Vad drömde jag om en gång i tiden?
Den ädle vilden smög bakom tuvor och tall med egenhändigt gjord pilbåge. Drömmen om att något få vara. Så självklart! En indian!
 Inget vara för evigt, pilbågar bryts och någon indian infann sig aldrig. Kanske var jag då runt åtta år i den oändliga skogen som startade där tomtgränsen slutade. Några födelsedagar senare upptäcktes till fasa den stundande vuxenvärlden. Om jag minns mina drömmars mål då, vad gällde yrkesval, fanns bara två. Trädgårdsmästare eller konstnär. Det blev inte någon indian denna gång heller... Eller?
 Kanske kom jag ganska nära ändå. Som snickare formade jag hus istället för trädgårdar, som handledare/pedagog får jag delta i skapande kreativa processer, inte helt fjärran konstnärens.
Men ni skulle bara veta vad jag drömmer om idag...

Stort tack till Emma och Tranquilo för det ni bjudit oss
i detta nummer.

Önskar oss alla en god tid fram tills det nya året skålas in
med nya drömmar.