De tittade ut. Det ar fullt av moln och blixtrar. Det var vindar. Men de verkade gå mot blixten. Väldigt konstigt tyckte Emmet. Blixtrarna slog ner i marken lite varsom helst. Det slog ner runt om dem. Men det slutade lika snabbt som det började. Konstigt tänkte Emmet. Han visste inte att åskoväder kunde bete sig så. Han var säker på att det stod på telefonen att det skulle vara klart väder för tisdagen. Sedan dog mobilen tvärt. Det gav honom en riktig oroskänsla. Han klädde snabbt på sig och Samuel. Han gjorde frukost snabbt. Sedan var det iväg till tågstationen. Det tog runt 20 minuter innan de stod utanför Samuels skola. Ja, ha en bra dag sa Emmet som han släppte av Samuel. Tack det samma sa Samuel. Han gick tillbaka till tågstationen. På vägen dit såg han en skolklass springa. Konstigt tänkte han det var ju inga skoltävlingar som han visste om. Han blev arg det var en man med fejkblod som jagade dem. Så han greppade tag om mannen. Fejkblodet var riktigt verklighetstroget.

Mannen greppade tag om Emmet och kastade sig över honom. Mannen försökte bita honom! Emmet satte armen under mannens haka för att han inte skulle kunna bita i ansiktet. Det fungerade men mannens ansikte kom precis upp i Emmets. Det var alldeles grått och insjunket. Han fick panik. Han tittade sig om. För att se om det fanns något han kunde använda som vapen. Han kände en sten.Utan att tänka slog han till mannen. Så han föll ner bredvid honom. Mannen rörde inte på sig. Herregud vad har jag gjort?. Han ställde sig på knä. Han lutade sig ner mot mannens bröstkorg. Han blev förskräckt när han inte hörde något hjärtslag. Så han började med hjärt o lungräddning. Men precis när han skulle blåsa luft i mannens mun vaknade han till liv igen. Det blev ännu en kamp. Men Emmet lyckades sparka mannen ifrån sig. Han reste sig snabbt. Mannen reste sig också och gav ifrån sig ett stönande ljud. Stanna! Hördes en röst säga.Emmet tittade mot källan av ljudet. Det var två poliser i blåa uniformer. En av dem gick försiktigt fram till mannen. Vad som hände nu fick Emmets hår att resa sig. Mannen bet tag i polismannens nacke. Han skrek till av smärta som tänderna begravdes djupare. Blodet flödade ner på marken. Ett skott hördes.Emmet tittade ner på mannens bröstkorg. Där var nu ett hål.Men det blödde inte. Mannen verkade inte ens märka det. Ett till hål ingen påverkan. Men det tredje hålet var i huvudet. Då föll mannen ner till marken.

Den andra polisen lade tillbaka pistolen i hölstret. Han satte sig ner bredvid kollegan och ringde ambulans. Emmet kunde inte förstå vad han precis sett. Så han stod som trollbunden i minst 5 minuter. Sen blev han helt knäsvag. Men hans enda tanke var jag måste få Samuel härifrån. Så han tittade mot Emmets skola. Han sprang dit. Men dörrarna var låsta. Han bankade på dörrarna men ingen öppnade. Han började få panik igen men han var inte ensam. Det var flera föräldrar som ville få hem sina barn nu. Så han var inte ensam .Så de bankade på dörren. Till slut öppnades de och föräldrar välde in. Emmet letade förtvivlat efter Samuel i folkvimlet. Till slut hittade han honom. De kramades om. Men lyckan var inte lång. Fler som mannen med gråa hyn började pressa sig mot glasrutorna och dörrarna. Fort, sätt något för. Genast började folk barrikadera fönsterna och dörrarna.Skräcken steg ändå. Som stönandena och skriken ökade där utanför. Men det blev ännu otäckare när skriken tystnat. Det mesta man fick höra efter var ljudet av syrener. De välte bord och stolar för att sätta över fönster och dörrar. Så nu kunde de inte komma in. De samlades alla i skolans aula och låste dörren. En TV rullades in. Den kopplades snabbt in. Den sprakade till liv. Nyheterna talade om att kravaller brutit ut över hela Tyskland. Så folk uppmuntrades att hålla sig inne och inte gå ut om det inte var absolut nödvändigt. Så var det här nu än var så var det inte bara här.
   Det gav en stor känsla av oro. Han blev oroad över sina gamla förälrdrar . Ett ålderdomshem var inte idealt för en sådan här situation han ville ta sig till dem. Men då måste han riva ner barrikaderna så det var inget alternativ. Han vankade av o an. Han tittade ner, Samuel var borta. Han hade tappat bort honom i folkvimlet. Men som tur var ju dörren stäng och låst. Så han kunde inte kommit långt. Han tittade sig om. Paniken växte. Samuel! Ropade han. Han kände till slut en hand sluta sig runt hans. Han lugnade ner sig litegrann. Men de måste ju ändå härifrån till slut. De kunde höra fler åsksmällar slå ner.