Det påstås finnas en väldigt kraftfull diamant i skogen The Blue Forest på ett avlägset ställe som ingen ha kunnat lokalisera hitills. Det var häxan som förtrollade skogen som gömde diamanten som är värd en förmögenhet enligt historieböckerna. Men många personer tror inte att det stämmer eftersom det inte finns några tydliga bevis eller som man säger: man kan inte säga något om man inte har sett det. Historieböckerna kan ljuga vilket har bevisats förr och anledningen är just för att det ska sälja och verka vara mer intressant till exempel boken War In Misada Country 1948 skriven av Ronald Panis. Bröderna Gustav och Kent har fått reda på. Den äldste av bröderna är Gustav som är fem år äldre än Kent fick genom en historiebok som heter Mystiska ting, sanning och myter av Jennifer Svonsen reda på ryktet om diamanten. I boken finns det intressant nog ett helt kapitel om det om all fakta och rykten på 10 sidor med text och bild. Både Kent och Gustav jobbar på ett museum och om de hitta diamanten ska de givetvis skänka den till museumet för att låta alla som är intresserade kolla på diamanten om den nu finns. Det står dessutom i lagen om man hitta något från förr i tiden som har ett värde är det en plikt att anmäla det till det närmaste museumet som sedan omhändertager det. Man får då en liten hittelön på max 4000 kronor beroende på var det rör sig om.

Bröderna prommenerar till skogen vilket tog de endast en timme i lugn takt de har ingen som helst bråska. De har med sig allt nödvändigt i en grönfärgad och militäraktig ryggsäck. De går in i en öppning i skogen som det ser och det är en stig som ha gjorts av grus och sand. Det är en av skogens få stigar det finns nämligen inte så många stigar eller vägar som gå genom skogen. Kent råckar trampa på en liten gren och Gustav blir förvirrad och lite skrämd eftersom han hoppar till. Gustav säger: jag tyckte jag hörde något som passlade i skogen. Kent säger: bara lugna ner dig min bror jag trampade bara på en liten gren. Bägge två skrattar sedan åt det. De fortsätter att vandra. Efter ytterligare sisådär 1500 meter hör båda bröderna en okänd röst som säger halt. De stannar plötsligt till. De kan sedan när de står där betrakta en blåaktig man som se ut som en zombie komma gående mot dom med fyra stycken till bredvid sig. Mannen säger med sin ganska ljusa röst: vad gör ni här kan ni inte läsa vad som står på skylten? Kent säger: vilken skylt? Mannen som troligtvis är ledaren pekar på den som de inte har lagt märke till. På skylten står det: Privat, obehöriga äger ej tillträde och vid överträdelse kom de bestraffas. Gustav säger förvirrat: men stigen fortsätter ju igenom området. Mannen rynkar på huvudet och säger: det finns en annan stig som egentligen är fortsättning på den stigen ni gick på men av någon anledning har The Towns Commerna glömt att märka ut det. Gustav fortsätter: då är det väl inte vårat fel så jag kan ju inte riktigt förstå varför ni i så fall ska bestraffa oss? Ledaren nickar på huvudet och säger: jag ska prata med de andra zombierna här på plats så får vi komma med ett beslut. Gustav och Kent försöker under tiden komma på en såkallad flyktplan under tiden.

Efter 20 minuter har de fattat beslut. Ledaren säger: vi har beslutat oss att ni kan fortsätta vandrar men då vill vi höra anledningen varför ni överhuvudtaget besöker skogen. Kent ljuger: vi besöker skogen för att en släktning bor här. Gustav ser den andra stigen en bit bort. Ledaren säger: ni kan fortsätta eran resa. Både Gustav och Kent pustar sedan ut. Gustav viskar till Kent: vilka lättlurade korkade zombie. De har ungefär 4,5 kilometer till att vandrar. När de har gått två kilometer till tar det en fikapaus. Kent hör under fikapausen läskiga ljud ifrån djur och träd i skogen. Kent säger på skämt till Gustav: hoppas seriöst inte att skogen anfaller oss. Gustav drar också ett skämt: hoppas inte att djuren anfaller oss, de låter ganska aggressiva. Nu kommer nästa kris: de hade glömt att stoppa ner kaffetermosen. Båda två verka tänka likadant: hur i alla tiders ska vi klara oss utan kaffe? De är kaffeälskare bägge två och har varit det sedan barndomen. Men samtidigt vet de att det inte bör vända om när de har hunnit så här långt så att Kent säger: vi får väl bita i det sura äpplet och bara låta blir på något sätt att sluta tänka på kaffe. Gustav stönar och säger: det lär blir jobbigt på sätt och viss. Kent tar iallafall upp kanelbullarna ur väskan som de turligt nog har packat ner. De är tre stycken kanelbullar var. Gustav lägger snart märke till att en Blåräv är på väg rakt mot dem och de får helt enkelt kasta i sig maten. De tror att den är ute efter att äta upp deras mat. Blåräven går fram mot dem men vänder ganska omgående om när den lägger märke till att de ätit upp maten. Både Kent och Gustav pustar ut.

De vandrar sedan vidare och slutligen når de fram till stället där diamanten ska vara men någon diamant syns inte till. Gustav tror att den kan vara nergrävd men nu är nästa problem framme de har inte med sig någon spade. Kent funderar och säger: vi kan väl tillverka en lätt spade av en kraftig träpinne, en sten och läder? Gustav säger: och hur fan har du tänkt att det ska funka? Nej jag tycker att vi faktiskt ska övernatta i grottan intill och fundera på saken tills imorron. Kent säger: det kan blir riskabelt att övernatta i grottan du vet väl alla faror som förekommer i skogen vi kan ju vara döda imorgon. Gustav säger: det är en risk vi får tar helt enkelt jag vägrar iallafall gå tillbaka nu när det är mörkt i skogen gud vet vad som kan hända då. Kent tänker och håller med Gustav till slut. Grottan ser annorlunda ut på utseendet eftersom stenen som grottan är gjord av är ljusblå. När de gå in i grottan kollar de först ifall de är ensamma vilket de turligen var.
 Grottan ser lika stor ut som två fotbollsplaner kanske ännu större. Kent och Gustav känner sig väldigt intresserade att utforska grottan innan läggningsdags. Gustav ställer ner väskan och de packar upp de vita sovsäckarna så att de har det gjort. Kent och Gustav använder sedan den röda ficklampan som de plocka upp ur väskan. De går genom en ganska smal tunnel. Kent lägger märke till eko längs tunnelns väg när de pratar. När de slutligen efter en lugn prommenad kommer fram till slutet av tunneln se de något som glittrar till, det är den försvunna diamanten. Gustav säger: jag gå fram och plocka upp den.

När Gustav plockar upp den blir det en dramatisk scen. Gustav kastas upp en meter i luften och landar sedan på marken och efter det får han mystiska blåa streck över sina armar. Kent stirrar som om han aldrig har sett något liknande. Det går bara att konstatera att diamanten har någon förhäxning för att ingen ska kunna förflytta den därifrån. Men det är inte bara förhäxningen över diamanten som är ett problem både Kent och Gustav hör ett väldigt högt ljud ifrån diamanten den har troligtvis ett larm. Kent säger till Gustav: vi får helt enkelt försöka oss på diamanten imorgon nu måste vi springa härifrån. Kent och Gustav springer.
 Väl tillbaka vid sovsäckarna kollar Kent på Gustavs armar som har förändrats ytterligare till det värre. Gustav säger: jag kan nästan utesluta att jag är döende. Struntprat skriker Kent. De packade ner en förbandslåda innan de drog ifrån sitt hem turligt nog så Kent plocka upp den ur väskan. Kent rengör Gustavs armar med ett medel som heter Goodnessantiblue. Gustav skriker av smärta det känns seriöst som någon använde sprit i ett sår. Kent lägger sedan förband på bägge armarna så att de täcker såren. Under tiden står det en häxa vid diamanten. Häxan är inte levande utan ett spöke det är samma häxa som förtrollade skogen och gömde diamanten. Hon säger: förbannade tjuvar de är borta men jag ska minsann stoppa dom när de återvänder vilket de troligtvis kommer att göra. Vänta bara, diamanten är min och ingen annans den är en del av mina såkallade privata ägo.

Häxan försvinner sedan därifrån igen. Kent och Gustav lägger sig ner i sina sovsäckar och sover sedan. De somnar trots allt som har inträffat väldigt fort. Nästa dag stiger Kent upp tidigt och märker till sin förvåning att Gustav inte har blivit bättre utan sämre. Gustav klagar på att han fryser och ha sprängont i sitt huvud. Kent säger: jag kan gå tillbaka själv så slipper du följa med. Gustav säger med låg ton: men hur ska du lyckas får hit diamanten utan att själv drabbas av förbannelsen? Kent fundera och säger sedan se nu här jag minns att jag stoppade ner en magnet i väskan för ett halvår sedan. Kent rotar igenom väskan och finner den väl bevarad i ett litet fack. Han binder fast den rödvita magneten i ett snöre gjord av koppartråd. Innan Kent gå säger han: vakta sakerna Gustav så länge som jag är borta och om jag inte kommer tillbaka får du ringa till larmcentralen och be dem koppla dig till sjukhuset du kan icke gå i det här skicket du befinner dig i. Om jag inte är tillbaka på två timmar bör du ringa förstått? Gustav nickar lite oroligt till svars. Kent ser på Gustavs oroliga ansikte och ge honom en kram och säger med en positiv röst: allt kommer ordnar sig ska du se min käre bror. Efter det vandrar Kent återigen genom tunneln. Diamanten ligger fortfarande exakt på samma ställe som innan. Han använder sig av magneten och det funkar diamanten kommer mot honom. Men snart hör han en röst: du rör dig inte unge man förstått? Han vänder sig om och där står häxan. Den där diamanten tillhör mig och min förtrollade skog. Hon kastar en besväjelser på honom med kvasten som hon flyger med. Kvasten är magisk och fungera som ett trollspör.

Besväjelsen gör så att han binds fast väldigt hårt med snören. Kent säger: vad syssla du med släpp mig genast. Häxan skrattar och säger: jag släpper dig om du släpper magneten med diamanten. Kent tänker till: jag kanske ska släppa diamanten och tala om för chefen på museumet att vi inte hittade någon diamant? Han fattar det beslutet och häxan låter honom gå. Men innan han går säger han: kan du hjälpa mig att rädda min bror Gustav. Häxan nickar ett ja. Det blir ett kort samtal efter det och Kent vandrar tillbaka till stället där Gustav befinner sig och häxan följer efter. Gustav har blivit ännu sämre men trots allt ser han häxan står där och skriker till. Kent säger: lugna ner dig hon vill hjälpa dig. Häxan kastar en återställningsbesvärjelse på Gustav och säger sedan: så där nu är vi kvickt. Kent hade givit henne ett löfte under samtalet de hade tidigare att om han struntade i diamanten skulle hon hjälpa honom med vad som helt. Häxan försvinner sedan återigen. Kent berättar för Gustav och de kommer överens om att drar den vita lögnen för chefen på museumet.

De vandrar sedan tillbaka och när de väl är inne i museumet säger de: vi var inne i The Blue Forest men vi kunde inte hitta någon diamant tyvärr. Chefen säger: då får ni ut och leta igen. Kent säger om det ska vara på det visset så lämnar både jag och Gustav jobbet. Chefen säger: det var bara ett skämt ni kan lugna ner er.