Ordet tvål är ett samlingsbegrepp för både natriumtvål och kaliumsåpa som i sig är en typ av metallsalter av fettsyror. Tvål finns både som fast och flytande form. Tvål fungerar genom att den sänker vattnets ytspänning och emulgerar fetter.
Natriumtvål (förtvålas med natriumhydroxid) = Natrium salt av olika fettsyror
Kaliumsåpa (förtvålas med kaliumhydroxid) = Kalium salt av olika fettsyror

 Även under faraonernas Egypten och i Romerska riket användes tvål, men det var först under sent 1800-tal som den fasta, fyrkantiga tvålen började användas.
 Under 1600-talet tillverkades tvål genom att animaliskt eller vegetabiliskt fett kokades i asklut.

Olja/fett+ hydroxid + Hydrolys-processen som bildar glycerin och tvål (fettsyresalt) = Tvål. Hydroxiden och fettsyrorna reagerar med varandra genom hydrolys – en process som bildar glycerin (glycerol) och tvål. Glycerin är tvåltillverkningens biprodukter som blir kvar i tvålen. Glycerin är väldigt bra fuktbindrare som lämnar tunn hinna på huden som skyddar från uttorkningen och hjälper att transportera fukt från luften in i huden. Därför är naturtvål sällan uttorkande. Hydrolys är en process som genererar värme och därför blir tvålen varm.
 Ordet hydrolys kommer från grekiska hydro- (vatten) och lysis (klyvning)) som är en kemisk process där en molekyl klyvs i två delar efter att en vattenmolekyl har adderats.

Vatten används i tvåltillverkning som lösningsmedel för hydroxider. Genom att tillsätta vatten till processen får man flytande smet som ger oss möjlighet att jobba och ”leka” med tvålsmeten tills det utseende för tvålen som man vi ha till.
   Vatten kan ersättas med andra flytande ingredienser som getmjölk, kokosmjölk, öl, vin, fruktjuice, mm. Syftet med det är att transportera ingrediensernas egenskaper till tvål.
   På svenska skiljer man mellan tvål och såpa. Historiskt avser man med tvål natriumsalter av fettsyror medan man med såpa avser kaliumsalter av fettsyror. Natriumtvålar har ofta en hård konsistens medan kaliumsåpor ofta har en mjuk konsistens på grund av dess högre halt av glycerol. På klassiskt sätt att framkalla tvål kokas vegetabilisk olja eller animaliskt fett med tillsatt natriumhydroxidlösning (natronlut eller bara lut).

Natriumhydroxid är ett vitt, fast ämne som är en Arrheniusbas, det vill säga ger ifrån sig hydroxidjoner (OH-) i vattenlösning. Hydroxidjon, OH−, är en jon som kännetecknar vattenlösningar av kemiska baser. I till exempel vatten (neutral lösning) förekommer den tillsammans med vätejoner i lika stora kvantiteter som en följd av vattnets autoprotolys.
OH- är en stark Brønsted-Lowry-bas (en utvidgad av version av Arrhenius definition genom att definiera en bas som en protonmottagare), så vattenlösningar av natriumhydroxid, är starkt frätande. Natriumhydroxid är mycket lättlösligt i vatten. Det framställs genom elektrolytisk sönderdelning av natriumklorid i en delad cell.
 Natriumhydroxid har många namn såsom kaustiksoda, kaustisk soda, kaustiskt natron, natron (vilket dock oftare används om natriumbikarbonat), natronhydrat, natriumhydrat, mineraliskt kali, alkali minerali eller etsnatron.
Det är förklaringen av den kemiska processen och nu till en mer lättare förklaring av detsamma:

Vid skapandet av tvål kokas fetter med natriumhydroxidlösning och under kokningen genomgår fettet en så kallad hydrolys och sönderdelas till glycerol och fettsyror. När hydrolysen är genomförd fälls sedan tvålen ut genom en tillsats av natriumklorid (salt), så kallad utsaltning. Tvålen tillvaratas och efterbehandlas på olika sätt:
* Tvättning
* Torkning
* Parfymering
* Pressning eller stansning till lämpliga former.

Den kvarvarande vätskan från förtvålningen är ganska rik på glycerol från fettet och brukar renas och säljas vidare.
   En sorts metod är att blanda fria fettsyror med natriumhydroxid och erhålla tvålen direkt.
En annan sorts tvål är galltvål som kan blandas med galla från slaktade djur. Det kan tillämpas på textilier några timmar innan tvätt och är en traditionell och ganska effektiv metod för att undanröja olika typer av svåra fläckar.