fåglar och färger

Nr 5/2023
text ANDERS MALMBERG
 

Fåglar och färger är ett intressant och spännande område. Man kan fråga sig varför just fåglar existerar i så många olika färger och mönster medan exempelvis däggdjur vanligtvis är färglöst brungrå. Fåglar ser färger bättre än vad däggdjur ser t.ex. kan de se ultraviolett ljus. Alla dagaktiva djur kan se färger. Däggdjur är i allmänhet aktiva under dygnets mörka timmar.

 

Pigmentet melanin
Det vanligaste sättet att färgsätta en fågel är genom pigment som sitter i fjädrarna. Här är det vanligaste pigmentet melanin som fågeln får genom födan. Det finns två sorters melanin, eumelanin och phaeomelanin. Den första ger fågeln en färg ifrån ljusgrått-grått-svart och mörkbrunt. Det är som en svartvit skrivare där mer eumelanin i fjädrarna ger en svartare färg. Phaeomelanin ger däremot diverse jordtoner längs skalan rödbrunt-rost-kastanj-guld-gult-beige.
En av melaninernas främsta egenskaper är att fungera som armering av fjädrarna. Fjäderns blir starkare ju mer melanin den har. Det kan man se då ljusa fjädrar slits mer än mörka vilka innehåller mer melanin.
 Precis som hos människors hud och hår finns det bakterier ibland fjädrarna hos fåglar. Det har visat sig att melanin skyddar fjädrarna emot bakterieangrepp. Bakterier frodas främst i fuktiga miljöer rika på organiskt material. Däremot på torra omgivningar finns det betydligt mindre bakterier. Exempelvis i kustområdet i Kanada och Alaska som är kända för sina fuktiga skogar förekommer det också mörka raser av exempelvis stenfalk, pilgrimsfalk och sångsparv. En teori som kallas Glogers regel lyder enligt att djur som lever i fuktigare omgivningar är mörkare än de som lever i torra omgivningar.
Som skydd mot predatorer har fåglar som andra djur kamouflage och taktiken är att försöka hålla sig undan predatorerna. Det överlägset vanligaste pigmentet som fungerar som kamouflage är också melanin. Detta pigment är billigt samtidigt som det passar särskilt bra som skyddsmaskering med sina grå och jordbruna toner. Två andra pigment, eumelanin och phaeomelanin deponeras med exakthet i fjädern och kan därför skapa de mest intrikata mönster i den enskilda fjädern så att hela fjäderdräkten bildar en väl fungerande maskering. S.k. ljusa bräm finns hos många fåglar. Det är när fjädern är ljus i ytterdelen (så att ett s.k. bräm skapas) vilket innebär att fjäderns kanter är mer känsliga för slitage än om fjädern varit jämnmörk färg. Hanar av gråsparv, bergfink och grönsiska skiftar från vinter till sommardräkt inte genom byte av fjädrar utan genom fjäderslitage, s.k. brämfällning. Det innebär att partier av fågelns sommardräkt under höst och vinter är ljusare. Det beror på att fjäderspetsen är ljus, fattig på melanin och därför känslig för slitage. Under vårvintern blir spetsarna spröda och nöts ofta bort. Då träder fjädrarnas bas fram vilken är svart och rik på melanin.
   Hos gråsparvhannarna skiljer sig storleken på den svarta bröstfläcken – ju större haklapp desto högre status och desto mer uppskattning av honorna. Det kan verka konstigt att det som krävs för stor bröstfläck är stor tillgång på melanin vilket det finns för alla, även de hanar med mindre dominansegenskaper. Men nu är det beskaffat så att de hanar som är lite vekare inte vill ha en stor bröstfläck vilket de då inte får heller.
 Blekning av fjäderdräkten är vanligt speciellt hos fåglar som tillbringat vintern i tropikerna. Blekning är också generellt lättast att bedöma hos fjädrar av unga fåglar. Anledningen till att ungfåglar bleks mer än adulta är helt enkelt att fjädrarna är av sämre kvalitet eftersom exempelvis alla hand- och armpennor växer ut samtidigt hos en ungfågel som anlägger sin första fullständiga fjäderdräkt. En adult fågel som byter fjädrar byter sina pennor successivt så att bara 2-3 pennor är växande samtidigt.

 

Pigmentet karotenoid
Karotenoider är efter melaniner (som finns hos alla fåglar) det vanligaste pigmenten hos fåglar. Karotenoider varierar från blekt gul till djupt sharlakansröd. I motsats till melaniner, vilka är pigment som fåglar själv kan bilda, så kan fåglar inte bilda karotenoider. Alla karotenoider som en fågel bär har den stoppat i sig via näbben och matsmältningsapparaten. Det är alltså viktigt att fåglar får i sig tillräckligt med karotenoider. Fullgoda karotenoidfärger visar på god hälsa och vitalitet hos fågeln.
 Karotenoider ger också växter gula, orangea eller röda färger. Särskilt viktigt är betakaroten, en gul karotenoid som bidrar till att A-vitamin bildas i kroppen hos fåglar, människor och andra djur.
 God vitalitet och hälsa signaleras av fjäderdräkten och då speciellt med karotenoidbaserade färger.
   Det finns starka skäl för att fåglar skall kunna underhålla sin fjäderdräkt. Det gör fåglar i snitt drygt 9% av den dagliga tiden då de putsar, rengör och tvättar sig, avlägsnar skadliga organismer och sprider gumpsekret. Men fåglar kan med några få undantag inte förbättra färgen hos fjädrarna när den väl vuxit ut.

 

Strukturfärger
Till skillnad ifrån de tidigare behandlade färgerna som var pigment färger skall nu strukturfärger tas upp. Ultraviolett, lila, blå och vit färg är exempel på strukturfärger.
 För att förstå strukturfärger måste man först se hur en fjäder är konstruerad. En fjäder består av ett skaft, strålar, bistrålar och hakar. Från skaftet sticker det ut långa strålar. Från strålarna sticker det ut korta bistrålar. Bistrålarna har mycket små hakar (osynliga för ögat) som fäster i andra bistrålar så att fjädern får en slätt yta. Strålarnas yta består av ett lager keratin, ett protein som är starkt, hårt och som släpper igenom ljus. Innanför cortex finns ett svampigt, poröst, tvättsvampsliknande lager med keratin och luftfickor. I fallet med en färgad fjäder finns det ett allra innerst även ett lager svarta melaninpartiklar I fallet med en vit fjäder så saknas lagret med melaninpartiklar.
 Blå färg är resultatet av att vit ljus reflekteras för korta våglängder (blått och lila) men inte för längre som för rött, orange, gult och grönt. Ljuset med den längre våglängden kommer bli absorberas av ett lager av melanin. Därför uppfattar ögat endast det som en blå färg.
 Den blå färgen är alltså inte en egenskap hos fjädrarna som så utan av att brytningen av ljuset. Hade man lagt fjädern i en basisk lösning blir inte vätskan blå. Fjädern kommer fortfarande vara blå om man torkar den.

 

Andra pigment
De tre viktigaste principerna för färgsättning är pigmentet melanin, pigmentet karotenoid, och strukturfärger. Därutöver finns det färgsättning som är mycket mer begränsad och bara förekommer hos mindre grupper av fåglar. Det är bland annat gult pigment som finns hos pingviner, röda och gula som finns hos papegojor och grönt pigment som finns hos gruppen Turakor.
Normalt ändras inte en fjäders ursprungliga färg, bortsett från att den kan blekas och smutsas ner. Det finns dock möjlighet för kosmetisk färgning d.v.s. fågel färgar in fjädrarna till ett bestämt syfte. Det kan vara att fågeln själv producerar färgämnena eller hämtas fågeln den i omgivande miljön som exempelvis järnoxid.

 

Mjukdelar
Mjukdelar är de delar av fågeln man ser förutom själva fjäderdräkten. Det är ögon, hud och orbitalring (den bit fjäderlösa hud som sitter runt fåglars ögon) men även näbb, ben, fötter och klor. Det kan tyckas konstigt att man benämner dessa delar mjukdelar som inte är så mjuka men så är det. Mjukdelarnas färg kan inte bara skifta färg med stigande ålder utan kan till skillnad ifrån fjädrarna skifta färg beroende på årstiderna.
 Den del av ögat som vi ser och som ger ögat dess färg är iris eller regnbågshinnan, som sitter strax innanför hornhinnan och omger pupillen. Iris avskärmar infallande ljus så att det endast passerar genom pupillen. Den är en tunn hinna som på baksidan är täckt av mörkpigmenterad vävnad för att skydda näthinnan i ögats botten mot annat ljus än det som når näthinnan vi pupillen. Iris fungerar således som en skyddande gardin.



Mönster
Det kan synas att det finns oändligt med olika mönster och färger hos fåglar men det är snarare överraskande hur ofta hur mönster och teckningar går igen också hos fågelgrupper som inte är närmare släkt med varandra. Många fåglar är kamouflage tecknade och då handlar det för det mesta om att vara tecknad på ett sätt som påminner om den omgivning eller den bakgrund där fågeln befinner sig.
 Vissa fåglar har falska ögon i form av fläckar i nacken. Detta har fågeln för bland annat att lura predatorer att de ser när dessa närmar sig. På så sätt kommer predatorn avbryta attacker mot fågeln. Tvärtom kan vissa ugglor som kan ha falska nackögon för att lura bytet att vara på fel sida om ugglan.

 

Termoreglering
Fjädrarna har en enastående förmåga att skydda fågeln på olika sätt – mot vatten, extrema temperaturer och UV-strålning. Fågeln kan öka sina hydrofobiska (vattenavstötande) egenskaper genom att smörja in sig med gumpsekretet. Det vill säga förmågan att stöta bort vatten genom att förstärka vattnets ytspänning.
   Som skydd mot ultraviolett strålning kommer melaninpigmentet till nytta. Dessutom avgör fjäderdräktens termiska egenskaper temperaturflödet mellan fjäderytan och huden. Vid låga yttertemperaturer strålar värme ut ifrån fågelns varma inre till den kalla omgivningen och om yttertemperaturen är högre än fågelns kroppstemperatur blir flödet det omvända.
Det är rätt fascinerande att fåglar som ökenkorpen som är helt svart kan leva i brännande öken. Värmetransport genom fjäderdräkten sker genom strålning (elektromagnetiska vågor), konvektion (gasers och vätskors rörelser), och konduktion (värmeledning genom direktkontakt). Värmetransport genom fjäderdräkten är jämnt fördelad mellan konvektion genom luft och konduktion via fjäderns fasta delar och via luften i fjädern. Värmetransport genom strålning är endast 5% av hela värmetransporten. Vid svart eller mörk fjäderdräkt kommer en stor del av solstrålningen att absorberas i fjädrarna som blir varma och värme överförs till huden via konvektion och konduktion. I fallet att fjäderdräkten är ljus absorberas mindre av solstrålningen som i stället tränger djupare in bland fjädrarna så att huden värms upp av själva strålningen. Det har visat sig att svart ökenkorp i intensivt solsken var yttemperaturen 5,5ºC högre jämfört med samma fågel med bruna fjädrar. Däremot var hudens temperatur endast 0,3-0,5ºC högre innanför ökenkorpens svarta fjädrar i jämförelse med den bruna korpens. Det visar att kroppstemperaturen spelar fjäderdräktens färg en marginell roll.

 

Färgfel
Genetiska färgfel som förekommer är 1) total avsaknad av färg, 2) reducerad koncentration, 3) färgförändring (vanligtvis från röd till orange eller gul men inte vice versa, 4) förändrad utbredning av färgen (hos papegojor ofta i kombination med förändrad melaninutbredning). Färgfel 1-3 kan för karotenoider också vara födorelaterade, medan nummer 3-4 hos papegojor ibland uppstår på grund av dålig hälsa.
   En fågel som har en nedärvd avsaknad av tyrosinas d.v.s. det enzym som krävs för att pigmentet melanin skall bildas i melanincellen blir en albino. Det innebär att fågeln inte har något melanin alls. Ordet albino kommer ifrån latinets albus som betyder vit och det är färgen på fågeln som bär denna defekt. Ögonen på en albino är röda och är dessutom ljuskänsliga. Det gör att fågeln får nedsatt djupseende vilket gör att den faller lätt offer i trafiken eller dödas av en predator.
 Brun färg är förmodligen den vanligaste genetiska färgavvikelsen. Den beror på en kvalitativ reducering av eumelanin på grund av ofullständig oxidering. Då kommer svarta fjädrar bli bruna och bruna partier bli ljusbruna eller beige.
   Den vanligaste färgavvikelsen men som inte är genetiskt betingad är gradvis grånande. Gradvis grånande hor koltrastar i Storbritannien förekommer främst tre typer 1)missfärgningen börjar på huvudet 2) missfärgningen börjar på främst på vingar och kropp 3)hela dräkten på samma sätt. Det finns en mängd andra färgavvikelser som beror av olika saker. Det kan vara både för mycket/lite pigmentering som strukturfärgs fel.

 

Slutsats
Det är uppenbart att fåglars färgdräkt är ett intressant och fascinerande ämne. Evolutionen har givit fåglar en mängd olika färger och mönster på deras fjädrar. Syftet med olika mönster och färger kan vara att skydda fågeln mot exempelvis predatorer. Forskning har givit vid handen att det är en mängd olika orsaker varför en viss fågel ser ut på ett visst sätt.

 

Referenser
https://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/fjadrar_har.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Melaniner
Rosenfink, citronsiska och blåhake : hur fåglar får sina färger, Magnus Ullman, 2022
https://pixabay.com/


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0