Laget Sverige.. Att vara sjuk eller skadad ska inte vara detsamma som att vara ute ur spelet. Att arbeta som ett lag ska vända trenden med det ökade sjukantalet, och att vi tillsammans och individuellt ska arbeta mot det. Det går att vara med i Laget sverige på sitt sätt.

Detta är vad försäkringskassan säger, men uppnår dom verkligen sitt mål? Det är inget jag kan skriva under på. Har nu under det senaste året fått aktivt jobba för att försöka behålla min aktivitetsersättning, som man får för att man inte kan arbeta eller gå i skola. Dels tog det allt för lång tid för mig att ens få det beviljat, deras tre månaders handläggningstid blev fyra på grund av väntetider, fel papper och julhelger. Eftersom de ska ha alla möjliga intyg och papper på att jag inte har en hel förmögenhet någonstans och ansöker om detta för att lura hela systemet så ville de ha ett intyg från banken om en fond som jag trodde att jag stäng, där fanns då 200kr.

Dessa 200kr tog en hel månad att få in rätt intyg på och jag fick hämta ut olika papper från banken som sedan försäkringskassan lagt i fel fack och då missat att de kommit in. Just då kände jag att jag kunde ge dom de 200 kronorna i handen om de nu var så viktigt att få in detta speciella intyg på att de fanns där. Tillslut blev det i alla fall ordnat och jag kunde känna mig lite lugn och ta tag i de problem jag hade och försöka må lite bättre.

Efter att jag gått i Liv i livet och fått reda på att Blekinge folkhögskola fanns och att de även hade en konstlinje så började en framtid synas. Planen blev att jag skulle börja skolan till hösten och eftersom att de var en folkhögskola så kändes det som en bra start för att försöka komma igång igen, dessutom på en konstlinje då konst alltid har varit något som har varit ett intresse.

Problemen började dock direkt, innan skolstart ens. För det visade sig att jag inte hade haft min aktivitetsersättning i 12 månader, utan i bara 11 månader då jag ansökte i september-16 och skulle börja skolan i augusti-17. Detta gjorde att jag varken bade rätt till att pausa min ersättning eller studera ett halvår med den, vilket man har rätt till om man haft ersättningen i mer än ett år.

Jag har ändå haft turen att ha en handläggare som förstår min sits och har försökt göra det hon kan för att det ska ordna sig. Så eftersom de har en handläggningstid på 3 månader fick jag de månaderna på mig att testa på skolan i lugn och ro. Under den tiden då ordna med CSN och kanske till och med få ett läkarintyg som kan visa på att aktivitetsersättning under skolgången hade varit bra för mig just då.

Så arbetet med att försöka få CSN i rätt tid började, eftersom jag från november antagligen skulle behöva ta det. Men det skulle inte heller visa sig vara en lätt uppgift. Efter ett x-antal avslag, samtal och mail fram och tillbaka mellan CSN och försäkringskassan, fick jag veta av dom att jag i god tid skulle få veta när jag behövde söka CSN, och att mina 3 månader inte var ute än. Detta gjorde att vi då hade god tid på oss att få fram ett intyg som visade på att jag haft lite frånvaro från skolan och att mitt mående inte var tillräckligt stabilt för att jag skulle klara 100% studier och i sådana fall kanske inte ens vara beviljad ett studielån.

Förhoppningen var att detta intyg skulle hjälpa med att jag skulle kunna få behålla min aktivitetsersättning, och kunna i lugn och ro komma tillbaka ut i skol- och arbetslivet med en säkerhet att ifall det inte skulle fungera så har jag försäkringskassan bakom mig. Den förhoppningen var inte långvarig. För lagar är lagar och regler är regler, och när det kom till kritan så hade jag inte haft min aktivitetsersättning i 12 månader utan bara i 11.

”Jag får ursäkta att jag är en människa och inte en paragraf på ett papper i ert regelverk”

Istället för att jag skulle få kunna gå i skolan, göra något jag verkligen gillar få upp rutiner igen och komma igång med mitt liv för att sedan fortsätta studera och sedan söka jobb och vara en produktiv medlem i samhället får jag nu börja om på steg ett. Börja om där jag var för ett år sedan, innan min tid på Liv i livet, när min framtid inte nådde längre fram än till näsan. Om jag bara hade blivit ”sjuk” en månad tidigare, eller att jag inte ens hade försökt börja på tredje terminen av sjuksköterskelinjen jag gick då, utan gett upp på våren innan.

Laget sverige, samarbete, vända trenden med sjukskrivningar? Detta är inte något jag har fått uppleva. Jag har jobbat och gjort allt jag kunnat för att försöka få skolan att lyckas, skickat in papper, mailat och ringt fram och tillbaka. Försökt mitt bästa att hålla modet uppe, lyckats skaffa vänner på skolan och få en förhoppning om en framtid. För att sedan få allt raserat på grund av att jag bara varit ”sjuk” i 11 månader och inte ett helt år. Jag får ursäkta att jag är en människa och inte en paragraf på ett papper i ert regelverk.