Inom kom tjejen tillbaka med maten. Det var någon konstig rätt med sniglar. Han tog fram mobilen och tog en selfie. Som han började äta så hörde han en otrevlig röst. Det var någon kille som såg ut att vara i Peters ålder som högljutt skämtade om förlisningen. Han skämtade om att det var många fattiga som dog. Efter att ha tvingats lyssna på killen ett tag tog Peter mod till sig. Han ställde sig upp och ropade kan du snälla hålla tyst och ha respekt för de döda. Men han fick det väntade svaret att han skulle vara tyst. Några större killar reste sig till slut upp och tvingade ut han. Peter åt upp maten för att han var hungrig och ville inte verka otrevlig. Efter han ätit upp så lade han ut selfien på fejan. Med texten; Har rest tillbaka i tiden. Han lade ner telefonen igen och reste på sig. Han gick tillbaka till sin hytt. Han började att fumla efter sina badkläder när han hörde ett plingande. Han tittade på telefonen och såg att folk reagerat på hans foto. Men som han kollade blev han förvånad. Han läste kommentarer som bra effekter och bra skämt. Han förstod inte vad de menade.

 

Men sen tittade han på bilden. Bakom honom var en dimma med vad som såg ut som ett ansikte. Det liknade verkligen den gamla mannens. Han blev helt ställd så han hade ingen aning om vad hans skulle vara på kommentarerna så han svarade inte alls. Han hittade badkläderna till slut, gröna badbyxor och en brun morgonrock. När han gick ut med badkläderna i en väska så undrade han, var sjutton är badet nu? Han gick ut till liften och frågade var badet låg. Däck F, sa killen i liften. Bra sa han, då vill jag dit. Javisst sa operatören. Inom kort var de framme. Han klev ut i en bred korridor. Han tyckte det var mycket snyggt som han gick. Golvet var såg ut att vara av marmor. Väggarna var gjorda av något trä han inte kände igen. Det var en lång kö framför honom. Han kom till slut fram till ett hål i väggen där det satt en tjej. Vad kan jag hjälpa dig med sa hon. Han berättade att han skulle till den varma poolen. Han räckte henne betalningen och fick en nyckel i handen. Det är dörren till höger sa hon och pekade. Tack så mycket sa han. Som han gick igenom den så kände en kall vindpust. Han tyckte det var rätt märkligt men ryckte bara på axlarna. Som han kom in i den lilla salen med poolen så gick han snabbt till ett bås bredvid för att klä om sig. Han lade sin kläder i ett litet skåp bredvid båset. Han hoppade snabbt ner i det varma vattnet. Men det var konstigt trots att han var själv i salen så hade en konstig känsla av att vara iakttagen. Han tyckte sig se små vågor i vattnet som någon simmade. Men han spelade av det som sin inbillning. Han simmade runt och tänkte på katastrofen om vad som hänt.

 

Han kom att tänka på Molly Brown hur hon argumenterade för att rädda folk. Om bandet som spelade till slutet. Han undrade hur det kändes att simma i Nordatlanten jämfört med poolen. En rätt skrämmande tanke tyckte han. Han tog ett dyk. När han tittade upp mot vattenytan så fick han panik. Vattnet blev plötsligt iskallt. I panik så flög han upp, inte en sekund till i kylan. Han torkade sig snabbt och gick därifrån. Han riktigt huttrade trots att han bytt om. Han gick tillbaka till sin hytt för att samla sig. Utan att riktigt veta vad han skulle göra härnäst ringde han den amerikanska familjen han bott hos. Hello sa han. Hello sa de tillbaka. -How is everything going? Weird sa han. Ever since i gotten aboard i have been having aggod time but i cant shake the felling that i am not alone, like someone is watching me. Han berättade om mannen han suttit med och kylan. Mamman sa, perhaps the ship is haunted. Haunted? Sa Peter. I dont believe in that. I am sure its just my imagination its just weird. Either way its nothing to worry about, sa mamman. I am not worried sa Peter just a bit confused. Han tittade nu på almanackan hon var den 9 april 2012. Om några dagar var det precis 100 år sen katastrofen.
   I have to go now, goodbye. De sa, goodbye tillbaka. Han gick ut på promenad-däcket och blickade utåt. Han kunde skymta replikan av utkikstornet. Replikan av tornet där utkikarna Fredrick Fleet och Reginald Lee sett isberget för sent den natten. Han kunde inte hjälpa utan att undra lite vad som hänt om de använt sina kikare. Han funderade på hur den mannen som hade nycklarna till kikarna mådde efter förlisningen. Det var nu mörkt och natten var stilla.

 

Han föreställde sig skeppet Californian som var så nära så man kunde se det från Titanic men ändå inte gjorde något. Började att vandra över promenad däcket. Han fick en mindre chock, han hade glömt att ringa sina föräldrar som han skulle. Något rädd lade han sig ner på sängen och tog upp datorn. Han slog genast upp skype och ringde. Hur mår du? Frågade de. Bara bra fast lite förvirrad sa han. Han berättade lite om vad som hänt. Hans föräldrar såg lite fundersamma ut. VI har sett den bilden du la upp på fejan sa hans pappa. Annars trivs jag riktigt bra sa Peter. Roligt att höra sa hans föräldrar. Han berättade lite om den pojken han störde sig på. Föräldrarna blev lite upprörda och sa att det var bra att han försökte säga till honom. Nä nu måste jag gå, ok god natt. De la på och han lade sig raklång ner. Som han klätt av sig och lagt kläderna på en stol så drog han täcket över sig och försökte sova. Men han kände plötsligt samma kalla vind.