Vid 20 års ålder flyttade han in till Karlskrona för att sedan flytta tillbaka Hasslö. Tiden i Karlskrona beskrevs som en tid av festande, pluggande och musicerande av Per. Han utbildade sig på Blekingetekniska högskola där han tog examen 1995 inom det som idag kallas socionomprogrammet. Pluggade sedan vidare inom missbruksvård på Kalmar högskola. Som första arbete tog Per i Kalmar inom äldreomsorgen. Han har också arbetat i Ronneby förutom Karlskrona. Per har varit chef inom olika positioner inom socialarbete sedan dess som inom äldreomsorgen och socialförvaltningen. Jobbar idag på vad som kallas Jobbcenter. Pers uppgift på Jobbcenter är att hitta praktikplatser som fungerar för dem med sysselsättningsbeslut. Han tycker det är väldigt givande jobb. Jobbcenter tillhör enheten för funktionsstöd.

 

Lumpen gjorde Per i en vad numera kallas Amfibiebataljon. Han ryckte in i Karlskrona men låg också i Stockholm och Norrland. Deras uppgift var att ta första skyddet mot landstignings fartyg med små robotar och sedan strida som ett rörligt förband.

 

Per lärde sig spela genom hans storebror i tidiga tonåren. Träffade sedan Caj Karlsson som också bodde på Hasslö. De spelade i ett band som hette Död Civil, ett punkband, som blev grunden för Sinn Fenn. Musikgruppen Sinn Fenn bildades på 1980-talet på Hasslö som ett band spelandes rock, folkmusik och irländsk folkmusik. Bandet bestod av fem medlemmar med Caj som frontfigur och sångare och där Per spelade bas. Deras material var både egenproducerat och covers.  
 Namnet Sinn Fenn ljög bandmedlemmarna om att det kom från Hasslö som ett uttryck för bra fiskefångst. I verkligheten var det ett försvenskat namn av det irländska partiet Sinn Fëin och kom ifrån en Jan Guillou bok som Per hade läst. Bandet höll ihop till runt år 2000 för att sedan återuppstå 2010 med en spelning på Hasslöfestivalen.

 

Följande år släppte Sinn Fenn en EP vilket skapade ny hajp runt gruppen och nya spelningar genomfördes både lokalt och regionalt. År 2013 släpptes samlingsskivan Livet var en fest med ett trettiotal låtar. Per har aldrig sjungit i sin karriär utan enbart spelat bas. Däremot har han varit med om att skriva bandets första album. De var fyra stycken om det vilket gjorde att albumet blev bredare än senare album då Caj stod ensam för låtskrivandet. Bästa konsertminne Per har är förmodligen från Hultfredsfestivalen där det var mycket publik och arrangemanget var upphaussat då bl.a. Aftonbladet skrev om det. Det var den största festivalen i Sverige på den tiden. Även spelningar ifrån Hasslöfestivalen ger goda minnen. Sämsta konsertminne är svårare att säga men ibland har Sinn Fenn varit med om att de blivit uppbokade på arrangemang som inte passade dem. Dessutom om man som basist spelar fel hörs det tydligt. Bästa Sinn Fenn låten är När modet sviker.

 

När Sinn Fenn inte höll ihop längre blev Per medlem i gruppen Djävul som egentligen var som Sinn Fenn fast där Caj, som gått solo, hade blivit ersatt av Pers svåger Mattias Osbäck. Med gruppen Djävul fick de också släppa ett album. Pers musiksmak är däremot väldigt huggen i sten, det är musik liknande Sinn Fenn eller som hans favorit trubadur Lars Demian. Per har alla skivor av Demian signerade och Demian har även gästspelat på Sinn Fenn’s spelningar.  
 Numera är Per inte medlem i något band då han anser sig var för gammal för sådant. Att familjen hållit ihop trots allt spelande beror på att resan med Sinn Fenn började så tidigt. När familjen bildades så hade helt enkelt de lagt ner bandet. Tiden med Sinn Fenn var Per mellan tjugo och trettio år och han var klar med festandet och musicerandet när han skaffade familj. Per uttrycker det som att han var färdig med musiklivet och han trädde in i vuxenlivet istället. Han ville vara hemma istället för att turnera omkring.

 

Lite kuriosa om Per är att mat inte är hans favoritämne vilket hans fru tycker är tråkigt. Han gillar helt enkelt svensk husmanskost. Köttbullar duger gott och det blir ofta raggmunkar på tisdagar på restaurang Matsmedjan. Däremot har han stort ego vad gäller bollsporter. Det kan vara fotboll, badminton eller innebandy som han tycker han är bra på men där omgivningen kanske inte håller med. Sist men inte minst går Per med vinterjacka och ullsockor mitt i juni, han hävdar att det gör han för han är mager och fryser.