Pappa och Mamma såg att deras dotter sov. Han visade bilderna och sa att knäskålen knäcktes så en stor bit av den slogs loss. Han visade bilderna. De hörde att Mikaela vaknat trots kirurgens ansträngning att vara tyst. För att inte göra henne orolig sa kirurgen att de bara skulle laga hennes ben imorgon. Han sa till dem att hon inte fick äta eller dricka. Varför då frågade de. Det kan göra att hon blir illamående av narkosen. Kirurgen sa att proceduren börjar imorgon kl 10. Jag rekommenderar att ni försöker sova. Efter dagens dramatik så var det inte svårt. De väcktes kl 9 dagen därpå. De möttes av kirurgen och några sköterskor. Sömndrucket så uppfattade alla att de skulle förbereda sig nu. Nu? sa John. Ja schemat ändrades så vi gör det nu. Mikaela fylldes av skräck när hon förstod hur operationen gick till. Jag ser att du är orolig sa en av sköterskorna. Men den här operationen är helt ofarlig. Med det sagt så rullade dem iväg med sängen. Hon tröstade sig med tanken att de hade åratal av träning och utbildning. Men tanken att de skulle söva henne och skära upp var ändå skräckinjagande. Färden till operationssalen som ändå inte riktigt vaknat till liv kändes oändlig. Som de till slut nått kirurgavdelningen slogs de över hur många som var i rummet. Hon tyckte det såg ut som en film. När hon lades på bordet under en stor lampa så skakade hon av rädsla. Men hon somnade snabbt då en konstig mask fördes över ansiktet och allt slocknade. Det kändes som att hon bara hann blunda innan hon låg på uppvaket dock.

Hon möttes av sina föräldrars ansikten stirrande på henne. Hur mår du frågade pappa? Är det över, frågade hon bara? Operationen är över sa han. Hon kände en stickande känsla. Hon tittade mot benet. Hon blev lite rädd då det var täckt av stygn. Hon försökte röra på det. En sköterska komma springandes för att stoppa henne. Hon sa att det var för tidigt att röra på det. Hon förstod att hon hade en jobbig tid framför sig. Men det otäcka var bakom henne. Hennes föräldrar tog skift att passa upp henne, då någon var tvungen att passa Leo och Spencer. Men under en veckas tid hade hon en slav åtminstone. Hon upptäckte sin kärlek för varma ostmackor och De tre musketörerna med Charlie Sheen. De närmast dagarna var hon tvungen att gå med ett speciellt bord och sitta i rullstol. Men ett bekymmer var att hon hade ytterst svårt att kissa pga narkosen. Det ledde till en pinsam händelse. Vid ett lyckat försök så fick hon hjälp av några sköterskor. Hon kunde inte komma ihåg vad någon av dem sa. Bara någon av dem drog ett skämt som hon skrattade åt. Då gick fan kisset igång med råge så det flög runt och träffade allt utom där det skulle. Något det träffade var en sköterskorna. Det gjorde både Mikaela och hennes far mycket rädda för hennes reaktion. Dock skrattade sköterskan bara åt det. Det ledde till mer skratt från alla så blåsan tömdes väldigt snabbt.

Den veckan på sjukhuset fylldes faktiskt med nöje. Så det var ändå lite med tungt hjärta som hon väntade på sjuktransporten nästa måndag. Men hon kände sig ändå glad att äntligen få vara hemma. Som hon och pappa kom hem så möttes dem av Sara och Leo i dörren. De frågade alla hur hon mådde. Bra, sa hon, fast jag är väldigt trött. Hennes föräldrar hjälpte henne i säng. När hon låg där så frågade hon var Spencer var. Men hon behövde inte undra länge då hon blivit ombäddad så kom han. Fast han bar på ett enormt hundben som han helt klart hade problem med att bära. Men med synlig ansträngning så drog han det till hennes sängkant. Han böjde sig försiktigt upp till sängkanten och slickade hennes ansikte med en viftande svans. Mikaela frågade om benet. Sara sa efter hans insats så förtjänade han en belöning så vi beställde det största hundbenet vi kunde hitta. Hon kände att det var deprimerande att hon inte skulle kunna använda mopeden på minst ett halvår. Men hon fann en tröst i Spencer som aldrig lämnade hennes sida.

För att hon skulle ha något att titta på så flyttade de in den stora TV:n från vardagsrummet. Familjen skapade ett konto på Disney plus åt henne. Något som förvånade var att The Walking dead fanns där. Hennes favorit karaktär blev snabbt Daryl Dixon. Hon tyckte att Norman Reedus spelade honom väl. Hon tyckte att hans karaktär skrevs väl. Hon tyckte att han började i serien som en otrevlig och självisk redneck. Hon tyckte att han började med mycket negativa åsikter om svarta och asiater. Men lär sig snabbt att tycka om en asiat (Glen´) och en svart(Teodor Douglas Smeknamn T dog). Han är med och räddar då han blivit kidnappad av andra överlevare. T dogs liv räddar han två gånger på samma dag. Första genom att gömma honom från Vandrare (Zombier) . Sen skär han sig på en bildörr och får livshotande blodförgiftning. Men när Daryl får reda på det så ger han honom stark penicillin som räddar hans liv.
 En annan serie som lyste upp var The Mandalorian. I star wars världen ska en gunslinger uppfostra en bebis. Dagarna gick ändå förbi rätt långsamt. Det fanns inte mycket att göra då hon var rullstolsbunden.

fortsättning i nästa nr..