Vad är musik? Möjliga definitioner är att det är ett konstnärligt uttryck; det är följder av ljud; det är vibrationer i luften. Det är känslor i form av ljud. Man skulle kunna filosofera länge om vad exakt musik är, men i denna artikel ligger fokuset på musikinlärning av instrument. Man kan lära sig att spela ett instrument på gehör, och man kan kombinera denna färdighet med notläsning. En liknelse är att man kan höra en historia och sedan återberätta den (gehör) och man kan läsa den högt för andra genom att läsa i en bok (noter).

 

Det västerländska notsystemet ser ut som ovan där varje not anger en ton. Musiknoter är som bokstäver. När man kan läsa bokstäver hör man hur det låter när man läser tyst. Samma gäller för noter. Det är viktigt att kunna höra hur det låter när man läser noter. Dock behöver man inte kunna läsa noter för att vara en duktig musiker: i slutändan sitter musik i öronen. Kända populärmusiker som inte kan läsa noter är bl.a. Stevie Wonder, Elvis Presley, Aretha Franklin, och The Beatles. Filmmusikkompositör Hans Zimmer, som skrev musiken till Lejonkungen, Batman, Pirates of the Caribbean med flera, kan inte läsa det västerländska notsystemet.

 

För att få en inblick i musikinlärning har jag intervjuat två musiker, min man Erik som har spelat i band, och min mamma Angela som har spelat i orkester.

 

Vad spelar du för instrument?
Erik: Piano.
Angela: Fiol (professionellt), altfiol (dock kan jag inte läsa klaven). Piano med massa fel noter, flöjt i ett annat liv, blockflöjt, mandolin, och elbas.

När började du spela ett instrument? Hur lärde du dig?
Erik: Jag började lära mig vid 8 årsåldern. Min pappa undervisade mig. Jag brukar säga att jag lärde mig genom ”pappapiskan”. I början var det pappa som pushade mig – intresset kom väl mer under tonåren när jag spelade i band.
Angela: Hela min klass började spela blockflöjt i lågstadiet. När jag var 9 år fick vi chansen att lära oss fiol i små grupper. Jag blev utvald till gruppen för att jag klarade gehörtesten. Vid början av första lektionen frågade läraren (Herr Gasparian, en äldre man från Armenien) vilka som var vänsterhänta. Jag svarade att jag var det. Han sade att jag inte kunde spela. Det tolkade jag inte som en order att gå därifrån, så jag stannade. Jag tyckte det var lätt och han sa aldrig något mer om det [skrattar]. Jag spelade allt på gehör i två år och kollade aldrig på noterna.

 

Vad anser du är svårast med ditt instrument?
Erik: Det är att spela låtar som inte följer vanliga ackordsammansättningar utan bryter mot mönstret, ett exempel är ’God only knows what I’d be without you’ av The Beach Boys.
Angela: Att inte låta som en torterad katt. Att inte spela falskt, i synnerhet när det gäller de väldigt ljusa toner.

 

Kan du läsa noter?
Erik: Bara lite.
Angela: Ja, mycket lätt.

 

Har du haft nytta av att kunna läsa noter?
Erik: Ja, när jag spelade julsånger i julas så hade jag lättare att komma ihåg låtarna genom att läsa noter.
Angela: Ja, utan tvekan. Det skulle vara omöjligt att arbeta som klassisk musiker utan notläsning, då tiden helt enkelt inte räcker till för att lära sig styckena. En opera/symfoni har tusentals noter vilket skulle motsvara att memorera en hel bok. Om man kan läsa noterna, hör man dem i huvudet medan man spelar (precis som man hör orden i huvudet när man läser tyst) och kan därmed läsa hela symfonin i ett svep.

 

Kan du ta ut låtar på gehör?
Erik: Ja, för det mesta. Det är klart lättast när låtar följer en vanlig ackordsammansättning. Annars kan jag behöva kolla upp på internet.
Angela: Ja, det kan jag. När jag började spela fiol lärde vi oss låtar som jag redan kunde sjunga, så jag spelade alla på gehör utan att kolla på noterna, även om noterna fanns nedskrivna. Efter två år gav han oss ett stycke som jag inte kunde, och då var jag tvungen att läsa noterna. Det var fruktansvärt! Jag kunde verkligen inte läsa noter bra alls. Därefter dock började jag lära mig.

 

Tror du det är lättare att lära sig spela ett instrument på gehör eller med gehör och noter?
Erik: Det skiljer sig från person till person. Jag tror det beror på personens egna inlärningsstil.
Angela: När det kommer till att lära sig spela fiol så tror jag att det är bäst att spela på gehör. Fiol är så svår för nybörjare att det lönar sig att skilja på de olika färdigheterna, så att man bara lär sig en sak i taget. Jag brukade lära mina elever utan noter till en början, och därefter mycket sakta introducera notläsning. De upprepade vad jag spelade, och vi använde oss också av ”fråga och svar’-formen, så att eleverna kom på sina egna svar på det jag spelade. Därefter gav jag dem enkla noter, och vi kombinerade lyssningsfärdigheter med notläsning, men lektionerna började alltid med att spela på gehör.

 

När du spelar i band/orkester, hör du varje enskilt instrument? Kan du till exempel rikta in dig på en viss del?
Erik: Vissa instrument är lättare än andra. Basen brukar vara klurig att höra och urskilja. Melodin är såklart lättast.
Angela: Ja. Dock inte alltid, beroende på hur ’tjock’ musiken är.

 

Finns det någon musikstil som inte kan skrivas ner i det västerländska notsystemet?
Angela: [skrattar] Det finns många musikformer som inte skrivs i det västerländska notsystemet. Till exempel medeltidens plainsong, kyrkans musik på medeltiden som sjöngs eller mässades, skrivs på ett annat gammalt sätt (dock kan det transkriberas till det moderna notsystemet). Österländsk musik använder ofta kvartstoner, som inte alls kan skrivas i det västerländska notsystemet. Modern klassisk musik (som jag kallar plink plonk -musik) använder ofta grafiska anteckningar eller andra former av anteckningar för att det passar musiken bättre. Personligt tycker jag att jazz är svårläst då det västerländska notsystemet inte är så passande för synkoperade och komplicerade rytmer. Att då spela på gehör med hjälp av minnesminne är lättare. När jag spelar irländsk folkmusik har vi bara några få instruktioner nedskrivna för att påminna oss om sångens form och vem som spelar vad och när.

 

Njuter du mer av att spela musik eller lyssna på musik?
Erik: Spela, definitivt. Jag lyssnar faktiskt inte mycket alls på musik.
Angela: Omöjligt att svara på! Jag får en enorm kick av att spela men jag försvinner från denna värld när jag lyssnar i hemmets stillhet med stängda ögon!

 

Har du någon rolig berättelse om ett uppträdande?
Erik: Den första gången som jag uppträdde var på lågstadiet vid sommaravslutning. Jag skulle spela ’Vi på Saltkråkan’ på en keyboard. Och läraren stängde av keyboarden innan konserten för att inte slösa ström. Men det gjorde att den trummaskinen ställde om sig och gick asfort. Så jag var tvungen att spela ’Vi på Saltkråkan’ i trippelhastighet. Det roliga var jag hade förberett mig på att det skulle hända så jag klarade det felfritt. Jag tänkte att jag hade ju sett henne ta av och på keyboarden många gånger innan och visste att det brukade ställa om trummaskinen, men jag sa ingenting, utan förberedde mig bara mentalt på att spela assnabbt. Man hoppade till i publiken kan jag säga.
Angela: [skrattar] Vad kan jag säga? På 80-talet så brukade jag ha stora örhängen och en gång fastnade det ena i hakstödet på min fiol medan jag spelade och jag var helt fast! På genrepet av operan ’Bajazzo’ (italienska I Pagliacci) så drogs det stora röda gardinen på scenen ner på ett dramatiskt sätt av sångaren…och täckte oss alla i orkestern… En gång gjorde vi en spelning i en kvartett och spelade en version av ’Those Were the Days’ (Mary Hopkin 60-tals hit). Det verkade som att på andra bladet så var fiolens och altfiolens noter helt fel. Så vi spelade enbart på gehör och klarade oss bra. I slutet insåg vi att vi hade råkat förväxla våra noter – jag hade fått altfiolens notblad and tvärtom. Klaven var inte angivna så vi hade inte insett tills vi började spela! Som tur var kände vi till låten och det var därmed lätt att utföra. En av mina roligaste spelningar var som en uppvärmning inför en rugbymatch i Yorkshire. vi spelade in musiken i förväg, och på själva dagen, befann vi oss på en liten plattform på planen, och det fanns också en stor skärm där vi syntes. Jag hade på mig en silverklänning med paljetter. Vi fick mima till musiken samtidigt som vi omgavs av stora rugbykillar som värmde upp! Lysande uppvärmning!

Källor:
Kända musiker som inte kan läsa noter:
https://www.classicfm.com/discover-music/famous-musicians-who-cant-read-music/