jag x3

text foto OLA WARRINGER
Nr 2/2014
 
 

Klockan 3.5%

jag vaknar kallsvettig
klockan är 3
jag vänder mig om för att inte tänka mer
men du vet allt så du maler på
jag ber dig vara tyst
du bryr dig inte ändå
som jag bryr mig om dig
för mycket tid att ta vara på
för mycket tankar att samla på
men en dag ska jag visa dig
att allting kommer bli bra
fast jag kanske inte är här då
det är samma sak
natt efter natt
och ditt oändliga tjat
i mitt egna kaos
men en dag ska jag visa dig
att allting blir bra
fast jag kanske inte är kvar

 

Fiktiv vän 

du ler mot mig och jag ler tillbaks
du hatar mig och jag älskar dig
du tar tag i min hand och vi dansar oss bort
du tar tag i min hand och vi flyger iväg
Så underbart
Men du hatar mig
och äter upp min själ
dödar mig sakta som arsenik
jag minns när vi satt och kollade på solen tillsammans
fast jag älskade dig så hatade du mig
men jag visste inte då
att du skulle döda mig
så jag tog dig in i mitt liv och gav dig allt
och du förstörde mitt jag tills allt blev kallt

 

Vi som ett – jag som två

Jag kommer ihåg när vi fångade snöflingor med tungan
Jag Kommer ihåg när vi lekte i sanden
Jag kommer ihåg när vi fick skrapsår på benen
Vi lekte skrattade och log
vi dansade på ängen
solen sken och allting var skönt
men tiden gick vi splittrades upp
Jag kommer ihåg när snöflingorna blev till sten
Jag kommer ihåg när dimman la sig över sanden
Jag kommer ihåg när själen skar sig
Vi lekte inte längre, leendet var ett minne blott
vi fortsatte dansa men på andra förhållande
solen sken men ingenting var skönt
och tiden gick och du började dö
men när slutet kom
kom början
denna börda som vi skulle bära tillsammans
denna smärta vi delade
detta syntetiska sökande efter glädje
du ville inte vara med
jag letade efter dig överallt
men likt en fjäril utan vingar
kunde jag inte flyga
inte utan dig
så jag letar
letar varje dag
efter att hitta dig
och jag önskar att jag hittar dig
och att jaget blir duet
ännu en gång.

 

Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0