Jag tänker gå igenom musiken de gjorde och skriva om den. Jag har inte sett någon av pjäserna så jag kan inte så mycket om dem. De gjorde ofta politiska pjäser men även pjäser som handlade om droger samt alkohol och nackdelarna med detta.
 Nationalteatern som grupp har haft många olika medlemmar. För närvarande består gruppen av följande medlemmar; Ulf Dageby, Kalle Gustavsson Jerneholm och Håkan Nyberg. Ibland de som varit med tidigare kan nämnas; Torsten ”Totta” Näslund, Hans Mosesson (Ica-Stig),
Anders Melander, Maria Grahn, Anki Rahlskog och Lars Brandeby.
 Nationalteatern var en progg grupp och på de första skivorna användes många låtar som hade varit med i pjäserna. Det var skivbolaget MNW som upptäckte gruppen och föreslog att de skulle göra en skiva med progg/rock musik.

Första skivan kom 1972 och heter Ta det som ett löfte. I stort sett alla låtarna är tagna från pjäser på den skivan. Det var inte så många av låtarna på albumet som blev kända men Ut i kylan är en av dem.
 Deras nästa skiva som utkom 1974 blev desto populärare. Den heter Livet är en fest och tillsammans med Barn av vår tid räknas skivan som en av de största succérna. De flesta av låtarna är hämtade från två av pjäserna. Det är Livet är en fest och Speedy gonzales.

Låten Livet är en fest känns som en låt att festa loss till men i pjäsen så var det tänkt att ha motsatt effekt. Det var dåligt att festa och dricka alkohol och det var temat på pjäsen. Speedy gonzales å andra sidan handlar om knarkets dåliga effekter.
Den enda låten som inte är hämtad från en pjäs är låten Mr John Carlos. Låten handlar om en amerikansk man som vann en bronsmedalj i 200 meter år 1968. Han gjorde black power hälsning vid ceremonin. Detta var de färgades motstånd för att få medborgliga rättigheter i USA. De hade inte detta på
den tiden.

1976 kom nästa skiva. Den heter Kåldolmar & kalsipper. Skivan består av olika historier och karaktärer från diverse pjäser. Sedan har man sammanfört dessa i ett bra sammanhang så det blir en bra historia av det.
Temat på skivan är att göra motstånd mot onda förtryckare och rasister. Skivan blev populär på dagis trots att det var en politisk skiva.
 1977 gjorde Nationalteatern och progg gruppen Nynningen en stor konsert i hop. Det hette Tältprojektet och sågs av över 100 000 människor. Konserten/pjäsen handlade om den svenska arbetsrörelsens historia. De framförde det hela på Öland bland annat. En som jag käner som såg konserten har sagt att det var supercoolt och maffigt. Nationalteatern gjorde två låtar som blev mycket populära. Dessa var Vi äro tusenden och Aldrig mera krig. Det gjordes en skiva med musiken och denna blev mycket populär.

Nästa skiva blev Barn av vår tid. Den kom 1978 och räknas som en favoritskiva för många fans. Ulf Dageby skrev de flesta av texterna på skivan. Ulf hade sett hur många ungdomar sniffade lim och dog på grund av det och de vuxna orkade inte bry sig. Ulf blev upprörd över det och gjorde låten arn av vår tid som handlar om de flummande ungdomarna och de vuxnas reaktion. Med på skivan finns även en fin tolkning av Bob Dylans låt Tomorrow is a long time. På svenska heter den Men bara om min älskade väntar och sjungs av Torsten ”Totta” Näslund. Det är en av de bästa låtarna han har sjungit.
 1979 kom nästa skiva. Den heter Rockormen och är en rockopera. Skivan blev aldrig särskilt populär men låten Veronika låg på listorna ett tag. Skivan tillhör deras mest ojämna.
 Nästa skiva kom 1980 och heter Rövarkungens ö. Titelspåret är hela 12 minuter långt men den blev ändå snabbt populär. Nationalteatern som grupp hade nu egentligen namnet Nationalteaterns rockorkester. En låt på skivan kommer från en pjäs medan övriga är skrivna utanför pjäser. Alla låtarna på skivan är skrivna av Ulf Dageby.
 1981 kom nästa skiva ut. Den heter Luffarrock – en lurkmusikal. Den har en del bra låtar men ingen låt som blev någon hit. Dessutom är pressningen av skivan inte den bästa vilket drar ner intrycket.

Efter den skivan gjorde Ulf Dageby en del skivor i eget namn. Vissa av dem bra medan andra inte lika bra. Den skivan som många nämner i hans repetoar är En dag på sjön och det är den som hamnade högst på skivlistan av hans egna skivor.

Sista skivan som gruppen gjorde var Peter pan (de har gjort några live skivor också men det är inga nya låtar på dessa utan alla låtar som blev poppis är med där). Skivan kom 1987 och är en sorts musikal av historien om Peter Pan. Det är riktigt dramatisk musik på sina ställen och jag gillar skivan skarpt.
 Natioanlteatern har gjort flera konserter under 1990- och 2000- talet. Jag såg dem i Ronneby 2016 eller 2017 och den konserten var mycket bra.