En gång i tidernas gryning föddes dinosaurieödlan Esp. Han vägde vid födseln trettio kilo men skulle efter ett år bli tre ton tung. Han själv var ju ovetande om alla realiteter eftersom han var född endast med instinkt, förutom kroppshyddan. Hur ska en sådan best kommunicera, och vad ska han säga? Kan han prata och då med mat som enda intresse. Hans kommunikation var mycket riktig bedrövlig och rörde bytesdjuren han skulle kunna fånga. Han hade tumme med ganska mycket större, äldre ödlor av samma ras. Men dom kunde också vara våldsamma, även om dom inte såg Esp som ett byte att äta. Dock var det tufft i kretsarna med reptiler, och man måste vara ganska tuff för att inte bli skrämd.
 När hela tre år hade förlöpt landade ett rymdskepp på planeten. Den här händelsen med Esps födelse och karriär och liv, tog nämligen säte på en planet i solsystemet Alpha Centauri. Astronauterna i det flygande tefatsskeppet från planeten Tellus, i det jordliga solsystemet hade skänkts ett nyutvecklat rymdskepp, ett flygande tefat. Astronauterna hade lärts att navigera mot relativitetsteorin, och genom immaterialisation av deras tefat gått i tunnel mot rymden och G-vågorna, och lagen om reaktion och aktion.

Astronauterna blev väldigt intresserad av Esp. Som de förstod var den yngste av skräcködlorna. Men efter några veckor på den nya planeten som man döpte till Olga med Esp. som den nyaste födda av livet där. Astronauterna som hette Rutger och Isak bestämde sig för att försöka utveckla Esps intelligens, och med tiden anpassa sig till att bli kontant med dom, och förstå tefatets konstruktion. Även om man normalt sett inte kunde göra djur intelligenta så ville man ändå offra en hel del tid på ett göra Esp. klyftig. Man demonstrerade alltså helt sonika tefatet med sin skruvkonstruktion som skulle förklara styrkan av Nils Bohrs svagare rymd än Einsteins och som helt enkelt skulle ge Esp. förklaringen till astronauternas uppdykande på Olga. Esp. förstod inte nåt utan såg astronauterna som ett passande skrovmål för honom. Efter tre månader avslutade Rutger och Isak intresset för Esp. och återvände till jorden i sitt otroligt duktiga rymdskepp. Astronauterna blev under färden hem igen osams med varandra i den tre dagar långa hemresan.

Rutger slog faktiskt Isak på käken och han var alltså blåslagen när man återigen landade på Tellus. Anledningen till att färden ändå trots relativitetsknäcket tog tre dagar istället för att göras på nolltid var att man trots allt måste upp från den planet man startade från och förbereda sin färd. Man hade alltså blivit osams i astronautskretsarna och Isak och Rutger var skällda på av Nasas styrelse och blev impopulära. De fick faktiskt helt enkelt inte några fler uppdrag utan fick ett avgångsvederlag på varsin miljon och blev friställda. Dom blev irriterade och vände sig till domstol för att får rätt mot staten och alltså få fler uppdrag. Avtalsverket gav dock Nasas styrelse rätt och ansåg att man måste testa med nya astronauter. Isak och Rutger fick då ett stort agg till Nasa och bestämde sig för att starta en konkurrent till Nasa, alltså ett rymdskepps och astronautföretag. Problemet var att teorigrunderna för rymdfärder saknades. Isak och Rutger bestämde sig i det läget för att repetera sin vanliga jordiska fysik från gymnasienivå, samt börja sitt företag Intra som ett kompani som sysslade, först med vanliga gammaldags rymdfärder.

Paret Isak och Rutger som sensationellt faktiskt blivit väldigt sams med varandra byggde då det vanliga skepp, eller ett i varje fall liknande som Nasa först hade varit ute i rymdfart med. När paret blivit sextio år gammalt var det så äntligen dags för den första rymdfärden för paret. Men i sista minuten insåg Rutger och Isak att de helt enkelt blivit för gamla för rymdfart, en astronaut förstod man, borde nog vara högst fyrtio år gammal. Paret hade också tagit ett banklån om femton miljoner för att finansiera rymdskeppsbygget. Hur skulle dom förfara med rymdskeppet? Som alltså var uppställt och färdigt för rymdfärd. Man bestämde sig för att annonsera i pressen efter två personer, som ville bli astronauter mot en rejäl ersättning. Isak och Rutger bestämde sig för att löpa linan ut, ta ett banklån till om femton miljoner som lön till astronauterna. Man fick svar, och anställde två tjejer som astronauter, satte dom i rymdskeppet, och så fick paret se det bära iväg upp i det blå. Tjejerna hade fritt spelrum för sin färd. Till skillnad mot Nasas tidigare rymdfärder när man i första hand för astronauter navigerade till månen, fick man alltså i rymdkapseln ta risken och färdas vart man ville. Men det bar sig nog ändå naturligt att man nöjde sig med att åka till Mars som alternativet till månen, men blev till åtlöje eftersom dom inte vågade landa på planeten. Färden till Mars och tillbaka till jorden tog sex månader, och Isak och Rutger satt med banklån om över trettio miljoner. Rutger blev irriterad på alla möjliga äventyrliga filmer som lurade i folk att rymdfärder var möjliga, men blev också medgörliga för Nasas nyskapande rymdfärder, som ju nöjde sig med att ta några dagar för långa rymdfärder. Man fick också hjälp av en duktig advokat som försökte förhandla med Isaks och Rutgers långivare, om att få ned banklånen mot teknikarvoden, paret istället tog i ersättning, mot installationer av telekommunikationsutrustning. När Rutger och Isak fyllt sextiofem år var de jättestora skulderna betalda och man började återigen leva ett normalt liv.