Borgen i Åhus - Ett medeltida maktcentrum
Staden Åhus vid Skånes östkust
Namnet Åhus är en sammansättning av orden ”å” och ”os”. ”Å” betyder just å, vattendrag och ”os” är ett gammalt ord för mynning, alltså ”Åmynning”. Å mynningen som Åhus borg ligger vid är Helge å som är Skånes största vattendrag. Här fraktade man skogsbygdens produkter såsom järn, tjära och timmer och ifrån slättbygdens säd, smör och djur. Arkeologiska fynd ger vid hand att Åhus inte som många andra medeltida städer anlagts utan successivt vuxit fram. Vid slutet av medeltiden titulerades många av borgarna även som skeppare vilket visar betydelsen av hamnen och handeln. Det var vanligt med tyska och holländska namn i dokumenten ifrån denna tid. I Sverige räknas medeltiden från kristnandet (omkring år 1050) till kungavalet av Gustav Vasa i Strängnäs 1523. Åhus borgen

Borgen är troligen ursprungligen uppförd redan under mitten av 1000-talet och den skulle i så fall vara Skandinaviens äldsta stenborg. Borgen är unik, dels är det en av de äldsta borgarna och dels hade den en mycket lång livslängd. Borgen och staden var dessutom inte belägna på samma plats utan var två skilda ting i medeltiden. Detta märks inte idag då staden vuxit över borgens mark.
I samband med forskningsprojektet 2006–2010 gjordes flera C14-analyser samt en dendrokronologisk analys (dendrokronologi är en metod att datera trä med hjälp av träets årsringar) av ett större kolstycke från borgens inre grundmurar. Resultaten, tillsammans med de nya stratigrafiska dokumentationerna (stratigrafin beskriver bergenheter som utgör jordskorpan och deras indelning i användbara, karteringsbara enheter, så kallade strata) och fynden, ger preliminärt bilden av en mycket gammal borganläggning, som troligtvis är uppförd redan under mitten av 1000-talet. Borgens är uppförd i romansk stil. Den är unik för Skandinavien, men har påfallande likheter med tidiga borgar i England och Karl den stores palats i Aachen, som är uppfört under 800-talet.
Händelser i borgens historia
Slaget om Helge å år 1026 går till historien som en mytomspunnen händelse. Helge å var en viktigt transportled uppåt Småland och det var denna å som Åhus borgen fanns till för att bevaka. Det var Danmarks kung Knut den store, Sveriges kung Anund Jacob och Norges kung Olof Haraldsson som var huvudaktörer för detta slag. Många frågor hur det verkligen utspelades står fortfarande kvar då materialet är så motstridigt om händelseförloppet.
År 1149 fick ärkebiskop Eskil byn Åhus och en del av Bornholm m.m. av kung Sven Grate, som kompensation för att han blivit fängslad av kungen. Grate blev rädd för att bli bannlyst av kyrkan och släppte därför Eskil fri. Borgen fanns då redan på platsen och den övertogs och ärvdes med några få års undantagna av lundaärkebiskoparna fram till reformationen 1536. Därefter övergick det återigen till kungamakten.
År 1262 utsattes Åhus borgen för förödande förstörelse vid motsättningar mellan kyrkan och kungen i Danmark. Redan 1259 hade den danske kungen Kristofer I upphävt alla de privilegier och friheter som ärkebiskopen fått av kungen. Då tillfångatogs ärkebiskopen Jakob Erlandsen av kungen men blev efter en tid lössläppt. Det blev nu som Åhusborgen kom in i en central roll då den låg under kyrkans makt och borgen blev intagen av kungen. Pålagor och skatter som kungen nu lade på befolkningen i Skåne mötes av stort motstånd och man gjorde uppror mot konungen tillsammans med ärkebiskopens trupper och återtog bl.a. Åhus borg som blev kraftigt förstörd av stridigheterna. Det är här som Åhus borgen blev omnämnd då det var en bland det antal borgar som ärkebiskopen hade till sitt förfogande.
År 1316 omnämner påven borgen, i samband med att han bestämmer att den ska vara platsen för ett möte mellan Danmarks och Sveriges ärkebiskopar.
Efter att den danske kungen Kristian II dött 1332 stod Danmark utan kung. Då tog Johan av Plön över makten i Skåne och Själland. Men befolkningen i Skåne blev missnöjda över det hårda styret och gick i allians med den svenske kungen Magnus Eriksson.
År 1359 togs ärkebiskop Jacob Kyrning av Lund och 60 beridna och rustade män tillfånga av kung Erik Magnusson som intog borgen. När den danske kungen Valdemar Atterdag personligen ingrep blev ärkebiskopen dock frisläppt efter en kortare tid i fångenskap. Dock dog den svenske kungen Erik Magnusson samma år. Då hoppades hans anhängare bland adel och biskopar att Eriks höggravida hustru Beatrix av Brandenburgs skulle föda en son men hon dog tillsammans med sonen i ett kejsarsnitt. Man kan nog spekulera i hur Östersjöområdet skulle sett ut om inte Erik Magnusson och hand hustru Beatrix hade dött i så unga år.
Den 2 mars 1390 föll olyckligtvis ärkebiskopen Magnus Nielsen så illa att han dog vid borgen. Exakt hur det gick till är inte känt men om han föll ifrån en vindbrygga så kan det mycket väl gått till så. Han var vid tidpunkten 65-70 år gammal och hade arbetat under ett flertal år med att skapa fred och ordning i stiftet.
Vid början av 1500-talet så bröt ett av de mest omfattande uppropen ut i Danmark under medeltiden. Det var Kalmarunionens siste kung Kristian II som tvingats till landsflykt 1523. Vid samma tidpunkt bröt sig Sverige ur sig Kalmarunionen under Gustav Vasas ledning. Samtidigt hyllades Fredrik I som ny konung i Danmark. Kristian II tillsatte nämligen personer till höga poster ur ofrälse på poster inom den kungliga förvaltningen. Hans politik gynnade dessutom bönderna och borgarna på adelns och kyrkans bekostnad. Kristian tog sin tillflykt till Holland. Han hade dock några som stöttade hans politik däribland Søren Norby som var länsman över Gotland. Søren seglade till Blekinge och Skåne för att där inta bl.a. Sölvesborgs borg och senare även Åhus borg.
Vid reformationen i Danmark 1536 så kom Åhus borgen att hamna under kung Kristians III makt. År 1617 kom Åhus att förlora sin position med stadsrättigheter av Kristian IV. Istället var det den nybyggda staden Kristianstad som tog över den rollen. Med dessa händelser förlorade borgen sin position och förföll.
Faser i borgens liv
Fas 1: 1000-1100-talet
Borgen uppfördes ursprungligen helt av sten då tegel inte kom att användas i Danmark förrän under senare delen av 1100-talet. Stilen man använde var romansk. Försvarsmurarna har varit raka och saknat torn och det fanns ingen vallgrav vid denna tid. Det finns inget nedskrivet material om denna tidsperiod.
Fas 2: 1256
Ärkebiskop Jakob Erlandsen lät vid denna period bredda ringmuren med tegel. Det var inte bara Åhus borg utan alla borgar ärkebiskopen ägde som upprustades. Detta irriterade den danske kungen Kristofer I som skickade brev till ärkebiskopen om saken. Denna svarade att han endast förbättrat borgarna i befintligt skick. I alla fall är det sannolikt att borgen utrustades med ett försvarstorn. Den ursprungliga ringmursporten sattes igen och en ny togs upp, sannolikt i anslutning till norra muren.
Fas 3: 1270-1360-talet
Borgen blir troligtvis till stora delar förstörd vid strider mellan kungens trupper och kyrkan som styrde borgen. Det var då ärkebiskopen insåg svagheten med borgen och byggde en vallgrav. Till skillnad ifrån tidigare så var nu murarna och tornen mera genomtänkta för strid. Man byggde om borgen så att en angripare skulle bli maximalt exponerad för beskjutning ifrån borgen.
Fas 4: 1488
Vid denna tidpunkt hade kanoner blivit viktiga vapen i att både försvara och attackera en borg. Det vara kanske därför ärkebiskopen lät göra uppgraderingar av sina borgar (däribland Åhus borg). Det fanns även spår av pålspärrar ute i vattnet som tvingade båtar att närma sig borgen och därmed ökade chanserna till beskjutning ifrån borgen.
Fas 5: Oklart när men förmodligen på 1500-talet
Det kan ha funnits minst ytterligare en fas i borgens liv. Det skulle då vara att man byggt till en vall av jord som var det bästa försvaret mot kanonkulor. Det var kanske därför borgen tålde angreppen som Sören Norrbys trupper gjorde vid belägringen 1525.
Borgen förfaller
Orsaken till borgens förfall kan nog främst hänföras på det krigståg 1569 som svenske hertigen Karls gjorde mot Skåne. Detta var under Nordiska sjuårskriget (1563-1570) som belägg på förstörelsen av borgen kan läsas ur ett kungligt brev från 24 juni 1570. Innehållet i brevet kan tolkas som att borgen redan då var ur funktion.
Summa summarum
Borgen i Åhus hade under sin tid en våldsam historia då den låg geografiskt i en strategisk punkt. Det var i ett korsdrag mellan rikena i Sverige och Danmark som gjorde att om krig bröt ut mellan dessa två antagonister så kom borgen i Åhus oundvikligen dras med i striderna. När jag läser boken så får man i ett intryck att den lille mannens (och varför inte den lille kvinnans) liv inte betydde så mycket då kungar och ärkebiskopar hamnade på tvärs med varandra. Boken ger också en inblick i hur utvecklingen förändrar spelreglerna i hur man försvarar och angriper krigsmål under ett par hundra bår. Denna utveckling är först till gagn för borgen i Åhus då den låg i ett gynnsamt läge vid Helge Ås mynning men tappar sedan sin betydelse då andra (läs Kristianstad) tar över
den rollen.