Nästa arbetsdag hade kommit och Vilma var redo för nya nappatag igen. Den här dagen en torsdag hölls traditionellt möte för företaget, som lovade att hålla stil och finess, förutom att passa tiderna. En djurpark hade kommit till Stockholm och konkurrerade med Skansen. Vilma övertalades att köpa biljetter till sig och sin chef Greger. ’Sammanträde’ i övrigt fick klara sig utan några ytterligare besökare till djurparken. Torsdagen höll också den vanliga traditionen med ärtsoppa och pannkaka. Lunchen intogs på den sedvanliga lunchrestaurangen i kvarteret. Vilma passade också på att höra sig för om extraarbete för sin son på restaurangen. Det blev kalla handen. Restaurangen hade precis så många anställda som behövdes för den löpande driften. Inte ens på somrarna anställde man någon extra personal. Det hade också blivit dags att fira vaktmästaren som fyllde år, och fordrade tårta och kaffe som vanligt på födelsedagen. Universitetet hörde också av sig med en enkät till företagen i servicebranschen. Vilma fick förtroendet att fylla i den, och var också så pass van vid dylika saker att hon fyllde i den helt automatiskt.

Det hade börjat lacka mot jul och tiden från oktober hade bara rasat iväg med alla uppgifter gjorda på vanlig rutin. Tre veckor före julafton hade Vilma fått en förfrågan från ett större branschutvecklingsföretag om intresset för datologi fanns. Ett datautvecklingsföretag ville nämligen utveckla ’ Sammanträde’ till ett mera specialiserat problemlösningsföretag än i nuvarande form. VD Greger försökte man från en ägargrupp styra emot och samarbeta med datautvecklingsföretaget. Greger hamnade då i maktkamp och bestämde sig för att avgå. Vilma bestämde sig då för att tacka ja till styrelsens förfrågan om hon ville bli VD för ’Sammanträde’. Styrelsens beslut att då utse Vilma Andersson till VD för ’Sammanträde’. Vilma som egentligen var ganska barnslig ville inte visa utåt att hon var själaglad över uppgiften. Hon bestämde sig för att arbeta dubbelt så hårt i och med sin nya anställning. Det nya rationaliserade företaget började växa fram, och Vilma hade alltid någonting att göra och godkänna. En konstig förfrågan kom från en ensam man utanför en mindre ort i landet. Han fordrade dock svar annars hotade han med att ställa till problem för ’Sammanträde’.
 Mannen som hette Albert Jonsson och var angelägen om att bli ihågkommen under hela namnet skickade plötsligt en livs levande krokodil till Vilma. Han betonade för henne när han ringde för att meddela beslutet att det var i kraft av sin person, hon skulle få krokodilen. Vilma lyckades då övertala en djurpark i mellansverige att ta hand om djuret och polisanmälde också Albert Jonsson för olaga hot, eftersom hon ansåg krokodilen vara farlig. Det blev ett mediokert möte mellan Vilma och Albert där Vilma till slut tog dit några vårdare från en psykiatrisk klinik för att hota mannen med inläggning på sjukhus för i det perspektivet tokigheten att skicka Vilma en krokodil. Albert visade sig i det sammanträdet mellan Vilma och sig samt vårdarna vara en slug person. Han meddelade att han handlade på uppdrag av förre VD:n Greger Eriksson som ville hämnas på Vilma. Vilma blev så chockad att Greger låg bakom att hon omgående polisanmälde både Greger Eriksson och Albert Jonsson på nytt. Den här gången för ’konspiration och olaga hot’. Vilma bestämde sig också tillsammans med de två vårdarna att Albert Jonsson inte handlat under psykisk sjukdom utan pressade pengar och ställning av henne. Det blev rättegång där man inte kunde ta ärendet riktigt på allvar. Det visade sig nämligen att Albert inte hade annat än skrivit över sina tillgångar, på Vilma och han hade en hel del pengar. I rätten fick Albert däremot skyll på sina psykiska syndrom och Vilma fick också ett skadestånd om 100 000 kronor. Därmed var affären utagerad.