Peter vaknade upp till ett bankande på dörren. Upp nu annars kommer vi för sent. Han reste sig tvärt upp. Han hade ändå sett fram emot denna dagen. Fast han var ändå lite sur då han hatade att gå upp tidigt. Sommaren hade precis börjat. Han och hans lillebror Liam skulle till ett sommarläger över helgen. Peter hade varit där varje sommar sen han var sex år så han var van. Men det var Liams första gång. De åt snabbt frukost och tog sina packningar de packat dagen innan. Tält, mat, lampa, sovsäck, toa-papper och badbyxor. Efter en snabb frukost så bar det iväg i familjens lilla bil. Dem, fick åka tidigt då det var en lång väg bort. Mamma lutade sig tillbaka och sa. Peter, Liam är ditt ansvar nu. Vi litar på att du ansvarsfull. Jadå oroa dig inte. Efter en timmes bilfärd så var de äntligen framme vid lägret. De körde in vid en röd stuga. De gick in i stugan. Där var andra ungdomar och deras föräldrar. Tjena sa en ung kille. Jag heter Samuel och ska vara er lägerledare för helgen. Vi ska lära oss hur det är att leva i naturen, tälta och kanske stanna uppe sent. Efter en snabb orientering och presentation så sa föräldrarna hejdå och åkte. Hejdå vi ses på måndag, ring om det händer något. Vi ska, sa Liam. Hejdå, svarade mamma och pappa. Så åkte dem hem.

 

Samuel sa till alla att samlas. Ok sa han, jag ska visa var vi ska sätta upp tälten. Han ledde dem ut till en glänta ute i skogen en bit bort. Här är det sa han. Det är bara att börja. Arbetet med att sätta upp tälten påbörjades. Efter en stund så var det klart och Peter och Liam hade satt upp sitt först. Inte för att det var mycket för världen då det var gammalt och rätt litet. Men det fanns plats för två sovsäckar i det även om det blev trångt. Efter runt en timme så var alla klara. Ok, sa Samuel, dags att äta. Alla tog fram sin matsäck. Liams och Peters bestod av stora skinkmackor och ägg. Det gick ändå snabbt ned. Gruppen spenderade resten av dagen med att bada i en å i närheten till lägret. Det började nu att mörkna. Samuel ropade upp gruppen, de skulle grilla marshmallows. Dem startade en eld i och satte sig i den sköna värmen. Ljuset från brasan lyste upp skogen då ingen hade tagit fram lamporna. De började berätta historier, vissa sorgliga, vissa glada. Någon frågade, kan vi inte ta en skräckhistoria? Ok, sa Samuel. Någon som vill börja?

 

Ok, sa han, efter en stunds tystnad. För länge sedan så fanns det en by i närheten som nu är övergiven. En bit utanför byn bodde det ett par. Mannen var jägare som var vanligt på den tiden. Hans riktiga namn har gått försvunnet med tiden. Men han kallades i bygden för svarte Petter. Hans fru hette Magda. De var kända i byn för att vara märkliga och illa omtyckta. Men de var viktiga för byn då de försedde byn med mat och läder från villebråden. Det gick rykten om att de höll på med svartkonster.
   Men svarte Petters jagande började dra på sig vreden i bygden då han inte bara nöjde sig med skogens djur. Han började även döda husdjur som hundar och katter. Trots protesterna så vägrade länsman att tvinga dem att ge sig av. Så folk började att hålla sina djur och barn inne om nätterna. Byns präst kom regelbundet ihop sig med Magda. Han var övertygad om att hon samarbetade med Satan. Att det var därför deras läder hade sån kvalité och darför länsman inte gjorde något åt dem. Magda sa, enligt berättelsen, du anklagar krafter som övergår ditt förstånd men varje anklagelse eller illdåd ska från idag inte gå ostraffat. Dagen efter försvann prästens dotter Birgitta Gudmunsdotter. Byn gick i skallgång och sökte noggrant igenom byn och skogen. Men inte ett spår av flickan. Det var inte förräns kvällningen som prästen Per Gudmundsdotter kom ihåg Märtas ord. Så byborna, vuxen som barn, tågade raskt till Svarte Petters och Märtas stuga. Per fylldes av vrede han såg sin döda dotter genom ett fönster. I rent raseri låstes Svarte Petter och Märta in och stugan sattes i brand. Per ska ha skrikit jag förkallar er till helvetet där ni hör hemma. När stugan bara var en hög med aska började byborna gå hemåt. Men det sägs att paret uppenbarade sig genomskinliga. De sa, vi kommer att hämnas för det här när ni är som mest sårbara.

 

Dagarna efteråt fick samtliga bybor hemska mardrömmar. I drömmen var det Svarte Petter som jagade dem med en musköt. Vad är en musköt? Frågade en tjej och avbröt. Det är ett skjutvapen, sa Samuel, tillbaka till storyn. Vissa människor till och med dog i sömnen. Det enda sättet att skydda sig var att hänga ett kors över tröskeln. Då kan inga onda andar komma in sägs det. Byn övergavs till slut. Det sägs att Svarte Petter och Märta fortfarande hemsöker skogarna. Så ska ni vandra här så ta det försiktigt. Ser ni en man i gammaldags kläder med en kniv och musköt så spring. För att komma undan så kan ni försöka ta vapnet ifrån honom då är ni säkra. Ha koll på era drömmar om ni kommer undan. Så då var det läggdags.
   Peter tyckte inte om att en sådan otäck historia berättades just vid läggdags. Han själv blev inte så särskilt rädd men Liam däremot var vettskrämd. Som de lade sig ner i tältet dubbelkollade han att kedjan var låst. Liam frågade, Svarte Petter, han finns väl inte? Nejdå, det gör han inte sa Peter. Liam var ändå inte övertygad. Han frågade, men om han gör det då skyddar du mig från honom eller hur? Självklart sa Peter, sov nu. Liam kände sig trygg med det svaret. Så efter en stund somnade han och Peter kort därefter. Dock vaknade Peter några timmar efteråt till att någon ryckte på axlarna. Det var Liam, jag måste skita sa han. Var är pappret? Peter satte sig upp och letade i packningen. Till slut hittade han det. Kan du snälla följa med? Hans första instinkt var att högljutt säga nej för fan. Men han såg att Liam fortfarande var lite rädd. Ok då sade han men du får torka själv tog han pappret och ficklampan. De gick tysta för att inte väcka de andra. De gick en bra bit bort. Liam tittade sig om, här går bra sa han. Tack för varningen skojade Peter jag ställer mig vid trädet där borta sa han riktade lyset mot en björk men jag lämnar ficklampan. Han satte sig mot björken och blickade ut mot lägret. Han slumrade till men vaknade till ett öronbedövande skrik. Liam kom springandes, han grät och ett stort sår på armen. VAD HAR HÄNT? Frågade Peter. Svarte Petter svarade Liam gråtandes. Lägret vaknade till liv. Peter fylldes av vrede. Han trodde aldrig att det var en person från en historia som gjort såhär, men ett psykfall. Stanna här sa Peter. Han sprang fram till platsen Liam varit på. Han hörde prasslande i löven. Han sprang mot ljudet. På avstånd såg han en gubbe gå. Det var för långt för honom att kunna snappa upp några detaljer på utseendet. Men som han lyste med ficklampan så blänkte det tillbaka. Han förstod att det var glansen från en kniv. Mannen gick bakom några stenar. Peter sprang efter. Men som han kommit förbi stenarna så häpnades han. Han såg hur mannen klev in i en gammaldags stuga. Han gick argt efter. Men precis som Peter nått dörren så försvann stugan i tomma intet. Hans mun var vidöppen. Han visste att han inte fantiserat då fotstegen var kvar.