Tidernas trummis

Nr 4/2017
textbearbetning JB

 

Keith Monn anses vara en av popmusikens bästa trumslagare. Han var en brittisk trummis och sångare och mest känd som den explosive trummisen i det famösa rockbandet The Who.

 

1963 letade gruppen The Who efter en ny trummis och testade olika batterister vid varje konsert. Efter en spelning gick Moon fram till sångaren Roger Daltrey och sa: Jag hörde att ni letar efter en ny trummis och jag är faktiskt bättre än den ni har nu. Keith fick chansen att komma upp på scenen och visa vad han gick för. Roger Daltrey minns att Moons trummande var som att starta en jetmotor. Gitarristen Pete Townshend menade att Keith i sin iver att visa vem som var bäst dundrade hela trumsetet i bitar. Gruppen som också innehöll den skicklige basisten John Entwistle blev övertygade att Keith var deras man. Det sades därefter allmänt att Keith Moon kunde spela trummor snabbare än en avfyrning med kulspruta.
 

I sin barndom hade Keith svårt att sitta still och i skolan fick han problem och blev mobbad och misshandlad. Men genom att spela clown och hitta på en massa förbjudna upptåg blev han populär bland buspojkarna som sysslande med stölder och skadegörelse. Det kunde ha slutat med ett liv i gängkriminalitet men Keith botade istället sin ångest genom att lära sig spela trummor. Den musikaliska förebilden var jazz och swingbatteristen Gene Krupa.

 

Keith Moon anses som en av rockens mest exceptionella och nyskapande trummisar. Han var mycket av en showman och gick helt besatt in i sin roll genom att kasta upp trumpinnarna i luften och snurra dem snabbt i händerna. Vid en konsert i Eskilstuna på 60-talet förbrukade han minst ett trettiotal sönderslagna trumpinnar som hamnade i en hög nedanför scenen. En vaktmästare slängde alla i soporna vilket var ett misstag. Trots att de var spräckta är de idag värda minst 1000 kr styck.

 

Ett av The Who´s främsta kännetecken de första åren var att avsluta konserterna med att Pete Townshend slog sönder gitarren medan Keith sparkade trummor och cymbaler över hela scenen till den chockade publikens jubel. Även privat levde Moon en mycket vild tillvaro. Idag skulle han fått diagnosen ADHD, Aspbergers och manisk depression. Men på 60-talet botades oroliga själar med bedövande mediciner. Keith blev apatisk och valde istället droger i form av uppåt-tjack blandat med sprit och ständiga fester. På en lyxkrog träffade han den svenska fotomodellen Annette Walter-Lax. Hon kunde trösta och styra hans vilda energi genom att skratta med förtjusning när Keith vann en vadslagning genom att köra ner sin Rolls Royce i grannens swimmingpool.

 

Keith Moon var den första popidolen som kunde röja ett hotellrum genom att kasta ut TV-apparaten genom fönstret. Det var ett infall som kopierades av andra popband som ville verka tuffa och få publicitet. I Sverige gick det lugnare till. När popbandet Shanes jagade rubriker välte de ut en TV genom fönstret men den hamnade i en snödriva och fick bara en liten skråma eftersom hotellrummet låg på första våningen. Keith som älskade uppmärksamheten fortsatte med sina vansinniga upptåg och kastade ut möbler och sprängde toalettstolar i alla möjliga lokaler. Missbruket av olika droger ökade ångesten och han började dricka sprit dygnet runt vilket gjorde honom till alkoholist. Till slut kunde han inte spela trummor och gruppen gjorde ett långt uppehåll i väntan på att Keith skulle bli frisk.

 

Fastmön Annette hjälpte honom söka rehabilitering flera gånger men medicinerna som skulle få honom att sluta med spriten gjorde att han inte orkade umgås med folk. Keith isolerade sig från omvärlden och när paret blev övertalade att gå på någon tillställning tog Keith kokain och berättade glatt att han vunnit kampen mot spriten. På kvällen den 6 september 1978 blev Keith och Annette bjudna av Paul och Linda McCartney på filmvisning och efterfest. Keith berättade att han kände sig bättre och hade nyligen spelat in ett nytt album med The Who. Han hoppades få chansen att göra en spektakulär konsert med bandet igen. Dagen efter festen kunde inte Annette väcka Keith. På natten hade han haft svårt att varva ner och kunde inte sova. I desperation råkade han överdosera lugnande medel, sömntabletter och sprit. Dödsorsaken var att hjärtat slutat slå. Kampen mot ångesten och missbruket slutade med hans död.

 

Keith föddes 1946 i nordvästra London och dog 1978 i Mayfair London. Moon är fortfarande mycket populär och nya generationer har upptäckt hans unika skicklighet och medryckande trumspel på The Who´s plattor. Den 9 mars 2009 fick Keith Moon en blå minnesplakett uppsatt på huset i London där den världskända Marquee Club gästades av världens största rockband från 1960 till 1990-talet. Keith kunde spela i alla stilarter och rankas högre än trummisarna i de flesta popband.


Här följer fem exempel på Who-låtar då
Keith Moon var i toppform:

1. Happy Jack
2. I Can´t Explain
3. My Generation
4. I Can See For Miles
5. Cobwebs And Strange

 

Happy Jack wasn´t old, but he was a man
He lived in the sand at the Isle of Man
The kids would all sing, he would take the wrong key
So they rock on his head on their furry donkey

The kids couldn´t hurt Jack
They tried and tried and tried
They dropped things on his back
And lied and lied and lied and lied and lied

But they couldn´t stop Jack, or the water tapping
And they couldn´t prevent Jack from feeling happy


Kommentarer

KOMMENTERA ARTIKELN HÄR

Namn

Kommentar

RSS 2.0