Jag är en ettårig hund med huvudet fullt av idéer. Mitt namn är Larsa. Min matte tyckte det passade mig för hon är från storstaden. Så på slangspråk så blir Larsa väldigt passande till mig. Larsa heter man när man är stöddig och tuff, som jag är enligt matte.
 Hon har berättat för mig hur det var när vi sågs första gången. Min uppfödare hade stoppat mig innanför sin kofta, så där hängde jag och var hur gullig som helst. Hon säger att jag sökte hennes blick och att jag såg rakt igenom henne. Det ni, få till något sådant med en tjej på två ben. Mina svarta lockar gjorde nog sitt till också.

För ett tag sedan firade jag min ettårsdag med köttbullar och prinskorv, och så fick jag presenter. Det mjuka paketet innehöll en varm jacka och det hårda en trasdocka och tuggpinnar som roar mig när jag känner för det.
 Det har ju varit en mild höst och det var tippentopp, för då var vi ute i skogen och plockade svamp i många timmar och lagade käk på gasolkök till dom tvåbenta. det är riktigt kul att vara i skogen, där kan man hoppa över stenar och krypa under nedfallna träd. Nu inväntas vintern och eventuell snö. Om det blir lika roligt som min första vinter. Jag har en dröm om att sitta vid en lägereld och låta sig värmas när man gått en lång runda och äta korv.

Jag får inte glömma sommaren heller. Det var då min matte försökte träna mig i cirkelträning. Det gick ut på att vi turades om att göra fysiska träningspass. Jobbigt men behövligt och faktiskt kul när jag fattade poängen med de övningar hon ville jag skulle göra. Då vankades det godis och massor av beröm. Det var bara att slicka i sig. Sedan skulle hon göra sina övningar och då skulle jag sitta still tills hon var färdig. Då fick jag beröm för det med. Det lönar sig att anstränga sig!
 And tomorrow never comes känns det som. Jag ska ju börja på dagis. Jag undrar så vad det är för några kompisar och om dom vill leka med mig. Vi får se om jag kan sova inatt. Det berättar jag om nästa gång. So long so länge.