ledare
Det slog mig, apropå sommartraditioner. Hur har vi det med ”gökottan” nu för tiden? När jag var ung, för si så där 45 år sedan, var den ett orosmoment för mina föräldrar. Kvällen och natten inför Kristi himmelsfärds dag och självaste Folknykterhetens dag var det fest för en del av oss. Med tält och dryck slogs det läger lite var stans i bygden. Som sagt för en del av oss... Jag får nog ge mor & far ett retroaktivt tack för att ni inte släppte iväg mig.
Apropå traditioner. I detta nummer har vi en artikel helt producerad av Artificiell intelligens. Jag tänker mig att det inte ska bli en ny tradition här på Presspunkten. Men tack Mikael för god introduktion i ämnet.
Önskar oss alla en god sommar!!!
bengt jönsson (kd) & christer leksell (sd)
Till denna intervju hade vi bjudit in inte mindre än tre politiker och det var inte vilka som helst utan ordförande för Social- funktionsstödsnämnden i Karlskrona, Bengt Jönsson (Kd), 1:e viceordförande för samma nämnd Christer Leksell (Sd) och till slut Helene Gustafsson (S) 2:e vice ordförande i samma nämnd. Nu blev det så att Helene fick förhinder så det blev ”bara” de två förstnämnda som blev intervjuade. Jag har nu gjort ganska många intervjuer vid det här laget men inte med mer än en åt gången. Därför var jag ganska nervös inför uppgiften men när Kenth (Träffpunktens:s Kenth) erbjöd sig sitta bredvid så tackade jag ja till det.
Om man börjar ifrån början så är Christer ifrån Halmstad och flyttade till Karlskrona när han tog värvning i marinen 1972. Han har varit officer i flottan i princip hela hans liv. Det har varit på ubåt, jagare, kustradiostation och skeppare på Falken. Bengt är ifrån en by som heter Viken norr om Helsingborg. Det var 1983 som Bengt flyttade till Karlskrona då han tog värvningen i flottan. Han började på officersskolan 1984. Det var tack vare att han träffade sin nuvarande fru 1989 som han stannade i Karlskrona.
Bengt bor numera i Trummenäs och Christer i Backabo. Bengt är gift med Maria som är lärare och som jobbar på Jändelskolan. Han har två barn där en studerar i Karlskrona och en i Lund. Christer är gift för tredje gången och har 4 barn och hela 10 barnbarn. Bengt är heltidspolitiker och sitter i kommunfullmäktige och i massor av bolagsstyrelser. Christer är fritidspolitiker och sitter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och är ordförande i nämndemana förening i Blekinge tingsrätt. Båda två viger dessutom par borgerligt i rådhuset.
Bengt är sen 12 år tillbaka på allvar engagerad i politiken. Han var även som ungdom engagerad men då inte på så blodigt allvar. Christer är sedan 14-15 år engagerad men då inkluderas även en tid om 6 år i Ronneby. Bengt har som fritidsintresse naturen, golf och fiske. Christer har som fritidsintresse fiske (han är fiskevakt i Lindwallska Sjön), båtintresse (har båt och är ofta ute på sjön), idrott såsom skytte, fotboll, volleyboll, boxning, och (numera nästan enbart) badminton. Bengt och Christer blir glada då de ser en rolig film på TV av exempelvis Robert Gustavsson. Också komiker som Batra och Glans är högt uppskattade. Saker de två kan bli arga på är rena lögner ifrån andra politiker eller när det rör sig om djurplågeri.
Anledningen till att de båda blev engagerad politiken var för Bengts att han är intresserad av människor. Han säger att ett vägprojekt (Bengstaleden, en väg ut till Lyckeby) som han inte ville skulle bli av engagerade honom. Bengt säger att det är en sak att ha åsikter men utan engagemang är det inte samma sak. Han menar på att han vill se att man verkligen kan påverka utvecklingen. Anledningen att Christer engagerade sig var för han såg orättvisor då en del fick pengar utan att anstränga sig men en del inte, men även kriminaliteten. Han tyckte kort och gott att Sverige var på fel väg. Det var hans fru som fick honom att engagera sig då hon redan var engagerad i Sverigedemokraterna. Christer har nu suttit en och en halv mandat period d.v.s. sex och ett halvt år.
Bengt säger att det aldrig går att helt släppa tankarna ifrån politiken med undantag för sommaren då det blir det lite andningsuppehåll. Han jobbar tolv timmar om dagen och säger att det ständigt kommer upp nya idéer. De båda menar på att politiker inte kan kunna allt. Bengt säger vidare att han och Christer har varit ute på hela åttiosju besök (verksamhets berättelser) i år. Han menar också att politikers mål är att göra det bra för människor. Sammantaget är det mycket mail och möten i deras arbeten som politiker. Kenth frågar om de hört frasen ”släpp det” ifrån sina närmsta och det kände båda igen. Speciellt att de skall släppa mobiltelefonen. Det medför att de ibland har dålig nattsömn. Christer säger han har alltid något på gång som exempelvis att planera studiebesök eller boka upp saker. För att exemplifiera hur mycket tid mötena kräver kan man exemplifiera att varje nämndsmöte börjar med att de har ett möte inom partiernas närande beredning tillsammans med förvaltningschefen och tjänstepersonerna. Efter det ordnas det ett vanligt arbetsutskottsmöte tillsammans med de andra partierna. Detta följt av ett gruppmöte i respektive opposition och styre och till slut ett nämndsmöte. D.v.s. för ett nämndsmöte är det totalt fyra möten och det är för en nämnd.
Christer säger att hans svagheter är att han har svårt att delegera och att han är otålig. Styrkor är att han har en bred kunskap inom många områden. Dessutom kan han hålla på länge, hans batteri tar aldrig slut. Bengt säger att hans svagheter är att han också är otålig. Vill få saker gjorda och att han är engagerad och vill få slutfört det han börjat på. Det mest frustrerande är att det tar lång tid att genomföra saker men att det är så demokratin fungerar berättar Bengt. Christer säger att eftersom de nu har majoritet i kommunfullmäktige så vet de att de får saker gjorda.
Bengt säger att Ebba Busch som är partiledare för Kristdemokraterna är en förebild. Christer är inte sämre utan tycker att Sd:s partiledare Jimmy Åkesson är en förebild. Bengt säger att det är otroligt vilken utstrålning partiledarna har och hur mycket de arbetar. Christer tycker att om man tar utrikes verksmamma personer så kan det vara Ukrainas president Zelenskyj. Då vill Bengt hålla fram Churchill (Storbritanniens premiärminister under 2:a världskriget). Framför allt hålls fram att Churchill var enormt drivande för freden i Europa.
De har båda en militärutbildning i grunden. Det innebar att de jobbat med människor i hela deras liv. De har också fått ledarskapet ifrån militären. De har professionen att stödja sig mot om det är något de undrar. Man blir aldrig fullärd säger Bengt. Det gäller att vara ödmjuk och inse att man som politiker inte kommer matcha förvaltningens personal om hur verksamheten fungerar. Både Bengt och Christer har gått utbildningar mot stress inom militären. Bengt säger att det kan både vara inre och yttre stress.
Anledningen till att de båda sitter på de poster de nu gör är förmodligen för förtroendet man fått för dem. Det är en fördel att både Bengt och Christer har jobbat med människor tycker de, De ser den lilla människan längst ute på linan. Christer hade inga tankar på att hamna i denna nämnd utan skulle se sin roll snarare som i kultur och fritidsnämnden. Han tror att han hamnade rätt då han nu varit sex och halvt år i nämnden. Totalt har Bengt varit tolv år i politiken och Christer har varit 14 år. Bengt och Christer tycker de jobbar bra ihop och att de tänker likadant. Det bådar för ett bra resultat att de jobbar så bra ihop.
Gången för budgeten är att tjänstemännen tar fram ett förslag till budget. Man jobbar i alltifrån stort och smått. I slutändan är det en budget som man tar beslut om i kommunfullmäktige. Gången är som så att oppositionen lägger fram var sin budget (tre stycken, en från S, C och V) som röstas emot varandra. Oppositionen har sällan en gemensam budget. Vinnaren av dessa kommer sedan ställas mot styrets budget. Eftersom M. Sd, Kd och L har majoritet så är det säkert att deras budgetförslag går igenom. Det är en ganska omfattande process men det är för att demokratin skall ta sin gång och alla skall få säga sitt.
Nämnden som de båda politikerna sitter i är som sagt Social- och funktionsstödsnämnden. En kort presentation vad den nämnden har för ansvar låter som (klippt ifrån Karlskrona kommuns hemsida) att Social- och funktionsstödsförvaltningen är en av elva nämnder för olika specialområden inom Karlskrona kommun. Social- och funktionsstödsförvaltningen jobbar med stöd, bistånd och service till vissa personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Förvaltningen ansvarar för individ-och familjeomsorgen i kommunen samt är tillstånds- och tillsynsmyndighet för tobaksförsäljning och alkoholservering. Idag har Social- och funktionsnämnden en budget på 854 miljoner och har ca. 1000 anställda mellan tummen och pekfingret berättar Bengt. Det är kommunfullmäktige som bestämmer budgetens storlek. Bengt säger att det är mycket men också en viktig verksamhet. Det är en förvaltningsfråga om vad som är störst post i budgeten men de skulle gissa på LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) då dessa är dyrast och mest personalkrävande.
Förvaltningen bestämmer hur organisationen skall se ut i detalj men det var politikerna som slog samman funktionstödsnämnden med socialstödsnämnden. Sammanslagningen var ett helt politiskt beslut. Dessutom var det ett helt samstämmigt bland politikerna att denna sammanslagningen var bra, även bland oppositionen. Politikerna skall inte vara så nere i att detaljstyra verksamheten. Bengt uttrycker det som så att politikernas fingrar inte skall var nere i syltburken. ”Hur:et” är ett område för förvaltningarna medan ”vad:et” ett område för politikerna. Politikerna har förvaltningen som stöd för sina frågor. Det är förvaltningarna som lägger förslag om organisationen men det är politikerna som bestämmer i nämnden.
Då jag påtalar att bland de intervjuer av enhetschefer jag gjort så är det många som slutat sin post av att just vara enheschef. För att råda bot mot denna rotations av enhetschefer så försöker man göra en mera rättvis fördelning av uppgifterna bland enhetscheferna. Det finns en förvaltningschef (Tobias Ekblad) och runt 7-8 avdelningschefer i organisationen. Därefter finns det som sagt en massa enhetschefer.
Jag frågar efter vad Social- och funktionsstödsnämndens arbetsutskott respektive Social- och funktionsstödsnämndens individutskott är för något. Då berättar de att först sker en beredning av ärenden i ett arbetsutskott (AU). Alla partier är representerade i arbetsutskottet. Alla nämnder har ett AU medan Social- och förvaltningsnämnden även har ett individ utskott. Det tar som namnet antyder upp individärenden. Nya brukare tar man beslut om i detta utskott. Kan vara stor variation om vad det gäller. Det är viktigt för att ha en samlad bild av vad som kommer fram. Individärenden som rör personer som är i behov av stöd, hjälp eller insatser enligt olika sociala lagstiftningar. Individskottet är alltså en politiskt tillsatt beslutsinstans som ska fungera som en länk mellan förvaltningens professionella tjänstepersoner och den demokratiska styrningen.
Det räcker inte att de har ett möte i månaden utan de har flera. Det finns en del beslut som individnämnden har delegation att ta själva. Ärenden som förekommer kan vara vårdnadstvister, omhändertagande av barn, drogproblem eller faderskapstester. Vissa går till nämnden, vissa går vidare till tingsrätten. Det är stor skillnad på vilken typ av frågor som tas upp i nämnden.
Det finns olika sätt att få igenom en förändring inom Social- och funktionsstödsnämnden. Exempelvis kan man genom att skriva ett medborgarförlag, gå genom förvaltningen eller genom politiken. Det lättaste är att gå till en enhetschef (genom förvaltningen) om man vill få ett enklare ärende som att måla en vägg. Om man vill gå till ett enklare boende kan man också vända sig till enhetschefen. Många tycker så att de klarar sig själva i högre utsträckning enligt Christer. En annan väg är som sagt politiken. Bjud ut politikerna är rådet ifrån bägge två för annars kan de inte skapa en bild av verkligheten! Medborgarförslag finns även i Karlskrona. Det är när en medborgare lämnar in ett förslag till kommunfullmäktige. Då bestämmer man först vilken nämnd det skall hamna i. Sedan tittar den nämnden på det och de bestämmer om det skall gå vidare till kommunfullmäktige igen (eller om det inte går att genomföra).
Christer tror att det förmodligen blir fler SoL. (Socialtjänstlagen) ärenden och färre LSS beslut i framtiden då det föds färre barn i Karlskrona medan de äldre bli fler. Bengt tror att Träffpunkten kommer bli ännu viktigare i framtiden då denna verksamhet blir en besparing mot framtida kostnader. Kommunen har kanske varit dålig på att marknadsföra Träffpunkten. Frågan är vem som är kvalificerad av att vara här? Det kommer inga missbrukare på Träffpunkten och det är tur då Träffpunkten inte är någon behandlande enhet. Träffpunkten gör att vi inte trycker på sjukvården en massa människor. Kenth säger att vi har många människor ifrån mellanvården. Kenth säger vidare att det inte finns klara regler om vilka människor som får besöka Träffpunkten. Han håller dessutom med Bengt och Christer att Träffpunktens verksamhet är viktig och besparar mycket pengar i ett senare skede. Vi har dessutom regler att varken prata politik och diagnoser på Träffpunkten berättar Kenth vidare. Istället för att sitta ensam hemma så kan de komma till Träffpunkten och få en social verksamhet omkring sig. Dessutom eftersom vi är ingen behandlande enhet så är ingen på en säger Kenth. Många besöker Träffpunkten och bildar en uppfattning om det är något för dem. Det kan både vara att Träffpunkten är för stort och för litet (eller alldeles lagom).
För ett år sedan slog man samman två nämnder och förvaltningar. Det var Social- och funktionsstödsnämnden. Då minskade man antalet politiker med 16 stycken vid sammanslagningen. När det var två nämnder och förvaltningar så såg man att de jobbade inte så bra ihop. Ofta var det så att brukare behövde både LSS och SoL och hamnade då mellan stolarna. Nu har till och med SKR (Sveriges kommuner och regioner) intervjuat kommunen om hur det fungerar. Sammanslagningen började med att sommaren 2023 fick Bengt in ett ärende som hamnade just mellan stolarna. Det initierade att Bengt lekte med tanken att slå samman funktionsstöds och sociala förvaltningen. Han pratade med Cecilia som var förvaltningschef på socialen om detta och hon sa att äntligen möte hon någon som ville göra något så positivt. Hon hade redan drivit en sådan process i Jönköpings kommun. Bengt berättar vidare att en sådan sammanslagning har man redan gjort i Jönköpings och Helsingborgs kommun. Christer fyller på med att Helsingborg och Jönköping gått steget längre med att även slå samman äldrenämnden med Social- och funktionsstödsnämnden. Om det även skall bli sammanslagning inom Karlskrona kommun mellan äldrenämnden och Social- och funktionsnämnden är skrivet i stjärnnorna men att det finns överlappningar i verksamheterna är klart. Det viktiga säger Bengt är att man vet vem skall vända sig till.
Med tiden drog man igång de tjugofyra uppdragen som finns till för att verksamheterna skall gå samman. Ett är tjänste-designuppdrag nummer tretton vilket är en kurs om hur man skall jobba så det inte blir några stuprör mellan verksamheterna. Det är en jättebra utbildning som Bengt precis har gått och som Christer skall gå i höst. Alla, både politikerna och tjänstemännen skall gå denna kurs. Bengt berättar att det är naturligt att det blir oro inom organisationen när sådana här stora förändringar sker men att det kommer sätta sig efter en tid. Det viktiga är att det blir något positivt i slutändan.
Christer säger att i Social- och funktionsnämnden har man ofta inga stora motsättningar mellan partierna då frågorna gäller människor. Det är en nämnd som berör människor och därför skall det inte behövas stora motsättningar i nämnden säger Bengt och Christer samstämmigt. Kenth säger att det finns brukare på Träffpunkten som har uttryckt oro om vilken verksamhet som är till för just honom eller henne då man har kommit till åldern och blivit gammal men inte har någon direkt funktionsdiagnos. Det är mer att man som person känner sig ensam och vill komma ut och träffa andra människor som man går till Träffpunkten.
Om fem år hoppas de att den dagliga verksamheten kommer generera någon typ av jobb för fler brukare och att fler fått eget boende. Vidare vill man se mera spontana fritids-
aktiviteter som att grilla korv eller att gå en runda. Man vill inte att verksamheten skall bli som en institution. Kenth berättar att vi på Träffpunkten är ute och fiskar, spelar kubb på Stumholmen eller går en promenad men att man försöker komma på mer saker att göra.
Referenser
https://www.karlskrona.se/pressinformation/ny-organisation-och-handlingsplan-f%C3%B6r-omst%C3%A4llningen-i-social--och-funktionsst%C3%B6dsf%C3%B6rvaltningen/
https://www.karlskrona.se/kommun-och-politik/sa-fungerar-kommunen/politik-och-mandatfordelning/handbok-for-fortroendevalda/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgarf%C3%B6rslag
https://www.karlskrona.se/kommun-och-politik/sa-fungerar-kommunen/organisation/
https://www.karlskrona.se/omsorg-och-stod/f%C3%B6r%C3%A4ndringsarbetet-inom-social--och-funktionsst%C3%B6dsf%C3%B6rvaltningen/
https://karlskrona.tromanpublik.se/person/c29d5e5e-a3e8-469d-99c7-d878e4016e32
udda hotell
1. På Orust i Bohuslän kan man bo i ett hotell som ser ut som en bikupa, den finns på en honungsgård som heter Tavelbord. Boendet är uppdelat i tre våningar där kök badrum och en soffhörna finns på bottenvåningen. På mellanplan finns ett allrum och två sovrum. Det är även inrett som hur det ser ut i en äkta bikupa. Du kan även andas in frisk luft som bina. som det skulle vara i en riktig bikupa. Det är möjligt genom att man använder en luftrenare som släpper ut ett ämne som heter Propolis som finns i binas immunförsvar. Du kan även, om du vill komma till ro, sätta i gång högtalarsystemet och lyssna på surrande bin.
2. Du kan bo i ett ufo på en ö i Mexico som heter Guadeloupe.
Där du kan se på utsikten i 360 graders panoramafönster. Det har även 16 småfönster. Du kan även käka i det välutrustade köket eller matplatsen, eller koppla av i jacuzzin som är uppvärmd. Hotellet ligger i en halvöken,det är även inrett i rymdvarelse-tema. Jag tycker hotellet ser riktigt coolt ut.
För att jag gillar science fiction-filmer, serier och program.
3.727 Boeing flygplanshotell
Du kan bo i ett flygplan i Costa Rica. Planet är från år 1965. Det är inrett med träinredning, möblerna är också handgjorda i trä från Java i Indonesien.
Det finns två luftkonditionerade rum och en terass med utsikt över djungeln så du kan se tukaner, apor med mera när du dricker en drink eller vin läsk, vad du än känner för att dricka. Det är även omgivet av trädgårdar i 360 grader.
wakeful wonder
barnhemmet - del 5
Men jag kan tyvärr inte hitta dina kvarlevor de finns inte längre. Att höra det gjorde honom ännu mer förtvivlad. Jag kommer aldrig härifrån. Har du försökt? Jag vågar inte sa han, jag är för rädd. Jag är rädd att det kommer hända otäcka saker med mig om jag försöker ge mig av. Den onda mannen tar mig då. Jag förstod vem han menade. Den onda mannen är död, sa jag. En hint till ett leende formade sig. Nä nu måste jag gå sa jag när solen gick upp och dagpersonalen kom. När jag kom hem var inte mamma o pappa hemma. De var och beställde begravningskista till min faster. Så jag var riktigt trött och gick och lade mig. Jag vaknade till att dörren slogs igen. Mina föräldrar var nu hemma. Hur gick det frågar jag? Det gick bra sa pappa. Han visade en bild på vilken kista de beställt. En mörkbrun kista. Kom ni överens om ett datum för begravningen. Ja sa mamma gråtandes, måndag nästa vecka. Jag fick ta ledigt från jobbet i 4 dagar. Fredag till Måndag.
Det var mycket som skulle planeras innan. Som vilka begravningskläder vi skulle skaffa och vilka som skulle bjudas in. En lördag åkte pappa och jag till en klädbutik i en galleria. Jag hade alltid tyckt att köpa kläder var skittråkigt, ännu värre var det denna gången. Men efter en stund och med personalens hjälp så stod jag framför en spegel. Jag hade på mig en svart kavaj med vit skjorta under. Svarta handskar, svarta byxor och svarta skor. Jag ser ju stilig ut tänkte jag för mig själv. Handskarna var jag dock inte säker på om jag skulle behöva. Men jag skulle vara kistbärare tillsammans med pappa och fyra kusiner. Jag var rädd att jag skulle få så mycket handsvett att jag skulle tappa taget om kistan. Att den då skulle falla till golvet och den döde trilla ut. Det hade jag sett från en komedifilm. Vi stannade och käkade glass på vägen hem.
Som vi körde hem så fick pappa ett samtal. Så han fick stanna bilen och pratade någon minut. Vad var det sa jag? Din kusin Carolin ska sova hos oss till begravningen. Så vi måste hämta henne från tågstationen. Att höra det fick mig att känna som en stor ballong sprängts i bröstkorgen på mig. Jag tyckte verkligen inte om henne, alltid så dryg och kaxig. Hon hade en attityd som skrek att hon trodde hon kunde bestämma allt var hon än var. Så det var inte med någon glädje som jag hörde att hon skulle bo med oss. Sagt o gjort så hämtade vi henne från tågplatsen. Hon hälsade inte på oss utan bara satte sig i baksätet. Kör, sa hon. Trevligt att se dig med, sa pappa i en framtvingad ton. Han körde. Så fort vi kommit hem så bara klev hon ur bilen och gick fram till dörren. Hennes väska var kvar i baksätet. Hon bara tittade på oss. Varför har ni inte hämtat mina saker? För du har två egna armar och ben sa jag som jag gick förbi henne. Så fort hon klätt av sig sin jacka och tagit av sig sina skor. Så gick hon in på mitt rum. Hon kastade sig ner framför min dator och startade den. Hon blev missnöjd när hon såg att jag satt lösenord sen förra besöket. Berätta lösenordet sa hon. Nej det gör jag inte svarade jag. Hon suckade bara och startade mitt xbox.
Hon suckade när hon insåg att jag tagit bort det spel hon gillade och fick pengarna tillbaka. För att skaffa utrymme till Halo. Jag fick nog. Så jag tog tag i armen och drog ut henne. Jag kände att om hade hon varit 5 år så hade jag kunnat överse från sånt beteende. Men när hon var lika gammal hade jag, inte direkt någon anledning att hålla tillbaka. Du vet väl att jag ska sova i ditt rum, sa hon. Så fan att du ska, sa jag och slängde igen dörren. För att inte explodera så tog jag mina saker och skulle gå till en närliggande kiosk och köpa läsk. När jag gick och kom ner i hallen så såg jag hur mamma och pappa förklarade att hon skulle sova på en uppblåst madrass i vardagsrummet. Äntligen kunde jag andas ut. Men som jag kom till kiosken och skulle betala för drickan så gick inte mitt kort igenom. Jag fick en sjunkande känsla. För då kom jag på att mina kredituppgifter sparats på mitt xbox konto som jag var inloggad på när Caroline satte sig. Så jag kollade mitt konto på en bankapp på telefonen. Och mycket riktigt hade 400 dragits för ett köp till Microsoft. Jag blev så arg så jag blev varm. Jag ursäktade mig och sprang därifrån.
Jag var rädd att jag inte skulle komma hem i tid för att kunna returnera köpet. Mycket riktigt så satt hon och spelade Minecraft. Jag som var mycket större och starkare tog kontrollen ifrån henne och begärde återbetalning. Det beviljades. Återigen kastade jag ut henne. Nu pumpade blodet. Bara två dagar viskade jag till mig själv. Jag hade aldrig längtat efter en begravning. Men den dagen gjorde jag det. Jag var fullt övertygad om att det fanns spöken nu. Så jag var inte rädd för att prata om det öppet. Så jag tog upp det vid kvällsmaten. Jag och mamma var några ordentliga knäppgökar men vi brydde oss inte. Dagen för begravningen var snart framför oss. Jag kom ihåg att jag var riktigt trött och på vresigt humör. Att förbereda sig för begravning var ju inte direkt en rolig grej. Men kl 1 stod vi alla utanför kyrkan. Stämningen var mycket spänd. Jag hade inte sett många av mina släktingar på mammas sida. Så för mig kunde dem lika gärna vara främlingar.
Prästen gick igenom med oss kistbärare och visade vilken rutt vi skulle gå med kistan till graven. Det kanske var min sömnbrist och livlig fantasi. Men som vi gick tyckte jag att jag såg en gråtande kvinna i omoderna kläder stå vid en grav och gråta. Jag fick bara en konstig känsla som om hon inte riktigt hörde hemma där. Det var en slinga vid en stenmur som prästen visade att kistan skulle bäras till. Den var bredvid min mormor och morfar. Som vi gick tillbaka till kyrkan så tyckte jag se att kvinnan försökte stoppa folk men att ingen lyssnade. Jag satte mig längst fram till kistan. När prästen talat färdigt så var det dags att bära kistan. När kistan väl var i jorden och alla andra var på väg till församlingshemmet gick jag fram till kvinnan. Hon tittade på mig med sitt rödgråtna. Det var en förfärlig syn kvinnan var klädd i gammaldags kläder och täckt i blod. Var är mitt barn? upprepade hon.
esport förklarad
När spelbranschen växer, växer också esportbranschen. Och spelbranschen är enorm – så enorm att det nästan är omöjligt att sätta i perspektiv. Under de senaste åren har esport vuxit till att bli en betydande marknad. Vi har sett flera spel bli erkända som seriösa tävlingsgrenar, med sponsorer och stora prispengar, i likhet med traditionella sporter.
År 2022 genererade spelindustrin 1 763 miljarder kronor. Som jämförelse genererade musik- och filmindustrin tillsammans 498 miljarder kronor. Spelindustrin är alltså ungefär 3,5 gånger större än musik- och filmindustrin tillsammans.
Spelandet ökar särskilt bland yngre generationer, men även äldre spelar allt mer. Här är en översikt:
- Gen Alpha (0–12 år, födda ca 2013–2025): 94%
- Gen Z (13–28 år, födda ca 1997–2012): 90%
- Gen Y / Millennials (29–44 år, födda ca 1981–1996): 80%
- Gen X (45–60 år, födda ca 1965–1980): 67%
- Baby Boomers (61–79 år, födda ca 1946–1964): 47%
Olika kategorier inom esport
1 vs 1 – Individuellt tävlande
Den mest traditionella tävlingsformen inom esport är 1 mot 1, vilket kan jämföras med sporter som brottning eller schack. Här handlar det ofta om att ligga steget före motståndaren och agera strategiskt under press.
Exempel: Street Fighter 6
- Prispott: ca 20 miljoner SEK
- Vinnaren får: ca 10 miljoner SEK
5 vs 5 – Lagsport
Likt fotboll eller basket bygger många populära esporttitlar på lagspel, där olika spelare har olika roller och måste samarbeta för att vinna.
Exempel: Dota 2
Prispott: ca 400 miljoner SEK
Vinnarlag: ca 180 miljoner SEK
Exempel: League of Legends
- Prispott: ca 64 miljoner SEK
- Vinnarlag: ca 24 miljoner SEK
Unik aspekt: Vinnarlaget får designa ett eget “skin” (visuellt utseende i spelet), och får en andel av intäkterna från försäljningen. Detta kan i längden ge mer pengar än själva prispotten, förutsatt att spelet förblir populärt.
PvE – Spelare mot miljön
Vissa esportgrenar bygger inte på direkt konkurrens mellan spelare, utan på att besegra spelets innehåll så snabbt och effektivt som möjligt. Detta kallas PvE (Player vs Environment).
Exempel: World of Warcraft
1. MDI (Mythic Dungeon International)
5 spelare per lag
- Prispott: ca 2 miljoner SEk
- Vinnarlag: ca 800 000 SEK
2. RWF (Race to World First) - 20 spelare per lag
- Ingen officiell prispott
- Sponsorer och tittardonationer utgör inkomsten
- Tävlingen följs av hundratusentals tittare live
- Spelarna får ofta fast lön via sponsorer
Battle Royale – Alla mot alla
Exempel: Fortnite
Inspirerat av böcker som Hungerspelen kastas 100 spelare in på en stor ö. De måste hitta vapen, eliminera varandra, och undvika en storm som krymper spelområdet tills endast en spelare återstår.
- Prispott: ca 150 miljoner SEK
- Vinnare: ca 30 miljoner SEK
Slutsats
För många kan det vara svårt att se hur datorspel kan räknas som sport. Men esport bygger på samma principer som traditionell idrott: skicklighet, strategi och oftast samarbete. Skillnaden är att spelandet sker digitalt och når en global publik via internet. Det är inte en ersättning för fotboll eller tennis, utan ett nytt sätt för unga att tävla. Att förstå esport handlar inte om att spela själv, utan om att se hur nästa generation formar sin kultur och varför detta snabbt växande fenomen inte längre kan avfärdas som en lek.
Referenser:
https://www.demandsage.com/esports-statistics/
https://www.bbc.com/news/technology-46746593
https://www.forbes.com/councils/forbesagencycouncil/2023/11/17/the-gaming-industry-a-behemoth-with-unprecedented-global-reach/
https://www.gamesindustry.biz/gamesindustrybiz-presents-the-year-in-numbers-2024
https://www.visualcapitalist.com/ranked-most-popular-gaming-genres-by-generation/#:~:text=Generally%2C%20younger%20generations%20tend%20to,and%2047%25%20of%20Baby%20Boomers.
eurovision 2025
Årets Eurovision final ägde rum den 17 maj i Schweiz eftersom de vann föregående år. Sverige och Österrike var förtippade att vinna. Europa tycket o matt vi skickade ett roligt nummer i år. Sverige gick vidare i den första semifinalen som hölls den 13 maj.
Det här året så spelades Sveriges låt mot slutet av tävlingen. Normalt sett spelas Sveriges bidrag i mitten av tävlingen men inte i år. Kaj hade bra scenshow och publiken verkade tycka om låten. Det var totalt 26 länder som tävlade mot varandra. Vissa av låtarna var bra medan andra var sämre. Polen hade en flygande drake på en Led skärm bakom sig och det var häftigt. Det här året så öppnades telefonslussarna redan vid första låten så att folk hade tid att rösta på sina favoriter eller favorit. Programledarna verkade okej men inte lika bra som förra året.
Efter alla 26 låtarna hade blivit spelade så blev det lång pausunderhållning och jag tyckte det blev för långt. Mycket av underhållningen var dessutom fånig och störde mest. Den internationella juryn kunde ha presenterat sina resultat tidigare än de gjorde.
Så blev det äntligen dags för den internationella juryn att ge sina poäng. Sverige fick inte många poäng men skämtlåtar brukar inte få höga poäng av juryn så det var väntat. Österrike och Italien fick många poäng av den internationella juryn men även Frankrike fick många poäng. Sverige fick bara högsta poäng av Island.
Så var det dags för telefonrösterna och det landet som mest poäng var Israel men även Estland och Sverige fick många poäng. Det såg ut som om Israel skulle segra men Österrike fick tillräckligt med poäng så de vann. Jag tycker att Österrikes låt var bra så det var rättvist att de vann. Sverige hamnade på plats 4 och det var en okej placering.
Så här ser tabellen ut för de 10 översta bidragen.
1: Österrike 436 poäng
2: Israel 357 poäng
3: Estland 356 poäng
4: Sverige 321 poäng
5: Italien 256 poäng
6: Grekland 231 poäng
7: Frankrike 230 poäng
8: Albanien 218 poäng
9: Ukraine 218 poäng
10: Schweiz 214 poäng
Sammanfattningsvis så tycket jag årets Eurovision var bra men Israel borde inte få vara med eftersom det har framkommit att de har påverkat resultatet och politik är inte tillåtet i Eurovision men ändå så har israel på alla sätt försökt att se ut som “Stackars dom”. Det räcker nu. Sverige har hjälpt Israel men inte fick vi några poäng från deras jury. Vakna och se att vi föder dem men får ingen hjälp tillbaka. Det är inte Sveriges jobb så utestäng dem för evigt eller så länge det är krig.
inramat
a strange sensation - part 6
He woke up from a particular dream, with a sense of embarrassment and joy. Lilith was standing in front of him with a smile on her face that conveyed feelings of pure unadulterated platonic affection.
She giggled sweetly and said, as she snapped her finger: “I think it’s about time that I let the illusion wear off now. After all… you look simply adorable now…~!”
As she finished her sentence, a sudden sting in his chest made him fall over. When he reached the ground however, he noticed a few important details. His masculine features had disappeared. And they had been replaced by… feminine ones. He realized a few seconds later that he couldn’t even remember his old name. All that he could recall was Jasmine. Had he always lived life this way…? No, it couldn’t be… could it? “Had he always been a woman?” he asked himself.
Lilith just kept giggling as she grabbed Jasmine’s hand as she said: “Come on, sweetheart. Get up. I’ve got a lot to show you now that you’ve finally embraced your new self.”
Jasmine couldn’t help but wonder about her old name. However, almost as if she could read her thoughts, Lilith scoffed and said: “Don’t you dare think about him anymore. The old you is dead now, and so is that name you had. Got it? Down here, you have no choice, after all. The only thing left now is the new you, Jasmine. And I have to say… it went beautifully…~ now no one will remember your old self! Thanks to me and my boss, of course…~”
Jasmine nodded and followed Lilith obediently into what seemed like her room. She giggled and gestured around as she said: “Welcome to my own little corner of hell…~ when I’m done seducing those desperate souls like you… I usually unwind down here. After all, my lord gives me quite a few breaks! They are a wonderful boss!”
Jasmine wondered why Lilith would be speaking of Lucifer in such a way, but at this point, she also realized that questioning it all wouldn’t lead her anywhere. So, she just shrugged and went along with it as she said: “So… I’m… stuck here forever now?”
Lilith licked her lips suggestively and nodded as she said: “It’s sad that you decided to go this route, really… you know, the funny thing is, if you hadn’t, I’m sure you would’ve… you know…” *she scowled and pointed upwards*
Jasmine nodded and said: “Gone up there. Right. Yeah, that’s just wishful thinking, isn’t it?”
Lilith giggled and shrugged as she said: “Well… I honestly don’t really know, now that I think about it. Either way… you’re stuck down here, and there’s absolutely nothing you can do about it. Which reminds me about something. Remember what I said earlier…~?”
Jasmine nodded and blushed as she said: “I sure d-did… not that you’d l-let me forget a thing like t-that. So… h-how were you thinking that you were going to do th-“
Jasmine didn’t even get to finish the sentence, since Lilith jumped at her and pushed her down against the bed. Jasmine felt as though she was about to faint as she felt Lilith’s fiery lips graze her cheek. However, Lilith just giggled as a response, saying: “You liked that, didn’t you, sweetheart…~? Well… there’s a lot more to come than just that, I can assure you…~ not only… will you be mine forever thanks to the brand I gave you… but, you’ll also help me when I go up there…~ you’ll be a wonderful addition to this place! Like you were always meant to be…~”
And of course, Lilith had been right all along. The moment she uttered those final few words, it was as if a missing puzzle piece that had been lost her entire life was suddenly inserted. She gasped and whispered: “You’re right… I was destined to come here… it was… why I was born in the first place. The good side of humanity rejected me before… so now, I’ve just embraced the bad side…”
Lilith giggled and nodded as she said: “That was a truly wonderful way to put it, Jasmine…~ and you know what? All of it was right. I’m just saying… with how you seem to react now that you’ve embraced your true self, I’m sure you and I will get along wonderfully together…~”
And with that, the two of them walked out of Lilith’s bedroom hand in hand, sharing a passionate kiss, as they went off on the duty to lead yet another “untainted” soul towards the “path to true darkness”.
The End.
city lights
en ängels återkomst - del 2
Men det var dags att köra Micke till skolan så han gick klockan in för att göra frukost åt Micke. Han ville göra slut på mjölken innan den surnade så han gjorde flingor med mjölk. Han kallade på honom. De satte sig och började äta. Peter en macka och Micke flingor. Det smakade rätt gott. De klädde sedan på sig ordentligt. Dem gick ut till bilen. Fast den ville inte starta. Vad som hade hänt måste ha tömt bilbatteriet. Han gick in igen och försökte ringa Mickes skola för att berätta att han inte kommer. Men telefonen var död. Han måste ladda bilbatteriet. Så han gick ut till ladan och tog fram en generator. Han hade Micke att hämta en bensindunk. Han fäste några startkablar. Han fyllde på med bränsle. Han startade igång den Den kom till liv. Den mullrade fruktansvärt. Men efter en stund kunde han få fram den. De började att köra. Han var rädd att blixtarna skulle komma tillbaka. Så han körde snabbt. Men han var till slut framme vid Mickes skola. Han hade kommit i tid. Han trodde inte att han skulle hinna i tid. Men han fick ju igång bilen. Han gick snabbt in med Micke. De sa hejdå till varandra. Han körde sedan vidare till sitt jobb. Han stannade utanför en grå kontorsbyggnad. Den såg riktigt tråkig. Han gick in.
Den började precis att vakna till. Folk började att springa runtomkring honom med papper i händerna. Alla jäktade. Så han satte sig ner vid sitt skrivbord med ett pappersark och började att fylla i formulär. Efter en stund kände han hur byggnaden skakade till. Alla som inte satt ner eller kunde greppa tag i något föll genast ner till marken. Peter tittade från fönstret som hade spräckts. Gatan nedanför honom hade en spricka. Han struntade i arbetet då nyfikenheten tog över. Så han och många andra gick ut. En ordentlig folkmassa hade samlats vid ett hål som skapats av sprickan. De fick skingra sig då en grupp poliser begärde framträde. Vissa av dem bildade en ring runt det medan andra plockade delar från asfalten. En till skakning rockade hela gatan, denna mer våldsam än den andra. Ett ännu större hål öppnades upp så stort så bilar sjönk ner vilket fick folk att börja springa. Peter var en av dem. Han ville flytta på sin bil innan den också sjönk ner. Så han tänkte parkera i ett parkeringshus. Han var inte ensam om den idén. Så många andra satte sig i sina bilar och körde fort därifrån. Då hände det. Ett huvud stack upp ur hålet. Ett orange huvud med konstiga antenner. Alla stannade upp och stirrade, vissa tog upp sina telefoner.
En hel kropp uppenbarade sig en orange kropp.Den såg ut som taget direkt ur en serietidning. Med ben som var gröna och påminde om dem från en känguru. Enorma armar som såg mänskliga ut fast gröna med svarta ränder och enorma klor. Torson var täckt av en rustning i grått som täckt av olika knappar. Ögonen var helt svarta ingen iris, ingenting. Saken klev upp åtföljd av fler såna saker. Den satte ner ett litet föremål i marken. Med en övermänsklig styrka eller en styrka som Peter aldrig sett. Då den med lätthet pressade igenom asfalten. Ett isande läte hördes det lät som ett skrik i hög ton. En cirkel uppenbarade sig. En orange cirkel. Ur den kom fler sådana varelser. De stannade upp efter de blivit ett stort antal. Sedan bildade de två led. Ett stående och ett på knä. Himlen öppnade upp sig. Vad Peter såg var farkoster men som inga han sett tidigare. De såg ut som ovala cirklar med konstiga pelare som ledde ut till vad han gissade var motorer på baksidan på höger och vänster sidan. Det strömmade ut ett blått skimmer från dem. Ett hornliknande ljud hördes. Då tog sakerna fram långa rör.
En av sakerna hade allas uppmärksamhet som den höjde klorna. När den sedan fällde ner dem så hördes ett dån. Sakerna med rören öppnade eld. Men det var inga vanliga vapen. En man gick försiktigt fram. En svart stråle sköts ut. Mannen blev träffad. Men det var ingen vanlig skottskada. Mannen fattade eld och blev som ett eldklot. Skriken fick ett abrupt slut då han fick en nål i ryggen av en av sakerna. Farkosterna släppte ner kapslar. Nu utbröt panik. Peter sprang mot bilen. Ett brinnande inferno av eld skrik och flyende människor blev en symfoni. Han lyckades ta sig till bilen fast med brännskador på armar och ben. Men han brydde sig inte om smärtan eller den extrema hettan. Hans enda tanke var att han måste rädda sin son. Han hoppades på att sakerna inte kommit till hans skola. Han var inte ensam att vilja hämta sitt barn. Så han fick kämpa andra bilister som körde. Byggnaderna började att brinna. Så han fick köra i sicksack för att undvika fallande byggnader som marken öppnades ytterligare. Men han blev något lättad då Mickes skola såg ut att vara oskadd. Men det var flera människor där som förtvivlat försökte få ut sina barn. Så det var svårt att ta sig fram från parkeringen. Men han lyckades kämpa sig fram till dörren som var låst. Han och andra bankade på dörren. Men den förblev låst. Det var till någon bröt upp glaset. Så föräldrar började att forsa in. Alla ville ju hämta sina barn.
slaven del 2
Ett år passerade förbi, och han lärde sig därmed en hyfsad andel av sina mästares språk. Han var flitig i arbetet och medgörlig bäst det gick, och hans ägare bestämde sig som så att han var förtjänt en minimal mängd pengar i månaden – vartill han fick åta sig rollen som husslav. Det var honom en lättnad att slippa det tunga arbetet på fälten och på gården, men givetvis fann hans medslavar honom mindre omtycklig som konsekvens därav.
Han sparade sina pengar så gott han kunde, han vare sig drack eller spelade, eller ens sökte finare kost än den rudimentära dieten dem fick. Och han gjorde som han blev tillsagd när han blev tillsagd. Om nätterna sov han ännu ute bland dem andra slavarna, och av dem han kunde förstå så var det med en blandning av förakt och förundran över hurdant livet var i det stora huset som han blev bemött. Stundligen någon bad honom om pengar.
Om det var en eländig lott livet tilldelat dem alla, var hans mindre eländig – men husslav kunde vare sig vem som helst, eller alla, bli. Det fanns bomull på fälten att plocka och så, byggnader att bygga, och gravar att gräva. Mer än någonting annat hade han tur att slavägaren fattade någon form av tycke för honom, och han vann sig således ök- och smeknamnet hunden, beroende på vems mun det var ordet föll ur. Försynt som han var försökte han ständigt estimera vad priset för slavar var, utan att röja sina ambitioner.
Det var en till synes helt vanlig dag som han skötte sina hushållssysslor, vilka hade ökat i och med att den flitigaste och vackraste av husslavarna blivit gravid med mästarens barn, som nyheten kom till honom att en slav försökt att rymma. Detta genom att mästaren själv kallade på honom till baksidan av gården; mannen som satt där bunden talade samma språk som han själv, och han kände en smärta i sitt hjärta över dess situation. Rymningsförsök bestraffades med piskan.
”Idag är det en speciell ära för dig min hund” sade mästaren belåtet, för att sträcka ut sin hand och presentera honom med piskan. ”Det är du som skall rappa negern.” Omedelbart förstod han att detta var ett lojalitetstest, och vilket val hade han? Vad annat kunde han göra än att ta piskan i sin hand och låta den vina över stackarens rygg?- Sprätta upp den som en gris vid slakt. Han tog den i sin hand och färgade marken röd. Trettio rapp gav han ut, och trettio tårar höll han tillbaka medan han gjorde det.
När natten kom så kunde han inte finna någon sömn över vad han gjort. Och ingen i stugan talade med honom, eller om honom. De bara blängde på honom, till dess att en klev upp och sade ”Hade vi inte vetat bättre hade vi gjort likadant mot dig”. Där och då kände han att det hade varit honom förtjänat. Men morgonsolen grynte till sist, och dem gick sina skiljda vägar. Han visste att ingenting skulle bli sig likt nu, och att den enda framtiden för honom var att köpa sig fri.
Månader passerade och han försökte att ignorera den nedstämdhet som var över honom; han var nu utfryst av sina egna, och ännu en slav i herrarnas ögon. Det var på kvällen innan han skulle sova som en man kom och kallade på honom – mästaren hade begärt att få tala med honom. Kunde detta vara det?- Skulle han bli skänkt sin frihet? Eller åtminstone få reda på dess pris? Hjärtat bultade i bröstet på honom, och han gjorde sig raskt presenterbar.
”En neger som du finner man blott en gång per år.” Började mästaren. ”Det finns somliga som tror det finns hopp för er ras, och andra som vet bättre.” Han visste att han bara skulle svara på tilltal. ”Du är bland dem mest värdefulla ägorna jag äger” sade mästaren, och tillade, ”därför att det du besitter är någonting som inte kan köpas med pengar:- Lojalitet”, för att låta en stor klunk cognac glida ner ur kupan. ”Gud jag vet inte varför, och jag bryr mig inte varför.”
Mästarens tal började bli sluddrigt, och han tänkte att drycken kanske mjukat upp herrens hjärta. Han bugade som så och frågade försynt ifall han fick lov att fråga en fråga. ”Låt ingenting bli oss osagt denna afton”. Han frågade som så om vad priset för frihet var. Mästaren tog sig ännu en klunk och funderade i en handfull ögonblick, för att sedan granska honom upp och ner ett par gånger. ”För varje piskrapp du gav ut den dagen ökade ditt värde för mig tiofaldt.” Sade mästaren, och det leende som kröp över herrens läppar var desamma som han sett den dagen då han gjorde dådet. Han nickade förstående, alltmedan hjärtat sjönk i bröstet på honom.
Dagen därpå gjorde han sina sysslor som han alltid gjorde, men när aftonen kom köpte han sig en flaska whiskey ur gårdsbutiken, och till slavstugan gick han, och med kort och tärningar spelade han till dess att han inte hade några pengar kvar.
hotellet del 1
Hej, mitt namn är Johan. Det jag nu ska berätta hände för några år sedan. Jag vet inte om det var något övernaturligt eller om det bara var min inbillning. Men det förändrade mig för evigt. Händelsen utspelade sig för 8 år sedan, när jag och min familj var på semester. Det var tiden då min pappa levde. Han är borta nu. Därför känns det lite konstigt att återberätta denna historia. Vi var och semestrade i Normandie. Vi hade med två av mina skolvänner, Samantha och Cole. Vi hade flugit ifrån Kallinge. Det var mest mina föräldrars idé. De var båda historielärare vid ett universitet. De hade sagt till mig och min syster att det skulle göra oss gott att lära oss lite mer historia. Då det var de som betalade resan så var det ju de som bestämde. De skulle ta sig till klipporna vid Pointe du hoc. Där skulle de hålla en återskapning av landstigningen.
Vi checkade in på ett hotell i närheten. Detta då vi inte kände några i området. Vi checkade in. Det var ett fint litet hotell. Väggarna var i vitt trä. Men det mest iögonfallande var ett gevär som satt vid disken vid receptionen. Mina ögon spärrades upp. Det var en M1 garand. Kvinnan bakom disken skrattade. Dont worry son, it´s not loaded. I hope not sa jag och skrattade lite åt min egen dumhet. Jag sneglade lite till höger. Där satt två återskapare. De såg riktigt autentiska ut. De hade full utrustning på sig. De hade till och med replika gevär. Men det var en konstig atmosfär runt om dem. Vi beställde lite fika. Några kakor och lite kaffe . Vi satte oss vid eldstaden. Gnistorna sprakade. Det värmde skönt. Vi började att småprata lite. Vi var alla spända inför morgondagen. Så det skulle bli intressant. Jag hade aldrig varit med om sådana återskapningar innan. Vi satt och småpratade om lite allt möjligt. Det var fullt av memorialer från slaget. Det var snart dags att gå och lägga sig. Så vi fick nycklarna till våra rum.
Men när kvinnan bakom disken skulle ge mig nyckeln till mitt rum så tvekade hon. What is it? Frågade jag. Nothing, sa kvinnan och gav mig nyckeln. Your room is down the hallway to the left. Thank you, sa jag och tog nycklarna. Jag traskade ner i den långa korridoren. Mina vänner Cole och Samantha, de var ihop. Så de fick ett rum för sig. Vem vet vad de tänkte göra den natten, tänkte jag för mig själv. Jag låste upp dörren till mitt rum och klev in. Det var inte mycket för världen. Ett litet rum med en sprakande eldstad som lyste upp rummet tillsammans med lampan i taket. Det var en stor flagga där det stod Rangers lead the way. Han visste inte om det var en flagga från kriget eller bara en replika. Det blev konstigt. Han satte sig på sängkanten. Jag tyckte mig se någon i ögonvrån. Så jag tittade mig snabbt om. Men kunde inte se något.
Han kunde se sin andedräkt. Han började att huttra. Han kunde se sin andedräkt. Men så fort det började så slutade det. Han blev plötsligt varm. Så han började att klä av sig och göra sig redo för sängen. Han lade sig ner efter han klätt av sig. Han slöt ögonen. Han vaknade snabbt då han behövde gå på toa. Han suckade, hon var kl 3. Så det var med tysta steg han smög ut i korridoren. Han hittade till slut badrummet och gjorde det han skulle. Han stängde diskret dörren och tassade tillbaka till sitt egna rum. Han stängde tyst dörren. Han gick fram till sängkanten. Han tittade ut genom fönstret. Det var en fullmånenatt. Det såg faktiskt rätt fint ut. Men något fångade hans blick. En av återskaparna stod utanför och tittade in genom hans fönster. Han tittade på honom. Han skulle precis fråga om mannen behövde hjälp. Han öppnade fönstret. Då hörde han ett öronbedövande dån. Det lät som gevärsskott blandat med skrik. Mannen log och vände sig om. Han gick sedan iväg. Han gick mot klippan där återskapningen skulle vara. Han blev riktigt rädd. Så han stängde fönstret med all hast och drog för gardinerna.
Då sprakade en vintageradio till liv. Den började sända ett tal från Eisenhover. Soldiers and airmen of the allied expeditionare force. Då han inte ville väcka någon så gick han snabbt fram till radion och försökte stänga av. Men den satt inte ikopplad. Efter en stund så slutade den. Han lade sig ner igen. Det där tog väl hela natten, tänkte han. Så han kollade på sin armbandsklocka. Men hon var bara 5 minuter över 3. Han slöt ögonen och lyckades mot all förmodan somna om. Han öppnade ögonen. Nattens händelser färskt i minnet.
Han knackade på Cole och Samanthas dörr. Hur går det, frågade Cole. Du verkar ha sovit dåligt. Hörde ni det inte? Frågade han. Hörde vad? Frågade Cole. Det var ju massa skjutande igår. Hörde ni verkligen inte? Nej, vi hörde ingenting sa Samantha. Det måste ha varit en konstig dröm tänkte han för sig själv. De gick ner till cafét och satte sig. Så vad exakt hörde du? Frågade Samantha. Det var jättekonstigt sa han. Det var en man som tittade in genom mitt fönster. Sen började radion spela. Jag hörde även skott. Min syster som satt bredvid tittade på mig med en allvarlig blick. Killen bakom bardisken tittade lite snabbt mot dem och fnissade lite tyst. Nu blev han lite irriterad.Så han gick bort mot disken. Bara för att fråga vad han fnissade åt. You saw Arthur, sa han. What, svarade jag. Han tog upp en bok bakom disken. Here, read this, sa killen. Det var en liten svart bok. Med bilder från slaget. Mina ögon vidgades. Det var en bild på skadade amerikanska rangersoldater. De var i en byggnad som liknade denna väldigt mycket. Fast alla möbler var borta. Mina ögon vidgades. På en bår så låg en man. Han liknade exakt den mannen som stått utanför fönstret.Thats Arthur, sa mannen bakom disken. He passed in this building and was kept in your room until he could be buried nearby. Now on the anniversary of the battle he still walks the grounds. Nu kände han svetten längst ryggraden.
förbannelsen
Han kände sig utmattad efter att ha skrapat på ytan om hans tankar om etiken, det fanns så mycket att förklara och orden tycktes honom alltid bli klumpiga när det ämnet dök upp. Han skattade sig lycklig att han i alla fall lyckats med vad han fått fram. Dagen var ännu ung och han visste inte vad han skulle skriva om härnäst. Ångesten kom över honom och han fann det svårt att göra någonting alls, det var som om hans medvetande öppnade upp sig för att inkorporera omständigheterna han fann sig i. Mobilen plingade upp en påminnelse om bilder han tagit för två år sedan – från promenaderna han brukade gå. Det besynnerliga var att han mådde bättre nu än då, vilket kanske framförallt var ett mått på hur dåligt han hade mått.
Allteftersom ångesten lättade började en bedrövelse komma över honom, så som om han vore rastlös utan ork till att finna ro. Det var någonting vemodsfullt i luften kände han, och mindes hur han hade trott att lägenheten besprutats medan han var däri – hur han suttit med fönsterna på vid gavel mitt i vintern och försökt andas. Det hade varit ett återkommande tema att luften var farlig att andas, av någon anledning. Han önskade att han hade cigaretter att röka; på något sätt gjorde dem det mer lindrigt att komma ihåg. Det hade ännu inte smält in att han bodde cirka 100 meter från en tobakskiosk, om så han inte hade vågen att gå dit oavsett.
Dagen rörde sig mot sitt slut och han somnade tidigt, han var väldigt tacksam över att han oftast kunde finna sömnen när han behövde den. På morgonen när han vaknade fann han att det var den första morgonen som haft höstens kyla penetrera in i lägenheten på allvar. Han slog sig ned med en kopp kaffe för att skriva och reflekterade över vad han skrivit hittills. Dessvärre var det bara en sörja av tankarna, och som så var det framförallt klarhet han sökte.
Hans tankar vandrade så småningom tillbaka till problemen med etiken och den fria eller ofria viljan. Problemet han såg var att människans vilja kunde vara både fri och ofri av anledningen att det inte existerade någon själ som då gjorde den universellt fri eller ofri – det var för all del fullt möjligt för vissa människor att ha fri vilja och andra människor att inte ha det, och den tanken fann han lika skräckinjagande som oaptitlig.
Hans hjärna gick på högvarv och han fann sig för förtagen av möjligheterna för att faktiskt kunna redogöra någonting. Det gjorde honom rädd att tänka tanken att människan inte skulle vara jämställd, därför att han visste att om han tänkt tanken fanns det andra människor som tänkt den med, och han visste att medan han såg det som ett problem att lösa, var det många som skulle betrakta det som en möjlighet att utnyttja. Ingenting gott kunde komma från det fastställandet, det visste han i sitt hjärta, och så frågan var vad han kunde göra för att åtgärda det.
Den enda lösningen han kunde se var just den han redan han hade redogjort. Människan kunde omöjligen ha nog insikt i omständigheterna för att kunna avgöra huruvida den ena personen var mer eller mindre värd än den andra, och alltså hade hon inte rättigheten att förgripa sig på dem. Det fanns inga gudagivna rättigheter till någonting, vilket då innebar att man inte heller kunde ge sig själv rätten att bedöma någon annans liv som mindre värt än ens eget eller någon annans. Pliktetiken var det enda svaret han kunde se.
Arbetsdagen rörde sig mot sitt slut och han var fortfarande på högvarv; det var som om hela hans kropp sveptes med i tankarna och fördes till vanvettets rand – han kände det i varenda fiber av sin varelse. När det varit som värst hade det varat i veckor i taget, där han då knappt åt eller sov eller drack. Han visste inte vad det var han hade gjort för att bli fördömd till dem insikterna det var han hade.
sleeping sickness
