Astrid var pensionär och hade tråkigt. Hon hade därför bestämt sig för att köpa en guldhamster. Sagt och gjort. Hon gjorde ett besök i närmaste djuraffär och tittade på en. Hon bestämde sig snabbt för att köpa en, och en bur. Hennes make Roger var inte odelat positiv. Han tyckte att hon hade köpt en gnagare, och han avskydde råttor. Familjen Astrid och Roger skulle förresten snart åka på semester till Bulgarien. De hade också en son med hustru. De skulle vakta huset åt Astrid och Roger. Astrid hade bestämt sig för att ändra resmål till England och försökte att övertala Roger till det. Till slut föll Roger till föga för tjatet och de bokade om till England istället. Den senaste natten hade det gamla paret sovit över hos sonen Eskil. Eskil var gift och hade två barn som hette Rupert och Hans. Hans hustru hette Vera. Under den senaste natten upptäckte Astrid och Roger att de hade haft inbrott i huset.
 Det var en gammal grönfärgad trävilla där dörren hade brutits upp med ett verktyg. Tjuven hade stulit TV-apparaten, en video och en datautrustning samt tvättmaskinen. Förövaren eller förövarna hade också kommit över 8000 kronor i kontanter. Inbrottet polisanmäldes och Roger och Astrid bestämde sig för att inhibera semesterresan. Hamstern hade också varit tänkt att vakta huset men hade istället gjort ifrån sig på mattan i stora rummet. Astrid förlät hamstern som hon döpte till Esmeralda. Hon gav den en stor blöt puss mitt på munnen. Hon bestämde sig också för att lära Esmeralda att vakta huset. Hur det skulle gå till hade hon inte den ringaste aning om, eftersom hamstrar i första hand är sällskapliga. Hon hade alltså fått en svår nöt att knäcka. När hon tänkte på saken, förmodligen ett för svårt problem.

Dagarna gick och det kändes lite sorgligt att ställa in resan. Trots allt hade Roger och Astrid det trevligt med hamstern och Roger hade också fått nys om ett extraknäck för honom. Roger var 63 år gammal och fortfarande arbetsför så han tyckte att han passade in på ett dataengagemang. Han skulle ta kontakt med kunder som hörde av sig till ett företag om ett kosttillskott, de var intresserade av att prenumerera på. Roger fick arbetet och var nöjd och belåten med att redan ha fått fem stycken kunder redan den första timmen. Astrid gosade med hamstern och försökte lära den konster. Hon försökte lära den att tigga godsaker. Det var inte så svårt och tiden gick, tills några överförfriskade unga män kom in på villatomten. De raglade hit och dit och kunde inte annat än ringas polisen om. De ville nämligen komma in i huset. Eller egentligen var de så fulla att de inte kunde gå rakt utan måste ta genvägen igenom huset. Polisen kom och de båda ynglingarna tyckte att Astrid och Roger hade varit otrevliga. De menade att de egentligen skulle ha väntats på för att de skulle nyktra till. Roger försökte att förklara att det skulle ta många timmar och att de skulle somna först. Hur som helst fick det onyktra paret i alla fall följa med till polisstationen för att sova ruset av sig.

Det hade gått några månader och hamstern var inte så lätt att träna, men den var ändå ett bra sällskap för Astrid och Roger. Den satt i Astrids knä och hade också fått ett hjul i en bur att springa i. Rupert och Hans hade också fått något att skoja med, och de var så busiga att de släppte lös Esmeralda i trädgården och lovade kaxigt att de kunde släppa hamstern på stan så skulle den komma hem igen. Astrids farhågor besannades, hamstern försvann och de två pojkarna fick uppleva ett genant gräl om vem som skulle se till att Esmeralda kom tillrätta. Roger var realistisk och talade helt frankt om för Astrid och sonsönerna, att den förmodligen hade kommit bort på allvar, och inte skulle komma till rätta igen. Till slut fick Rupert och Hans se en stor fågel komma neddykande och lyfta med hamstern i sina klor. Pojkarna blev förskräckta eftersom de bara var tio och tolv år gamla. Det fick med andra ord hållas ett möte där man skulle bestämma sig för olika alternativ.
   Mötet skulle utröna huruvida man skulle köpa något nytt husdjur eller låta saken bero ett tag. Astrid började mötet med att falla i gråt över den förlorade hamstern, och föreföll otröstlig. Roger sade då åt henne att lugna sig. Hon ansågs vara för ung, 61 når gammal att vara senil. Roger hade också fått fullt upp att göra med tablettleverantören. Han ångrade sig att han inte hade bestämt sig för att resonera om arbetstiden. Roger sökte kontakt med sin arbetsgivare och ville ha en överenskommelse om halvtids arbete. Det visade sig då att Roger hade läste villkoren dåligt. Han skulle enbart då och då gå in i datasystemet och kontrollera om det fanns några kunder. Det visade sig att de kunder som Roger tidigare hade expedierat var försöksobjekt. Mötet om familjen Astrid och Roger skulle ha något nytt husdjur slutade med att Astrid sade ifrån. Det hade blivit ett misslyckande för mycket.