Men det var dags att köra Micke till skolan så han gick klockan in för att göra frukost åt Micke. Han ville göra slut på mjölken innan den surnade så han gjorde flingor med mjölk. Han kallade på honom. De satte sig och började äta. Peter en macka och Micke flingor. Det smakade rätt gott. De klädde sedan på sig ordentligt. Dem gick ut till bilen. Fast den ville inte starta. Vad som hade hänt måste ha tömt bilbatteriet. Han gick in igen och försökte ringa Mickes skola för att berätta att han inte kommer. Men telefonen var död. Han måste ladda bilbatteriet. Så han gick ut till ladan och tog fram en generator. Han hade Micke att hämta en bensindunk. Han fäste några startkablar. Han fyllde på med bränsle. Han startade igång den Den kom till liv. Den mullrade fruktansvärt. Men efter en stund kunde han få fram den. De började att köra. Han var rädd att blixtarna skulle komma tillbaka. Så han körde snabbt. Men han var till slut framme vid Mickes skola. Han hade kommit i tid. Han trodde inte att han skulle hinna i tid. Men han fick ju igång bilen. Han gick snabbt in med Micke. De sa hejdå till varandra. Han körde sedan vidare till sitt jobb. Han stannade utanför en grå kontorsbyggnad. Den såg riktigt tråkig. Han gick in.

Den började precis att vakna till. Folk började att springa runtomkring honom med papper i händerna. Alla jäktade. Så han satte sig ner vid sitt skrivbord med ett pappersark och började att fylla i formulär. Efter en stund kände han hur byggnaden skakade till. Alla som inte satt ner eller kunde greppa tag i något föll genast ner till marken. Peter tittade från fönstret som hade spräckts. Gatan nedanför honom hade en spricka. Han struntade i arbetet då nyfikenheten tog över. Så han och många andra gick ut. En ordentlig folkmassa hade samlats vid ett hål som skapats av sprickan. De fick skingra sig då en grupp poliser begärde framträde. Vissa av dem bildade en ring runt det medan andra plockade delar från asfalten. En till skakning rockade hela gatan, denna mer våldsam än den andra. Ett ännu större hål öppnades upp så stort så bilar sjönk ner vilket fick folk att börja springa. Peter var en av dem. Han ville flytta på sin bil innan den också sjönk ner. Så han tänkte parkera i ett parkeringshus. Han var inte ensam om den idén. Så många andra satte sig i sina bilar och körde fort därifrån. Då hände det. Ett huvud stack upp ur hålet. Ett orange huvud med konstiga antenner. Alla stannade upp och stirrade, vissa tog upp sina telefoner.

En hel kropp uppenbarade sig en orange kropp.Den såg ut som taget direkt ur en serietidning. Med ben som var gröna och påminde om dem från en känguru. Enorma armar som såg mänskliga ut fast gröna med svarta ränder och enorma klor. Torson var täckt av en rustning i grått som täckt av olika knappar. Ögonen var helt svarta ingen iris, ingenting. Saken klev upp åtföljd av fler såna saker. Den satte ner ett litet föremål i marken. Med en övermänsklig styrka eller en styrka som Peter aldrig sett. Då den med lätthet pressade igenom asfalten. Ett isande läte hördes det lät som ett skrik i hög ton. En cirkel uppenbarade sig. En orange cirkel. Ur den kom fler sådana varelser. De stannade upp efter de blivit ett stort antal. Sedan bildade de två led. Ett stående och ett på knä. Himlen öppnade upp sig. Vad Peter såg var farkoster men som inga han sett tidigare. De såg ut som ovala cirklar med konstiga pelare som ledde ut till vad han gissade var motorer på baksidan på höger och vänster sidan. Det strömmade ut ett blått skimmer från dem. Ett hornliknande ljud hördes. Då tog sakerna fram långa rör.

En av sakerna hade allas uppmärksamhet som den höjde klorna. När den sedan fällde ner dem så hördes ett dån. Sakerna med rören öppnade eld. Men det var inga vanliga vapen. En man gick försiktigt fram. En svart stråle sköts ut. Mannen blev träffad. Men det var ingen vanlig skottskada. Mannen fattade eld och blev som ett eldklot. Skriken fick ett abrupt slut då han fick en nål i ryggen av en av sakerna. Farkosterna släppte ner kapslar. Nu utbröt panik. Peter sprang mot bilen. Ett brinnande inferno av eld skrik och flyende människor blev en symfoni. Han lyckades ta sig till bilen fast med brännskador på armar och ben. Men han brydde sig inte om smärtan eller den extrema hettan. Hans enda tanke var att han måste rädda sin son. Han hoppades på att sakerna inte kommit till hans skola. Han var inte ensam att vilja hämta sitt barn. Så han fick kämpa andra bilister som körde. Byggnaderna började att brinna. Så han fick köra i sicksack för att undvika fallande byggnader som marken öppnades ytterligare. Men han blev något lättad då Mickes skola såg ut att vara oskadd. Men det var flera människor där som förtvivlat försökte få ut sina barn. Så det var svårt att ta sig fram från parkeringen. Men han lyckades kämpa sig fram till dörren som var låst. Han och andra bankade på dörren. Men den förblev låst. Det var till någon bröt upp glaset. Så föräldrar började att forsa in. Alla ville ju hämta sina barn.