8 Juni
Nästa dag vaknar Max återigen av pungvargens skällande. Han går ner till djuret och ger den lite mat och vatten. Den har redan ätit upp det den fick föregående dag. Max funderar på om det är en hane eller hona och bestämmer sig för att kolla upp det. Det innebär att han måste röra vid djurets ”private space” men det kan vara bra att veta könet på djuret. Det visar sig vara en hona och pungen är i gott skick. Det bådar bra om hon får ungar. Max går sedan ut och matar de övriga djuren som är kvar. Svanen är lite bitsk i dag och slår lite med vingarna. Det är snart dags för svanen att släppas fri. När Max är färdig med matningen kommer Adam körande. Det är inte ofta han är ute så här tidigt. Han brukar jobba till eftermiddagen. Adam är ledig för en släkting ska gifta sig senare under dagen. Adam har sin fina kostym på sig och är väldigt stolt. De två pratar lite grann men Adam går aldrig ur bilen. Sedan kör han i väg igen.

Dingon får den buren som pungvargen var i innan. Dingon verkar känna doften av den och är nyfiken. Max ger dingon lite vatten men ingen mat än. Eftersom den förmodligen har hjärnskakning är det inte bra att ge dem mat förrän de är ok. Resten av dagen går lungt. Som vanligt går Max en runda i samhället mot kvällen. Det är alldeles tyst och lungt som det brukar vara. På natten åskar det och regnar en hel del. Max sover dock djupt när det åskar så han hör den inte. Åskan slår ner i ett träd och en större gren faller på en stor elstolpe vilket gör att strömmen går mitt i natten.

9 Juni
När Max vaknar märker han att det inte finns någon ström eftersom klockradions display är svart. Det är alldeles tyst i huset. Max går ner till pungvargen och ger den mat. Han ger de andra djuren mat. Dingon verkar ha frisknat till. Den verkar inte yr längre och får lite kött att äta. När Max kommer till svanens bur ser han att svanen är helt ok. Han släpper ut den och det dröjer inte länge förrän den flyger i väg på nya äventyr. Max hoppas den får vara med om mycket kul. Kängurun som saknar ett ben verkar nyfiken på dingon. Max ser hur den spanar på hunddjuret. Kängurun verkar inte vara rädd. Den förstår att djuret inte kommer in i den låsta buren. Max går in i huset igen och ser att strömmen nu kommit tillbaka så han äter lite försenad frukost. Han lyssnar lite på radion och får reda på att det är många som drabbats av strömavbrottet. De har varit utan ström i storstan också men det är arbetare ute som håller på att fixa det.

Efter några timmar kommer Adam på besök. Han är väldigt glad efter släktingens bröllop. Han inte fått strömmen tillbaka än där han bor och är väldigt sugen på kaffe. Adam hann aldrig dricka något kaffe på jobbet och är nu nästan abstinens. Adam sörplar glatt kaffet när han sitter på Max veranda. Han är faktiskt lite avundsjuk på Max eftersom Adam också skulle vilja ha eget hus och veranda. Pengamässigt har han nog råd men det är så stor efterfrågan på villor i det närmaste området så det är mycket långa köer på husen. Han vill inte bo där det är långt till jobbet heller. Efter fikat går Adam ner till djurburarna tillsammans med Max. De tittar på dingon och kängurun som saknar ett ben. Max öppnar känguruns bur och Adam får klappa kängurun. Den verkar må bra trots att den saknar ett ben. Max frågar om Adam vill äta lunch senare och det vill han gärna. Men först ska de städa i svanens bur och även lite i känguruns bur. Dingons bur är rätt ren så där behövs ingen städning. Adam ska gå på toa innan han börjar hjälpa Max. Han vet var toan i huset finns så han går in ensam. Max hämtar en radio och sätter i gång den. Det spelar lätt pop musik på radion. Max krattar i buren och det blir många fjädrar. Han samlar i hop dem och slänger de i en sopsäck. Sopsäcken blir halvfull. Mitt som Max står där blir han fundersam vart Adam blev av. Han har varit borta lite för länge för bara ett toabesök. Kanske han hittat pungvargen. Max bestämmer sig för att gå in och kolla läget.

Det visar sig att Adam har fått syn på pungvargen. Han står och tittar på den när Max kommer. Adam har ansiktet vänt mot djuret så Max har svårt att se hans ansiktsuttryck.
 – Ett sånt här djur trodde jag aldrig jag någonsin skulle
få se, säger Adam
 – Ja jo. Jag hittade den härom kvällen. Den hade blivit påkörd tydligen, säger Max.
 – Undrar om föraren hann se vad han eller hon körde på. Är det hane eller hona förresten?
 – Det är en hona. Det fanns långa bromsspår i närheten i vägen så kanske föraren hann se vad som hände.
 – Har du berättat om djuret för någon?, undrar Adam
 – Nej jag tror det blir lugnare om vi håller det som en hemlighet. Man vet aldrig vad folk kan få för sig.

Adam håller med och tycker det är en bra idé. De står en stund och betraktar djuret. Pungvargen tar det hela med ro och vilar sig. Max och Adam lämnar djuret i fred och fortsätter jobba ute. Snart är svanens och känguruns burar rena. Framemot eftermiddagen äter Max och Adam lunch tillsammans. Adam stannar till kvällen innan han kör hem. Det har varit en bra dag. Max går som vanligt en runda i samhället. Han hälsar på en bonde som han brukar köpa mjölk av. När han kommer hem kollar han lite på TV innan han går och lägger sig.

Mitt under natten hör han pungvargen göra lustiga ljud. Max går upp för att kolla läget. Djuret verkar må bra men gör stånkande ljud. Max kliar sig fundersamt i håret och undrar vad som är på gång. Men så slappnar djuret av och det hörs två små dunsar. Max tror att djuret bara behövde göra behov men nej, så är det inte. Det ligger två nyfödda ungar där på golvet. De har börjat krypa mot mammans pung. Max är exalterad och hämtar sin kamera för att ta bild på undret. När han kommer tillbaka har ungarna redan kommit in i pungen så det blir inget foto. Max tycker det hela är spännande och är upprymd. Mamman måste ha parat sig innan hon blev skadad. Någonstans där ute förstår han också att det måste finnas en hane. Max ger pungvargen lite mat för han känner att den förmodligen behöver det. Djuret äter glatt maten och efter en stund lämnar Max pungvargen i fred och går och lägger sig. En spännande dag går till ända.

                                                                                           fortsättning i nästa nr