Efter att ha jobbat som ingenjör ett tag ville han ut och rädda världen så därför läste Anders Rättvisa och miljölinjen på Jämshög folkhögskola 1991 i ett år. Han var tjänstledig ifrån byggnadsingenjörs jobb under denna tid men lärde sig ingenting speciellt men blev klokare. Under den utbildningen var Anders i Indien och Bangladesh där han bland annat träffade Right Livelihood Award vinnaren Vandana Shiva som kämpat som för miljö och feminism. Anders gjorde en intervju med denna kvinna som berörde honom djupt. Efter denna utbildning sa han upp sig som byggnadsingenjör. Han märkte under utbildningen att han var väldigt frågvis och intresserade sig för människor som kämpade för goda ting.

Anders började därefter läsa miljövård. Efter det så läste han 3 år miljömedicinsk laboratorievetenskap och fick jobb på laboratorium. Hans mål var att jobba med miljövård. Men det varade bara en period sedan ville han göra något annat. Han har också tillsammans med sin tjej jobbat som biståndsarbetare i Portugal hos Moder Theresas systrar. En tid jobbade han inom en solidaritetsorganisation som samlade in kläder till befrielserörelser i Afrika. Ett tag kände han en kris i att hoppa omkring så mycket på olika jobb att han trodde att han aldrig skulle hitta det rätta.

 

Det var inte förrän Anders var 30 år som han sadlade om till journalist. Men det har inte varit någon spikrak resa mot posten som chefredaktör. Eftersom Anders prövat på så många yrken innan han valde journalistbanan var han lite äldre än gemene man inom yrket. Vägen dit började med att han skickade iväg en ansökan till en ettårig journalistutbildning på Lunds universitet. Det var en praktisk utbildning ämnad för de som redan läst en fil kandidat eller 120 poäng på högskolan. Den utbildningen tyckte Anders var jättebra. Till skillnad ifrån tidigare hoppande bland yrken så detta kändes väldigt rätt direkt. Han sa till sig själv att får han ett jobb som han gillar skall han stanna där ett par år och nu har han arbetat 20 år inom journalistyrket.

 

Men vi kan börja med att reda ut vad en chefredaktör gör. Det kan variera mycket beroende på faktorer som hur stor tidningen är. Sydöstran är en ganska liten tidning vilket medför att Anders vardag kan bjuda lite av varje, han kan hoppa in och redigera insändare, skriva utgivarkrönikor eller syssla med andra av de dagliga sysslorna. Här ser han ett problem att hans uppgift att leda tidningen mot mera långsiktiga mål inte alltid hinns med. Anders som är ansvarig utgivare för Sydöstran säger att han inte hinner med att läsa igenom hela tidningen utan får lita på journalisternas omdöme. Enbart om det är något känsligt material kräver han att läsa igenom materialet innan publicering.

 

Att vara en chefredaktör så räcker inte det att arbeta 8 timmar om dagen. Det är mycket möten och man kan hela tiden bli avbruten för saker som dyker upp. Därför gäller det att kunna vara effektiv och fokuserad på alla mötena man är med i. Det kan vara att man har 10 uppgifter på en dag och man inte får något gjort något ändå; börjar på något och så ringer telefonen och det kommer in någon och det blir väldigt splittrat. Det är budgetmöten om det ekonomiska läget för tidningen och även mycket möten om teknikförändringar. Anders understryker dock att det är ett väldigt roligt arbete.

 

Sydöstran ingår med ett tiotal andra tidningar i Gota Media och bland dessa tillhör Sydöstran, BLT och Kristianstadsbladet samma marknadsområde vilket innebär många möten med företrädare ifrån dessa tidningar.
 Ett område som Sydöstran delar med någon annan tidning inom Gota Media gruppen är sporten som ligger under BLT och där Sydöstran köper material ifrån dem. Det är BLT’s och Sydöstran’s sportredaktioner som slagits ihop. Redaktören på BLT sport heter Mimmi och Anders litar mycket på henne. Det skulle vara i undantagsfall som Anders har en annan åsikt än henne och då skulle sporten se olika ut på de två tidningarna.

 

Sydöstran har en reguljär VD som heter Marie Erlandsson och som Anders tycker är jätte-jätteduktig. Anders är ansvarig inför en styrelse, Sydöstran AB, som när som helst kan entlediga honom ifrån chefredaktörsposten. Att en chefredaktör har så lite anställningstrygghet ser Anders som oundvikligt. Under honom har han ungefär ett 20 tal journalister, en nyhetschef, en fotograf, redigerare och webbredaktörer. Det är inte bra att chefredaktören pekar för mycket så att nyhetschefen inte kan jobba ostört och det är inte Anders som styr det dagliga nyhetsrapporteringen utan nyhetschefen.
 Anders vill inte hålla med om att han eftersträvar makt eller har vassa armbågar men däremot att han är en tävlingsmänniska. Han tycker om sport och fotboll och när han var journalist ville han alltid vara först med nyheter men han säger att det är inget egenvärde i att komma upp sig. Han beskriver sedan det att vara reporter som det finaste man kan vara. Men han ifrågasätter om han är rätt man för chefredaktörsposten varje dag.

 

Det är inte Anders som skriver ledarsidorna utan där har man en ledarredaktör som heter Stig-Björn Ljunggren. På Sydöstran är det Arbetarrörelsen d.v.s. Socialdemokraterna, ABF och fackförbunden som bestämmer över ledarsidorna genom att vara minoritets ägare. Journalisterna däremot ska vara oberoende ifrån partitillhörighet. Anders kan till och med tycka att det kan vara en poäng som journalist att inte rösta då det stärker oberoendet att kunna granska makten. Han röstar själv men hoppar lite omkring vilket parti han stödjer. Innehållet i deras nyheter skall vara oberoende av vilken färg tidningen är och han vet ej vad medarbetarna röstar på. Vissa säger att vi bara är en vänsterblaska som skriver skit om Sverigedemokraterna men det tycker han att de inte gör.

 

Vi för en diskussion om text fortfarande kommer vara attraktivt när tekniker som 5G-mobiltelefoninäten blir tillgängliga för den stora massan och som medför mycket snabbare nedladdning. Kommer det medföra att rörlig video kommer ta över ifrån text? Men här menar Anders att text är ojämförbart snabbare än video med reklam i. Det visar inte minst det faktum att deras konkurrent SVT som har ett avtal att staten om att sända också har mycket skriven text på sin sajt.
 På frågan om han ser en motsättning mellan hans demokratiska ansvar som chefredaktör och vinstintresset så tycker han inte det. För alternativet skulle vara helt statsfinansierade media som kontrolleras av staten. Då kan man ge sig den på att det inte blir sanningen som kommer fram. Sydöstran är väldigt tydliga med att de markerar avstånd till makten. Ett demokratiskt uppdrag är inte något man har getts utan något man har tagit själv. Man har ett självpåtaget uppdrag att berätta om sanningen. Vi vill ju att läsarna skall köpa våra tjänster och därför vinklar vi materialet på ett sådant sätt. Anders tycker att journalister borde ha ett uppdrag att göra omvärlden begripligare för läsarna.

 

 

Under sitt liv har Anders skrivit en del musik men som han säger ”rockstjärnedrömmen fick jag lägga ner redan 1987” och han har inte slagit igenom med någon låt. Men Anders har både i år och förra året varit inne i en studio och spelat in musik. Detta eftersom han har haft det stormigt privat och han har känt sig väldigt liten. Låtskrivandet ser Anders som en terapi. Nu är det inte blivit några hits utan låtarna ligget på Spotify som förutom han själv lyssnar ingen på dem.

 

Något Anders ägnat tid till men inte haft någon större talang till är att läsa franska. Han har något av en vurm för Frankrike och då inte minst Provence som han tycker är jättefint. Det kan vara språket, som han till och från läst i tio år, men också maten eller arkitekturen eller landskapet med bergen och solrosfälten. Arkitekturen är häftig med rätt avskalade stenhus och olivfärgade fönster luckor. Lite ruffigt men elegant.

 

Om det är något Anders skulle vilja ha gjort i sitt liv är att driva något projekt eller verksamhet, en affär exempelvis, som folk blir glada av. Det är en risk att som journalist att det bara blir negativ respons som exempelvis att journalister bara ljuger. På frågan vad Anders gör om fem år blir svaret svävande eftersom han tycker det är så lång tid framåt. Men kanske han i framtiden gör dokumentär film eller driver något pensionat eller jobbar som skrivande journalist igen. Han säger att han tar ett år i taget. Kan nämna att Anders favoritfärg är gul som solrosor och favoritmat är en gryta som kokat väldigt länge.