sociala koder
text CHRISTINA ERICSSON
Nr 6/2012
Hörde talas om det första gången på TV:s Rapport där de visade ett inslag om några unga invandrare som skulle lära sig vad som gällde i det svenska synsättet om tillåtet och otillåtet.
Jag blev nyfiken och googlade på internet varifrån jag fick många förklaringar om innebörden av vad sociala koder är. Sammanfattningsvis kan man säga att de är hur vi fungerar i samspel med varandra. Vad just den gruppen accepterar beteendemässigt. De sociala koderna finns överallt bland oss och gäller olika för olika grupper. Men ur kulturkrockar kan det komma något gott, för vi lär oss hela tiden möjligheter, om vi vill. Det är väldigt jobbigt när man kommer bland människor som inte vill tänka ”nytt” utan hela livet ska vara som det alltid varit för dem. Som t ex i den vandrargruppen jag var med i som jag berättar om lite längre ner.
Att komma hit från en annan kultur eller resa till en annan kultur är utmaningar vi mer eller mindre måste ta. Och sedan lära oss av varandra för att komma fram till något som är ok. Det är spännande och utvecklande att umgås med olika slags människor och därigenom komma underfund med hur lika vi är över gränserna och hur totalt olika vi kan fungera i en grupp. På arbetsplatsen finns små osynliga regler om vilket beteende som accepteras där vad man kan säga och vilken klädstil som gäller. Där det gäller för en ny att komma underfund med för att komma med i gemenskapen. Men det kan också bli en tillgång att komma ny och ändra på gammla vanor och få in lite nytänk. Många är rädda att de blir ensamma om dem inte tänker likadant, men det kan bli en tillgång att få in lite nya idéer och kunskap. Som turist i ett annat land så finns det också hundratals historier om dråpligheter som man råkat komma i för att man inte vetat om koderna där. Som
t ex i Turkiets basarer där man ska pruta på alla varor, men vi svenskar som är så lydiga betalar det de säger och på det sättet känner vi oss sen lurade när andra berättar vad de lärt sig.
Jag kan själv berätta om hur det kan gå fel. För mig blev det ett problem när jag anmälde mig till en vandrargrupp på orten. Målet var att vandra i fjällen, men så långt kom inte jag. Jag var där ett lysande exempel på att inte vara lyhörd och lite smidig. Den gruppen hade funnits i flera år innan och hade sina osynliga regler (koder) om samtalsämnen, dessutom är det en dyr sport och där skulle man ha råd med dyr utrustning som jag tyckte var löjligt, men för de var det a och o. Tillslut kände jag mig bara utanför och jobbig, så jag gick ur den gruppen. Jag kom också på att det där var nog inget för mig för det krävs mycket kroppsligt att orka vandra i timmar. Nu har jag istället investerat i ett par sköna skor och tar vanliga promenader i högst en timme. Det blev bättre både för plånboken och självförtroendet att orka med.
Men hur ska vi lära oss de sociala koderna då vi inte alla vågar att umgås i grupp? Själv har jag varit väldigt impulsiv och avbrutit folk stup i kvarten, vilket har varit tröttande för de andra. Det gjorde mig osäker och kände mig inte bekväm bland andra för jag satt bara och väntade på att de andra skulle bli irriterade. Men nu har jag kommit på vad som är mitt hinder för att komma med i gemenskapen så då löste sig problemet, man måste ha lite tålamod och låta andra komma till tals.
Nu har jag skrivit mycket om att vi ska anpassa oss till varandra, men en poäng med vänner är att de tillåter mig att vara den jag egentligen är. För att bara försöka anpassa sig till andra kan ta väldigt mycket av ens energi. Så man ska försöka välja att umgås med de som accepterar mig som jag är, andra ska man nog ha som bekanta som man träffar någon gång ibland eller hälsar på på stan. Viktigt är att vi inte måste vara vän med alla. Man överlever även om vi inte är omtyckta av precis alla och vi själva måste inte tycka om alla andra
t ex i Turkiets basarer där man ska pruta på alla varor, men vi svenskar som är så lydiga betalar det de säger och på det sättet känner vi oss sen lurade när andra berättar vad de lärt sig.
Jag kan själv berätta om hur det kan gå fel. För mig blev det ett problem när jag anmälde mig till en vandrargrupp på orten. Målet var att vandra i fjällen, men så långt kom inte jag. Jag var där ett lysande exempel på att inte vara lyhörd och lite smidig. Den gruppen hade funnits i flera år innan och hade sina osynliga regler (koder) om samtalsämnen, dessutom är det en dyr sport och där skulle man ha råd med dyr utrustning som jag tyckte var löjligt, men för de var det a och o. Tillslut kände jag mig bara utanför och jobbig, så jag gick ur den gruppen. Jag kom också på att det där var nog inget för mig för det krävs mycket kroppsligt att orka vandra i timmar. Nu har jag istället investerat i ett par sköna skor och tar vanliga promenader i högst en timme. Det blev bättre både för plånboken och självförtroendet att orka med.
Men hur ska vi lära oss de sociala koderna då vi inte alla vågar att umgås i grupp? Själv har jag varit väldigt impulsiv och avbrutit folk stup i kvarten, vilket har varit tröttande för de andra. Det gjorde mig osäker och kände mig inte bekväm bland andra för jag satt bara och väntade på att de andra skulle bli irriterade. Men nu har jag kommit på vad som är mitt hinder för att komma med i gemenskapen så då löste sig problemet, man måste ha lite tålamod och låta andra komma till tals.
Nu har jag skrivit mycket om att vi ska anpassa oss till varandra, men en poäng med vänner är att de tillåter mig att vara den jag egentligen är. För att bara försöka anpassa sig till andra kan ta väldigt mycket av ens energi. Så man ska försöka välja att umgås med de som accepterar mig som jag är, andra ska man nog ha som bekanta som man träffar någon gång ibland eller hälsar på på stan. Viktigt är att vi inte måste vara vän med alla. Man överlever även om vi inte är omtyckta av precis alla och vi själva måste inte tycka om alla andra
Kommentarer
