Det var på hösten och Jimmy hade inte något att göra. Han bestämde sig för att gå till biblioteket och pröva, om han kunde hitta någon bra litteratur. Det fanns en gammal kompis där som också hade sysselsättningsproblem. De började att prata, när bibliotekarien sade åt dem att det skulle vara tyst där. Kompisen hette Olov och lånade en bok om brottning, och Jimmy tog en roman av Alice Henderson som var belönad med Pulitzerpriset. Den hette ‘Sagan om Alice och Henry’, och handlade om en vanlig romans mellan två ungdomar. Kompisarna Jimmy och och Olov var unga, blott i tjugofemårsåldern och hade små krav på underhållning. De två polarna bestämde sig för att diskutera böckerna de lånat, och ägna tid åt att tycka om dom. Brottningsboken hette ‘Så tar jag en halvnelson’, och var skriven av en gammal pensionerad brottare som hette Åke Svensson. Efter en vecka hade Jimmy och Olov ringt varandra, och stämt träff för att diskutera böckerna. Det visade sig att romanen var ganska ytlig, och handlade om en långt gången romans mellan ungdomarna Botvid och Irene. Den sprack efter ett gräl om en träff de skulle ha, som inte ledde till någon bra kväll trots en god middag och ett biobesök. Brottningsboken var för praktisk, och handlade bara om sedvanliga grepp på brottningsmattan. Jimmy och Olovs diskussion om böckerna de lånat ledde till att de kom överens om att böckerna var misslyckade, och inte hade underhållit eller lärt ungdomarna någonting.

Hösten och vintern hade gått och våren hade blivit högintressant, när de två kamraterna bestämt sig för att köpa en bil tillsammans och försöka sig på att göra något nytt med bil. De bestämde sig för att skjutsa gamla och handikappade till diverse verksamheter, och bjuda dom på skjutsen. Först tog de upp en gammal man till sjukgymnastik eftersom han hade fått svag rygg. Han var fantastiskt tacksam, eftersom han bodde ganska avlägset några kilometer ifrån deras bostadsområde. På sommaren bestämde sig Jimmy och Olov för att åka bara för nöjes skull, och njuta av bilfärderna. Sedan när hösten kom var det dags för bär och svampplockning, och de två kamraterna fick tillfälle att använda bilen en ny lyxutrustad för att verkligen utnyttja naturtillgångarna. När det var dags att sälja bären och svampen var det återigen dags att använda bilen och en dragkärra, de hade köpt för att besöka de många uppköpare som fanns. Vintern kom så småningom, och bilen började bli mindre intressant, eftersom de två kamraterna tyckte att det var för besvärligt väglag.

Mitt i vintern bestämde sig Jimmy och Olov för att eftersom det var mitt i Norrland de bodde att försöka sig på att sälja något av sin begåvning till Södra Sverige, och bestämde sig för att söka sin lycka till Stockholm. De bestämde sig för att försöka sig på att grunda en organisation som skulle hjälpa personer som ville lära sig att skriva och dikta. Jimmy som hade en fil kand tyckte att han var lämpad för ändamålet och ansåg att också Olov med sitt toppgymnasiebetyg skulle kunna vara lämpad för ändamålet. Paret kallade organisationen för ‘Skrivkalle’, och bestämde sig för att de bara skulle ta en avgift för postgången, eftersom den var kopplad till datalogi och skulle vara avgiftsfri. Organisationen blev en succé och fick flera hundra intressenter som jobbade intensivt med att lära sig skriva och dikta. Den fick mycket beröm av författarföreningen eftersom den utvecklade den allmänna skriv och diktarförmågan hos befolkningen. Till slut fick ‘Skrivkalle’ ett stöd på etthundratusen kronor av en penningstark person som ville hjälpa den till en starkare verksamhet och Jimmy och Olov tog tacksamt emot det.