Originalmedlemmarna har invandrarbakgrund i New yorks förorter under tidigt 1970-talet. 1 italenare, 1 tyskättling, 2 judar kom till Usa som 9 åring utan att tala ett ord engelska.
Man kan ju undrar hur de klarade sig i skolan när det inte kunde ett ord engelska. Det måste har varit jobbigt för dom i skolan.

 

Kiss rötter sträcker sig tillbaka till det New york baserade rock och roll bandet Wicked lester som leddes av Gene Simmons och Paul Stanley. Bandet spelade in ett album, som än idag inte har sett dagens ljus. De sparkade de andra medlemmrna.
Gene Simmons tittade i en artikel i tidningen Rolling stone där det stod: a drummer locking to do anything to make it...
Han hete Peter Criss. Han blev den 3 medlemen i bandet som fortfarande hette Wicked lester. Det blev en trio.
Nu var de behov av en sologitarrist. Paul Stanley skrev en annons i tidningen Village voice den 17 December år 1972.
I annonsen stod det:

 

Sökes: sologitarrist både flashig och kompetent. Album på
gång inom kort, inga oseriösa svar; tack Paul
I januari år 1973 tog de in sologitarristen Ace Frehley i bandet.
Samma månad ändrade det namnet från Wicked lester till
Kiss. Först hade de tänkt att döpa bandet till Fuck.
Ace Frehley designade ss i logan, som kritiserades eftersom de påminde om ss-symbolen under andra världskriget.
Den 30 Januari år 1973 spelade Kiss sin första show på en pub i Queens, New york, som heter Popcorn, som sedan bytte namn till Coventry. Jag tycker det är bra att de tog in
Ace Frehley i bandet eftersom han är bra på gitarr. Om du frågar mig tycker jag att de borde behållt namnet Fuck istället för Kiss eftersom det var roligare namn.

 

I juni år 1973 spelade Kiss in en 5 låtar demotape med producenten Eddie Kramer. Efter ett flertal mindre konserter under sommaren 1973 insåg bandet sitt behov av en manager och bjöd då in Bill Aucoin på en live-inspelning.
   Bill Aucoin ville efter den konserten knyta dem till sig, detta under förutsättningen att Kiss var villiga att kämpa för att blir världens största band. Producenten Bill Aucoin lämnade med löftet: om jag inte lyckas hitta ett skivkontrakt åt er inom 2 veckor så glömmer vi allt.
I oktober år 1973 klev bandet in i Bell sounds studios på det av Neil Bogart nystartade skivbolag Casablanca records lokaler i New york.
   I februari år 1974 påbörjade bandet sin första nordamerikanska turne i Edmonton, Kanada och samma månad den 17 Februari gav Kiss ut sitt första självbetitlade album. Jag tycker att Kiss första album är ganska bra, dock kunde man har lagt in demoversionerna av låtarna Strutter, Deuce, Firehouse, Let me know och 100,000 years eftersom jag tycker de är bättre än albumversionen. De är också längre än de ynka 3 minuter sångerna.

 

I augusti år 1974 spelade de in sitt andra album Hotter than hell i Village recorder studios, Los Angeles, produktionen leddes återigen av Kenny Kerner och Richie Wise. Albumet gavs ut den 22 oktober år 1974 och även om den tids nog skulle sälja guld (1977), så lyckades dock inte heller denna plattan att tända gnistan vad det gäller försäljningen.
   Men ett nytt Kiss album betydde en ny turne och bandet var redo att leverera. Jag förstå varför försäljnigen inte gick så bra eftersom ljudet på albumet är rätt dålig. Junior JR Smalling var bandets första turneledare. Han blev känd i bandets historia för att blir den första att vråla den mest kända frasen i Kiss historia: you wanted the best,you got the best. The hottest band in the world...
   Casablancas ekonomiska situtation försämrades till följd av att Neil Bogart köpt sig fri ur ett kontrakt med Warner bothers i ett distributionsärende. Till viss del var osarken också avsaknaden av en ordentlig hit. Den enkla sanningen om Dressed to kill, som skulle blir Kiss tredje album på ett år, var att den gjordes pågrund av att det fanns ett desperat behov av pengar samt att skivbolaget behövde få ut varorna i butikerna. 

 

Albumet spelade man in mellan Februari och Mars år 1975 i Electric lady studios i New york city. Neil Bogart producerade albumet och det såldes bättre än de 2 föregående albumen.
Den mest kända låten från det albumet är Kiss signaturmelodi: Rock and roll all nite. Dressed to kill blev deras första platta som tog sig in på Billboard top 40-listan med plats 32 som högsta placering. När de var i studion var Kiss ute på turne. Jag tycker att Dressed to kill kunde har gjorts bättre eftersom att det är för korta låtar, de flesta låtar är på 2-3 minuter långa.

 

Casablancas situation förvärrades ännu mer och bolaget närmade sig konkurs. Neil Bogart beslutade på ett tidigt stadium att konserterna skulle spelas in så att Dressed to kill snabbt kunde följas upp med en liveskiva.
Showerna var framgångsrika när det gäller publiksiffrorna, men skivorna lyckades inte riktigt förmedla samma intensitet och energi som bandet utstrålade live, det var en annan anledning att man släppte liveskivan.
   Eddie Kramer producerade liveskivan Alive! Dubbelskivan släpptes den 10 september år 1975. Plattan sålde guld på några veckor och tids nog skulle skivan passera fyramiljonerstrecket. Kiss hade ny förmedlat en hitskiva. Live version av låten Rock and roll all nite släpptes och hamnade på 12 plats på Billlboard top 40, medan albumet tog sig till nionde plats.

 

Det var dags att göra en ny platta. De behövde en seriös producent som kunde leda dom på nya vägar, eftersom de tidigare försöken inte motsvarat de förväntningar när det gäller försäljning eller sound.

 

Bob Ezrin blev den nya producenten, som är mest känd för att har producerat Alice Coopers klassiska album, och senare Pink Floyds episka opus The walk.
   Resultatet skulle blir Destroyer. Bob Ezrin anlitade en del spökmusiker, bland annat gitarristen Dick wagner eftersom Ace Frehley och Peter Criss ibland inte var närvarande.
   Genom plattan Destroyer fick bandet sin första genuina ballad och blivande hitsingel Beth. En annan större låt från plattan är Shout it out loud, som till och med hamnade på singelistan i Sverige. Destroyer släpptes den 15 mars 1976 och den passerade snabbt 850000 sålda exemplar.
   Jag tycker att Destroyer är ett ganska bra album, dock är jag inte så impronerad av de 2 balladerna: Great expectations och Beth eftersom de är tråkiga och innehåller för mycket orchestra. Resten av albumet är dock bra speciellt första låten Detroit rock city är väldigt grym och svängig. sen var det dags för inspelningen av plattan Rock and roll over. Rock and roll over bidrog till två top 20-singlar: Calling dr.love och Hard luck woman.    Den 2 november år 1976 blev Rock and roll over kiss första album att sälja guld redan på utgivningsdagen, när den nådde elfte plats på skivlistan. Under samma veva blev Destroyer bandets första studioalbum att uppnå den nyligen inrättade platinastatusen för en miljon sålda exemplar. Rock and roll over hade sålt platina i januari 1977. Jag tycker Rock and roll over är bättre än Destroyer. Det är mer fart i det här albumet.
   Mina favoriter från det här albumet är Hard luck woman och Baby driver båda sjungs av trummisen Peter criss, som jag tycker för övrigt har en grym röst.

 

I maj år 1977 gick kiss in i studion igen med Eddie Kramer som producent. De spelade in plattan Love gun.
På den här plattan inledde Ace Frehley sin sångdebut i låten Shock me. så tidigt som 2 veckor efter skivsläppet den 17 juni 1977 hade albumet sålt platina och klättrat till fjärde plats på Billboard, vilket var deras högsta placering hittills.
   Min favorit ifrån det här albumet är Love gun eftersom trumspelet är grymt och låten är också ganska vackre pågrund av Paul Stanleys vackra röst. Den 8 juli drog Kiss igång sin Can-Am turne till stöd för Love gun. När turnen hade nått västkusten spelade Eddie Kramer in bandets tredagarsgig på Los Angeles forum inför utgivningen av deras andra live album Alive ll.

 

Alive ll släpptes den 27 oktober år 1977 och sålde omedelbart platina. I februari år 1996 hade den uppnåt fyrfaldig platinastatus.
År 1978 var bandets medlmmar i desperat behov av en paus.
För att fylla tomrummet gav Casablanca yt en greatest hits i form av en dubbel-lp under namnt Double Platinum.
Albumet sålde passande nog platina. I maj samlades de för att spela in en Hanna-Barbera producerad film. Kiss meets the phantom of the park. Ace Frehley ville lämna Kiss för att istället göra en soloplatta. Bill Aucoin kontrade med ett förslag om att alla bandmedlemmar skulle vara ifrån varandra en period och göra varsitt soloalbum. Alla sa ja till förslaget.
Soloplattorna släpptes samtidigt den 18 september år 1978.
   År 1979 var dags att återigen går in i studion och spela in Dynasty. Peter Criss skulle dock inte klara av att medverka på albumet pågrund av sitt drogmissbruk. Istället skötte Anton fig trummorna. Dock medverka Peter Criss på trummor på låten Dirty livin´, som han dessutom sjunger på. Producenten som skulle producera Dynasty är Vini Poncia.
   Hårdrocksplattan har en discokänsla, med bland annat världshiten I was made for lovin you, som blev bandets andra miljonsäljande singel. Singlen I was made for lovin you nådde högst elfte plats och blev etta i fem länder däribland Kanada och Australien. Jag tycker I was made for lovin´you är den bästa låten bandet har gjort och det var också den första låten jag hörde av dom. Dock är låten något viseledande pågrund av det discoaktiga soundet. Det hade kanske varit bättre om man hade gjort låten i en mer hådrockstappning.
   År 1980 började de spelar in albumet Unmasked och Vini Poncia skulle återigen vara producent. Unmasked sålde guld, men plattan ignorerade av fansen och efter den sålt guld gick försäljningen trögt. Peter Criss medverkade inte på plattan och ersättas återigen av Anton Fig.
Medan albumet sjönk på listorna hölls ett möte mellan bandmedlemmarna och Bill Aucoin. De bestämde att Peter Criss inte skulle vara med i bandet mer. Peter criss medverka i sin sista gång som trummis i Kiss i inspelningen av videon tíll singlen Shandi. Jag tycker Unmasked är något sämre än Dynasty pågrund av Keyboardarna. Det är för mycket keyboard i albumet. Dock tycker jag om låtar som Easy as it seems och Naked city.

 

Inför den kommande turnen inledde man provspelningar på Star rehearsal studios i New York för att få tag på en ny trummis. De hittade snart en trummis som heter Paul Caravello från Brooklyn. Som scennanm blev Paul Caravello Eric Carr alias The Fox. Han gjorde sitt debutframtädande med Kiss den 25 Juli 1980 i New Yorks Palladium. Jag tycker att Eric Carr var en mycket bättre trummis än Peter Criss. Han var mer en hådrockstrummist medans Peter var mer en jazztrummist.

 

I maj år 1981 samlades Kiss för nya inspelningar i Ace In The Hole och Eric Carr inpomerade under sitt först samarbete med bandet. De anlitade återigen Bob ezrin som producent i hopp pm att få fart på framgångarna. Inspelningarna flyttade till Bob Ezrins studio i Toronto, Kanada och han förselog att bandet skulle göra ett konceptalbum.
Ace Frehley var inte nöjd med iden och återvänder till
New York för att göra inspelningar i sin hemstudio för att
sedan skicka de till Kanada för eventuell inkludering.
Albumet släpptes i november år 1981. Den fick ett dämpat mottagande från både skivbolag och fans. Albumet blev deras mest splittrade. Albumet blev ett kommersiellt fiasko och tog sig inte förbi Billboard-listan sjuttiofemte plats. Jag tycker Music from the elder är det sämsta albumet Kiss har gjort.
Blandat annat går Paul Stanley upp i falsett när han sjunger. De grymaste låtarna från albumet enligt mig är Escape from the island och den vackra balladen A world without hereos som borde har blivit en större framgång än var den blev.

 

År 1982 var Kiss populäritet i Usa mindre än någonsin. Efter Greatest hits-utgåvs under namnet Killers reste bandet till Los Angeles för att börja med inspelningar till albumet Creatures of the night. Under inspelningen sågs inte Ace Frehley till och de var inte säkra på att han skulle komma tillbaka och de började hålla provspelningar efter en ny gitarrist. Ace Frehley ville påbörja en solokarriär och lämnade bandet. Inför nästa turne tog bandet in Vincent Cusano, numera Vinnie Vincent för att fylla tomrummet. Vinne Vincent medverkade på större delar av skivan, men han namngavs dock inte. Han blev tilldelad rollfiguren Ankh Warrior.
Albumet gavs ut i oktober år 1982 och de hade återvänt till det hårdrockssound som inte hörts sedan Love Gun. Albumet hade hårt och tungt sound. Jag tycker att Creatures of the night är 80 procent bättre än Music from the elder. Jag tycker att det finns många bra låtar på albumet som tillexempel Creatures of the night, I love it loud och balladen I still love you.
De gav sig sedan ut på turne som fick namnet 10th
Anniversary Tour.
Publiksiffrorna var fortfarande låga i Usa. Den 25 Juni år 1983 upptrådde kiss sista gången med smink. Skivförsäljningen gick dock fortfarande trögt. Jag tycker att det var bra att bandet sminkade av sig eftersom de blev mer rörligare på scenen när de var avsminkade.

 

De drog genast igång med inspelningarna till albumet Lick It Up, som innehöll ett märktigt gitarrsound och ett modernt sound. Lick It Up sålde bättre än Creatures Of The Night och uppnådde guldstatus i December år 1983. När turnen hade återvänt till Usa på Long Beach Arena, Kalifornien retade Vinne Vincent upp de övriga bandmedlemmarna genom rejält förlänga sitt gitarrsolo, från de vanliga 4 minuterna till 5...
sedan 6... och 7... tills bandet oinbjudet gick tillbaka ut på scenen och avslutade låten.
När turnen var slut sparkade de Vinnie Vincent pågrund av bristande talang och att han var oetisk. Jag tycker det är synd att man sparkade Vinnie Vincent eftersom han hade en grym gitarrförmåga och han var dessutom en bra låtskrivare. Det känns som att han var ungefär lika bra som Yngwie Malmsteen. År 1984 anställde man Mark Norton, numera Mark St. John som ny gitarrist.
Kiss gick in i studion Right Track Studios, New York city,

I april år 1984 där Paul Stanley tog huvudansvaret för bandets nästa album Animalize. Innan den nyvarande turnen skulle börja drabbades Mark St. John av Reiters syndrom, en typ av artrit som ledde till att hans händer svullnade upp och gjorde det omöjligt för honom att spela. Kiss anlitade Bruce Kulick som en vikarierande gitarrist under turnen. 

 

När de återvänder till Usa lämnade Mark St. John officiellt bandet och Bruce Kulick blev Kiss fjärde gittarist på tre år.
Animalize släpptes den 13 September år 1984 och sålde Platina. Jag tycker de borde har behandlat Mark St, John bättre isället för att tvinga honom spela som en annan gitarrist. Det här ledde förmodligen till att han blev sjuk.
Själva plattan Animalize tycker jag har ett ännu grymmare gitarrsound än Lick it up.

 

I juni år 1985 började arbetet med inseplningen av albumet Asylum. Asylum släpptes den 16 September samma år och sålde Guld i November. Asylum-turnen avslutades i April år 1986.
Jag tycker Asylum är något sämre än Animalize. Mina favoriter från det här albumet är King of the mountain och Tears are falling.

 

Under sommaren år 1987 spelade de in albumet Crazy Nights, med producenten Ron Nevison.
Crazy Nights blev en av deras mest framgångrika kiss-plattorna utomlands där titelspåret hamnade på fjärde plats på storbrittanien singellistan.
Albumet släpptes i september år 1987 och kom som bäst på artonde plats på Billboard 200 i Usa. i februari 1998 hade den sålt Platina. Publiksiffrorna i Usa var fortfarande besvikna.
Jag tycker Crazy nights är ett av deras bästa album på 80-talet.
Mina favoriter ifrån albumet är Reason to live och Turn on the night. Dock tycker jag att titelspåret inte är så bra.

 

Den 1 Juni år 1989 gick bandet återigen in i studion för att spela in sitt femtonde studioalbum Hot In The Shade. Hot In The Shade gavs ut i Oktober år 1989 och i December hade den uppnått guldstatus. Plattan fick extra skjuts av att htlåten Forever hamnade på top 10-listan.
Jag tycker att Hot in the shade har ett bra gitarrljud och många snabba låtar. De bästa låtarna enligt mig är Prisoner of love och Forever. Den påföljande turnen blev en succe. Efter turnen mot slutet av 1990 diagnostiserades Eric Carr med den ovanlinga cancerformen hjärtcancer.
Under tiden Eric Carr fick behandling kom ett erbjudande att spela in en låt till soundtracket för Bill & Teds galna mardrömsresa. Bandet kallade återigen in producenten Bob ezrin.
När de hade spelat in en coverversion av Agents God Gave Rock´n´Roll To You, med Eric Singer tillfälligt på trummor.

Eric Carr uppträdde i videon till samma låt, men det var dock tydligt att han inte var frisk nog att fortsätta.
Han återvände till ett sjukhus på Manhatttan för vidare behandling i september, men han hamnade strax i koma och avled den 24 November 1991. Eric Singer blev ny trummis i bandet.
År 1992 den 19 maj släpptes albumet Revenge. Albumet tog sig in på Usa:s top 10-lista och i Juli hade den nått guldstatus. Det bästa med albumet Revenge enligt mig är att låtskrivaren Vinnie Vincent var med och skrev 3 låtar på albumet bland annat den gryma introlåten Unholy, som Gene Simmons sjunger. Jag tycker att det här är det bästa albumet som
Bob Ezrin har producerat till bandet. Det innehåller endast en låt med orchestra och det är balladen Every time i look at you, som jag tycker är rätt dålig.
I mitten av 90-talet gav de ut en rad album/turne-cyklen bland anat Alive lll (1993) och Kiss My Ass: Classic Kiss Regrooved (1994). Under 1995 reste kiss runt i olika städer för att delta i Kiss konvention, som var en turne.
Turnen blev omtalad och producenten för MTV:s serie
Unplugged Alex Coletti bjöd in bandet för att spela in ett
akustiskt livealbum den 9 Augusti 1995 i Sony Sound Studios, New York CIty.
Giget innehöll gästframträdanden med Ace Frehley och Peter Criss. Jag tycker att det akustiska framträdandet är bra, speciellt i slutet då Ace Frehley och Peter criss kom in. Det här var också första gången originalbandet uppträdde utan smink. I slutet av år 1995 fortsatte Kiss med arbetet på ett nytt studioalbum som redan hade börjat år 1993: Carnival Of Souls.
Albumet släpptes så sent som år 1997 då varken
Bruce Kulick eller Eric Singer var med i bandet. Jag tycker att Carnival of souls är ett av deras tyngsta album plus att för första gången får Bruce Kulick sjunga en låt på ett album.
Jag tror att många ogilla hans röst, men jag tycker att han har en ganska bra sångröst.

 

I Januari år 1996 tog ryktet om en fullskalig återförening med bandets originalmedlemmar fart. Rykterna var sanna. Det planerades en ny turne med originaluppsättningen med smink.

Återföreningsturnen Alive/Worldwide 1996-1997 började den 28 juni på Tiger Stadium i Detroit med utsåld konsert på 40000 åskådare. Bandet gick in i studion igen i Januari år 1998 för att påbörja inspelningen av Psycho Circus. Ace Frehley och Peter Criss medverkan på albumet är minimal. Ace Frehley spelar endast gitarr på You wanted the best och Into the void och Peter Criss spelar bara trummor på Into the void.
Kiss anlitade istället andra gitarrister, som tillexempel Tommy Thayer och trummisen Kevin Valentine. Psycho circus gick in på Billboardlistans tredje platsa när den kom ut i september 1998 och i Oktober hade den sålt guld.
Jag tycker att Psycho Circus hade blivit mycket bättre om Ace Frehley och Peter Criss hade fått spela på hela plattan. Enligt mig är det en skandal.
Om jag vore Ace Frehley och Peter Criss skulle jag blivit vansinig. Peter Criss är bättre på trummor än Kevin Valentine och Ace Frehley är fan så mycket bättre än Tommy Thayer.
Den bästa låten enligt mig är Psycho cirkus och den sämsta är balladen I finally found my way.

 

Världsturnen Psycho Circus 1998-1999 innehöll en stor mängd specialeffekter bland annat 3D-bilder. Under 2000 och 2001 turnerade bandet i originaluppsättning för sista gången under namnet The Farewell Tour. Precis innan turnen hade dragit vidare till Australien och Japan lämnade Peter Criss bandet och ersättas av den tidigare Kiss-trummisen Eric SInger, som också fick uppträdda i katt-sminket.
År 2002 spelade Kiss under avslutningsceremonin till vinter-os XlX i Salt Lake City inför en världsomfattande tv publik på tre miljarder. Uppträdandet blev Ace Frehleys sista framträdande i bandet. Kiss fortsatte att turnera under år 2003-2004 tillsammans med Ace Frehleys ersättare Tommy Thayer nu sminkad som Spaceman.
Den 28 Februari år 2003 spelade Kiss in en engångskonsert med Melbourne Symphony Orchestra, under vilken Peter Criss tillförligt spelade trummor. Inspellningen, Symphony: Alive lv-gavs ut i Juli 2003 och sålde Platina i samband med en dvd-utgåva. Jag tycker att dvd-utgåvan var bra eftersom Peter Criss medverka på showen.

 

Efter Rock The Nation-turnens slut 2004 uppträdde gruppen endast sporadiskt under ett antal år fram till den 16 Mars 2008 när Kiss inledde sin Alive 35 World Tour inför 80000 fans på melbourne Grand Prix i Australien. Bandet gav sig återigen in i studion och spelade in sitt första album på 11 år: Sonic Boom. Sonic Boom släpptes den 6 Oktober år 2009 och gick rakt in på Billboad 200-listans andra plats deras högsta listplacering hittills och utsågs 2010 av tidningen Billboards till en av de 50 bästa rockskivorna. År 2010 påbörjades turnen Sonic boom over europe tour och sen gick bandet in och började inspelningen till deras tjugonde studioalbum Monster.
Monster släpptes den 9 Oktober år 2012 och tog sig in på en andra plats på Billboards albumlista.

 

Jag tycker att Monster är bättre än Sonic boom eftersom den hårdare och tyngre. Den bästa låten är enligt mig Wall of sound. År 2014 blev Kiss invalda i cereomin Rock and roll hall of fame, dock endast originalmedlemmarna. Kiss kritiserades eftersom de inte spelade en enda låt på cereomin.

 

Jag tycker att Kiss borde gå tillbaka till sin originalsättning igen.
Jag gillar nämligen inte Tommy Thayer och eric singer. Eric singer tycker jag inte är så pass bra på trummor, dock spela han snabbt. Jag tycker Tommy Thayer är dålig eftersom att han kopierar Ace Frehleys gitarrsound live genom att spela exakt som han gjorde. Dock lyckas han ändå inte med det eftersom Ace Frehley gjorde några misstag med gitarren live.
Varför i helvete spela han likadant? Vinnie Vincent spelade annorlunda och även Bruce Kulick så varför gör inte han det?

 

Jag tycker att det är rent av en skandal att inte originalbandet uppträdde på ceremonin Rock and roll of fame. Detta kanske är den sista gången originalbandet samlas så varför spelade de inte? Troligtvis ville Ace Frehley och Peter Criss spelar, men Paul Stanley och Gene Simmons vägrade.
Varför kan inte originalbandet drar ut på turne och spela in ett album en sista gång särkilt med tanke på deras ålder: Paul stanley är 63 år gammal, Ace Frehley ska fylla 64 år, gene simmons ska fylla 66 år och Peter Criss blir så gammal som 70 år i år jag menar de lever ju liksom inte för evigt.
Peter Criss har dessutom haft Bröstcancer och diagnosierades år 2008, men idag är han helt frisk. Men det lömska är att Cancer kan återkomma trots att man är frisk.