Behaviorism är ett systematiskt tillvägagångssätt för att förstå beteendet hos människor och djur. Man antar att beteende antingen är en reflex som framkallas av parning av vissa stimuli i miljön eller en konsekvens av individens historia. Även om beteendevetare allmänt accepterar ärftlighetens viktiga roll för att bestämma beteende, fokuserar de främst på miljöhändelser.

Egenskapsteoretikerna Eysenck och Cattell (se del 3 av personlighetspsykologi i tidigare nummer av Presspunkten) var båda mycket intresserade av inlärning och såg att inlärning som en del av ett bredare fält inom personlighetspsykologi. Behaviorism däremot ser tvärtom att personlighetspsykologi som en del av en gren av inlärning. De skulle till och med se personlighetspsykologi elimineras som en egen gren.
Det finns fyra basala punkter inom inlärningsmetoder av personlighetspsykologi:
1. Empirisk forskning är hörnstenen i teori och praktik.
2. Personlighetsteori och tillämpad övning bör baseras på inlärningsprinciper.
3. Beteende är lyhörd för förstärkningsvariabler i omgivningen och är mer situationsspecifikt än vad andra personliga teorier föreslår (egenskapsteori eller psykoanalysen).
4. Avvisande av det medicinska symtomets syn på psykopatologi och betoning istället på grundläggande principer för inlärning och beteendeförändring.

John B. Watson (1878-1958)
Han anses vara upphovsmannen till behaviorismen. Med en publikation från 1924 utformade Watson metodologisk behaviorism, som avvisade introspektiva metoder och försökte förstå beteende genom att bara mäta observerbara beteenden och händelser. Watson utförde ett känt experiment kallat Little Albert-experimentet som var ett kontrollerat experiment som visade empiriska bevis på klassisk betingning hos människor (barn). Watson visade först pojken Albert en vit råtta och det visade sig att pojken inte var rädd för detta djur. Därefter visade de råttan men samtidigt alstrade de ett starkt ljud med en metall stång. Då visade sig Albert sig rädd och grät. Ytterligare efter en tid visade de enbart råttan utan ljud men då visade Albert rädsla för detta djur. Resultatet blev vad som kallas en villkorad känslomässig reaktion där barnet hade blivit rädd för djur som han inte tidigare varit rädd för.  
 Vid en annan tidpunkt visade Watson Lille Albert antingen en kanin, en hund eller en päls. Även då visade Albert rädsla av denna håriga tingest. Efter att ha observerat barn i fältet antog Watson att barnens rädda svar på höga ljud är ett medfödd obetingat svar. Han ville testa uppfattningen att genom att följa principerna för proceduren som nu kallas klassisk betingning, att han kunde använda detta obetingade svar för att betinga ett barn för att frukta en distinkt stimulans som normalt inte skulle fruktas av ett barn som håriga föremål.

Ivan Pavlov (1849–1936)
Klassisk betingning
Ivan Pavlov utförde experiment där han gav ett matpulver till hundar. Han märkte då att hundarna började automatiskt salivera. Men efter ett att ha låtit ett ljud höras innan matpulvret så började hundarna salivera. Detta var ett experiment med mat som obetingad stimulus och salivering som obetingad respons. Ljudet kommer att bli ett betingad stimulus och saliveringen betingad respons. Man kan även prata om en generalisering då man såg att stimulus kunde vara vilket ljud som helst som betingar salivering. Det finns ändå gränser för vilka stimulus som kan betinga en respons och detta kallas diskriminering. Om man fortsätter att låta en klocka ljuda men att det inte kommer mat kommer hunden inte längre att salivera efter ett tag. Denna process kallas att stimulus blir utdöende.

B. F. Skinner (1904–1990)
Till skillnad ifrån tidigare personlighetsteorier som drog slutsatsen av att det fanns en struktur i individens huvud som gav ett konsistent beteende. Skinner däremot nedtonar en struktur. Detta p.g.a. två skäl: behaviorister ser beteende som en anpassning till situationens krafter. Det andra skälet är att behaviorister ville bygga upp en teori som var uteslutande beroende på observerbara variabler.

Operant betingning
Operant betingning är ett begrepp utvecklat av psykologen B.F. Skinner och är en central del av behaviorismen. Operant betingning innebär att beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. En respons och ett stimulus kan kopplas samman genom förstärkning, till exempel när man lär en hund sitta. Man väntar på att hunden sätter sig ner, och då belönas den med en godisbit. Beteendet att sitta har förstärkts med godisbiten som
belöning.
 Skinner särskiljer mellan svar som hänger ihop med kända stimulus t.ex. en ögonblinkning från en luft puff och svar som inte kan bli associerade med något stimuli. Dessa svar kommer ifrån organismen och kallas operanter.
 En förstärkare är ett stimuli som förstärker och ökar sannolikheten för svaret. Ett exempel kan vara en duvas pikande på en knapp med efterföljande svar med mat som belöning. Det finns också generella förstärkare som pengar som möjliggör till andra former av förstärkare.
Det behöver inte vara så att förstärkning kommer efter varje svar. Det kan vara att förstärkning endast kommer efter ett visst schema, schema för förstärkning. Då kommer beteendet stabiliseras på ett visst sätt.
 För att förstärka komplexa beteenden så kommer man kunna använda sig av successiva approximationer. Det är när förstärkning av små delar av beteendet som tillsammans blir det önskade komplexa beteendet.

Operant betingning kan få fem olika konsekvenser:

• Positiv förstärkning. Exemplet med duvan ovan är ett exempel på positiv förstärkning. Det syftar till att öka ett beteende i frekvens, duration eller styrka genom att något tillförs. Allt som får ett beteende att öka räknas som en belöning.
• Negativ förstärkning. Detta missuppfattas ofta som bestraffning men handlar om att förstärka beteende (i frekvens, duration eller styrka) genom att ta bort ett stimuli, till exempel en irriterande ton. Det behöver inte handla om något obehagligt utan återigen utifrån om avlägsnandet påverkar beteendet i den avsedda riktningen. Vid traditionell träning av hästar används nästan enbart negativ förstärkning: obehaget från skänklarna eller tömmarna försvinner om hästen utför “rätt” beteende.
• Positivt straff innebär något som gör att ett beteende minskar i frekvens, duration eller styrka på grund av en konsekvens. Ett straff är allt som får ett beteende att minska.
• Negativt straff är när ett beteende försvagas, alltså minskar i duration, frekvens eller styrka som följd av att något tas bort från den som utför beteendet. Exempel kan vara att en lek omedelbart upphör om ett barn börjar väsnas.
• Utsläckning är när en förstärkande konsekvens som tidigare kommit efter beteendet nu uteblir och gör att beteendet efter ett tag slutar komma. Ett exempel kan vara ett barn som skriker om godis och som vanligtvis efter flera minuters skrik brukar få en bit godis. Om föräldern nu inte ger godis kommer barnet förmodligen att skrika längre tid än normalt några gånger men till sist sluta skrika.

Jämförelse med andra personlighetsteorier
Styrkor med behaviorism
Ett åtagande om systematisk forskning och teoriutveckling: Utvecklingen av inlärningsteorin har skett i laboratorier och i den akademiska världen. Visserligen har det begränsat vad som har kunnat studerats så har det visat på teorier som är kausala.
 Ett åtagande om systematisk forskning och teoriutveckling: Att man erkänner rollen som miljö- och systemvariabler har i beteende.
 En pragmatisk inställning till behandling som leder till viktig ny utveckling: Till skillnad ifrån andra teorier som koncentrerade sig på unga, verbala, intelligenta och framgångsrika patienter så behandlade inlärningsmetoder även hopplösa fall och har här gjort framsteg.

Svagheter med behaviorism
Överförenklar personligheten och försummar viktiga fenomen: T.ex. kan man generalisera försök på andra arter till människor? Kan försök på råttor betyda att det skulle vara samma resultat på en människa?
   Saknar en enhetlig teori, gap mellan teori och praktik: En del kritiserar att inlärningsteori inte har någon enhetlig teori utan bara är en grupp tekniker.
Kräver ytterligare bevis som stöder påståenden om behandlingseffektivitet: Frågetecken om behandlingar som utförts på kliniker också fungerar ute i verkligheten.

Referenser
Personality Theory and research, Lawrence A, Pervin, Daniel Cervone, Oliver P. John 2005
Psychology The science of mind and behavior, Michael W. Passer, Ronald E. Smith, 2007