I dagens globaliserade och kommersialiserade värld är det lätt att välja nya favoritlag precis som man väljer en skjorta. Vissa lag har en glamourstämpel omkring sig och är populära, TFF är inget av dem. Det är inte för inte hemmaarenan Vångavallen brukar kallas Tjongavallen för den enkla fotboll som TFF brukar spela.

Det är en sak att följa ett stort framgångsrikt lag mot att följa ett lag som kämpar för att inte ytterligare degraderas ner i lilleputtserierna. Jag kan inte heller anklagas för att hålla på ett publik friande lag (såsom Hammarby eller Malmö FF) så man står rätt ensam. Detta syns inte minst i de publiksiffror som TFF har haft under åren i de olika ligorna. Inte för att Trelleborg är stort, 45000 invånare mot Karlskronas 67000. Inför varje säsong de senaste åren har det varit samma visa, först förhoppningar om avancemang, senare inpå säsongen det eviga harvandet för att slippa degradering.

När man följer ett lag som spelar i en lägre division så kan det vara svårt att få riklig information ifrån massmedia som nästan enbart skriver om Allsvenskan och de största klubbarna. Med Internet har det kommit strömningstjänster och abonnemang för lokala tidningar vilket gjort det blivit betydligt enklare att få information om vad som händer med smålagen. Tur är att TFF i alla fall spelar i Superettan där text-tv visar resultaten och tabellen.

Nu är jag inte helt ensam med att hålla på TFF för det finns en supporter klubb som heter True Blues som ordnar Tifo:n och bussresor till bortamatcherna. En av de mest profilerade supportrarna av TFF (känd troligtvis även för Blekingebor eftersom han är född i Kyrkhult) är Rune Andersson. De som följt börsen på åttiotalet vet att Rune gjorde en hisnande resa med Trelleborg AB och har gjort sig en förmögenhet på denna resa. Det resulterade i att Rune Andersson blivit miljardär vilket möjliggjort att han kunnat lägga ner en 100 miljoner kronor i TFF över åren som sponsor och som bidragsgivare. Detta kan vara anledningen till att TFF spelat 17 år i allsvenskan och 30 år nonstop i elitfotbollen.

Två forskare i England, Peter Dolton och George MacKerron på University of Sussex har visat det intuitiva att visst blir vi lyckligare när vårt favoritlag vinner men också att en förlust försämrar humöret två till fyra gånger mer än vad en vinst betyder. Summerat kan man säga att fotbollen gör oss mer olyckliga än lyckliga. Det är därför jag ibland tvekar att följa TFF längre. Ibland undrar jag om man skulle byta lag bara för att få glädjas av lite framgång. Jag får drömma mig tillbaka till lagets storhetstid så långt tillbaka som säsongen 1994/1995 då TFF spelade Allsvensk fotboll och lyckats kvalificera sig för UEFA-cupen där de slog ut engelska Blackburn FC. Kanske skulle jag snegla på TFF’s damlag som faktiskt i skrivande stund ligger bland toppen i sin serie.

Blir jag ännu mer deppig i vardagen om jag följer detta inte så framgångsrika lag? För inte kan jag väl byta lag bara för lite motgångar? Som TFF’s eget motto lyder
”HUR ÄN VINDARNA GÅR TILLSAMMANS ÄR VI TFF”.