Det var inte förens långt senare mitt i tonåren då små idéer började bubbla upp till ytan och ta form. Först var det enbart små roliga dagdrömmar och tankar om vad som skulle vara roligt att uppleva i ett spel, men de kom aldrig längre än det, drömmar. Jag har aldrig trott på individens styrka utan har en stark tro att kollektivet är där du kommer uppnå dina mål i livet. Detta är dock vad som höll mina idéer tillbaka av den anledning att jag hade många vänner men inga som följde samma drömmar som mig. Mitt tonårsliv blev då mest en resa med strömmen och jag hade inga framtidsdrömmar eller planer för mitt liv, jag levde i nuet.

En vändpunkt skedde dock i det gymnasium jag började i. Då började man bekanta sig mer och mer med människor som delade ens intresse för spel. De åren som gick i skolan kanske inte hade så händelserika gällande spelet men jag vill ända tro att det var här hoppet om spelet började gro.
 Livet fortsatte vidare och till slut så slutade man skolan efter många år av blod och svett. Man blev välkommen till ett nytt liv, den arbetslösas liv. Man var på några jobbintervjuer, man var på några praktikplatser, men man blev aldrig nöjd var man var eller fick aldrig jobbet. Vid denna tiden var spelet alltid en baktanke men aldrig något som togs riktigt seriöst på min sida och glömdes därför bort ett tag.

Det var vid en vanlig dag i teamspeak där vi vänner oftast sitter i där något började hända. En vän till mig började prata om att du kan bygga upp din disciplin genom att tvinga dig själv att ta duschar i kallt vatten. Då fick jag lust att driva med honom och visa att du kan få upp din målmedvetenhet utan kallduschar. Varje gång det dök upp något jag inte hade lust/ork att göra, tänkte jag på vad min vän hade sagt den gången och jag kände att man gradvis började acceptera ens slit och faktiskt gilla små motgångar i livet.
   Motgångar i livet är trots allt bara väghinder för dig. Man hade till och med börjat tänka på spelet igen och faktiskt gett iden en struktur den saknade förut. Det var dock för tidigt för mig att tänka sig att denna ide faktiskt skulle fungera i verkligheten. Ännu en gång blev det uppskjutet och man kände sig ovärdig att försöka sig på det. Månader gick och livet gick ut på att leta jobb och spela med vänner, fast något skulle hända som vände min synvinkel ännu en gång.

Podcast är något jag brukar lyssna på. Det är ett enkelt sätt för människor att lägga upp långa samtal på Internet. Detta är ett fenomenalt sätt att få i sig information på diverse ämnen. Det var just en sådan podcast jag lyssnade på när det kom upp en bit som verkligen talade till mig. En fråga hade tagits upp från en beundrare av människorna som hade podcasten. Frågan gällde generellt om vad podcasten hade för råd om vad du skulle göra om du är intresserad av spel och vill antingen göra ett själv eller medverka i skapelsen av ett. De gav många bra råd och ett av råden var nästa milstolpe för mig, “ge inte upp”.
   Detta gav mig en ström av ny energi jag så drastiskt behövde. Istället för att tänka att det inte var värt att försöka fick jag nu modet att fortsätta med drömmen, för jag visste nu att det var åtminstone värt försöket och ändå om det skulle misslyckas kan jag alltid vara glad över att jag försökte och inte gav upp.

Ens tankar började få mer av en form. Vilka mål som skulle uppnås sattes. Vänner kontaktades och blev frågade om deras intresse att bli medverkande och kamrater i detta lilla projekt. Sketcher började också ritas och för första gången kändes det som om självklarhet att vi skulle lyckas. Man får dock ej glömma att det är fortfarande hinder kvar, några större än andra. Du måste ha tron på både dig och dina kamrater om detta ska lyckas.

Vid tiden du läser denna artikel så är det fortfarande en lång tid kvar innan jag är framme vid målet, men har alltid människor som tror på en och det gör mer en något annat när du försöker nå dina mål. Sen får man inte glömma de ögonblicken där du bestämde att vända om på ditt liv och tänka om. Vändpunkter kommer inte alltid kännas bra för dig, dem kan lätt förstöra din världsbild och kan få vem som helst på knä. Ändå om det känns som det är förgäves ibland har jag sett vändpunkter som nödvändiga förändringar och när det känns som värst kan jag ge er ett citat från “Angels in America” som är en episk 6 timmars TV-special om homosexuellas liv under Ronald Reagans styre i U.S.A, då Aids-epidemin även började spridas.
 “– In your experience of the world. How do people change?
  – Well it has something to do with God so it’s not very nice. God splits the skin with a jagged thumbnail from throat to belly and then plunges a huge filthy hand in, he grabs hold of your bloody tubes and they slip to evade his grasp but he squeezes hard, he insists, he pulls and pulls till all your innards are yanked out and the pain! We can’t even talk about that. And then he stuffs them back, dirty, tangled and torn. It’s up to you to do the stitching.
 – And then up you get. And walk around.
 – Just mangled guts pretending.
 – That’s how people change.”

Om än något hemsk så är den fortfarande ett bra exempel på hur förändringar inte alltid är enkla men du kommer alltid komma ut stående på två ben och starkare efter det.
 Så även om framtiden fortfarande är oklar för mig och det kanske inte blir som jag hade tänkt mig från början, kan jag alltid ställa mig upp igen. Det finns mer vägar att gå och det kommer att komma fler vändpunkter i ens liv, men aldrig något man inte kommer att klara av.