kvinnornas karlskrona - recension
Introduktion
I boken av Mathilda Skoglöw presenteras tjugo framstående kvinnor som alla på något sätt har en anknytning till Karlskrona. Jag skall i denna artikel försöka ge en bild av några av dessa kvinnor. Kvinnorna levde på alltifrån 1600-tal till tidigt 2000-tal. Det sker en enorm förändring under dessa sekel för kvinnors ställning i samhället. Det kan vara saker som idag ses som självklara t.ex. rösträtt för kvinnor som infördes först 1921 i Sverige eller att kvinnor blev omyndigförklarade när de gifte sig ända in på sent 1800-tal.
Var dotter till en adlig familj som har tyska som modermål. Hon gifter sig med greven Hans Wachtmeister vid 21 års ålder som då var dubbelt så gammal som Sofia vid bröllopet. Eftersom Hans är en av kungens förtrogna kommer Sofia att sköta många sysslor i hemmet såsom ekonomi, förvaltning och övrig administration av deras gods. Sofia har ett brett kontaktnät som hon utnyttjar då hon skall inhandla varor såsom torrfisk från Marstrand, talg från Västerbotten och havre från Pommern. Hon har också privilegiet att kunna handla direkt ifrån flottans magasin i Slitageboden på Lindholmen. Runt sekelskiftet 1700 drar Sofia igång ett nytt stort projekt då de utvidgar sin bostad mitt inne i Karlskrona. För att kunna genomföra detta måste ett antal tomter köpas upp. Det dröjer intill 1706 som familjen kan flytta in in vad som idag kallas Grevagården. Sju barn kommer Sofia sätta till världen inom en tidsram på femton år. Barnen får en ordentlig utbildning i ämnen som språk, musik sång, dans och matematik. Det är dessutom av yttersta vikt att barnen klär sig ordentligt. Under det Stora nordiska kriget så blir Sofia personligt engagerad i krigsförberedelserna då Hans Wachtmeister, hennes man, skall leda den svenska flottan ut på Östersjön. När hennes son Carl blir tillfångatagen av danskarna kommer Sofia sköta Carls ekonomi. Sofia och hennes familj har tillgång till Flottans läkare och fältskärer. Hon blir änka vid en ålder av femti år men det innebär inga stora förändringar vad gäller frihet eller handlingsutrymme.
Sofia Wilkens (1817-1889)
Sofia kommer bli banbrytande inom utbildningen av döva då hon vill se att dessa blir inkluderade i samhället istället för att vårdas på institution livet ut. Sofia Wilkens var en svensk socialreformator, donator och tecknare. Hon grundade Dövstumskolan i Karlskrona, och var dess föreståndare 1859-1877. Sofia Charlotta Wilkens var dotter till landsfiskal Per Theodor Thomée och Maria Julia Wideman och gift 1838 med grosshandlaren Rudolf Wilkens. Hon var uppvuxen i Karlskrona och var kusin till biskopen i Lund, Johan Henrik Thomander. Hon utbildades vid Mamsell Kronholms flickskola i Karlshamn och var sedan anställd där som lärare fram till sitt giftermål. Sofia får ett erbjudande om jobb av Anna Nordenfelt, dotter till landshövdingen i Blekinge. Det går ut på att de skall tillsammans bilda ett hem för Karlskronas fattigaste barn. Resultatet blir ett barnhem i Rödeby socken och detta hem blir snabbt belagt till bristningsgränsen. För att kunna ta emot fler barn kommer de att flytta in på Trossö i stadsdelen Västerudd. Efter några år kommer en tydligare uppdelning av verksamheten vad gäller graden av funktionsnedsättning då många barn är döva. Då grundas en andra verksamhet på Trossö kallad Dövstuminstitutet. Det är pengar ifrån Landstinget som möjliggör ett inköp av nya lokaler. Det finns fyra lärarinnor på skolan som alla har en pedagogisk utbildning. Ämnena som det utbildas inom är kristendom, svenska, geografi, svensk historia, naturlära, aritmetik, skönskrivning och frihandsritning. För pojkar finns det dessutom praktisk utbildning att tillgå. Utbildningen på Dövstuminstitutet blir omtalat i hela riket med dess annorlunda pedagogik. Det är vedertaget att personer med handikapp hålls undangömda på landsbygden och utbildas främst med sikte att bli kvar inom institutioners väggar. Tvärtom ligger skolans lokaler centralt i Karlskrona. För sin insats tilldelades Sofia 1873 Illis Quorum, d.v.s. en medalj av kungen, för sina insatser i pedagogik för de dövstumma.
Infödd i en adlig officersfamilj i Karlskrona var hon fjärde dottern av totalt fem till Hedvig Adelborg och Bror Jacob Adelborg. Ottilia tillhörde en generation kvinnor som fick tillgång till en yrkesutbildning. Hon fick plats på Tekniska skolan (som idag heter Konstfack) som hon gick mellan 1875 till 1877. Trots sin utbildning och karriär som illustratör så kommer Ottilia som sist födde bland barnaskaran att bli den som tar ansvar för sin mors skötsel på gamla dagar. Ottilia Adelborg blev den som skapade den första alltigenom svenska barnboken, Barnens julbok för mamma och småttingarne (1885). Under åren som följer kommer Ottilia publicera många böcker såsom Blomstersiffror, Prinsarnes Blomsteralfabet samt Pelle snygg och barnen i Snaskeby. Det blir stora framgångar då exempelvis dem sistnämnda ges ut i sju upplagor och på åtskilliga språk. Vad som är nytt med hennes böcker är inte bara att det är fina illustrationer utan att böckerna är pedagogiska om vad som skall läras ut. Ifrån de tjugofem åren i Stockholm kommer Ottilia att bygga upp nätverk ifrån arbetet i alla de föreningar hon är aktiv inom. Det kan vara Fredrika Bremer-förbundet, Sällskapet Nya Idun, Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, Handarbetets vänner och Föreningen för svensk hemslöjd m.fl. Ottilia kommer även att resa utomlands för att få nya impulser i sin kamp. Efter hennes mors död väljer Ottillia att flytta till Dalarna och byn Gagnef tillsammans med hennes systrar Gertrud och Maria. Deras hem kommer med tiden att utvecklas till en samlingsplats för den svenska kultureliten då besökare som Elsa Beskow, Emma Zorn, Hilma af Klint,Karin Larsson och Lilly Zickerman ofta är på visit.
Emilie föddes som oäkta pigdotter men lyckades ändå etablera sig som framstående samhällsdebattör. Hon utbildas på flickskola och kommer välja att vidareutbilda sig till lärarinna vilket är ett av de få yrkena som är tillgängliga för kvinnor. Hon utbildar sig på ett läroverk som grundats av den omtalade pedagogen Cecilia Fryxell norr om Kalmar. Hon engagerar sig i vuxen ålder kring frågor som nykterhetsfrågan. Hon ser dessutom ett samband mellan förtryck av kvinnor och superiet. Emilie gillar dessutom att resa till spännande resmål som London. Där studerade hon den engelska nykterhets- och kvinnorörelsen. Hennes första arbete blir i Hed i Västra Västmanland som folkskollärarinna. Samtidigt engagerar sig Emilie i IGTO som har grundats i USA några decennier tidigare. Hon gör karriär i nykterhetsrörelsen och blir som första kvinna invald i ett av IOGT:s distriktsråd. Efter två år gör Emilie ett djärvt drag då hon säger upp sig som lärarinna för att på heltid satsa på att bli föredragshållare för nykterhetsrörelsen. Det står klart att Emilie har talang för att hålla tal men det är många som tycker det är högst opassande att en kvinna skall bli en resetalare inom nykterhetsrörelsen. Detta leder till att hon måste ha polis närvarande till sina tal. Trots alla protester når Emilie framgång som talare. När hon slår ner sig i Stockholm på 1890-talet är det som en av tidens stora samhällsdebattörer. År 1891 kommer Emilie att bryta ny mark då hon som första kvinna håller tal på 1 maj. Hon blir då också en portal figur för rösträtt för kvinnor.
Nanna föds norr om Växjö av den 22 år gamla Jeanette Lekander men av en oskriven pappa. Vem fadern är kommer dock snabbt upp, det är en fabrikör och ägare till herrgården Wik vid namn Johannes Svahn. Efter att ha blivit skolad på olika prästgårdar flyttar båda Nanna och hennes mamma och bror till Karlskrona där Wahlqvistska klädesfabriken huserar. En av delägarna till denna fabrik är Johannes Svahn och det dröjer inte länge förrän Nanna blir involverad i ett sidoprojekt till denna fabrik. Det är en lampfabrik som ska tillverka fotogenlampor. Vid denna tidpunkt fanns det inga lampfabriker i Sverige utan man måste importera lamporna. Efter ett tag får Nanna bli delägare i klädesfabriken och därmed även i lampfabriken.1891 förlovar sig Nanna i en Hugo Skantze och de planerar ett bröllop. Dessvärre kommer en brand att förstöra deras nyinköpta villa. Efter att ha flyttat omkring så kommer de att köpa in en ny villa. Nanna och hennes man kommer att investera i många nyheter såsom telefoni, rinnande vatten och blir en av de första kunderna hos Karlskronas elverk. Det går bra för lampfabriken och vid första världskrigets slut kommer företaget att ha 130 anställda. Hon har ingen formell utbildning men är kunnig i tyska språket. Nanna kommer också att engagera sig för lokala rösträttsrörelsen i Karlskrona. Tillsammans med andra engagerade kommer hon skriva en resolution där de menar att kvinnans rösträtt vore bäst för samhället, att det vore rättvist och en möjlighet att bidra till fäderneslandet. Nanne är också involverad i uppbyggnaden av den kommunala socialvården i Karlskrona.
Camilla Odhnoff (1928-2013)
Så kommer vi till den senast levande kvinnan som presenteras i boken, Camilla Odhnoff. Båda hennes föräldrar var lärare och det kommer bli viktigt för Camilla att utbilda sig. Efter examen i hemstaden Göteborg kommer Camilla flytta till Lund för att utbilda sig till botanist vid universitet. Hon satsar på en karriär inom den akademiska världen och forskar om bönors rötter och blir docent inom fysiologisk botanik. Camilla ser dock hinder att hinna med ett familjeliv som forskare. Istället kommer hon försöka sig på en politisk karriär och då inom Socialdemokratiska partiet. Hon försöker företräda röster som inte alltid hörs och med åren kommer hon ta plats inom Lunds Arbetarekommuns styrelse. Camilla kommer vid årsskiftet 1966/1967 bli statsråd i Tage Erlanders socialdemokratiska regering. Tillsammans med Alva Myrdal kommer det vara för första gången som två kvinnor representeras i regeringen. Hon kommer att sitta i regeringen t.o.m. 1973 då hon tar över regeringens familjestödsutredning. Vid denna tidpunkt kommer hon att bli den första kvinnliga landshövdingen i Sverige och då för Blekinge län. Denna post innehade Camilla till 1992. Parallellt var hon ordförande i Statens råd för kärnavfallsfrågor. Hon var bandbrytande då hon menade att det inte bara var naturvetare och tekniker som skulle handa dessa typer av frågor utan man skulle även ta med tvärvetenskapliga kompetenser som samhällsvetare jurister och teologer. År 2001 utsågs hon till hedersdoktor vid Pierre och Marie Curie-universitetet i Paris.
Summa summarum
Efter att ha läst boken tycker jag det finns några röda trådar bakom alla dessa kvinnors livsöden. Det är generellt att de är ganska välmående individer redan ifrån födseln, det är få som befinner sig på samhällets bottenskikt när de föds. Det märks också vilket inflytande Tyskland och det tyska språket hade på Sverige i äldre tider då en del har tyska som modersmål. Det märks också att många av kvinnorna hade ett socialt engagemang förutom deras ordinarie yrkesroll. Det kan vara engagemang för kvinnlig rösträtt som märks tydligt då det dröjde till 1921 som allmän rösträtt för kvinnor infördes. Det kan också vara kampen för nykterhetsorganisationer då det ses som sammanlänkad med rösträttsfrågan eller förtryck av kvinnor. En annan fråga som väcker engagemang är fredsfrågan. Detta kan ses i en spegel av världskrigens hemskheter. En del av kvinnorna har också varit med om att öppna utbildningsanstalter som exempelvis flickskolor eller skolor för fattiga. Dessutom kan man se hur mycket en adlig titel betydde för ens ställning för några sekel sedan.
