London år 1812. Den 16-åriga James vaknade och tittade ut på den lilla gatan Addle Street. Hans far William Hardy ropar ner honom. Då James varit ute och supit så har han nu huvudvärk. William var en smal och lång man med långt skägg och svart hår och bruna ögon. Han såg ut som han inte ätit en bra måltid i sin livstid. Med den magra kost de hade råd med så var det inte konstigt. Då de bara hade gröt varpå de bara kunde fylla 1/3. James familj var bagare och hade varit det i många generationer. Det yrket var det stort krav på nu då kungen infört nya skatter på bröd för att kunna mata sina soldater som kämpade i kriget. James och William började bråka i vanlig ordning då James ville ut i världen men William sa att han skulle hjälpa honom med bageriet. Hans egentliga anledning var att han inte ville lämnas ensam i världen. Då hans fru Hanna dog i barnsäng och hans äldste son Philip dog i kriget.

När de nu klätt på sig begav de sig ut. När de öppnade dörren så slogs de av den vanliga lukten av avföring då folk tömt sina pottor på gatorna. Då de gick genom de trånga gatorna så nådde de till slut fram till sitt familjebageri Hardys. Det var precis vid hamnen. James såg och beundrade de stora handelsskeppen som med sina många varor från kolonierna i Amerika. De hade med sig exotiska varor som tobak. James tittade på dem som han var förtrollad med en blick i ögonen som kunde se ut som en hungrig hund när den ser på sin mat. Han beundrade sjömännen som lastade av varorna. Han kunde se att de varit på långa resor runt om i världen som Kina och Amerika. Då det gått länge sen de fick tvätta och klippa sig, vilket av någon anledning James lockades. Varför kunde han inte förstå. William såg att han var fixerad igen och slog honom hårt i bakhuvudet för att bryta det.

De klev nu in bland alla ugnar. De visste att de hade svärdet mot halsen då kungen pressade alla slaktare, bagare och ölbryggare. För att kunna förse sina soldater och sjömän med mat och dryck. Varje bageri var tvungna att producera 100 tunnor surdegsbröd i månaden som kunde göras om till skeppsskorpor. Om de misslyckades så kunde de få dödsstraff. När de värmde upp de enorma ugnarna så fylldes hela rummet med en intensiv hetta. Både far och son badade snart i svett och missnöje då de var tvungna att arbeta från gryningen till soluppgången utan höjd lön för sitt arbete. Den lilla lönen de väl fick räckte knappt till mat. Så några större mängder kött fanns inte för dem utan bara tunn gröt vilket ledde till att de båda var undernärda. De tar på sig sina förkläden och börjar jobba. Efter att de knådat bröd i fem timmar så svalnar ugnen. William slänger en snabb blick och utbrister satan och James chockad av det tittar och ser varför . All deras ved de använt för att värma ugnarna var förbrukad. Argt ryter han till James att han tänker gå ut för att hugga mer och att han inte kommer vara tillbaka på några timmar. James som var utmattad tar tillfället i akt att få lite sömn, så han lägger sig ner på golvet.

Han introducerar sig som Frederik Hall. Han berättar att han vill tjänstgöra på The Gwyda. Kaptenen introducerar sig som Martin Prince. Han förklarar för den unga pojken att deras resor kommer att vara långa och hårda. Så fort han skrivit på kontraktet så var det oåterkalleligt. Utan tvekan så skriver han på. Han visas bara till platsen där han ska sova. Då inte på länge kunnat koppla av så var det inga problem. Nästa dag så väcks han tidigt då de skulle kasta loss. Han och resten av besättningen på 60 man fick veta att de skulle segla i sex månader till Amerika och tillbaka. När det var dags att lätta ankar till pompa och ståt så blev James rädd han inte egentligen visste hur man skulle hantera ett skepp. Han fick bara höra att han skulle observera och göra som resten av besättningen. Då de lättat ankar och börjat att lämna hamnen så såg James sin far i folkmassan och William såg honom. William följde skeppet med blicken. Men inte med vrede utan sorg och förtvivlan då han visste att faran för livet på haven var mycket stor. Då de inte bara fick riskera pirater utan dödliga sjukdomar som skörbjugg.

James älskade de första veckorna. Men han insåg sakta att de spännande historierna om äventyr på haven han hört så mycket av inte var kompletta. Utan lämnade ute de många delar som inte var så lockande. Som de osanitära förhållandena som uppstod på grund av brist på platser att göra sig av med sin avföring. För att göra det var man tvungen att riskera livet. Genom att klättra ut vid galjonsfiguren och hålla bakdelen över havet. Maten var alltid salt, för att bevara, den vilket gjorde det obekvämt att äta dem små måltiderna som var mycket enformiga. Den tid som inte gick till arbetet gick till att sy ihop sina kläder då de tuggades sönder av råttor regelbundet. Därför kom en del av lönen i form av tyg. Efter 3 månader så nådde de kolonin Saint Bartholomew i Jamaica för att lasta socker. Då de skulle vara där i tre dagar så fick besättningen permission. Att äntligen få gå i land i ett nytt land var något som var spännande och välkommet då lämnade han skeppet och gick för att köpa bananer från en liten bar.

Följde med de andra ur besättningen för att supa sig fulla. Men då de hade spenderat månader med bara män så besökte de allra flesta öns bordeller. Då det var dags att kasta loss igen så slog alla på nytt mod. Då de nu hade färsk mat och vatten som de köpt. Så den kvällen var inte lika dyster som alla andra. När han satt vid sin koj och lagade sina kläder såg han Prince och en matros gå ner i skeppets lastutrymme med ett med ett metallinstrument.
 Han hörde kort därefter svaga stön. Nyfiken så gick han ner för att kolla var ljudet kom ifrån. Det han såg var fasansfullt. Rader på rader av hundratals svarta i kedjor. Vissa av dem var döda. Det han såg var att de var utmärglade och till med låg i sin egen avföring. Det Prince gjorde var att använda instrumentet till tvinga upp munnen på en av de och matrosen tvingade ner mat. Han kunde se att den stackars fången en gammal man hade försökt svälta sig till döds. Förtvivlad så frågar han vad de höll på med. Prince svarade med ett ryck på axlarna, -tar hand om lasten. Han förstod nu att skeppet var ett slavskepp och att de hade haft slavar under hans fötter. Nu kände han bara vrede och ville bara av båten. Kort därefter hördes hur utkiken i mastkorgen ropade att två skeppvar i sikte.

De sprang upp på däck alla tre. Då det nu var natt och väldigt immigt så kunde ingen först avgöra vilka fartyg det var som närmade sig. Först när de två skeppen var direkt intill dem så insåg Prince att det var pirater. Så han beordrar genast att skeppets 20 kanoner ska rullas ut. Men det han såg fick hans blod att flyta till is. Utöver vita män på skeppen såg han beväpnade ex slavar som de vita piraterna befriat från andra slavskepp. Ett av skeppen seglar snabbt upp på The Gwydas styrbordsida och det andra skeppet höll sig på avstånd för att kunna använda sina kanoner om det behövdes. James tror att de alla nu ska massakreras då piraterna tog sig under däck och såg lasten. Även om James kunde se att piraterna hade blod i ögonen efter upptäckten så skadades ingen. Efter 10 minuters tystnad då piraterna genomsökt skeppet och hittat dess enorma guldgömma som bara Prince visste fanns. Det var pengarna han tjänat på slaveriet. Först då bröts tystnaden då en storväxt man med långt och tjockt skägg klev fram. Hans enorma storlek gjorde att han såg mycket skräckinjagande ut med sin solbrända hy kaptenshatt värja och flintlåspistol. Till slut förklarar de att dem inte hade någon avsikt att göra någon illa. Han förklarar att hans besättningar har befriat slavar förut. Och även gett slavarna ett val att gå med i deras besättning eller transporteras till Port Royal, en plats som var ett tillhåll för pirater. Först då vågar James fråga vilka de var.

Kaptenen presenterar sig som Benjamin Hornigold. Och att kaptenen på det andra fartyget var James Belle. Hans besättning stiger fram och presenterar sig. Hans styrman var den mest kända av dem, han kallades Black Ceasar som var en fd slav. Alla tittade på den enorma högen med guld. Piraterna förstod att Prince tjänat det genom slaveri. Så Hornigold lät Black Ceasar straffa honom. Då Prince får höra att Hornigold var Engelsman så skrek att han inte förstod hur han kunde ta från sitt eget folk. Ceasar frågar hur det kan anses vara stöld när man bara tar tillbaka det som tillhör en själv. Han har en annan pirat för att hålla fast honom sen kör han själv ner ett guldmynt i hans strupe och sen slår honom så att han spyr upp det igen. Hornigold kastar Prince överbord och säger vi dödar dig inte men räddar dig inte heller. Gwydas besättning går med Hornigold. Då de var var trötta på sättet lagen och överheten i England behandlat dem och ansåg att sjöröveri var ett sätt att ge igen. James tyckte att det var konstigt då hans idé och bild av pirater som blodlystna brottslingar inte stämde. Han började se att de var mer civiliserade än de sk civiliserade människorna i London som kunde anse att det var roligt att se brottslingar avrättas. Den finklädda adeln som såg ner på alla andra och alla utom dem rikaste för varje samhällsstånd.

James väcktes tidigt på morgonen innan soluppgången. Sömndrucken bordades The Gwydah. Under däck lägger Hornigold fram en karta och förklarar rutten. De skulle segla runt Afrikas horn, en välkänd Engelsk handelsrutt. Han beräknade att de skulle vara ute till havs i sex månader. Nu hade piratrepubliken blivit ett problem för adeln i London. Då deras handelsinkomster inte kommit in. Därför hade Royal Navy ökat sin närvaro i området. Med sin enorma rikedom hade The Gwyda blivit utrustad med kraftigare kanoner och en dyklocka. Efter tre månader ute till havs såg resan ut att bli en besvikelse. Vilket märktes på männens humör. Då de började att bråka men Hornigolds karisma övertygade dem att skatten var på väg. Han hade inte fel. Efter en veckas gömmande så ropade utkiken att ett skepp var i sikte. Det var en spansk galleon. Men James såg att spanjorerna var bättre bestyckade. James frågade Hornigold vad planen var. Om de inte lyckades plundra dem på rätt sätt skulle de bli sönderskjutna. Hornigold tittade upp mot himlen med en min som han aldrig haft förut. Utan att förklara sin plan svarar han bara. -Pojkar, vid denna tid imorgon kommer vi att vara rikare än någonsin förr och odödliga. Hornigold hade sett regnmolnen förklarade han under däck. Med regn kommer dimma. Dimma och vidskeplighet kan man utnyttja. James Black Ceasar, Tvig och jag har ett uppdrag åt er. Utkiken kunde se att Galleonen nu lagt ankar för natten. De släcker alla lyktor på skeppet och James och Black Ceasar tar dykarklockan och tar sig uppför skeppet.

De klättrade sakta uppför styrbordssidan med hjälp av krokar. Då de tagit sig obemärkta upp på skeppet så kunde de som gick nattvakten inte se dem. Black Ceasar lyckades med sin enorma styrka slå dem medvetslösa medan James och Tvig skar sönder repen till rodret. Dem tre männen smög sig in till kaptenens hytt som fortfarande sov. Med ett hårt slag i magen så vaknar han snabbt till. Inför synen av tre beväpnade män så kapitulerar han genast. Då dyklocka var ett nytt påfund så förstod inte kaptenen att de dykt under skeppet utan antog att de var vålnader som drunknat till havs. Då skeppet ändrade till piratflagg så förstod The Gwyda att planen gått i lås. Hornigold hade rätt då lastutrymmet var fylld till brädden av guld. De kom nu tillbaka till Port Royal rika som kungar och ett nytt skepp som döptes till The Queen Annes Revenge. Nu hade Hornigolds tid som kapten gått ut. Det var därför dags för omröstning om vem som ska bli ny kapten, den hölls vid puben The Lion. Efter den planen så vinner Hornigold med majoritet. Så James vågade nu fråga om han fick byta kapten. Då Hörnigold var på ett bra humör så fick han det godkännandet. Med sin del av bytet ett stort guldhalsband och 300 guldmynt så börjar han prata med den som kungjorde med den andra kaptenen. Han introducerar sig som Samuel Bellamy. Han visar James sitt skepp men det var inte värdigt namnet då det var väldigt litet och hade massa hål. Så för att göra ett gott första intryck så köper han The Queen Annes Revenge åt honom samma natt.

James introduceras för Bellamys styrman Edvard Teach. En skräckinjagande man. Med blåa ögon som såg ut som att de kunde se in i själen. Tjockt svart skägg så stort att det skulle kunna sluka en hel. Bellamy såg James rädsla men försäkrade honom att Teach behövde han inte frukta. Dessutom påpekade han efter din bravad så verkar inte du frukta så mycket. Du vet väl vilket rykte du skaffat dig vad männen kallar dig. Nej vad kallar de mig frågar James förundrad. Efter din bravad så kallas du James Nattens Vålnad. Visste du inte det? Du har nu blivit ett känt namn. Bellamy förklarar att med hans generösa gåva så kommer de behöva en mycket större besättning än vad han planerat. Så Bellamy säger att de kan inte plundra än på några veckor. Men med din förmögenhet lär ju inte det vara några problem för dig. Att hitta frivilliga var inte svårt. Många som tillhört den vanliga arbetarklassen i Enlgland som James en gång gjorde. Och många ville segla med vålnaden, så inom kort hade de en full besättning. Men nu hade sjöröveriet blivit på en så stor skala så att det börjar hota Englands ekonomi. I London bodde en man, Humphrey Morris, som var direktör för Bank of England. Han hade mest att förlora på grund av att den transatlantiska slavhandeln nu börjat bli olönsam. Så parlamentet tillsatte en man vid namn Woods Rogers. En man som hade anledning att hata pirater. Han var en mycket respektingivande man med ögon svarta som natten, med en halv käke. Det sades att när han gick in i ett rum så blev det alltid tyst. I ett slag så blev hans käke så skadad att hans käkben lossnade och att han svalde det. Han får i uppdrag att leda en expedition för att förinta Port Royal. Hans första steg var oväntat då han skickade brev om benådning.

James vaknade från sin koj under däck mitt i natten. Han gick ut på däcket och beundrade stjärnorna. Han trodde aldrig att hans liv skulle bli så här. Som han stod där så hörde han hur Teach och Bellamy pratade. Nu hade de blivit djärvare efter sina framgångar. Då de hade plundrat så mycket som tre skepp denna seglats. Nu ville de belägra staden Nassau. De ville svälta ut dem och tvinga dem att ge upp alla sina varor och guld. Så för det ändamålet seglade de hem. De köpte mat, krut och salt för att klara sig i sex månader. Nu hade de en riktig flotta på hela 5 skepp. James spenderade de kommande tre veckorna med att lasta alla varor i den heta junisolen. Men efter två veckor av packande och saltande av maten för att bevara den så var det dags. Efter två veckors seglande på det öppna havet så var de framme. Så fort de nått fram så lättade två Royal Navy-skepp ankar och seglade ut för att konfrontera dem. Med värjor och musköter så bordade Engelsmännen dem. Efter en hård strid så såg allt förlorat ut. Med många döda på båda sidor så började James förbereda sig för döden. Mycket riktigt då de la ner sina värjor så gavs ordern om avrättning. Men då hände något fasansfullt som fick soldaterna att kapitulera .Teach hade tänt stubiner i sitt långa skägg. Han anföll dem förvånade soldaterna i sån hastighet att innan de hann återhämta sig från chocken hade han dödat fem av dem. Han hade inte Bellamys medkänsla så han beordrade soldaternas avrättning. Det var något som James och de andra genomförde utan tvekan. Men för att sätta skräck i befolkningen så beordrade Teach att den yngsta av soldaterna skulle skonas. Så han kunde berätta för folket vad som hänt. Så föddes legenden om Kapten Svartskägg. Därför så gavs dem hela Nassaus rikedomar. Men det visade sig vara en förbannelse mer än en välsignelse. När nu hela Royal Navy börjat rikta sin uppmärksamhet mot Piratrepubliken.

När Queen Annes Revenge väl kommit tillbaka med sitt byte till Port Royal och började dela ut det så märkte James att Port Royal var i upprorsstämning då breven om benådning hade nått fram. Republiken hade delats upp i två läger, de som ville acceptera och de som inte ville. Den man som hade skapat orostämningen var en brutal man, Charles Vane. En lång och smal man med brunt hår och blåa ögon. Han hade ett rykte om sig att vara skoningslös och hetlevrad. Två dagar efteråt så vaknade James av att larmklockorna slog och såg att folk sprang till hamnen. Han stapplade sömndrucken ut för att se vad som har hänt. Det tog inte lång tid innan han förstod. Ett Royal Navy-skepp hade lagt till. Men besättningen höjde inga vapen men var rädda för sina liv. Hornigold och kaptenen för fartyget pratade. De hade kommit för att få ett svar om de ville acceptera kungens benådning. Hornigold säger tveksamt att de inte bestämt sig och ordnar logi för natten åt sjömännen. Hela Port Royal debatterade hela natten och skapade djup oenighet. Men till slut beslutades att de skulle acceptera.

Så tidigt nästa dag bordade Teach och Svartskägg det Engelska fartyget för att ge sitt svar. För att diskutera ytterligare så gick de tre till en bar för att diskutera villkor. Men de avbryts av en panikslagen kvinna. Hon berättade att Vane dödat en av de Engelska sjömännen. De hade blivit oense då de båda ansåg sig ha vunnit en guldkrona. Den Engelska kaptenens ansikte blev rött av ilska. Han skrek att detta betyder krig! Han stormar tillbaka till sitt skepp och seglar iväg. Vane fängslas för mord. Tre dagar senare väcks alla av kanonskott som orsakar stor förödelse och jämnar byggnader med grunden. Folk springer upp till fortet. Då de börjar skjuta tillbaka så ser de vilka angriparna var. Woods Rogers hade anlänt med en armada på 20 skepp. Vane kommer på en plan för att få deras attackerare att ge sig av igen. Samma natt så beordrade han att ett skepp skulle fyllas med tjära och krut. En liten besättning skulle utan lyktor segla fram till Rogers skepp och tända eld på sitt eget och hoppa i vattnet.
 När Rogers väl förstod vad som höll på att hända, då eldklotet närmade sig så skrek han ut. -Må helvetet ta dig Vane! För att slå tillbaka så satte en flotta på 10 skepp efter de. James tjänstgjorde på Svartskäggs skepp. Här skulle dock piraternas tur rinna ut.

De hade grovt underskattat Woods Rogers. De kom ikapp de Engelska krigsfartygen. Men Rogers hade planerat för det. Så han beordrade sina besättningar att gömma sig under däck. Så när skeppen kom nära så reste sig besättningarna upp och sköt med alla kanoner på nära håll och sänker därför snabbt alla skepp. Förutom Queen Annes Revenge, utan bordar henne. Striden är mycket kort då de flesta i besättningen var döda och i chock. James blir anfallen och börjar att slåss med värja. Men han distraheras och slås så hårt så han flyger överbord. Det sista han hinner se är hur kapten Svartskägg blir nerstucken. James hittar en bräda att flytta på. Men på grund av ansträngningen så svimmar han. Han vaknar upp på en ö. Med förundran så reser han sig upp på svaga ben så tittar han sig omkring. Efter några minuter så förstod han vad som hänt. Med förtvivlan så går han runt den lilla ön som bara bestod av en strand och några träd. Hans förtvivlan dämpas när han hittar en liten källa av sötvatten. Han var vid detta laget så törstig så det kändes som om halsen brann. Så han slänger sig ivrigt på knä och dricker. Men hans förtvivlan kommer tillbaka då han inser att det inte fanns någon mat på ön. Han blev deprimerad och tänkte istället för att dö av törst så dör jag av svält. När natten kom så låg han bara och tittade upp mot stjärnorna och tänkte på sin far hemma i London.