************************************************************************************************************************

 NR 4 / 2015

 

När Jonte Joyride återvände från festligt oktober till frostigt november hade hemlandet hamnat i kris och kaos. Samtidigt spred sig en svinaktig girighet som gjorde att en klar majoritet av befolkningen blev riktigt förbannade. För att lätta upp stämningen läste vännerna valda textrader för varandra.

 

­ ­­- Hej Jonte, ropade Berra. Det var längesen. Var har du hållit hus?
 - Reste till södra Tyskland och oktoberfestivalen. Trevligt med glada människor.
 - Skoj för dig. Här är det inte lika roligt, sa Berra. Här är det kaos och anarki. Snart röstar var femte väljare på det där knepiga missnöjespartiet.
 - Så går det när man kör landet i botten, sa fröken Gräddnos.
 - Jag vill inte tala politik, sa Katrin
 - Nej låt oss läsa några dikter och texter som piggar upp, sa Valfrid.
 - Jag kan börja, sa Gullan.
 - Varsågod, min sköna, låt höra, sa Berra
Gullan reste sig upp, rätade till kjolen, och sa:
 - Sommaren var kort. Det mesta regnade bort. Men sol och värme kom i september. Do you remember. Snart är vintern här. Jag hoppas jag blir kär. Då blir det kul att fira jul.

 - Den var rolig. En parafras på Ledin skulle jag tro, sa Valfrid och visslade refrängen av Sommaren är kort.
 - Ja han är en favorit och blir bara stiligare med åren, sa Gullan och suckade.
  -Åhh jag förstår, sa Katrin. Men julskyltning redan i oktober är väl lite tidigt.
 - Det är ok för mej, sa Gullan. Som en långt förspel innan tomten kommer.
  - Ja fram med ljus-stakarna, sa Jonte. Vi måste lysa upp den mörka årstiden.
  -Egentligen tänkte jag sjunga en annan låt, sa Gullan.
  - Ok, låt höra.

 

  -Å-å-å tjejer, Å-å-å tjejer. Vi måste höja våra röster för att höras.
  -Mycket bra. Toppen. Kvinnorörelsen signatur av Margareta Garpe och Suzanne Osten.
  - Förlåt om jag avbryter men nu är det min tur att läsa en text, sa Berra.
  - Ja varsågod, sa Valfrid.

 

Berrra reste sig upp, tog av sig kepsen och sa:
  - Här står jag med mössan i hand. Allt är minst sexton år sedan räven i hönshuset tog allt. Du betalar och betalar. Sverige är utsålt och förskingrat. Hela landskapet är förändrat och bränt.
 - Vi skulle ju inte tala politik, sa Katrin.
 - Vänta jag är inte färdig än, sa Berra och fortsatte: De vill bara ha dina stålar, hala som ålar är dom försvunna innan du hinner räkna till sju. Är vi lyckliga nu?
 - Bravo, ropade Valfrid. Det är Ulf Lundell.
 - Ja vad bra att ni hört den, sa Berra, vill ni höra resten?
 - Ja kör på, sa Jonte. Det här piggar upp.
 - Ok, sa Berra och klämde i: Nu har vi alla rätt och skyldighet att välja vilka bluffmakare vi vill och kan. Frihet och ansvar, men alla vet att om girigheten får härja fritt förgiftar den land efter land.

 - Så sant som det var sagt, sa Valfrid.
 - Jag tror jag kräks. Har ni läst det här, sa Gullan och bläddrade fram en sida av Expressen. En kompis till Bert Karlsson tar 54 000 kr i månaden för att hyra ut en lägenhet till ensamkommande flyktingbarn. Familjen Wallenberg tar 60 000 i månaden för en liten bostad. Men Filippa Reinfeldt är ännu fräckare och tar 68 000 kr i månaden för 26 kvadratmeter. Det är ta mej fan stor skandal.
 - Vi skulle ju öppna våra hjärtan, enligt hennes man, sa Valfrid
  - Ja och då åkte han på pumpen. Det var en kraftig protest mot att Reinfeldt, Maud Olofsson, och Göran Persson rev sönder tryggheten och sålde ut den svenska välfärden.

 - Alltid när det är kris i Sverige har svenska folkrörelser visat prov på solidaritet och varma hjärtan. Det är frivilliga föreningar och eldsjälar som gratis skänker mat, kläder och husrum. Utan det stödet skulle landet gå under. De som sitter på makten gör ingenting för att lösa problemen. De tänker bara på sig själva, sa Valfrid.
 - Förresten är makarna Reinfeldt skilda, sa Gullan.
 - Lika bra det. En partiledare kan inte ha en så girig fru.
 - Nej men Reinfeldt har slutat med politiken. Han tjänar stålar på att hålla tråkiga föreläsningar och säljer en bok utan innehåll.
 - Vad heter den?
 - Halva inne, tror jag
 - Nej, nej. Halvvägs heter den.
 - Whatever, sa Gullan.

 

 - Nu är det min tur, sa Katrin.
 - Varsågod.
 - Jag är en av dem som slavar i kungariket Sveriges pyramid. Det är vi inom skola, vård och omsorg som jobbar invid foten. Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid. Det är synd om dem som inte fyller kvoten, sa Katrin och gjorde en kort paus.
 - Bravo, ropade Valfrid. Det är Mikael Wiehe. Skriven på 70-talet men fortfarande skrämmande aktuell. Läs resten högt så alla här i parken och ankdammen får höra.
 - Rikedomen håller hov i maktens salar. Där är tankarna och rummen lika svala. Det verkar som om det i varje tid och i alla sorters folk finns några som vill bygga pyramider. Där de själva sitter överst och har makten i sin hand medans de som lever nedanför lider.
 - Jag börjar snart gråta, sa Gullan.
 - Här kommer de sista raderna, sa Katrin: Om de där uppe i det blå inte längre vill förstå utan föraktar alla de som ger dem mat ska pyramiderna tillsist bli deras grav.
 - Oj, oj, det där är rena dynamiten, sa Jonte. Ungefär som när Blå Tåget sjöng att staten och kapitalet sitter i samma båt med sina feta nackar.

 

 - Ja nu är det hög tid att damma av alla gamla proggplattor från 70-talet, sa Valfrid.
 - Sch, säg inte som det är, sa Jonte.
 - Jo vi måste protestera.
 - Ja det är precis det vi gör nu. Om Robert Broberg varit kvar i livet hade han säkert kört den låten som heter Sch, säg inte som det är.
 - Hur går den?
Jonte tog fram gitarren och började sjunga:
 - Sch, säg inte som det är. Inte nu när alla dom är med. Håll folk omedvetna om vad det är som brukar ske bakom det som synes ske.
 - Härlig blueskänsla, sa Berra. Fortsätt.
 - Säg dom att allting är okey i det fallet kan dom lita helt och hållet på polisen och mej och jag brukar väl aldrig fara med osanning, eller säg? Sch, säg inte som det är.

 - Kolla nu är snutarna här och sätter parkeringsböter på bilarna utanför SFI.
 - Ja på onsdagarna mellan 9 och 12 är det parkering förbjuden. Men det har vi inte fått någon information om.
Märkligt att det går att köpa p-biljett samtidigt som det är förbjudet att stå där. Borde gå att lösa med modern teknik eller göra som i Zurich. Där fungerar allting. Spårvagnar, tåg och flyg kommer alltid i tid.
 - Nej det skiter dom i här i Sverige. Vi måste lära oss att läsa på skyltarna.
 - Vore det inte bättre med större skyltar på p-automaten.
 - Nej, det ska inte vara enkelt. De finns myndigheter som tycker om att jävlas med vanligt folk och turister.
 - Vilka grisar och översittare. Såna typer borde huka sig under älgjakten.

 

 - Ska jag köra sista versen, frågade Jonte.
 - Ja kom igen, sa Berra.
 - Säg henne att hon kan skriva vad hon vill så länge hon inte luskar reda på någonting som hör kulissen till. Då är det klart att vår vaktappareat inte kan sitta still men så länge hon skriver om kändisar och annat tjafs kan hon i stort sett skriva vad hon vill.
Sch, säg inte som det är, sjöng hela gänget i kör och Jonte fortsatte med en vers till:
 - Säg honom att förhålla sig objektiv och inte rota så förbannat och vara så väldigt negativ utan istället invänta våra besked och direktiv. Vi är ju ändå dom enda som kan se det här i sitt rätta perspektiv
Sch, säg inte som det är, sjöng alla.
 - Säg dom att allt är bara bra. Säg dom att allt är precis som det ska vara. Någon form av förtroende för regeringen måste man väl ändå ha. Vi som har makten avgör själva om vi handlar demokratiskt. Ja! Sch, säg inte som det är.
 - Jättebra Jonte. Dags för applåder.

 - Men nu går skam på torra land, sa Gullan. Titta här i tidningen. Girigheten slår nya rekord. Socialdemokraten och Robinsonvinnaren Jan Emanuel Johanssons bolag tar 69 000 kr i månaden för ett litet krypin för ensamkommande barn. Och Migrationsverket bara betalar. För helvete. Var tar alla skattepengar vägen. Han åker omkring i en röd Ferrari som han köpt för pengar från staten. Snacka om champagne-socialist. Borde inte han bli utesluten ur det gamla gråa sossepartiet som är emot giriga vinster.

EU och Sverige borde skicka en saltad räkning till U.S.A.
 - Sverige finns inte längre. Folkhemmet är sålt och välfärden är på väg att försvinna. Dessutom har Coop i Lyckeby lagt ner.
 - Ja men färgen på Jan Emanuels lyxkärra kanske sänder en varningssignal.
 - Bilen är blodröd. Vad betyder det?
 - Revoltens och revolutionens färger.
 - Upp till kamp, sa Jonte.
 - Ja, kom igen. Nu är tålamodet slut.
 - Hör ropen skalla. En Ferrari till alla!

 

 

 

Nöjesindustrin har alltid fått sin näring av funny facts och snaskiga sanningar. Vad som är sant och falskt har ingen större betydelse så länge det säljer.

 

Mycket av det som är intressant och bildande försvinner i en störtflod av värdelöst vetande på sociala medier. Här följer några fabulösa fakta om vad som kan inträffa bakom kulisserna i showbusiness. Tro det om du vill.
   De flesta komiker är män. Trots försök till jämlikhet dominerar mannen på många områden. Men bakom varje framgångsrik man och företeelse finns ofta en tålmodig kvinna som håller i trådarna och styr. Den mest populära humorserien i amerikansk TV skapades av en begåvad kvinna som också spelade huvudrollen.

 

 
TV-historiens längsta skratt uppmättes när Desi försökte lära Lucy dansa tango. Andra skojiga episoder är när Lucy går på fest i långklänning och rullskridskor. Avsnitten där hon och väninnan Vivian ska packa choklad och när Lucy trampar druvor i en vintunna tillhör de mest efterfrågade. TV-serien I Love Lucy blev så populär att hennes graviditet fick skrivas in i handlingen. Episoden när hon ska föda barn hade länge rekordet för högst antal tittare. Lucys äventyr lockade fler än president Eisenhowers installationstal.

 Fortfarande är det miljontals som hellre ser repriser av Lucy Show än tittar på nya komediserier. Yngre generationer i hela världen har upptäckt hennes klassiska humor. Den innehåller allt som tilltalar en global publik. På YouTube finns hela avsnitt och valda delar av det bästa från Lucille Balls framgångsrika TV-karriär.

 

Lucille är titeln på en rivig rocklåt av Little Richard. På 50-talet var han en föregångare inom rockmusiken. Den fräcka scenartisten skrev och framförde rockklassiker som Rip It Up, Tutti Frutti, Long Tall Sally och Good Golly Miss Molly. Richard var den förste som kallade sig the king of rock n roll och visade vita artister hur man snickrar ihop en hitlåt. Jerry Lee Lewis tackade för tipset och spelade in Great Balls Of Fire. Religiösa lyssnare i USA fick moralpanik när de hörde texten. Låten förbjöds att spelas på konservativa radiostationer.          

   Titeln tolkades som om sångarens testiklar kokade av erotiska eldar. Det påståendet bidrog säkert till att låten blev extra populär. 1958 toppade J. Lee Lewis listorna med Whole Lotta Shakin´ Goin´ On. Precis innan en utsåld turné i England spreds nyheten att han gift sig med sin 13-åriga kusin. Inte blev det bättre när det avslöjades att skilsmässan från förra frun inte blivit godkänd. För publiken var det en chock och stor skandal. Alla konserter fick ställas in och populariteten störtdök. Jerry Lee fick rådet att riva vigselbeviset för att rädda karriären. Men kärleken till Myra Gale var starkare. Äktenskapet var lyckligt fram till 1973 och de fick två barn tillsammans. Jerry försörjde familjen genom god försäljning av hjärtevärmande sånger i countrystil. Han återvände sedan till rocklåtarna.

 I mitten av 80-talet vägrade skivbolaget att förnya kontraktet och sålde ut hans tidigare inspelningar i billiga upplagor. En kväll när Jerry Lee Lewis stannade för att tanka bilen upptäckte han en hylla fylld med piratkopior av hans största hits. Han blev förbannad och svor. Sedan hällde han bensin över skivhögen och tände på. Med en rivstart åkte Jerry Lee iväg och ropade högt:

 – Now that´s what I call a great ball of fire.

 

1955 lanserades Rock Around The Clock i filmen Blackboard Jungle. Den fick ett enormt genomslag i England och Sverige. Ungdomar började härma den amerikanska rockmusikens stil och språkbruk. De äldre förfasade sig. Även under det frigjorda 60-talet gick moralväktarna i taket när någon gjorde anspelningar på sexuella handlingar och sa fula ord i TV. 

 Rolling Stones fick ändra texten i Let´s Spend The Night Together innan sändningen av Ed Sullivans TV-show. Mick Jagger himlade med ögonen i protest när han istället tvingades sjunga Let´s Spend Some Time Together. The Beatles tog tidigare det säkra före det osäkra när de skrev I Want To Hold Your Hand. Den oskyldiga texten inramad av upphetsande basgångar och het stämsång blev deras stora genombrott i USA. Liverpoolgrabbarna gjorde också en version med tysk text: Komm gib mir deine Hand.

 Var John Lennon egentligen ville hålla sin hand var det ingen som talade om för vuxenvärlden. Men när plattan snurrade på skivtallriken visste ungdomarna vad som var på gång:

Oh yeah, I´ll tell you something I think you´ll understand.

Sedan när mamma kom in med saft och bullar i flickrummet satt tonåringarna med blossande kinder och försökte se oskyldiga ut.

 

 Under en turné i England 1963 fick nykomlingarna The Beatles vara förband. Helen kom bra överens med grabbarna särskilt med John. Enligt obekräftat skvaller förlorade Shapiro oskulden till Lennon. Risken för graviditet gjorde Beatles manager Brian Epstein upprörd och svartsjuk. Även Paul McCartney var rasande. Det var viktigt för marknadsföringen att gruppens medlemmar hade ett obefläckat rykte. Därför var Lennons äktenskap med Cynthia och sonen Julian en hemlighet för fansen. Media höll tyst i början eftersom de sålde mer på mytbildningen än på fakta.

 

När Helen Shapiro berättade att hon skulle åka till USA och spela in ett album specialskrev John och Paul låten Misery till henne. Men producenten nobbade sången på grund av den dystra titeln. LP-skivan Helen in Memphis innehåller originalversionen av It´s My Party. Skivbolaget gjorde dock en felbedömning och missade att ge ut den som singel. När producenten och arrangören Quincy Jones hörde Shapiros skiva insåg han direkt möjligheten och hitkänslan i It´s My Party. Omgående gjorde Quincy en mycket rivigare och starkare produktion och ställde den okända Lesley Gore framför mikrofonen. Den versionen gjorde stor succé över hela världen och i Sverige skrev ABBA:s blivande manager Stikkan Anderson en svensk text. It´s My Party blev Leva Livet.

 

 

När producenterna Norrie Paramor och George Martin och deras stall av artister fortsatte att toppa skivförsäljningen med snäll och behaglig pop kände LeRoys trycket att överge den tuffa stilen. De var skickligare musiker och bättre sångare än Beatles men saknade charm, utstrålning och publikkontakt samt förmågan att skriva egna topplåtar.

 Istället för nytt material valde de istället den klämkäcka italienska schlagern Ciribiribin. Melodin döptes om till Gotta Lotta Love och fylldes med ett mustigt och fylligt Merseysound i rullande tempo. Hela anrättningen förstärktes med stark basgång och drivande trummor. Men trots en utmärkt produktion sålde skivan dåligt och försvann i mängden av gulliga popgrupper.

 Musiker har i alla tider inspirerats av varandra. När John Lennon skrev Please, Please Me hade han lyssnat på Bing Crosbys Please och Chuck Berrys Come On. Gör följande undersökning: Spela How Do You Do It med Gerry and the Pacemakers. Sedan The First Time med Adam Faith, Beatles I Want To Hold Your Hand och Gotta Lotta Love med LeRoys efter varandra. Ställ sedan frågan vem som influerade vem. 

 

Det var på håret att det blev en hit. Men eftersom både John Leyton och grabbarna vägrade att kamma kalufsen i lugg tyckte den unga skivpubliken att LeRoys såg omoderna ut. Långhåriga tonåringar i modskläder ville helst inte köpa plattor av artister med bakåtkammat hår. Det låter ofattbart och lite komiskt idag. Men experter på popkultur menar att Hep Stars och Shanes var mer populära än andra svenska grupper eftersom Svenne Hedlund och Tommy Wåhlberg hade längre hår. Deras scenshow bjöd också på vildare inslag som gillades av både mods och raggare.

 

Hur gick det då för Leroys som lirat ihop sedan 1958. Innan kvartetten försvann i glömskans dimmor spelade de in två låtar i Sverige. That´s Too Bad och Climb The Moon finns på en LP-skiva med Jerry Williams. Medverkar gör också The Violents, Rock-Boris och Lasse Holm då under artistnamnet Larry Moon. Plattan har idag stort samlarvärde i Japan. 1964 behövde sångaren Mike Sarne en kompgrupp i familjefilmen Every Day´s a Holiday. LeRoys fick uppdraget på villkor att de ändrade stil. Men då var det redan försent och filmen blev ett fiasko. Gruppen upplöstes 1967.

 

Till sist en stilla undran vad som hade hänt om Helen Shapiro blivit gravid, LeRoys bytt frisyrer, spelat in Please Please Me och gjort en turné i USA. Och vad hade hänt om John Lennons änka hade gift sig med sångaren i U2 och sedan skilt sig och gift sig med f.d. borgmästaren i New York och sedan skilt sig igen för att till slut gifta sig med en engelsk fotbollsspelare. Då hade hon fått heta Yoko Ono Bono Como Rooney.

 

 

 

Men vad är det för musikstil? Är det cool jazz, bebop, funk eller acid rock. Lyssna en stund i lugn och ro. Då förstår du att det inte går att sätta en etikett eller artbestämma. Miles Davis spelar i en egen liga. I en högre dimension från ett annat universum. Det är toner som inte kan skrivas ner på notpapper eller förklaras med några enkla ord och meningar. Musiken kräver minst en avhandling om musik, filosofi och andliga upplevelser.
 Människor som lider av stress, nedstämdhet och depression har blivit botade av Miles Davis musik. Där läkarvetenskapen står handfallen och skriver ut tonvis med bedrägliga mediciner lyckas naturen med det till synes omöjliga. Davis musik stärker immunförsvaret och har fått patienter med olika funktions-nedsättningar att bli symptomfria och friskförklarade. Men den så kallade Miles Davis-metoden har också en sida som de flesta läkare tar avstånd ifrån. Den handlar om avgiftning.

Teaterpjäsen 7 Days bygger på en sann historia. Liksom många jazzmusiker missbrukade Miles Davis starka droger. När han märkte att han tagit för mycket allt för länge försökte han göra ett uppehåll. Det var inte lätt. Det starka beroendet och hemska ångestattackerna var mäktiga motståndare. När Miles inte längre kunde spela på grund av missbruket övervägde han självmord. Han sökte hjälp av utbildad expertis med det slutade alltid i tvångströja och starka sprutor med lugnande medel. Plågsamt och förnedrande. Davis blev allt mer desperat och frustrerad och bestämde att avgifta sig själv. Det begriper var och en att det var lättare sagt än gjort. Men han antog den svåra och till synes oöverstigliga utmaningen. Drivkraften att överleva var starkare och kom utifrån en högsta önskan att kunna spela igen. Att återfå förmågan och förvalta gåvan från gudarna.

Jazzlegendens gamle far bodde i en nedlagd bondgård långt ute på den amerikanska landsbygden. När Miles kom dit i uselt skick bad han om att få låna ladan i ett par dagar. Pappan visste vad som gällde och lät Miles vara ensam med sina demoner. Efter att i sju dagar och nätter legat kallsvettig och vrålat högt av vidriga mardrömmar kom Miles in köket. Då visste pappan att sonen klarat den värsta pärsen.
 – Vill du ha frukost?  – Ja tack. Trumpeten väntade. När han kunde spela igen var det som i himmelriket. I många år spelade Davis på sitt magiska, gudomliga sätt inför en hänförd publik. För att orka med alla slitsamma turnéer över hela världen använde han olika droger. De hade samma innehåll som många moderna mediciner. Många av våra vanligaste läkemedel borde klassas som narkotika. Men byråkraterna på läkemedelsverket har somnat mellan stolarna. Men vad hände med Miles Davis.? Naturligtvis gick det upp som en raket och sedan ner i helvetet. Varje gång det var akut kris åkte Miles till sin pappas lantgård. – Är det dags för ladan igen?

Utan hjälp av läkarvården så lyckades faktiskt Davis bättre med sin egen metod. I en intensiv miljö där kollegor, vänner och superstjärnor dött av missbruk och feldosering kunde Miles leva ett långt, kreativt och lyckligt liv.  Det borde ingå i vårdutbildningen att dagligen lyssna på Miles musikaliska budskap. Då kanske sjukvården och vetenskapen börjar begripa att de har något att lära? Istället för att skriva ut massor av piller bör vården erbjuda varje patient en liten stuga där vi kan välja att umgås, älska och jaga demoner på flykten till toner av den gode Miles Davis. 

Är det här en skröna eller den sanna historien. Hur gick det egentligen till när Miles Davis och Monica Zetterlund träffades första gången? Det omtalade mötet har Monica själv beskrivit i olika versioner för olika sällskap. De flesta är överens om att det hände i Chicago i mitten på 60-talet. Monica var inbjuden för att sjunga på en känd jazzclub. I pausen dyker, hennes stora idol Miles Davis, upp för att hälsa. Men han säger ingenting utan står bara och stirrar på Monicas kropp från topp till tå. Efter 12 magiska minuter av tystnad, petar han henne på armen och säger korthugget. – I wanna fuck you, baby. När Monica berättar den mustiga och lustiga episoden reagerar alla som lyssnat på samma sätt. – Vilken jävla fräckis. – Blev du inte förbannad och besviken. – Nej inte alls, svarar Monica filosofiskt med glimten i ögat. – Det är faktiskt den bästa komplimang jag fått i hela livet. Sedan skrattar hon högt.
 För att förstå hennes kommentar bör man känna till hennes bakgrund. Zetterlund är värmländska. Det landskapet har fostrat personligheter som Selma Lagerlöf, Fröding, Ferlin och Christer Sjögren. Folk från Värmland tar inte vad skit som helst. De är vana vid raka puckar och vill inte ha någon form av insmickrande tjafs. Är man född på landsbygden nära de stora skogarna föredrar man det enkla, kärva och ärliga hos folk. Sötsliskig romantik är endast till för en bortskämd överklass som inte har en susning om vad slitsamt arbete innebär. På en logdans går det inte att prata för mycket strunt och låtsas vara fin i kanten. Ungdomarna i Värmland hade inte tid att vänta på långrandiga uppvaktningar.

Naturligtvis visade alla respekt. Men nära Klarälven talas klarspråk. Det finns i generna sedan generationer tillbaka och uppfattas som lockande toner. – Du är vacker och jag är stark. Va fan väntar vi på. Det var precis det Miles sa till Monica, fast på engelska. Uppriktighet kommer man långt med. Hon kände sig hemma med den mannen. En svart värmlänning med jazzig trumpet är som sänd av gudarna. Han gjorde Monica glad. Utifrån hennes perspektiv var det faktiskt en komplimang. Hur mycket som är sant vet bara de inblandade. I filmen om Monica Z och i biografier finns scenen med i olika versioner. Tage Danielsson beskrev den värmländska jazzsångerskan som ett lingonris i cocktailglas. Det kan inte sägas bättre. När Miles mötte Monica tändes blixtar och alla stjärnor i naturens erotiska universum. Musikens filosofi tar sällan omvägar. Let´s do it. Let´s fall in love.

Det var ett färgglatt gäng som åkte till kräftkalaset utklädda till olika personligheter. Elvis och Marilyn Monroe kom tillsammans med Musse Pigg och Pippi Långstrump. Törnrosa och Prince hade med sig Glader, Blyger och Prosit. Michael Jackson dök upp i tre olika upplagor. Först som en bror, sedan solo och sist som Diana Ross. Förvirringen fortsatte när två miljöpartister av osäker härkomst gjorde slag i saken och kallade varandra för hen. Vid avträdet löste moder jord och hin håle kompromissen under parollen anything goes.

 

Julia hade sytt upp en rosarutig klänning och Stellan bar en stickad väst från filmen Magical Mystery Tour. De föreställde Brigitte Bardot och Paul McCartney. Sannerligen två tidlösa popikoner från 60-talet som håller än idag. Efter välkomstdrink med tilltugg följde diverse fysiska aktiviteter i form av rita, gissa, spring. Långbordet dukades upp med god mat och dryck. Kräftstjärtarna blandades med torskfilé, sillbitar och Janssons frestelse. Det dröjde inte länge förrän hela sällskapet dansade runt laddade och självlysande av Omega 3.

Varje deltagare fick sedan i uppgift av lekledaren att skriva ner fyra favoritlåtar från Beatles alla skivor. Det var inte så lätt att välja från det rika utbudet. När alla var klara skulle det röstas fram en vinnare. Några tog leken på största allvar. Stellans taktik var glasklar. Det gällde att följa magkänslan och inte bara välja de allra största hitsen.
Han skrev:
1, Hello Goodbye. 2, She´s A Woman. 3, Nowhere Man.
4, While My Guitar Gently Weeps.
Men när han lyssnade på texterna upptäckte Stellan att låtarna handlade om avsked, vilsenhet och oro. Det var inte så han ville minnas Beatles musik. Särskilt inte på ett festligt kräftkalas. Den här kvällen skulle den världsberömda kvartetten förknippas med positiva ackord, trallvänliga refränger och stämsång kryddade med yeah, yeah, yeah.

Med den positiva inställningen gjorde han snabbt en ny lista:
1, A Little Lovin´. 2, We Are in Love.
3, Words Enough To Tell You. 4, I Must Be In Love.
De här låtarna tyckte alla var mycket gladare. Men det fanns en liten hake. Det var inte The Beatles. Det var inte John, Paul, George och Ringo. Stellan hade valt ut fyra olika popgrupper som härmade Beatles-soundet.
 De var riktiga copycats. I vissa fall kan en kopia vara lika bra som originalet. Så även denna gång. Stellan vann den lekfyllda tävlingen trots att han inte följde regelboken. Det fick till följd att han resten av kvällen blev kallad för Lance Armstrong av den ständige ordningsmannen. Många ville dock veta mera om grupperna de glömt eller aldrig hört talas om. Artisterna var i tur och ordning: The Fourmost, Adam Faith & The Roulettes, The Mascots och The Rutles.

 

Ute på verandan satt Jonte Joyride utklädd till sig själv. Farmor behövde hjälp att formulera en kontaktannons. Det gick inte så bra i höstmörkret. Prickarna hamnade på fel ställe. Änka med humor blev anka med humör. Farmor fick bara två svar. Först kom ett mejl från en ilsken arbetsledare på Ölands djurpark. Han behövde någon att skälla ut när sommarjobbarna slutat och börjat skolan. Sedan kom ett SMS med ett SOS från självaste Paul Anka. Sångaren och låtskrivaren från Kanada ville ha ett yes av den läckra skånska gåsen.
 Inte blev det bättre när farmor och arbetskamraterna från tiden på Konsum skulle skicka en hyllning till före detta chefen som fyllde 85 år. Återigen blev det problem med två prickar. Grattis hälsar konsumgänget blev gratis halsar könsumgänget. Chefens hustru vädrade humör men 85-åringen visade prov på humor och skickade snabbt följande svar: Tack för tiden med könsumgänget. Det skänker glädje nu och framåt när jag tänker bakåt. We are not amused, sa frugan och kysste sin man på kinden.

När männen på festen plockade undan utemöbler och rengjorde grillen hördes från köket en vild diskussion om vem som var den värsta härmapan. Lady Gaga eller Britney Spears. Alla var dock rörande överens om att Pink, svenska Robyn och Caj Karlsson är genuina artister. Någon började tala om Hollywoodfruar och att Elton John kallade Madonna för tivolistrippa. Jag är böjd att hålla med, sa värdinnan. Vi hade köpt dyra biljetter men fick vänta i 90 minuter innan divan behagade göra entré. Sedan kändes showen som en ljummen soppa. Besviken och bedrövad är bästa beskrivningen av spektaklet. Hon borde passa sig. Både den unga publiken och de trogna fansen kan snabbt hitta nya förebilder. Den märkliga madonnan klarar sig nog, sa morfar. MTV-katten har visat sig ha nio liv.

En hedersman tackade värdparet genom att läsa ett stycke från Förborgade ord utgiven av svenska Baha´i ­‑ samfundet. Många kände värme, glädje, tro, hopp och kärlek.
 Innan det var sängdags fick Stellan en begäran att spela något passande. Gitarren var ostämd av vädret så han fick ta hjälp av tekniken. Julia tryckte fram Paul & Linda McCartney med Denny Laine på Youtube.
 När luften fylldes av ljudet från säckpiporna i hitlåten Mull Of Kintyre ställde sig alla i en ring på gräsmattan. De ropade högt till mångubben som lyste starkt på sommarnattens sista serpentiner. Grattis Paul 70 år. Nu är det gott att leva.
We are in love and we’ll keep it this way.