för att se matten var först. Detta fick henne att sucka då hon hatade matte. När hon satte sig vid sin bänk så tänkte hon lite på Spencer. Klassrummet såg lika tråkigt ut som resten av skolan. Det var bara gråa väggar och gråa golv med lite dåliga teckningar som några ur klassen ritat när de var små. Fast fröken Gun tyckte hon faktiskt lite om då hon var rätt trevlig. Nå barn, ta upp Matteborgen sa hon. Alla tog upp boken under bänkarna. Slå upp sidan 77 sa hon...

 

fortsättning i nästa nr...

 

 

 

Nr 4/2022

av PER HAMNERIUS