Carl von Linné
Från tidig ålder visade Linné upp ett intresse för växter, i synnerhet blommor. Han lärde sig snabbt namnen på trädgårdsväxterna och fick snart sitt eget stycke jord av sin far, där han kunde odla. Samtalen mellan far och son kretsade ofta kring skötseln av familjens trädgård, som var bland de främsta i Småland. Deras relation var varm och förtrolig.
Linnés utbildning och tidiga karriär
Fadern lärde tidigt den unge Linné religion, geografi samt grundläggande latin. När Linné var sju år gammal anställdes en lärare och föräldrarnas val föll på kavalleristsonen Johan Telander men Linné tyckte inte om honom. Efter två års privatundervisning skickades han till trivialskolan i Växjö 1716. Hellre än att studera tog han sig ut till landsbygden för att leta växter. När han var femton nådde han den nedre rektorsklassen. Skolans botanikintresserade rektor, Daniel Lannerus, introducerade honom till läraren och provinsialläkaren Johan Rothman. Även Rothman var botaniker och breddade Linnés intresse för botanik samt väckte hans intresse för medicin.
Vid sjutton års ålder var Linné väl bevandrad i den samtida botaniska litteraturen. Linné började i Växjö katedralskola 1724, där han läste grekiska, hebreiska, teologi och matematik enligt ett schema tänkt att förbereda eleverna inför kommande prästtjänst. Under sitt sista gymnasieår besökte Linnés far skolan för att fråga hur det låg till med studierna och till hans besvikelse uttryckte de flesta att han aldrig skulle kunna studera vidare. Rothman var däremot av motsatt åsikt och förutspådde att Linné kunde ha framgång inom det medicinska fältet. Doktorn erbjöd Linné att bo med hans familj i sitt hem i Växjö samt undervisa honom i fysiologi och botanik vilket hans far accepterade.
Rothman lärde Linné att klassificera växter enligt Tourneforts indelning. Linné undervisades också i växternas sexuella reproduktion efter Sébastien Vaillants modell. År 1727, vid 21 års ålder, skrev Linné in sig vid Lunds universitet men redan följande år så bytte dock Linné till Uppsala universitet, detta på anmodan av Rothman. Nu började Linné ifrågasätta Tourneforts klassifikationssystem och bestämde sig för att skapa ett eget. Hans strategi var att dela upp växterna efter antal ståndare och pistiller.
År 1732 fick Linné medel för en expedition till Lappland. Under denna resa kom Linné att samla in på åtskilligt biomaterial. Dalarnas landshövding Nils Reuterholm hade hört talas om och imponerats av lapplandsresan och föreslog att Linné skulle göra en liknande resa genom norra Dalarna, finansierad av Reuterholm. Då samlade Linné sju av sina främsta studenter från Uppsala och utförde denna expedition och som ett resultat skrev Linné en bok om resan.
År 1735 gav Linné ut Systema Naturae i Nederländerna. Verket blev en viktig utgångspunkt för den nutida systematiken över allt liv. Den beskriver ett system, över växternas och djurens inbördes släktskap: naturens riken grupperade i klasser, ordningar, familjer, släkten och arter, vilket idag är praxis inom all biologisk vetenskap. Linné återvände sedan till Sverige. Åren 1738–1741 arbetade han som praktiserande läkare i Stockholm. I juni 1739 grundade han tillsammans med fem andra vetenskapsmän Kungliga Vetenskapsakademien. Under åren 1741–1778 verkade han som professor i medicin och botanik vid Uppsala universitet.
Linnés vidare exkursioner och karriär
Man får förmoda att Linné var en samvetsgrann och plikttrogen universitetslärare då han ifrån han tillträde 1741 tills slutet 1776 höll fyrtio offentliga föreläsningar per termin förutom de han gav privat. Det finns fortfarande många anteckningar bevarade ifrån denna tid av studenter till Linné. Det finns också anteckningar som menar på att Linné hade mycket sparsam användning av just anteckningar vid sina föreläsningar.
Eftersom det inte fanns möjlighet att disputera i Sverige var Linné tvungen att resa utomlands år 1735. Valet föll på den holländska staden Harderwijk som hade ett universitet som var känt för att godkänna disputationer på väldigt kort tid. Nu kom det till sig att när Linné anlände till Helsingborg så fanns det inget skepp som gick direkt till Holland utan han fick resa genom Tyskland. Så Linné kom att genomkorsa bland annat Hamburg på resan. Då dristade sig det inte bättre än att Linné kom ihop sig med stadens borgmästare. Det var nämligen så att de hade ett uppstoppat djur som de menade var något unikt exemplar av en uppstoppad sjuhövdad hydra. Linné däremot hävdade att det var ett falsarium av bland annat ormskinn hoptråcklad med vesslors käkar och klor. Det blev inte bättre än att ägaren blev blåst på en stor summa pengar som de trodde djuret var värt. Då vände sig ägaren till sin släkting som var Hamburgs borgmästare och Linné blev svartlistad ifrån staden.
År 1741 blev Linné utnämnd till professor i medicin vid Uppsala universitet. Som professor i Uppsala gjorde sig Linné mycket populär bland studenterna, bland annat tack vare sin stora entusiasm och annorlunda sätt att undervisa. Han lockade även till sig många utländska studenter. Flera av studenterna fick möjlighet att följa med ut på viktiga expeditioner för att utforska naturen i fjärran länder. De sände hem många nya arter av växter och djur till Linné. Så när han, år 1753, publicerade sitt latinska namngivningssystem för växter och år 1758 för djur, kunde han ge namn åt många exotiska arter. Detta sätt att ge vetenskapliga namn används än idag över hela världen.
Tillbaka i Sverige så gjorde Linné flera exkursioner bl.a. till Västergötland, Öland, Gotland och Skåne. Med sig hade Linné ett antal studenter som hjälpte honom att samla in fynd ifrån naturen. Dock drabbades Linné av utmattningssyndrom år
1748. Den allt större mängden material som skulle katalogiseras tärde på Linnés fysik.
På våren 1750 blev Linné rektor för Uppsalas universitet. Under hans tid som rektor präglades av att naturvetenskapliga ämnen högaktades på universitet. Linné undervisade och menade på att hans studenter skulle tänka kritiskt och inte lita på någon.
På grund av sina stora insatser för vetenskapen och Sverige adlades Linné 1757. Linné fortsatte att arbeta hårt även efter att han adlades. Totalt skrev han under sitt liv 72 böcker och mer än 300 vetenskapliga avhandlingar.
Eftermäle från Linné
Ingen enskild person har satt större prägel på den biologiska systematiken än Linné. Hans stora betydelse beror främst på att han systematiserade samtliga organismer som var kända i hans tid. De systematiska reglerna som Linné uppfann var inte de enda tänkbara och inte heller nödvändigtvis de bästa. Men Linné hade med sin outtröttliga arbetsinsats beskrivit samtliga arter efter ett systematiskt regelverk. Detta har ingen annan klarat vare sig förr eller senare. Därför bestämdes det att Linnés arbeten skulle utgöra startpunkten för det internationella systematiska regelverket som med några ändringar fortfarande är i bruk.
Linné klassificerade naturen på ett så pass bra sätt att detta system, kallat Systema naturæ, med tiden kom att användas över hela världen. Han förenklade även sättet att ge vetenskapliga, internationella, namn på växter och djur. Namngivningssystemet, med två latinska namn för varje djur- och växtart, används än idag över hela världen och förenklar kommunikationen mellan olika länders forskare, trädgårdsodlare, fågelskådare o.s.v. Överallt skrivs de vetenskapliga namnen med latinska bokstäver.
Linné hade enorma samlingar av material han hade samlat sig på under sin livstid. Vid hans död var det bland annat 14000 växter omsorgsfullt monterade på papper, 45 glaslådor med fåglar, över hundra torkade fiskar, drygt 3000 uppnålade insekter samt enorma mängder av snäckor, koraller och mineraler. Carl von Linné brevväxlade med ett stort antal lärda män, både inom och utanför Sverige. Det finns hundratals brev bevarade ifrån denna korrespondens.
Ett av Carl von Linnés motton var ”Omnia mirari etiam tritissima” – förundras över allt, även det mest vardagliga. Detta säger väl en hel del om hans noggrannhet som forskare. Vilka egenskaper hade Linné? Jag får förmoda att han var mycket intelligent, socialt skolad, enorm drivkraft, inspiratör, hög iakttagelseförmåga och med ett stort kontaktnät.
Den tyske författaren Goethe skrev; “Med undantag för Shakespeare och Spinoza, känner jag ingen bland de inte längre levande som så starkt har influerat mig.” Även den svenske författaren August Strindberg var också full av beundran för Linné och skrev “Linné var egentligen en poet, som råkade bli naturforskare”.
Linné som familjefader
Linné hade även en roll som make och far. När familjen flyttade in i Mangårdsbyggnaden på Hammarby bestod familjen av herr och fru Linné, ende sonen Carl, samt döttrarna Elisabeth Christina, Lovisa, Sara Christina och Sophia. De hade även haft två barn som dött i tidig spädbarnsålder. Förmodligen hade fru Linné spelat en större roll i hushållet än man först trodde. Det var många uppgifter att sköta såsom hushållets sköttes, att tjänstefolk och arrendatorer fullgjorde sina plikter och att förråd fylldes på så att alla fick mat. Herr Linné däremot gick helt upp i sin roll som forskare. Fick han någon idé så gick han helt upp i att utforska denna oavsett vad som hände runt omkring honom. Trots att Linné publicerade utförliga beskrivningar om jordbruket ifrån han de resor han gjorde så var han själv inte mycket till att driva ett eget jordbruk. Däremot var det förmodligen så att fru Linné var den som drev och skötte deras gårdar. Ingen av Linnés fyra döttrar fick utbilda sig till skillnad ifrån sonen.
Referenser
https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_von_Linn%C3%A9
https://www.uu.se/om-uu/historia/linne/
https://www.botan.uu.se/skola-och-forskola/linne-online
Carl von Linnè, Tomas Blom, 2021
