– Det undrar jag själv också. Det är därför jag skriver dikter, gör bilder och musik. Vad är det för sorts värld man fötts in i?

 – Jag föddes här i Karlskrona, på Marieberg. Men som nyfödd flyttade vi till Lund där jag döptes, Där bodde jag tills tredje klass, sen kom jag tillbaka. Sen när gymnasiet kom lyckades jag med att misslyckas minst sju gånger, skolan passade inte mig. Då hoppade jag av helt enkelt. Till slut kom jag till musikgymnasiet i Malmö och då strålade jag ut. Då funkade allting. Ifrån det hoppade jag över till Konstfack i Stockholm, fyra år.
 Sedan har jag varit teckningslärare i ett högstadium på Gotland och trivts jättegott med ungarna. Helt suveränt! Ungarna är ju ungefär som jag. De är också intresserade av livet, de har precis krypet in i livet och upptäckt, Vad är det här för något? Och så har de upptäckt ämnet bild där det inte brukar finnas massa skrivningar och prov. Där är det bara trevligheter. Så vi hade 22-23 fantastiska år.

Hur kom du i kontakt med Träffpunkten?
 – Jag var ute och letade 3-4 gånger här omkring. Hade med mig en folder om Träffpunkten som jag hittat inne på psykiatrin. Till slut hittade jag huset och då blev jag jätteglad. Kom in och här är jag fast.
 Träffpunkten betyder allt för mig. Hade jag inte haft TP i Karlskrona så hade jag inte bott kvar i staden, så enkelt är det. Här målar jag och komponerar. Här har jag skrivit många sånger som jag sjungit i Tyska kyrkan på fredagar. I huset startade jag upp Sallys sidenscen som vi kör första onsdagen varje månad. Där spelar jag det jag hittat på och så är det andra som fyller på med det de själva vill, kanske läsa en dikt eller annat.

 – Att bo i en stad, nu för tiden, innebär ensamhet. Men inte när man har TP. Då helt plötsligt har man tio vänner. Det är precis vad man behöver som vuxen människa. Så här här är strålande bra.