Det är svårt att minnas nu, men det fanns en tid när animation var nästan helt och hållet en domän för barnprogram, ett stigma som blivit kvar sedan slutet på animationens guldålder på 30-och 40-talet. Försök till mer vuxen humor hade prövats, men det hade inte funnits en varande prime time animerad serie sedan Flintstones på 60-talet, och det var på tiden när inte ens vuxenprogrammen var särskilt mogna.
 Allt detta kom att förändras 1987, när en ung serietecknare vid namn Matt Groening kallades upp till producenten James L Brook’s kontor. Brooks, producenten bakom sketchprogrammet The Tracy Ullman Show, hade fått idén att inkludera korta animerade sketcher före och efter reklamavbrott i programmet, och efter att ha läst Groenings seriestripp Life In Hell, hyrde in Groening för att pitcha en av dessa sketcher. Groenings ursprungliga ide var en animerad version av Life In Hell, men när han insåg att detta skulle betyda att han var tvungen att skriva över rättigheterna till serien och bli av med publiceringsrättigheterna, var han tvungen att snabbt komma på något nytt.
 När han satt och väntade utanför Brooks kontor skissade Groening snabbt fram fem nya figurer, en dysfunktionell medelklassfamilj, döpte dom efter sin egen familj, förutom den äldste pojken som fick namnet Bart, ett anagram för ”brat”, och The Simpsons var födda.

 

Trots att serien fortfarande letade efter sin nisch och animationens grova kvalitet lyckades Groening och manusförfattarna att utöka det som gjort de korta orginalsketcherna så populära till 22-minuter långa avsnitt. Groening designade också seriens ikoniska introsekvens, där Homer kör hem från jobbet, Marge och Maggie från affären och Lisa och Bart från skolan för att mötas i vardagsrummet. Introt var specifikt designat för att kunna klippas ner och förkortas ifall avsnitten blev längre än vanligt, eller spela hela versionen ifall avsnittet var för kort. Detta kan ses mest i de första säsongerna, där flera klipp finns med som nästan aldrig visas i modernare avsnitt, till exempel en sekvens där Lisa kör en cykel fullastad med böcker och passeras Marge’s bil.
 En intressant aspekt av de tidiga avsnitten var att Bart i princip dominerade all media och merchandise associerad med programmet. Den så kallade ”Simpson Mania” som uppstod under seriens första popularitetsboom var nästan helt fokuserad på Bart och hans antiaktoritära stil, som en slags modern Dennis. Detta kom inte utan kontrovers, då Bart ansågs av många politiker och mediapersonligheter att vara ett dåligt inflytande på barn. Amerikansk TV hade haft sin beskärda del av rebeller förut, men aldrig i form av ett barn, och detta ansågs vara en dålig influens.
 Trots dessa protester, eller kanske till och med tack vare dom, blev Simpsons snabbt en popkulturs ikon, och tonvis med merchandise och andra cash-ins dök up under det tidiga 90 talet. 1991 hade en musikvideo som Michael Jackson hade hjälp till med premiär, Do The Bartman, som medföljde en populär singel från albumet The Simpsons Sing The Blues. Det här var inte sista gången Jackson medverkade i The Simpson då han också hade ett gästspel i säsong 3’s Stark Raving Dad.

Simpsons popularitet medförde dock en del problem. Sam Simon som varit med från början och hjälp The Simpsons bli vad dom är idag tröttnade på att Groening fick all uppmärksamhet för serien, då Groenings bidrag alltid hade varit relativt begränsade. Matt Groening skrev faktiskt bara ett enda avsnitt på egen hand, säsong 3’s Colonel Homer, som handlade om Homers korta karriär som manager åt countrysångerskan Lurlene Lumpkin. Tracy Ullman dök också plötsligt upp och ställde till besvär för serien, då hon ansåg att eftersom karaktärerna hade fått sin början på hennes program så hade hon rätt till en del av programmets intäkter och krävde procent av merchandise vinsterna.
 Den gubben gick dock inte, då hennes stämningsansökan slogs ner av domstolen. Efter att Simon lämnade serien i 1993 så tog Al Jean och Mike Reiss över hans position, och ironiskt nog anses de följande åren vara Simpsons guldålder.

Säsongerna 4-9 är nästan helt och hållet kritikerrosade, innehållande klassiska avsnitt som Marge Vs The Monorail, Homer Goes To College och Deep Space Homer. Vid det här laget hade Simpsonsmania börjat varva ner, och trots att serien skulle fortsätta producera merchandise i decennier framåt så hade den värsta boomen lagt sig. Programmet undergick också en förändring under de följande åren. Vad som hade börjat som en någorlunda realistisk animerad serie som fokuserade på familjeproblem blev allt mer komisk och Homer blev allt mer den mest populära karaktären, vars galna upptåg blev huvudfokus.
 Gästkändisar började bli en vanlig syn, förutom Michael Jackson så hade den stjärnspäckade Krusty Gets Kancelled bland andra Red Hot Chili Peppers, Bette Middler, Johnny Carson och Hugh Hefner som gäster. Denna trend kom att fortsätta under hela seriens gång, och in i våra dagar, då nästan varje avsnitt har en nutida kändis i en gästroll.

Förutom manusförfattarna och kändisarna så har Simpsons också fått form av sina röstskådespelare. Dan Castellaneta, rösten till Homer och ett flertal andra karaktärer, Julie Kavner, rösten till Marge och hennes systrar, Nancy Cartwright, rösten till Bart och flera andra barn i serien, och Yeardly Smith, rösten till Lisa, är alla ansvariga för en stor del av seriens framgång och stil. Dessvärre har ett flertal av skådespelarna dött under de 25 år som serien visats. Phil Hartman som spelade den avdankade skådisen Troy McClure och den sliskige advokaten Lionel Hutz mördades av sin fru 1998, och Marcia Wallace som spelade lärarinnan Mrs Krabappel dog av bröstcancer i Oktober 2013. Av respekt till deras skådespelare har dessa figurer nu blivit pensionerade.

Men vid det här laget var sötebrödsdagarna över. Simpsons hade blivit en institution i amerikansk TV och spridits till resten av världen, men som så ofta händer när populariteten exploderat, började nu kritikerna fnysa åt serien. I slutet av 90-talet började kritik dyka upp att serien inte längre var lika fräsch och banbrytande som den tidigare varit. Simpsonmanin var officiellt över, men trots kritiken och anklagelserna att serien förlorat vad som gjort den en succé, blev det aldrig någon riktig nedgång.
 Till skillnad från nästan alla andra popularitetsboomer visade sig Simpsons bli betydligt mer långvarig, och fortsatte att vara en av FOX’s mest populära program. Vid den här perioden började karaktärerna resa en del för att ge dom nya miljöer att vistas i. och här fick serien också ny kritik av länderna dom besökte.
 När familjen besökte Japan i 30 Minutes Over Tokyo blev det kontrovers tack vare en scen där Homer möter Japans kejsare i en sumoarena, och kastar ner honom i en container full med mawashi, tygklädseln sumobrottare har på sig under matcherna. Detta skulle visa sig bli en trend, och fortsatte när familjen besökte Rio De Janeiro i Blame It On Lisa då Brasiliens regering blev upprörd över att staden visades upp som fattig och farlig för turister.

En långfilm om The Simpsons hade varit i planerna ända sedan säsong 4. Flera avsnitt hade i tidiga stadier varit idéer för en film, bland andra det klassiska Kamp Krusty, men inget hade fungerat som ett längre manus. Efter att Matt Groening läst en artikel om en småstad som var tvungen att sanera sitt grundvatten från grisgödsel, fick han idén om vad som slutligen skulle bli Simpsons The Movie 2007.
 En enorm reklamkampanj drogs igång, flera 7/11’s gjordes om till Kwik-E-Marts, den ikoniska snabbköpsaffären från serien, och Springfield, Illinois blev den officiella representanten för den annars kommunlösa staden i serien. Filmen i sig handlar om att Homer lyckas få hela Springfield avspärrat från resten av landet efter att ha förorenat sjön en gång för mycket, och familjen tvingas fly från regeringen, ledda av den korrupte EPA agenten Russ Cargill. Filmen blev en stor succé, och fick ett betydligt mer positivt gensvar än de senaste säsongerna hade fått.

2009 hade seriens 21:a säsong premiär, och det var här som deras största milstolpe nåddes. The Simpsons hade nu varit i sändning under 20 år, och i och med säsong 21 hade dom gått förbi den gamla tv-serien Gunsmoke som den längst sända prime time programmet i historien. Från sitt blyga ursprung som ett par dåligt ritade sketcher i ett humorprogram hade Simpsons nu officiellt blivit ett popkulturs monument, vars influens fortfarande syns i nya skapelser. Imitatörer har stått på kö, men förutom några få undantag, främst då Family Guy, har ingen ens varit i närheten att återskapa succén från 1989. Trots programmets sviktande popularitet i våra dagar går det inte att förbise vad det har åstadkommit under sin livstid. Simpsonfamiljen har fäst sig i allas våra minnen, och kommer förmodligen att stanna där, vad framtiden än har att utvisa
för dem.