Igår fick vi hem ett paket som innehöll ett nytt videospel, Legend of Zelda: Tears of the Kingdom. Med stort iver öppnade min man paketet, och på kvällen började vi spela. Egentligen är det ett single-player spel, men vi delar upplevelsen och tar var sin tur att spela.
   Det första som jag lade märke till var att det är onekligen ett vackert spel rent grafiskt. 3D-miljön är vacker och detaljrik; löven svävar med vinden, solen kastar skuggar, fantasifulla karaktärer väcks till liv med animationer och inlevelsefull dialog. Det märks att skaparna är konstnärer.
 Kontrollerna är lite kluriga, i alla fall om du frågar mig. Att trycka på rätt knapp vid rätt tidpunkt har jag generellt svårt för när jag ger mig på ett videospel, och ofta krävs en viss kombination av knappar i rätt följd för att utföra en handling. Men övning ger färdighet här, och efter ett tag började även jag fatta kontrollerna.

Spelvärlden är enorm. Det finns tre huvudmiljöer att utforska, från himmelsöar, till jorden, och vidare ner till en underjordsmiljö. På jorden finns det sedan många olika områden med alla möjliga klimat, från snöigt och kallt till torrt och brännande hett.
 Man har flera övergripande huvuduppgifter att utföra, som att hitta den försvunna prinsessan Zelda, och även många mindre valbara uppgifter, så kallade side quests, som att laga mat till en sjuk mormor i en liten by. Det kan möjligen kännas lite överväldigande i stunder, men det gäller att ta en sak i taget.

Vi är långt ifrån slutet i spelet i skrivandets stund och äventyret fortsätter med kluriga pussel, nya upptäckter, och mörka faror. Jag är mest taggad på att veta vad som händer näst i storyn, och att lösa pussel. Erik för sin del vill stöta på fler oväntade, kaotiska, och humoristiska situationer. Vi kan både rekommendera detta spel varmt.